Goddag yxskaft

-Mamma, har apor svans? Frågar Hoppochstuds
-jadå, det har de.
-har gorillor också svans? Undrar han. Mamma svarar:
-nä, det tror jag bestämt inte att de har. Men champinjoner har lång svans…

Ridå!

Färg, blod och lite däremellan.

Idag hade jag en del planerat, inte mycket blev gjort för jag gjorde visst annat i stället.
Jag kletade färg i håret till exempel.

Det är alltid lika spännande att se hur mycket jag kletar utanför och vad jag förstör. Idag blev det bara en handduk och min bh.

Vattet ser ju något skumt ut men resultatet är jag helnöjd med. Svårare är att få rätt färg på bild. Bättre fotograf är jag inte och bättre utrustning har jag inte. Dvs använde inte.

Så fort håret blev klart var det dags att göra mig klar att åka iväg för möte. Ett förberedande möte inför nätverksmöte. Det tog sin lilla stund det där mötet.
Jag åkte ju så klart inte hem emellan eftersom jag skulle ge bort en del av mig själv. Hihi , tänk på det om ni behöver blod.

Jag åkte först och köpte valpfoder men någonstans bland alla fodersäckar blev jag akut jättehungrig så jag sprang snabbt in på Coop i hopp om att hitta något vettigt. En wrap -köttfärs taco- och tre Toblerone.
Sen åkte jag bort till vårdcentralen och käkade i bilen på parkeringen.

Strax dax. I vanliga fall brukar jag vara lite nervös för sprutor och annat. Dessutom första gången men äsch, jag har intalat mig att detta är ingenting. Nu ljög jag också, faktum är att jag inte ens tänkt på det. Men det låter bra att intala sig säker och ting.

Jag har en blodgrupp som bara 2% av alla har tydligen. Därför frågade/förvarnade sköterskan om att jag skulle kunna bli inringd på kort varsel efter de 16veckorna gått. Det är lite begränsat lager så det tar slut fort. En som behöver blod behöver ofta flera påsar så lagret töms ju. Helt okej för min del.
Jag tycker det känns lite fattigt att bara ge var fjärde månad förstås men såna är reglerna.

På vägen hem såg det mörkt ut hemomkring.

Mörkret speglade verkligheten fint. Jag hann inte mer än komma hem innan Decibel fick ett sånt tokutbrott att jag önskade både mig och henne någon annanstans en stund.

När hon väl lugnat sig såpass att det gick att prata med henne bestämde vi snabbt att äta kvällsmat i soffan med en film och lägga nerverna på plats. Det funkade.
Sen gjorde vi en hönskontroll allihopa, till och med Mister faktiskt och bar in två ägg. Fler blir det inte med bara två hönor.
Hoppochstuds åt kvällsmat. Andra omgången. Han kände sig inte färdig. Som vanligt alltså.

Kanske jag också borde försöka göra som de andra äntligen verkar göra. Ge John Blund flygtillstånd över mina domäner. Varför inte liksom. Alternativet är städa toaletter eller stupa fönster och det hoppar jag ikväll.

Jaså du tänker så?

När Hoppochstuds stod barfota i köket såg jag att det verkligen var dags för en nagelknipps. Hoppochstuds tycker det är jobbigt att få naglarna knippsade, det gör ont. Inget ovanligt för personer med npf, det vet jag men det gör det inte lättare för honom.
Sagt och hjort, knippsdags. När jag ändå höll på så passade jag på att ta naglarna på fingrarna också. Aj aj, aj aj satt han och mässade. Så plötsligt:
-”Aah, du dödade Stiv!”
-”Vem är Stiv?” frågade jag.
-”Min långnagel.

Jag fortsätter knippsandet.
-”Jaha. Där dödade du Göran Persson också. Då får jag nog ha begravning när jag kommer hem.
Eller så kanske jag leker med Lego. Eller sitter vi datorn. Jag vet inte ännu.
-Nja… Du ska till Vagndala efteråt. Jag ska ju på möte vet du.

Hoppochstuds blev arg. Men sen fick jag smort in hans ben med Aloe Vera och gett honom en allergitablett och han glömde bort ilskan. Nu märks det att myggorna håller igång ordentligt. Hoppochstuds får samma varje år innan kroppen har vant sig. Betten blir enorma bulor och händer och fötter kan svullna till nästan dubbel storlek.

