Visst gör jag det. Hoppochstuds gick lite i förväg men kom om möjligt ännu mer hoppochstudsande.
Mamma mamma, titta de säljer låtsassnoppar till hundar. Fniss fniss

Jag lät honom tro att det var hundleksaker och var nöjd att han inte tittar närmre. En gummimus kanske inte hade varit lika självklar till hunden.

Det onda älskar det goda. Det goda älskar det onda.

Jag skulle bara till VPM, problemet är att hitta parkeringsplatser. Jag körde runt lite, och körde runt lite till men det var visst inte bara jag som behövde ställa undan bilen en stund. Nähä jaha tänkte jag, nu hinner jag inte leta mer, jag ska ju vara på VPM just nu för att vara exakt.

Bilen då? Tja. Utanför ljudaffären, nedanför Pioneerskylten? Endast kunder? Blir bra. Det finns ju ingen annan… Men njä försöker jag säga till mig själv. Njä. Inte idag. Inte nu. Du minns hur det gick sist du inte lyssnade på mig. 300 kr i böter. Hmm sa jag till mig, var hade jag tänkt att jag skulle stå? Och hur hinner jag hitta det? Nej min själ, så här blir det, det är min bil och jag bestämmer.

Och så blev det. När jag kom ut från VPM körde en Securitasbil förbi. Jaha. Det var det tänkte jag genast. Det ringde en klocka i blå skåpet.
När jag kom fram till bilen så jajemen, -visst sätt där en fin lapp på rutan. 400 kronor.
Vad säger man? Vad var det jag sa? Jag bokstavligen hånlog åt mig själv, skadeglad att jag sa ju det.
Däremot är det inte kul lika länge att vara skadeglad åt sig själv. Det kostar ju bara pengar det där.

Nästa stopp tänkte jag blir Kupan. Har jag tur så hittar jag en tröja åt Mister. I’m växer ur precis allting just nu. Nu är han dryga 177 cm lång slyngelungen. De flesta kläder är för små så jag hinner inte ha allt rent just nu. Han fick låna en hoodie av Genbanken. Hittade en iallafall som jag tror han kommer att gilla.

Hoppsan. Titta ropar det inifrån. Ett ljushjärta, just som de två stycken hemma. Visst vore det fint med tre ljushjärtan? Javisst. Och så blev det. Sen ropar det inifrån igen. Kolla kolla, en ljusstjärna, just som de två som hänger hemma. Vore det inte fint med tre ljusstjärnor? Så blir det en till andra fönstret också.
Jamen självklart. För det här jag ju läst mig idag, jag ska lyssna till mig själv.

Det blev en bra gratängform också och en saltkvarn. Mest för att det behövs.
Sen fick jag ett infall att springa in på Granngården också. Där hittade jag stora tuggknutar till Villeman, halva priset. Och en aktivitetsboll man fyller med godis. Och en skylt till ytterdörren.

Ja jag hittade förresten en bra flaskdiskborste, den verkar bra för det fanns en liten borste för småsaker också. Det kan man ju behöva ibland.

Så kom jag då till kassan. Och vad ser jag där om inte Skumtomtelådor.
Hallå, ser jag inte, såna vill jag ha. Som sagt, lyssna till mig själv var det så en låda skumtomtar alltså.

Jaha, vad kan man säga? Oavsett om jag lyssnar inåt eller inte gör det så kostar det pengar ändå. :-/

Villeman har iallafall haft roligt med bollen. MaxMorris ville vara med men det var inte lika uppskattat.

Och om nu någon stört sig på rubriken och tänkt att människan ska ju inte skriva om hon inte vet hur hon skriver. Men jodå, det vet hon. Jag vet att det inte slår dyrt, även om det gör det men hoppochstudsmaskinen säger slår och det är ett bra ord. Det är ett slag mot min plånbok i varje fall

Hmm. Jomenvisst.

Mister behövde lite extra tid och sov ännu en natt i soffan. Inte alls oväntat, ibland behöver saker och ting mogna.

Hoppochstudsmaskinen var glad som en speleman över nya sängen och var helt okej med att jag går in till mig när han somnat. Han har ju sovit så bra det sista, även när jag har gått därifrån.
Tidigt tidigt i morse kom en liten knatte tassande in i sovrummet. ”mamma, jag vaknade iallafall…” 
Jag lyfte på täcket bara så kröp han inunder och somnade om.
Ikväll gör vi ett nytt försök. Alla timmar i egen säng i eget rum är bra timmar.

