Mister då? 14 oktober, 2009

Ja hur blev det med Mister då? Han har ju bytt skola och allt.

Det gick väl sisådär kan jag säga. Han åkte väl till skolan som vanligt i början. Kortare dagar och en ledig dag i veckan. Vad vi förstår utefter kontaktboken och Mister själv så verkar det funka i skolan. Så plötsligt totalvägrar han att hoppa in i taxin. Mer än så, han springer ut i skogen.

Vad gör vi nu? Givetvis är det nåt? När Genbanken tidigare har pratat med en ur personalen så har det visat sig att han vill ingenting göra och gör därför ingenting heller mer än att läsa Fantomen. Detta stör ju givetvis de andra eleverna som tycker det är orättvist. Det har varit lite konflikter därav samtalet.
Vi menade ju då att lite måste han ju göra. Men man måste tala om för honom. Det går inte att säga att nu jobbar vi i matteboken och sen gå därifrån, han klarar inte det.
Då började dom att göra så och det blev bättre. Ett tag…

Vi har förstått att något är frågan om men inte vetat vad. Själv har han inte fått ord på det. Mer än att det är för höga krav på honom. Då visade det sig att han var liksom piskad att göra detta. Hade kunnat fungera om det inte varit så att vissa dagar är såna när han verkligen inte KAN få nåt gjort. Det hänger upp sig och får han krav på sig så går han i baklås alldeles. Vissa saker hade han missuppfattat osv.

En dag sa jag till honom, igen, att det viktigaste är att han kommer till skolan. Sen om han fått något gjort på lektionerna det lägger jag mig inte i. I nuläget är det oviktigt, då är kompisarna viktigare. Skriver i kontaktboken att jag sagt så till Mister så att de inte ska pressa honom.

Kvart i elva ringer pojken. Hämta mig mamma, du måste komma nuuuu. Jag vill hem, jag orkar inte.
Frågar lite och har Misters schema framför mig och får inte ihop det han säger med scemat. Frågar varför. För att schemat ändras varje dag, det där är ett gammalt schema.
Så varje morgon har jag går jag igenom schemat med honom och sen har han nåt helt annat.
Frågar vad han gör nu och vad han har gjort. Han vet knappt VAD han har i uppgift att göra.
Jag undrar så klart vad lärarna sagt. Det vet han inte. K var där inne och han minns inte vad han sa och M var där och ändrade hans schema….

Frågade ang kontaktboken. Den är ännu inte läst…
Kan du se till att någon läser den?
Pojken vet inte var lärarna är någonstans och klarar inte av att lämna tryggheten i sitt lilla rum.
Jag får honom att skriva en lapp att lägga utanför dörren där han vill att M ska komma in.

Tiden går, klockan blir elva och det är lunch. Ingen har kommit. Fem över elva. Han tror M kan vara i lärarrumet och det är närmare ytterdörren. Men M måste väl hämta de andra eleverna för lunch? Nä de gick förbi innan.
Så alla har alltså gått på lunch utan att ens informera honom.

Där sitter han, ensam. Vet inte vad han ska göra, vet inte vart han ska bli av, vet inte hur han ska bete sig.
Så här upplever han sina skoldagar. Fem timmars frågetecken…
Ber om fem minuter att ringa Genbanken. Genbanken ringer genast rektorn. Jag säger till Mister att vi ordnar detta, gå bara ut och vänta så hämtar jag honom.

Så nu är han hemma tills han kan få en fungerande skoldag. I min värld är ett schema det som gäller ända tills man får ett nytt. Skolpsykologen har tyckt till och schemat har ändrats, men så länge vi har det gamla här hemma hjälper det ju inte honom. Han får ju då ett nytt schema hela tiden…
Men så är det ju inte säger M. Precis så är det i Misters uppfattning svarar jag.
Men det kan ju inte vi veta…

Va??! En resursskola. Alla har NPF av något slag. Och de kan inte veta?!

Genbanken tar kontakt med LSS-teamet eftersom vi redan diskuterat ett möte ang Misters skola. Det rings fram och tillbaka och vi hade ett möte ganska snart med skolan och skolpsykolog.
Vi gick igenom hur han funkar och vissa saker som krävs för att överhuvudtaget komma framåt.
Att man måste skilja på ”kan-inte”dagar och ”vill-inte”dagar. Är det bara vill inte så kan man kanske ändå sätta lite press men är det kan inte så förstör det mest.

Efter det har det funkat, över förväntan faktiskt. Men han tycker det är för stort. Det är en mycket större skola än tidigare med fler elever och fler byggnader. Även om hans klass med sina två grupper har ett hus för sig så är det mycket.

Vi ska få till ett studiebesök på en specialskola. Mest för intressesmurfen. Man vet aldrig när det vänder. I tisdags hade han haft allt annat än sin bästa dag i skolan. De hade inte haft lätt med honom. Allt var illa tyckte han. Hemma var det inte bättre igår och på kvällen drog han igång…

Så vi får väl se hur det blir i framtiden. fortsättning följer…..

Man ska inte klaga alltså men… 14 oktober, 2009

ibland är det lite mycket måste jag säga. Både bra och mindre bra. Ibland rent tråkiga grejer.