Den här blivande mamman bor för tillfället i mitt växthus. En riktigt häftig färg på äggsäcken alltså. Det har jag aldrig sett förut faktiskt.

MAxMorris kom in, pipande och blöt. Han var så gosig så han visste knappt var han skulle göra av sig. Flera gånger höll han på att ramla utanför bordskanten.

Decibel var trött i morse. Det blev sent igår. Igen. Hon blev jättearg på kvällen. Igen. Tog sin cykel och stack. Igen. Det börjar bli ett vardagsfenomen det där. Om hon fortsätter på detta viset kan hon snart cykla in lite medaljer. Sluta skolan och cykla på heltid.
Igår fick hon skjuts hem igen. Hon hade bara cyklat bort till stallet och där blev hon sedd och blev erbjuden skjuts. Det tackade hon visst inte nej till
Kan undra om jag ska låsa fast cykelhjälmen på hennes cykel? Tyvärr är den inte i tanken när hon blir arg så hon cyklar iväg utan så klart. Att låsa fast cykeln hade ju varit ett alternativ men det tror jag inte på. Det är bättre hon får lugna ner sig tycker jag. Men hjälm vore bra alltså!

Nu är det dags att fylla på kroppen lite. Jag ska iväg för blodgivning idag och då kan det vara bra att grunda lite före. Sen tror jag allt att jag ska färga håret. Det är behov av det nu, det ser för bedrövligt ut med utväxten nu. Dessutom måste jag messa Misters lärare, med ”order och förordningar”. De ska på studiebesök till tingsrätten, han vill följa med men det där med framförhållning och detaljerade instruktioner är ett kapitel för sig. Det brukar inte fungera så bra… Tyvärr måste jag säga. Därför har han heller aldrig varit med på saker som han faktiskt egentligen har velat. Jag vet ju inte exakt att det är pga den anledningen men jag är hyfsat säker. Så det ska jag messa om.
Jag måste också messa busschauffören om att Hoppochstuds inte ska hoppa av hemma utan i Vagndala.

Ja och kolla till alla två hönsen. Fler har jag inte. Det blev så himla igenvuxet i hundgården som inte blir använd så jag lånade hem ett par hönor. Synd det inte är en tupp och någon pytta till. Det skulle behövas faktiskt.

Framtidstro

Genbanken skrattade och berättade att han talat med läkaren som enligt Hoppochstuds hade stinkande andedräkt. Doktorn hade ringt ang planerad uppföljning och när den ska bli, det gäller datortomografi och magnetröntgen.
I vilket fall berättade doktorn att han tyckte att det var himla kul att prata med någon som ”tänker bli den bästa studenten över alla universums galaxer.”

Jodå, han har framtidstro den pojken.

Tålamoood

Har jag inte alltid så mycket av. Som fyrabarnsmamma med diverse graviditeter och ska bara så borde jag ju ha vanan inne?

När man väntar på något sånt här hjälper inte det alls. Det är jobbigt.

Men snart, äntligen snart, är väntan över och vi kan hämta hem vår flicka. Bara dagar att räkna nu.  

Mysturer i skogen

De senaste dagarna har ju varit kanonväder. En förmiddag i veckan hade vi ”studiebesök” i ridledet. Det var väninnans son som skulle rida på skoltid, någon idrottsdag av nåt slag.
Vi blev alltså tre stycken, en stackare blev lämnad i hagen. Stackaren var Newt, han hade en jobbig stund och gnäggade högt och länge när vi red iväg.
Fast… Frågan är om han hade det värst? Visst, ledaren vill vara med flocken så han hade all rätt att vara hojtig. Men Vilna? Sicket liv hon förde. Och så illa hon gick. Långa stunder gick hon inte alls faktiskt. Och när hon faktiskt rörde sig gick hon baklänges och den hästen har talang till baklängessprint!
Det går fort, sätt ner i diket knatade hon på, jag fick henne på andra tankar just som hon var på väg in i ett träd.
Upp på stigen och ner i andra diket. *än slank hon hit och än slank hon dit och än slank hon ner i diket*
Till slut kunde hon tänka sig att gå framåt, hon såg ut som en krampa ungefär, lika böjd. Hon tittade bakåt som att snart kommer han minsann, snart.
Mellan krampgången, krabbgången och baklängesgången gnäggade hon, skrek så hela jag skakade.
Oj, har det blivit så viktigt med ledaren tänkte vi. Fast visst, han går fram där de andra fegar ur, aldrig några större grejer. Han är väl klippan som behövs tänkte vi.