Fast det är visst nåt konstigt med hans sovplats. Det luktar illa under täcket säger han. Jag gissade på fis. Men nej. Icke. Det luktar minsann pungsäck.

Mister har blivit för lång för sin säng, han sparkar runt och ligger inte stilla så nu det sista har ribborna i botten ramlat ner. Han har inte kunnat sova på madrass på golvet utan har legat på soffan istället. Dags för ny säng alltså, dvs begagnat från Blocket.
Genbanken var i Gislaved i eftermiddags och köpte en.

Väl hemma så fikade vi och Genbanken gjorde sin dagliga Blocket-titt, vi behöver en bättre dubbelsäng. Den vi har är många år nu. Så klart hittade han en och åkte en sväng till Halmstad. Nu har vi också ny säng.

Alltså, Hoppochstudsmaskinens säng ska bäras ut. Misters gamla ska in till Hoppochstuds. Min säng som står jämte hoppochstudsmaskinens säng ska bytas ut mot gästsängen som Decibel sover i. Genbankens halva bär vi väl ner i källaren kan jag tro. Dessutom måste jag bära upp expedithyllan från tvättstugan till Misters rum. Eftersom sängen försvinner, försvinner också förvaringen av alla hans Kalle-pocketar.

Men nyinflytten då? Ja så klart betyder det att jag återtar min plats som kung. Eller iallafall flyttar tillbaka kudden till sovrummet. Tanken är att jag ska ligga på gästsängen till hoppochstudsmaskinen somnat och sen vandra över. Den sista veckan har han faktiskt kunnat sova ett tag även efter att jag inte är kvar.
Det är jobbigt med självskräck.

Hoppochstudsmaskinen kan inte sova på sitt rum för han kan inte vara ensam.
Decibel kan inte sova på sitt för hon känner att hon INTE är ensam.

Vi har att göra imorgon. På eftermiddagen ska vi på möte på BUP, vi ska diskutera Decibels mer och mer autistiska drag. De har reagerat väldigt på skolan och vi har våra funderingar. Var det landar vet man inte.

På kvällen är det BodyCombat. Fullt ös men att bära sängar bör väl vara en fin uppvärmning

Äntligen blev det gåutdags. Både Decibel och Hoppochstudsmaskinen följde med. Hoppochstudsmaskinen var ju tvungen att testa åkplattan ordentligt.

Villeman sprang iväg som en skogstok så snön sprutade. Men jag fick lite fina bilder ändå.

Så klart följde MaxMorris med, högljutt pipande när han kom för långt efter.

Att fånga snöbollar är inte alltid så lätt. Men kul.  
                     

Sen finns det så klart lite tyngre bitar med snön. Inte bara för den som skottar utan också för de långhåriga. Det känns nog inte jättekul att gå runt med men en stund jämte Villeman så blev det snart lättare i kroppen.

Inte nu igen, suckar han. Djupt och länge.

Jag är böjd att hålla med. Jag borde tänkt på hur det gick förra gången jag tröttnade på mitt hår och gjorde själv. Då tog jag trimmern. Över hela.
Nu drog jag ihop håret i en tofs i nacken och klippte. Det åkte nog en fyra fem centimetrar. Håret var så slitet kom jag på. Så kan jag ju inte ha det.
Andra kanske hade väntat till på måndag och ringt till frisören och det borde jag också ha gjort. Fast så långt hann jag inte tänka innan håret var avklippt. I min tanke skulle det gå snabbt och lätt att fixa till. Eller hur!

Nu måste jag nog ringa frisören ändå på måndag och tala om hur jag fixat till.  Jag behöver väl knappt säga att jag gav upp försöket att jämna till. Jag dammsög ur behån på en halv peruk och sen gick vi till skogen istället, jag, Genbanken och Villeman.
Ojojoj så lycklig han blev att få rusa runt i snön. Han rusade runt så att snön sprutade och hann sladdade runt, fram och tillbaka. Han älskar snö och hade nog kunnat vara ute hela dagen men innan vi har fått tag i stängsel så är det uteslutet. Han blir ju aldrig kvar på tomten ju.

Det började snöa i förmiddags och har snöat sen dess och det är så fantastiskt ute.

Så här blir fotot när det kommer en snöflinga precis framför mobillinsen när fotot tas.

Hoppochstudsmaskinen kommer förbi tar en titt och säger: vilken liten snopp han har.

Ja, jo, svarar jag. Liten pojke – liten snopp, större pojke – större snopp och fortsätter blöjbytet.

Jaha. Hoppochstudsmaskinen hänger ut sin och informerar: så här ser min ut. B-)

Ridå!

*ser lustiga bilder framför mig*