Här har ju varit lite bekymmer med barn och skolor.
Decibel var ju hemma ganska länge innan sommarlovet började. Sen ägnade hon de första veckorna till att panika om att den hemska skolan börjar snart och sommarlovet är ju så kort, det är ju bara tio veckor liksom och hon tänker minsann inte börja skolan så redan. Oh nej…

Vi funderade här hemma, hur löser vi detta då? Ett möte så klart. Humhumtänktänk. Så hade jag mina hjälpare från familjecentrum här och så fick A en idé. En väldigt bra idé. Det finns ju nätverkscentrum, folk som specialiserat sig på att hjälpa människor med möten. De sköter inbjudningarna och ser till att alla får tala, att man håller sig till ämnet, ställer relevanta frågor osv osv. Bra, det kollar vi upp. Så gjorde vi och bokade träff. Gick igenom vilka från skolan som ska vara med. Sen någon som känner Decibel väl. Vi valde Genbankens kvinnliga genbank. Hon jobbar ju nära på i skolan också. Sen valde vi moster dvs SöstraMi och Lotta. Hon känner både Decibel och känner till både det ena och det andra om oss allihop
L & A från familjecentrum skulle också vara med. Så klart. Nåja, det var det inte alls utan det var vi som ville ha dom med. Bra det, de är jättebra. Dessutom tyckte de från nätverket att det är bra med någon som kan prata som stand in för oss. Man vet ju aldrig, ibland blir det väldigt känsligt eller privat och då kan de fråga typ: Om Nollkoll får frågan på detta, vad tror du att hon svarar då?
Sen kan ju jag dementera om det är fel ju.

Sommarlovet gick ju och sen hade Decibel inget val än att börja skolan. Givetvis berättade vi ju att vi skulle ha ett möte och gå igenom en massa, för att det ska bli lättare för henne. För att göra det lite positivt menade jag att det är ju faktiskt ändå lite bra att hon hinner gå en vecka i skolan. Då kan hon känna efter på riktigt vad hon tycker är jobbigast, vilket som kanske funkar osv. Hon höll inte riktigt med…

På mötet som var tre timmar långt kom vi fram till en massa. Saker att tänka på i klassrummet. I matsalen. Vad hon behöver. Information rent allmänt. Annat viktigt och många tankar.

Igår var det återkoppling. Hur har det gått och vad ska man göra.
Decibel har ju ett bakslag här nu. Orolig. Kvällarna är 550 varv per minut. Hon har klåda över hela kroppen och kliar sig fördärvad. Den mystiska allergin verkar vara psykiskt betingad, precis som för Mister. Igår fick jag henne inte till skolan, hon stenvägrade totalt. Igår kväll var hon igång igen så det blir hemmadag även idag.
Visst kan man kämpa i alla oändlighet men hur vi än gör så är det hon som får plikta.

Tyvärr kunde jag inte vara med på mötet. Minimonster var hemma. I måndags var han alldeles kladdig i ögonen. På natten också, plus att han ylade och skrek och hade ont i örat… Oh vad jag som mycket… Hmm.
Sova förresten. Det var längesen jag sov i min säng. mister har också en downperiod verkar det som och har sovit hos oss några nätter. När han gör det så är det något. Han ligger INTE stilla. Ibland har Decibel kommit. Då har jag lagt mig i hennes säng. Om det inte har varit de nätterna när Minimonster varit igång och jag fått ligga hos honom. Så de senaste veckorna har jag vandrat mellan rummen och sängarna.
Visst hade vi väl kunnat förbjuda barnen att komma till vår säng men varför? Vad vinner vi på det? Vad hjälper det dem? Det är ju när det är något som oroar inuti de kommer, inte annars.
Ett bra test på hur illa det är är att förbjuda läsning i vårt rum. Lampan SKA vara släkt. Går de in på sina rum och läser var det mest sällskapet de ville ha. Stannar de så var det närheten och vår säng.

Iallafall så var Minimonsters ögon osmetiga igår men han klagade över grus i dem. Var lite små snorig och mosig, men allt annat än sjuk. Däremot med tanke på ögonen så ville jag inte sätta honom på dagis. Hade ju varit fint om det är ögoninflammation. Smitta alla. Tänkte han får bli hemma även idag, för säkerhetsskull.

Mötet hade iallafall gått bra, fast det var lite bortfall på folket. Lotta var sjuk, SöstraMi hade nog jag glömt at påminna ja, skolpsykologen var dubbelbokad och jag fick vara hemma med knattarna.
Men. Även om mötet gick bra och saker och ting ändras på, så hjälpte ju inte det att Decibel åker till skolan… Åh nej… Så hon blir hemma idag. Men imorgon. Då minsann får hon till skolan.

Inbillad inbillning 9 juli, 2009

Nu är jag här igen, Jag har haft en bloggpaus. Eller närmare bestämt så inbillade jag mig ett tag att jag hade ett annat liv. Som sagt, en ren inbillning. Bakom den inbillade inbillningen är sanningen att jag har inte orkat skriva. Jag har haft hundra olika bloggidéer men har inte fått skrivit så mycket som en bokstav. Nu har alla idéer blåst bort. Inget ovanligt.

Jag och Tina var på hallaballoo i lördags. Oj oj OJ så sköj vi hade. Vi dansade i princip från det att bandet började spela tills den sista av alla extranummer tystnat. Vi vilade när bandet tog paus och sen var det upp igen.
Det fanns mystifistiskt folk där, verkligen knäppa människor. En halvläskig typ kom fram och kommenterade min tatuering. En annan kom och kliade mig på ryggen. Jo, faktiskt. Det är egentligen inte så konstigt som det låter. Jag hade just varit utanför dansbanan och knotten tuggade upp mig, Tina kliade och denna knepiga människa hjälpte till. Ja tills lillebror som satt jämte såg det. Oj, att två så blå ögon som hans kan bli så svarta så fort. Han vevade med händerna och väste försvinn, gå bort, stick…. Han är söt lillebror ibland

Kvällen fortsatte med att konstiga killar ur detta sällskapet kom och betedde sig underligt. Tjugo minuter innan dansen skulle sluta kom den kliande mannen fram, sa att om tjugo minuter är jag mer än välkommen till oss på poolparty.
Jo det kan du tro sa jag. Nejnej, här ska inte poolas minsann. Jag har nog med polare ändå.