Vi kom runt till slut. En aning mindre koncentrerat
Väl hemma och ut till hagen fick vi svaret. Vilna gör slutspurten av brunsten och höll sig nära Newt, svansen i högläge och särade ben. Usch Vilna!!
När Newt kom nära så blev hon glad

Inte okej alls. NEWT!! HRRMM!!
Jag tog i från djupet så att det skulle låta riktigt bestämt
Han vände sig och blängde på mig, liksom funderade lite. Sen gick han vill Hilda.
Vilna stod kvar, lurad på sin stund.
Märkligt ändå, hon har inte visat minsta brunsttecken sen hon kom och nu krävdes det en ridtur. Jaja. Det går över.

Hilda tyckte det var skönt att komma till hagen och rufsa till pälsen efter all borstning.

Det kom en besökare till gården en dag. Han undrade vad det var för mössor vi satt på hästarna. De stackarna ser ju ingenting. Sant eller inte så har Newt löst problemet.

Igår red vi igen. Kanonväder. Passade bra för lite klättring i bokskogen. Upp och ner, över stock och runt sten gick det.
Vilna gick bättre idag, nu visste hon vad jag förväntade av henne. Hon var också lättare att få en annan väg än de andra. Hon är flockbunden.
Hon var märkbart irriterad av nåt flygfä och jag försökte med pisken men det gick inte. Jag försökte ställa henne mot Fabian så kunde M försöka med sin pisk. Det ville Vilna inte alls och Decibel tänkte komma med Newt i stället. Han kom för nära hennes bakdel och där är det inte tillträde längre. Det talade hon om med att kicka till honom.
Ojojoj, vilket humör. Och ojojoj vilken reaktion hon fick. På ett ögonblick la Newt öronen bakåt och på en femkrona slängde han runt bakdelen. Ingen spark men budskapet gick fram. Passa dig!!
Ledar”hingsten” muckar man inte med, otillgänglig eller ej.
Jodå, Decibel satt kvar.

Vi travade för första gången. Jag fick några steg i hyfsad takt men hon har inte muskler för det. Ruskigt tung och gungig trav. Men jag kanske vänjer mig. Inte som Newt precis som har kanontrav. Man skulle inte kunna tro att han är fd travhäst faktiskt.
Men Vilna då, ja hon orkade inte så mycket utan försökte snart att galoppera. När hon inte fick det blev hon lite grinig så det var bara att ge upp. Orkar hon inte så orkar hon ju inte. Galoppera får hon göra när hon kan trava ordentligt. Men roligt att testa lite. Humör har hon också, förstår hon inte eller inte orkar eller vill så blir hon lite grinig. Ställer man krav som hon inte förstår eller nåt annat så backar hon. Fort. Haha. Spännande

När vi var nästan hemma så tog jag ett par härliga bilder. Det är Decibel och M som rider upp bredvid varandra och gör någon klappramsa. Efter några försök klarade de faktiskt hela.

När vi var klara så kom Genbanken och Hoppochstuds dit. Ja Mister också faktiskt, både oväntat och roligt. Iallafall så har Hoppochstuds tjatat mycket om att han vill rida, nu blev ju en bra tid för det. Hästarna väntade mer än gärna, det finns mängder av gräs i dikena längs vägen till hagen.
Först skulle han upp på Newt men han var så stor och ville inte stå riktigt stilla, där fanns ingen mat och det ville han ha. Men han kunde ju prova Vilna eller Hilda? Nja jo okej då. Upp med honom på Vilna.