Ett ännu fullare del av sällskapet kom fram och kladdade och var allmänt störig. Faktiskt så störig att folk reagerade och hjälpte mig. Bra det. Nackdelen med att inte vara full. Hade jag haft lite mer innanför västen så hade han ju kunnat få sig en vänstersving men äsch, orka liksom. Dessa kromosomfel var såpass obehagliga att jag och Tina gick iväg ganska osett. Vilket vi gjort rätt i fick vi veta någon timme senare. Vi följde med lillebror och hans sambo hem en sväng. Dit kom två andra när vi var på väga hem. De hade varit på ”poolparty” och grillat korv. Där hade varit tiotalet killar som var väldigt påstridiga ang ”hon med fjärilen på patten” Va fan, ska de ha patte får de la ha koll på detaljer eller, jag har ju för tusan två fjärilar!

Annars i stort var det en otroligt lyckad kväll. Vi var i stort sett nyktra men det förvånar inte om ryktet går om hur fulla vi städade mammor var. hahaha, bara att räkna med.

Imorgon åker vi till Norge. Klockan 20.00 rullar vi nerför backen. Imorgon eftermiddag beräknar vi vara framme. Enligt Eniro har vi nära 14 timmars körning. Då är inga raster inräknade. Med två familjer och sju barn måste vi räkna med ett antal stopp.
Vi har hyrt ett stort hus i Har(norskt-ö)ysund tror jag det hette. Geiranger ligger i närheten. Såklart blir det en tur på Trollstigen. Kameran och bikinin kommer att vara ständiga följeslagare. Vi har bestämt jag och Tina att oavsett väder så skall vi minsann ha bikinibilder. Precis som det ska vara på semester. Hittar vi snö så bikinisar vi oss i snö. Ösregnar det så gör vi detsamma. Haglar det så gissa vad vi gör?

Barnen har haft en svår tid nu det sista. Mycket oro och spänning, ingen vet hur det ser ut mer än bilderna vi sett på nätet, vi kan inte detaljplanera eftersom vi inte vet hur lång tid det tar att köra osv. Men nu ska vi snart åka och bara vi kommer iväg så hoppas jag det lugnar sig. Eftersom vi åker nattetid så somnar de väl så småningom. Imorgon gäller det att packa klart allt. Försöka få in allt på ett smart sätt i bilen och sen är det bara att tuta och köra. Vi har bestämt att jag kör på svensksidan och Genbanken på norsksidan. Innan bergen tar vi långrast och promenerar ett tag för att väcka kropparna ordentligt. Dricker kaffe och pissar i kors.

Jag har haft en inte-sova-på-nätterna-period nu så jag måste lägga mig i tid ikväll. Typ för en timme sen eller så. Inte blir det bättre när jag glömmer mina mediciner och petar i mig när jag kommer på det. Givetvis kommer jag inte ihåg att titta på klockan innan. Batteriet till min medicinpåminnare har jag fortfarande inte hittat. Vi har massor av batterier överallt men vilket som funkar och inte är det ingen som har koll på. Jag orkar inte leta i allafullafall. Men kanske snart börjar bli aktuellt… Det ska fan till att vara smart.

Nu tar jag tag i mitt inbillade liv och lägger mig. Tror jag… Åtminstone inbillar jag mig det…

Vad gör jag? 24 juni, 2009

Här. Nu. Väntar ut tiden skulle man väl kunna säga.
Minimonster dônade in ordentligt igår vid sju. Vi andra var ute så vi hade inte haft kvällemat ännu. Det var inte lätt att få väckt honom kan jag meddela.

På kvällen när de andra gick till sängs satte jag mig med en kopp Salviate, ordentligt kryddat med kanel.
Salvia, varför det då? Och varför bli på kanelen? Jo de ska jag berätta:

Salvia: Så fort du känner tecken på halsfluss eller bihåleinflammation är det dags att sätta in Salvia. En kopp te på 2-3 tsk. Torkad eller mald färsk Salvia kan när det svalnat, baddas på vaglar och andra hårsäcksinflammationer eller användas som fotbad av den som besväras av  ”kryp i benen” Koka upp några matskedar  i 2 liter vatten, låt stå i 10 minuter och sila sedan.
Salvia har också en östrogen effekt och kan användas mot övergångsbesvär.
Den ökar stresståligheten.

Ät inte örten under graviditet eller amning, det minskar mjölkproduktionen.
Använd inte heller Salvia för långvarigt bruk. Innehåller thujon.

Kanel: ….Den bedövande oljan i kanelen är den starkaste naturligt antiseptiska medel vi känner till och används för att förhindra infektioner och blåskatarr och mot insektsbett. Plus annat då.

Texten är hämtad från kaswa.se/HUSKURMAPP/lakandeorter.

Som ni ser så är det inte svårt att förstå varför jag gör Salviate. Ont i halsen igen. Började svullna ordentligt bara på ett par timmar på förmiddagen. När detta händer min hals är det bara en halsfluss att vänta. Så jag har gjort ett starkt te som har fått stå i runt tio minuter innan jag plockar bort bladkrafset. Sila orkar jag inte bossa med. Sötar med honung för att det ska smaka lite godare. Fast smaken är hel okej. Lukten däremot är väldigt påträngande.

Funkar det då? Det måste det faktiskt ha gjort för det svullna i halsen gick tillbaka. Sen glömde jag dricka teet igen och kände att frampå kvällen började det igen. Dängde ner 3 tsk och massa kanel och drack. Någon timma senare eller två, tog jag en kopp till. Med kopp menar jag stor mugg alltså. Och sen stillade det sig. För säkerhetsskull tänkte jag fortsätta idag. Tänkte att om jag bara klarar idag så är det lugnt. Skulle det bli något så har jag ändå en tid hos läkaren imorgon.

Så varför sitter jag här nu då. Jo, igår när jag tog min kvällskopp så kom Minimonster ner igen. Han vr inte alls trött efter sin tunga powernap. Han satt här och babblade med mig istället vilket jag inte var riktigt nöjd med. Så jag la en filt i soffan och planterade honom där med sin Spidermantidning. Ett täcke över. Till sist somnade han. Jag la mig jämte när jag druckit ur. Tyvärr fick vi ge oss för det var så irriterande flugor som gillade vårt sällskap. Bar upp Minimonster och somnade gott.
Nu sover Minimonster djupt. Han som skulle vara på dagis 8.30. Han var omöjlig att få liv i så jag fick ringa ner och flytta fram hans tid lite. Tänkte han skulle vaknat nu men icke. Jag får gå upp och göra ett nytt försök.

Idag ville Genbanken att jag skulle plocka lite här inne. Ligger efter för jag har försökt vara ute nu när vädret varit så fint. Igår var en inte-bra dag. Väldigt off. Förklaringen kom nu på morgonen. Roliga veckan är här. Det var väntat iofs, det har varit en seg start bara. Förstår inte varför det har börjat så. Förr har man ju haft färgade tecken bara en dag innan eller. Nu är det både tre och fyra samtidigt som det känns över äggstockarna. Bara mest irriterande känning. Den riktiga är idag. Får la ta lite tabletter och köra på. För att få lite mer gjort idag så tog jag en Ritalin av Mister. Han använder ju ändå inte det längre. Han har å andra sidan fått mina Concerta delat i sin dosett när hans tog slut. Nyt recept ligger på apoteket, det blev en 27 som förut funderat.

Nu ska jag upp och se om Minimonster visar någon reaktion. Nu är det dags att stiga upp alltså.

Det verkar bli en uppesittarnatt igen 21 juni, 2009

Jag satt uppe igår. Länge. Vid datorn mestadels. Inte bara för att jag fastnade som jag brukar. I fredags kväll bad Genbanken mig att stänga av larmet på medicinpåminnaren. Han har ju som sagt haft ont i magen ett tag och ville gärna sova ut på lördagen. Inte vakna till mitt larm alltså. Men jag kunde inte stänga av den. Så jag tog upp den i sovrummet för att snabbt kunna stänga av när den larmade. Jag brukar ju somna om så gott när väckarklockan ringer så inga problem här inte.

Tänkte jag….
Medicinufot pep igång 07.20. Jag vände på den. Satan. Alla tabletter ramlade ut över golvet. Fick visst inte larmat av den heller så den pep strax igen. Plockade ut ett batteri och drog täcket över mig igen. ….hmm… Tänk om jag tappar bort batteriet? Får nog sätta in det igen. Sätter det baklänges så funkar det inte. Hmm. Larmade felkod eller nåt istället.
Ut med batteriet igen. La det på ufot. Somnade till slut. När jag vaknade tog jag ner ufo och batteri. Duktigt va?

Fast glömde ta medicinen. Glömde sätta i batteriet.
Nu är batteriet borta och ufot larmar inte. Igår kom jag på medicinerna sent. Vid nio. Svalde ner alla som jag brukar. Senare kom jag på att det var väl inte det smartaste draget. Dimman lättade något och tankarna klarnade något. Kanske ska blogga ikväll.

Att jag blir tröttare av Concertan stämmer. Eller, inte tröttare, mer… Ja, nåt. Inte värst pigg. Mer samlad kanske är ordet. Eller nåt. Men sovatrött var jag inte. Runt halvfem var jag däremot det. Så då gick jag upp i sängen. Fast somnade inte på ett tag ändå.

Idag gjorde jag det igen. Svalde alla mina tabletter vid halv nio. Concertan också. Hoppas gårdagen tar ut sitt och jag kan somna tidigare.

Jag har klippt mig 21 juni, 2009

Alldeles just klar. Klippte mig själv. Fick plötsligt lust för det. Jag låg på golvet och torkade upp glasflisor från ett tappat glas och då kom jag på att jag behöver klippa håret. Bara topparna så klart. Eller klart och klart förresten. Jag har väl dragit över håret ordentligt förr.

Det är alltid lättare i tanken det där. Man tänker att det går fort och lätt. Eller hur?
Inte alls så hastigt gjort och ändå har jag inte varit vidare noggrann. Vem hinner det.
Det går ju dessutom så lätt att klippa mig så inte behöver jag slänga över frisörskynket. Det är bara att hålla hårtestarna över handfatet.

Jomenvisst är det. I början. Sen…

Nu sitter jag här och känns allmänt irriterad. Små korta hårstrån över hela mig. Hår under tröjan, ja kläder överhuvudtaget, är det värsta jag vet! Bland annat…

Dessutom klippte jag luggen. Igen… En hel del.
Sen kom jag på att Jag sparar ju till frisyren jag tänkte mig sist jag var hos frisören och håret visst var för kort. Nu har jag förstört det igen… För vilken gång i ordningen minns jag inte längre.
Min spegel är sönder. Den ramlade i golvet. Jag la den på kammen. Sen tog jag kammen och kras…. Mera flisor att plocka upp ikväll.

Jag undrar stilla: Ska jag aldrig lära mig?

Lite mer ordning på medicinerna 19 juni, 2009

Nu har vi varit hos först sköterskan och sedan läkaren. Sköterskan var så homla tillmötesgående så det finns inte. Nu när sköterskan ska bytas… Det tog hon själv upp och förstod varför. Starkt gjort måste jag säga. Hon fick iallafall mycket att skriva i sitt kollegiehäfte. Hon brukar göra det.

Det har ju varit mycket med Decibels utbrott osv. Vi hade mycket att gå igenom. Vi tog också upp höstens skolstart. Vi vill ju ha till ett möte med berörda lärare och rektor och hela konkarongen. Det får inte bli en sån början som slutet har varit.

Sköterskan bad uttryckligen om att de på BUP skulle bli informerade och helst få medverka. Precis vad vi vill. Det bitet bra mycket mer om proffessionell personal talar om det de kan än om vi som föräldrar gör det. Föräldrar är ju bara överbeskyddande och överdriver verkar det som.