Hon var fullt upptagen med att mula i sig allt hon kom över. Det är nåt alldeles så tokig hon är i mat.
Hon tog ett steg framåt och då ville Hoppochstuds komma ner, läskigt!! Jag fick ta ett kort åtminstone, bättre än så blev det inte, jag kunde inte backa mer, det stod en Hilda där och gå ifrån var inte aktuellt. Men han fick prova iallafall. Barbacka är inte hans grej. Nästa gång kan han prova med sadel

Ärlighet är bäst?

Alltid?

Det var dags för ett återbesök på barnmottagningen och uppföljning av magnetröntgen osv idag.
En ny läkare som egentligen skulle vara med den ordinarie som var sjuk.

Hoppochstuds gjorde i vanlig ordning skäl för sitt namn och var varken stilla eller tyst värst länge.
Först lite prat och sen undersökning, bland annat tittade läkaren i hals och öron.
Hoppochstuds talade om att ”din andedräkt stinker. När borstade du tänder??”
Han informerade också om att doktorn hade ett sår med en sårskorpa på läppen. Om han nu hade missat det…

Till slut lyckades läkaren genomföra alla kontroller och vi kunde gå.
I dörren höll vi på att krocka med en annan läkare.
Hoppochstuds igen…
”Oj. Hej. Du skrämde mig. Vilket litet huvud du har.”

Väl utomhus kom en bil körande. Åh en polisbil säger Hoppochstuds.
Nej det är en taxi.
Taxichauffören kliver ur bilen och Hoppochstuds säger:
”Hej taxi. Vad stort huvud du har, doktorn hade ett litet huvud men ditt är större. Du är tjock.”

Som tur är pratar han väldigt fort, kanske hon inte hörde allt…
Jag talade om för Hoppochstuds, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att så ska han inte säga.
Jamen hon är ju tjock svarade han.
Jo kanske, men du behöver inte säga det. Hon vet det säkert ändå och kan ju bli ledsen när du säger det.
”ja, och börja gråta. Buhu buhu

Sen var det slutdiskuterat.

Ärlighet i all ära men ibland blir det för mycket. Åtminstone när jag måste gå bredvid

Barnarbete underlättar lite

Speciellt när barnet i fråga är på argt humör och frågar med farlig röst var hörselskydden är.
Decibel var det ja…
Efter en stund fick Hoppochstuds också åka med en stund.
Lika glada båda två.
Jag och Genbanken tog varsin mugg te/kaffe och satte oss ute i en solstol.

Efter bara ett par varv tröttnade Hoppochstuds på att åka. Han fick låna Genbankens vassa kniv i stället. Mycket roligare att tälja spjut än att åka runt.

Tyvärr blev det inte färdigklippt, klippremmen lossnade två gånger. Orka mecka med det hela kvällen. Mat rulle lagas och rumploppor duschas. Mister är klar och Hoppochstuds ligger i det blöta nu. Pfftt, ligger förresten, snurrar runt i badkaret gör han och får både kallstupar och nässtupar.

Sötgris Men det KUNDE ju funkat att använda dammsugarelementmunstycket som snorkel

Genbanken och Decibel åkte till Gekås ikväll. Hon behöver en ny ridväst och eftersom hon ska rida med skolan imorgon så passade det bra. Hon är nog väldigt besviken just nu för Gekås hade visst ändrat öppettiderna.

I övrigt hade gärna veckorna kunnat gå aningens fortare, fast ändå inte. Jag har mycket att göra och behöver dagarna men jag väntar på nåt speciellt och då vill jag ha det redan igår. Jag måste ändå genomlida mer väntan. Inte förrän den andra juni är väntan över. Svårt är det, svårt. Men jag har åtminstone lärt mig att stava till tålamod.

Nattlig promenad.

Jag vaknade av ett ljud som jag inte kände igen. Kanske det är Decibels kompis tänkte jag. Toabesök kanske? Jag lyssnade på ljudet som inte ville sluta. Men det var alldeles mörkt utanför sovrummet…

Det ringde en klocka någonstans, det skulle kunna vara… Bäst att titta efter…

Jag gick ut hallen och möttes av en Hoppochstuds.

Å nej… Klockan ringde något högre
nu… Han somnade i soffan och blev uppburen alldeles utslagen. Inget toabesök före läggdags alltså…
Bäst att undersöka hans rum. Då slog det mig, är det kanske…
I samma ögonblick blev uppenbarelsen glasklar och mina fötter blöta. Ååh nej… Å ja. Just som jag trodde.

Jag tände Hoppochstuds’s lampa för att se och det var ju närmast en sjö på golvet. Hoppochstuds själv gick runt runt med snoppen hängande utanför sina boxers.
Jag talade om att han kan stoppa in den nu, han tittade på mig, tänkte och stoppade in den. Sen gick han upp i sin säng och fortsatte att sova.
Själv hade jag en hel del att torka upp. Två badlakan senare och lite sprayrent och golukt så kunde jag också gå i säng igen.

Decibels kompis sov som en stock men inte Decibel. Några sms och beklagningar senare kom hon in till min säng och somnade till slut.
Det är inte lätt med sömnsvårigheter, i vanliga fall ligger jag alltid jämte henne. Och en nattgäst stökar till det vanliga hur roligt det än är. Men inne hos mig somnade hon som sagt.
Några timmar senare kom även Hoppochstuds för lite natttröst eller nåt.
Nattliga promenader när de är som bäst?

Växthusfynd.

Precis som planerat, jodå, faktiskt, har jag grejat i växthuset idag. Många småplantor har blivit satta i större kruka med ny jord. Mestadels Gojibärsplantor faktiskt.
Jag tänker mig testa att göra en häck av dessa mirakelbärsplantor. Jag hoppas hoppas att de ska överleva vintrarna.

Bäst jag satt där och grejade fick jag syn på en spindelhona, med en LJUSBLÅ äggsäck med väldigt tydliga bubblor. Det har jag aldrig sett. Fin var den.

Beslagtaget byte

Decibel, kompis och Hoppochstuds kom jagande, eller ja, Hoppochstuds kom hoppochstudsande så klart, med bytet de tagit från MaxMorris. Det levde och hängde på en pinne.

En snok och jag antar att MaxMorris just nu är besviken över att ännu en gång blivit av med sitt byte.

Som kalvar på grönbete

Vi och vännerna åkte på utflykt. Till ett underbart ställe som är som vackrast nu när boken just slagit ut. Nåja, just är väl kanske lite att ta i men den är fortfarande lika nyutslaget grön.
Med lunchmat i ryggan och ett gott humör gick vi ner för den långa trappan ner i dalen. Vi vuxna gick, rumplopporna sprang, studsade, gick fort, rullade (gissa vem? ) och tog sig ner bäst de ville.
Som sagt, som småkalvar var de flesta. Vi letade upp ett matställe och där vi vi besök av en ”Lövruska”, en liten fågel som letade brödsmulor. När alla var mätta gick vi på tur med mobilerna laddade för allt vackert.

Något av det första vi hittade var ett litet fågelbo i axelhöjd ungefär. Ingen mammafågel i sikte, ägget kanske inte ens var livsdugligt, vem vet. Vi vet inte vad för art det är men gissar på ”Bokskrika”

Jag skriver inte så mycket utan låter bilderna tala för sig själva.

På vägen tillbaka gjorde vi något fult Vi drog upp några ytterst små bokplantor, att ta med hem. Dessa grävde vi ner så fort vi kom hem och nu håller vi tummarna hårt att de ska växa upp till stora vackra bokar. Då kan vi med gott samvete dra ner några björkar med tvivelaktig kvalité. Dessutom är bok betydligt vackrare.

Decibel har haft nattgäst i natt. Förvånande nog är de vakna sen länge. Mister gick ännu mer chockerande upp redan halv åtta.
Jag har diskat en omgång, laddat tvättmaskinen och bottnar mig med frukost. Växthuset väntar med omkrukningar och annat. Jag ska så det sista i odlingslådorna jag fick flyttat igår.
Huvudet exploderar snart av alla idéer och planer som blandas med alla måsten. Jag tog fram mitt anteckningsblock för att skriva ner lite och sortera lite men… Kom på att jag kan ju uppdatera bloggen i stället medan frukostgröten svalnar. Jodå, jag ska skriva i mitt block. Jag ska bara… Först.