Sen kom vi in till läkaren då. Mästers tur att gås igenom. Vi pratade igenom medicinbytet som varit. Denna läkare var ju på semester när detta blev väldigt bråttom. Vi märker mest positivt. Nu har ju vi experimenterat lite. Den läkare som skrivit ut Concertan ville vi skulle ge en 10mg Ritalin på morgonen och sen hela dagsdosen Concerta till frukost. Vi tycker inte riktigt samma. Han får den 54:an direkt på morgonen, sen fyller vi på med en 18 vid middag och fyller på med Ritalin10:an på kvällen. Tyvärr räcker det inte hela vägen med det är långt bättre än innan.
Misters läkare tyckte det lät som ett bra upplägg. Han sa att vi till och med skulle kunna ge 2 st 18mg’are. Han sa att funkar det så kan man ju faktiskt sätta in en 27mg. Det har tydligen kommit en ny styrka. Annars är det ju 36 mg som kommer.

Ang Katapresanet som jag blev fundersam över. Vet inte om jag skrivit om det tidigare men Katapresan är ett medel mot högt blodtryck. Används numera endast till ADHD-patienter. Jag läste på fass om detta och där står det att detta tas intravenöst.
Ehm. Vad tänkte läkaren då funderade jag. Vi kan väl inte spruta sonen varje kväll?
Nu fick jag svar. I Sverige säljes detta endast som så. Akutpreparat. Om någon skulle komma in med akut högt blodtryck, då ges det intravenöst. Saken är att marknaden är för liten tydligen för att det ska finnas i andra former i Sverige. Som med allting annat är det pengar som styr.
Det finns alltså i tablettform. Kruxet är att man måste söka licens för den. Det är något omständigt. Så vi diskuterade andra lösningar. Det finns som bekant andra ADHD mediciner. Bland annat Strattera. Läkaren sa att denna ensam inte är aktuell för sonen, framför allt inte när det verkar fungera med Concerta. Annars har den ibland en något lugnande effekt. Han menade att i kombination med Concertan så kan den fungera väldigt bra. Han tar en kapsel till natten, låg dos på 18 mg. Denna sitter i många timmar och så hoppas vi på att pojken får lite lugn till natten. Hur det fungerar får jag återkomma med.

Vi fick också svar på vår iakttagelse som vi undrade om den verkligen stämmer. Att sonen ”går igång” på en extra kapsel Melatonin. Det låter ju märkligt nämligen men de gånger vi velat säkerställa oss om att Mister verkligen får sova och gett honen en extra kapsel så har det slutat med att han gjort precis tvärtom. Han har inte sovit ALLS!
Kan detta stämma eller är det en slump.
Läkaren såg förvånad och frågande ut, han hade faktiskt aldrig hört talas om det. Fass fick plockas fram och läsas, sökning blir såklart på Cirkadin som är Melatoninpreparatet som ska frälsa världen Leende konstaterar han att jädrar i det, så kan man faktiskt bli upprymd och aktiv osv av detta. Så fick även han lära sig något nytt

Bolltäcken ska sökas. Även en bolldyna eller liknande för Mister. Han ligger ju på alla stolar och med den svanskotan kan det inte vara bra. Eftersom tydligen habiliteringen inte anser sig ha resurser för dessa barnen så måste han skriva till någon vem det nu var.

Till slut var det då vikt och blodtryck. Vikten var uppåt bara sen ett par veckor. Nu har pöjken passerat 40 kg minsann. 155 cm lång är han också. Vojvoj. Det går lite fort tycker jag allt. Blodtrycket var bra också.
Nu ska han gå igenom Decibels mediciner också. Det kan nog behöva ändras lite där också tror jag.

För att vara så nära 40 så ser jag väldigt ung ut. 8 juni, 2009

Eller? :-S Jag har fyllt år. 23 tror jag det var fast andra säger att så är det inte alls. Men jag känner mig som 23. SöstraMi säger att jag aldrig blir vuxen och kanske det ligger något i det.

Fast i år har jag ju åtminstone fått satt lite sallad och sånt och det borde väl ge några vuxenpoäng?

Jag vaknade i Mister säng. Tidigt. Han har ingen persienn eller nåt på sitt rum, vill ingenting heller ha. Men inget trevligt alls när solen går upp.
Han var lite orolig kvällen innan. Inget allvarligt och inget utbrott. Men ändå en känsla av någonting obestämbart. Han och Decibel hade planterat sig i vår säng. Inget konstigt i det. Decibel har legat där i tre veckor nu tror jag. Däremot blev det fel när alla är trötta och behöver sova och Barnen ordnar lekstuga i sängen. Genbanken skickade ut var och en till egna rum.
När jag kommer upp efter tandborstning osv så frågade Mister så snällt om inte jag kunde ligga hos honom. Det händer så sällan så det är inget att diskutera. Självklart svarade jag, men jag går över till mig efter att du har somnat. Mister kan inte ligga stilla nämligen.
Men faktiskt, otroligt nog, kanske beroende på att det var hans tur med bolltäcket så låg han stilla. Och jag vaknade där på morgonen när Genbanken kommer med kapseln.

Strax blev jag beordrad att sova vidare i min säng…
De ska ju komma med paket. Och kaffe. Och väldigt glada barn. För att inte tala om förste paketöppnaren Minimonster. Är man inte tillräckligt snabb i fingrarna så tar han över och öppnar. Finns inte tålamod att vänta när det gäller något så roligt som paketer.

Det blev en bra födelsedag. Fast vad annars? Jag fick presentkort att handla för, fin vas och en skål av barnen och ett högt glas som det står grattis på, en fantastiskt snygg blombukett, andra blommor så klart, en receptbok inför sommarens grillning. Sen får jag mer vid ett senare tillfälle av Genbanken. Då blir det sponsring till privatlektion/er för Katrin Gunnarsson på Ursprungskällan. Jag och L önskar oss detsamma. Hon fyller på lördag nämligen.

I år delade vi upp kalasen, eftersom barnen har haft det tufft en lång period. Vi tog min familj på middag på dagen. Och svärfamiljen på kvällsmat. På kvällen kom även M&M men utan M utan endast K på besök. Himla kul. K är den nya familjemedlemen. Mister hade det lite jobbigt med sig under första omgången. Vi fick inte fyllt på med tabletterna i tid och när det var så mycket folk så reagerade han snabbt. Men han lyckades vända sig bra och kom snabbt på banan igen. Oturligt nog hände det när besöket vaqr här och han knöt rep om halsen osv. Det är inte kul för honom att det blir så. Samtidigt, som Genbanken sa, kanske det ändå var ganska bra ändå. att andra faktiskt får se hur han och vi har det. De som inte riktigt kan förstå varför vi medicinerar våra barn och vidden av hans ångest.

Efter att gästerna gått hem, satte vi oss ett tag och gjorde inte mer än latade oss. Skönt var det. Vi åt lite godis och mysade lite. Jag somnade visst på soffan en liten gnutta.. hihi
Sen fick jag mess och grattisar. En fråga om vi har kaffe till M ikväll. Självklart har vi det!
Ett välkommet besök. Mister fastnade pladask i K. Nåja, det är inte bara han som fastnar för en hundvalp. Det gör väl alla. Det är inte mycket som slår en hundvalps krumma bakben och goa tassar och ”ölon”

Mister låg länge och bara gosade. Precis vad han behövde som paus och andhämtning. Och han verkar ha väldigt bra hand med djur den pöjken. Inte är han rädd heller. Det skulle ju vara för hönsen då, de är han inte lika säker på. Inte rädd, mer osäker på.

Summa summarum var det ett bra drag att dela upp kalaset på detta viset. Nackdelen är ju att inte få träffa alla samtidigt. Det hade ju varit det bästa. Samtidigt väger ända det positiva över. Man fick mer tid till prat med familjerna. Och en helt annan kväll här hemma med barnen. De var mycket lugnare och inte övervarvade. Vi satte på en film som avslutning och lite godis till den som ville ha. Därefter var det godnatt, även det gick i lugn och ro utan uppvarvning och utbrott. Härligt.

Möte ang LSS 5 juni, 2009

För över ett år sen blev Mister beviljad en stödfamilj. Vi hade ju fått veta att det finns i princip ingen att tillgå tyvärr så vi visste ju att det skulle bli svårt. Vårdbidraget vi sökte blev inte höjt, bland annat just för att Mister är beviljad en stödfamilj. Sen att det inte finns något stöd och avlastning med hjälp av stödfamilj hör uppenbarligen inte till saken.

Innan beslutet har vi varit på två informationsmöten med en handläggare. På första mötet fick vi veta att det fanns egentligen inte mycket hjälp att få. Ja denna stödfamiljen då, som praktiskt taget inte finns. Vad gäller korttidsboende så gäller detta helger med övernattning, vilket inte är aktuellt eftersom Mister inte kan sova borta. Allt annat var inte lönt att diskutera.

I våra samtal med C på Ginsten så tyckte hon att det var väldigt märkligt. Hon pratade med utredningspsykologen och de bestämde ännu ett möte med handläggaren på LSS där de också deltog själva. Det var samma handläggare denna gången men informationen var lite annan. Men fortfarande fanns det inte mycket som var aktuellt. Däremot bestämde vi detta mötet som en ansökan och papper skrevs under med det datumet. Beslutet blev att han har rätt till stödfamilj.

Bra så långt. Vi har väntat men inte direkt aktivt. Det finns ju liksom annat att fundera på i vardagen så inte håller vi reda på när beslutet fattades och hur lång tid som passerat. Det var i samtal med de på Familjecentrum det kom upp. Humdidum, ja hur längesen är det. Hämtade papper och oj, ett år sen…

A på Familjecentrum erbjöd sig då att ta tag i detta och ringa och fråga lite. Dagen efter, möjligen två dagar efter, så ringde det från LSS-teamet. Då visade det sig att de inte fått papprena dit från där beslutet fattades. De låg fortfarande kvar där och eftersom den dåvarande handläggaren slutat så var det ingen som hade koll på beslutet…

Idag har vi haft mötet iallafall. En trevlig och tillmötesgående människa. Vi riktar i nuläget in oss på ett korttidsboende men har möjligheten öppen. Hon tyckte vi ska kolla upp ordentligt ang Minimonster. I läkarintyg till dagis och deras resursansökan står där ju autismspektrumstörning. Isåfall bör han också ha rätt till LSS.

Vad gäller Decibel så måste vi verkligen kolla upp. Eftersom hon har ADHD-diagnos så ska hon per automatik höra till habiliteringen och därigenom få tillgång till de hjälpmedel hon behöver. Mister har Aspergers som ger rätt till LSS och då hör han inte till habiliteringen utan till Ginsten. Och där finns ingen hjälp att få med hjälpmedel… Så det måste vi kolla upp om läkaren har skrivit remiss till habiliteringen och hoppas på att den går igenom. Annars får vi börja bråka uppåt i leden och skriva insändare till tidningen osv

Vi kommer att ha en lång lista till det inplanerade läkarbesöket. Sköterskan är förresten numera utbytt. Igår ringde den nya sköterskan och kollade av diverse saker för att ha lite koll på läget.

Läget just nu är att hon från LSS ska försöka få till stånd ett studiebesök på korttidsboendet. Ev får vi också information om annat stöd med hjälp av teamet. Nu rullar det lite iallafall.

Oroligt med skolan 1 juni, 2009

Decibel tycker det är jobbigt i skolan. Det svåra är att få fram vad det är som är värst. Frågan är om hon vet det själv.