Men mamma…

Varför har du toalettpappersrullar under fötterna? Det undrar Decibel med en nästan idiotförklarande röst.

Därför att de behöver en pall under sig och den som du sitter på just nu är för hög. Fler frågor?

Den blicken jag fick var definitivt idiotförklarande.
Jag bjuder på det.

Varför bli förvånad?

En bra fråga. Jag blir det inte…

Jag gick runt med snabeldraken när det ringde på mobifonen. Mammis mobil var det.
Jag svarade och i andra änden hör jag, -Hej mamma. Det är jag.
Eeh. Hoppochstuds? I Mammis mobil?

-jag är hos Mojmoj. Jag jagade efter glassbilen. Sen blev jag tjött i benen och vilar hos Mojmoj.

-jagat efter glassbilen. Jag kommer och hämtar dig.

-Nej. Majijanne säger jag får vila här. Jag kommer hem sen.

Jag kommer om en stund.
När jag kom dit berättas det om hur han inte bara jagade efter glassbilen. Han hade sin plånbok med sig med sina intjänade pengar. Som han sparar hårt för att kunna köpa en stor legolåda.
Han hade dock besinnat sig och sagt -Vad tänkte jag på. Köpa glass? Jag sparar ju till nåt annat.

Dessutom hade han försökt att få bilarna längs vägen att stanna genom att se hungrig och frusen ut. Han tyckte att de kunde ge honom pengar när det var så synd om honom.

Nu är han hemma igen. Vi har ätit. Nästan alla. Hoppochstuds var i köket flera gånger. Vi har talat om och påmint och ropat men han ville inte ha någon mat.
Nu är det läggdags och blev arg, varför har han inte fått någon mat. Han rusade ut i köket och skriker att moset är slut och fiskpinnarna är kalla. Och ingen har talat om för honom att det var mat… Eller hur.
Han började med annat. Genbanken satte mat i micron. Hoppochstuds skulle inte komma för han får ju aldrig någon mat.
Han fick valet, antingen går han till köket och äter sin uppvärmda mat eller också går han upp till sängen.
…han gick upp…

Hoppochstuds ja. Han har det jobbigt med sig själv. Han är så arg nu för tiden. Han orkar inte med. Det är ju längesen vi slutade medicinera men häromdagen fick han en kapsel. Han var tvungen att åka med mig till tandläkaren och ha honom i väntrummet. Ensam… Nä… Dessutom bad han själv om en kapsel när han skulle iväg till kompis.
Det har varit en del hemmadagar från skolan ett tag nu. Han vill inte, orkar inte. Vad värre är, att den lycklige glade killen som tycker skolan är så rolig faktiskt inte längre är så glad att börja ettan längre.
Det är inte bra. Inte bra alls.

En dag vid havet

Idag blev vi bjudna på middag hos Genbankens föräldrar. Men inte hemma i huset utan i deras nya investering, semesterparadiset vid havet.
Ett finfint väder blev det även om vinden var i kallaste laget. Men en promenad vid stranden blev det ju så klart efter maten.

Hoppochstuds hittade behåar överallt…

Målet var glassbutiken och därutanför fanns ett lekskepp och en trampebåt.

Hoppochstuds gick i däck.

På tillbakavägen stannade vi så att barnen fick gunga lite.

När vi kom till stugan blev det kaffe och kaka, lite prat och vi blev så sega så vi tog ännu en promenad. Tiden går fort när man har det trevligt så det blev dags att åka hem. En bra dag har det varit och ett bra avslut på helgen.
Ännu bättre är att veta att veckan som kommer är ganska kort och det snart är ledigt igen. Eller ledigt och ledigt förresten, det finns massor att hinna med och den tiden känns bra till det.

En märklig sak är vår Pontiac alltså. Den har ju förut larmat lite som den tycker. Nu senast var det att den stod och tutade på dagarna. Eftersom den ska besiktigas inom kort har den varit på verkstad för genomgång. Sladdar, kontakter och relän har kontrollerats och rengjorts. Åbäket har stått där i tre dygn och har inte tutat det minsta.
Den hämtades i fredags tror jag det var och nu står den och tutar igen.
Trivs den inte här tro? Vill den ha uppmärksamhet kanske?
Märkligt. :-/