Idag har jag haft både boendestödet och de från Familjecentrum. Först var det frågan om vi skulle avboka helt med tanke på att barnen var hemma och vi var trötta. Jag tycker ändå det är skönt när de kommer, bra att bolla idéer fram och tillbaka, tänka högt och få svar och funderingar från några som har koll på saker och ting.

Tror faktiskt att även Genbanken tycker det var ett bra beslut. Vi pratade mycket om allt krångel med läkarkontakter och Decibels skolbekymmer. Vi spånade vände och vred. Vi måste ju ha ett möte på något sätt med de inblandade. Vi vill ju gärna ha en tungt vägande person med, som från BUP eller så.

Då kom L på det. Det finns ju tydligen några ”nätverkare” de visste om. Om de är knutna till Familjecentrum eller kommunen eller till annat blev jag upenbart inte klok på, just därför att jag har inte en aning. Iallafall innebär det att om vi dvs jag och Genbank vill ha ett möte så anlitar vi dessa nätverkare. Kostar gratis så det behöver vi inte fundera på. Vi talar om vad vi vill mötas om och vilka ungefär som ska delta, -helst. Sen håller dessa nätverkare i trådarna. De bjuder in personer till mötet och håller i det i princip. Vilket verkar väldigt bra. De är duktigt i möteshållning, det är inte vi. Därmed hamnar vi  lätt i underläge. Jag menar, vi är ju ”bara föräldrar”

Efter vad jag förstått bara lite senare så är detta ett mycket mycket bra beslut. Skolan som nu ska omorganiseras har fått en ny rektor. Hmm, kanske inte alldeles ny nu men ändå. Jag har varit på ett möte förutom föräldramötet där hon har varit med. Maken till dummer människa får man leta efter. Hon borde faktiskt blivit politiker, hon svarade inte på en endaste fråga utan pratade runt runt om annat. Jag förstår fortfarande inte vad hon svarade på vissa… Nu blev hon uppenbart inte politiker utan rektor. Detta troligtvis på grund av attityden.  Jag rättar mig. Efter en googling så verkar det som, om det är rätt person, så ÄR hon faktiskt politiker. Det kunde man väl ge sig den på. Ingen vidare trevlig attityd. Eller, jo. Så länge det passar henne och frågorna passar henne. Obekvämligheter lämpar sig inte och hon snäser av på ett inte alltför trevligt sätt. Samtidigt som hon ändå pratar runt själva kärnan. Precis som en politiker alltså!

Vad jag förstått så har en lärare på skolan gjort slag i saken och sagt upp sig. Just på grund av rektorn. Denna lärare har haft funderingar länge på att kanske testa något annat men liksom inte kommit sig för. Det har hon nu. En annan lärare har tydligen haft många åsikter om klassrumstillvaron eller vad man ska kalla det. Att det är för stökigt osv och haft många idéer om hur man skulle kunna ändra på detta. Om det är orsaken eller inte låter jag vara osagt men denna lärare får inte vara kvar på sitt vikariat. En väldigt duktig och omtyckt lärare. Ja båda två förresten.

Inte bara det. Än värre är att en pojke i Årskurs 1 har någon form av autism. Jag tror det är Aspergers syndrom. Han har nu en assistent som är med honom i skolan. Nu alltså. För rektorn menar att nästa termin så behöver han ingen assistet utan klarar sig bra ändå. ?? ?? hur arg blir man inte av sånt?

Speciellt som det varje morgon går en halvtimmes lön på personalkontot till ingen nytta är det än värre. Varför detta då? Jo, tidigare var det en annan chaufför som körde bussen. Hon fick frågan av några föräldrar om hon inte kunde komma tidigare och hämta två barn, eftersom dessa föräldrar inte ville lämna barnen på fritids en kvart-en halvtimme.   Det kunde hon göra men då blev det inga glada miner bland skolans personal. Eftersom barnen inte börjar skolan förrän halv nio så får barnen inte vara i skolan innan kvart över åtta. Om de inte är på fritids förstås. Innan dess finns det ingen personal som ser efter de tidiga barnen. Alltså hämtar chauffören de två nämnda barnen tidigare, parkerar bussen i tio minuter någonstans på rundan och kommer till skolan i lämplig tid.

Av orsaker så jobbar inte denna chaufför kvar längre. I samband med bytet så vill man ju som förälder gärna att bussen i fortsättningen kommer senare, i lagom tid för skolstarten. Inte denna terminen säger rektorn, nu har det ju redan hållt på ett tag, däremot nästa termin ska jag se till att det blir ändring. Och jo, det finns personal på skolan som ser efter barnen, visst gör det det. Men det hade hon ju fått komma fram med, att dessa pengar tas ju någonstans, och det är ju från de barn som kanske behöver extra stöd av någon anledning.

Nästa termin är snart slut. Ännu ingen ändring. Bussen kommer till skolan en halvtimme innan skolan börjar. Lönen till personalen tas från resurskontot tydligen. Samtidigt som en liten pojke i årskurs ett blir av med sin assistent. Det är så man hoppar högt av ilska.

Så var kommer vårt möte in? Ja fröst och främst underar man hur man ska nå fram med önskemål och lite speciellt stöd för Decibel som inte är någon svår elev. Tvärtom. När en elev inom autismspektrat uppenbarligen räknas bli frisk och botad över sommarlovet… Isåfall måste denna rektorn vara den första som förutsett en sådan sak och pojken den första att bli utvald till ett sådant mirakel.

Jag undrar hur denna käring, denna ål, denna … kan sova gott om natten. Hon funderar väl aldrig över själva sömnfrågan kanske. Utan pratar mest runt runt. Sen somnar hon av förvirring.

Stökigt? Minst sagt. Rörigt? Jajemen. Turbulent? Ja jävlar i det! 1 juni, 2009

Helgen har varit väldigt orolig. Mister har haft mycket ångest och utbrotten har avlöst varandra. När han inte har haft utbrott så har Decibel haft det. Hon vägrar gå till skolan. Skriker på kvällarna. Skriker fram på nätterna. -ylar och vrålar på mornarna. Till och med på helgerna när vi säger att hon ska ha sin kapsel kommer det per automatik: -Jag tänker iallafall INTE gå till skolan…

I fredags var hon hemma, hon bara orkade inte och vi kände att vi kan inte tvinga henne i nuläget. Bättre hon får vila upp sig. Tänkte vi…. Så kom då helgen. Oj oj oj… Det har inte funkat det minsta lilla. Så i söndags blev det alldeles utomordentligt galet. Överallt. Förmiddagen var Misters, han gick runt här hemma, tvångsmässigt mässande sina svordomar. Till slut lugnade han sig ett tag. Sen var det Decibel som fick en ordentlig dipp när medicinen rusade ur kroppen och det var dags för påfyllning. Jomen. Då kom det till att börja med: -Jag ska INTE gå till skolan och tänker INTE ta någon kapsel för jag kommer ALDRIG att gå i skolan. Operation övertalning/tvång/mutning/övertalning/kalla-det-vad-man-vill börjar. Det var inte roligt det minsta. Det blev moment fasthållning istället när hon varvade ur alldeles över dessa kapslar. Till slut, med en stordel tvång, en liten del list och en lagom portion tur så fick jag i henne sin kapsel. Pust. Nu kunde vi börja andas ut.

Vi hade på förmiddagen bestämt oss för att grilla på kvällen. Genbanken åkte till affären för att fixa det som saknades. Mister fick följa med, han ville köpa sig en Kalle Anka-pocket. Sagt och gjort. När de kom hem satte han sig att läsa och Genbanken talade om att nu går han ut och tänder grillen. Jajemen säger Mister, gör du det. Och det gjorde han…

En stund senare kommer Mister ut. Arg som den värstaste bålgeting. Då har det gått upp för honom om grillning och tändning och det skulle ju han göra ju. Försent…. Oj oj oj oj. Då drar det igång på allvar här. Då kommer allt som legat och pyrt. Och det finns ingen hejd på det. Att inte pojken hade mördande träningsvärk dagen efter är ett under, så som han slog med käppar på träd och grenar och gungor här ute. Han slet i grejer och svor och levde runt något alldeles. I tre-fyra timmar non-stop. Vi började grilla jag, Genbanken och Decibel. Minimonster hade somnat och vi lät honom sova medan det var som värst. Finns ingen anledning att titta på mer än nödvändigt. Sen fick vi äta i omgångar. Mister höll sig åtminstone på samma ställe. Ett tag.. Sen rusade han in och låste dörrarna. Genbanken var snabb så källardörren hann Mister inte låsa.

Ungefär där kom SöstraMi på besök. Och strax kom Genbanken ut igen. För att inte störa mer än nödvändigt så gick vi in jag, Decibel och SöstraMi. Snart kom Mister med Genbanken i släptåg också in. Då öste han gallan över stackars Decibel som blev så ledsen så ledsen. Stackare. SöstraMi tog med sig Decibel på en åktur med hopp om att Mister skulle hinna lugna sig under tiden.

Det gjorde han till slut. Vi fick han isäng och sa godnatt och han somnade nog rätt hyfsat fort. Bara för att Decibel skulle köra igeng igen. Hon höll på fram till klockan två den natten. Vi var allt annat än pigga. Eftersom helgen och den sista tiden var som den var, natten i synnerhet, så stannade Genbanken hemma den dagen. Mister och Decibel var också hemma, Mister gick överhuvudtaget inte att få liv i. Och då menar jag bokstavligt. Han var i princip i medvetslösstadie. Han sov så djupt man kan komma.  Minimonster fick vara på sitt dagis. Där trivs han bra. Genbanken tillbringade stor del av dagen i telefon. Ringde BUP och talade om att nu MÅSTE vi ha hjälp. Så här kan Mister inte ha det längre. I fredags fick jag ju hämta honom i skolan, då var han på gränsen till att något skulle hända. Vad vet man aldrig, personalen kände det som osäkert verkligen. Han talade också om för sekreteraren att den där sköterska ska bytas ut omgående för han har ringt och ringt och ringt och det har blivit 100% fel.

Han fick iallafall pratat med sköterskan till slut. Hon sa att hon förstod att vi inte var nöjda med hur det har blivit. Tänk, DET förstod hon direkt. Allt anat har hon ju inte fattat alls… Hon är ju jättesmart också, Genbanken pratade med henne halv nio. Då kommer hon fram till att det finns en tid halv tio och då kunde vi kolla upp läget…. Eh? svarade Genbanken. För det första, så sover Mister helt slutkörd efter gårdagen och för det andra, vet du överhuvudtaget vad för problematik pojken har??

Nåja, hon lovade iallafall att kolla igen med jourhavande läkare. Den ordinarie har ju semester så klart. Hon skulle ringa tillbaka och känner jag Genbanken så fick hon mer än bara lova. Hon ringde faktiskt upp igen och talade om att läkaren kommer att ringa hit under senare delen av eftermiddagen. WOW! Inte illa, hon kunde ge besked. Inte illa.

Läkaren ringde. Han tyckte precis det jag tänkte ta upp med läkaren när vi har tid nu i juni. Medicinbyte. Som vi ju märkt får sonen väldiga toppar och dippar när Ritalinet sparkar igång och går ur kroppen. När han har ångest så blir det ju ännu värre än nödvändigt. Alltså hade han förslag på Concerta. Precis vad jag ville. Lergiganet som inte funkar värst mycket när man ska försöka få pojken att sova där höll man med. Jag har innan sagt att man kan ge pojken en sockerfri karamell. Läkaren sa att funkar Lergigan så är det ju bra eftersom den är snäll mot kroppen. I Misters fall menade han att det var som att ge honom en läkerol. Vi har hemma talat om Atarax men med Misters historik så kunde han tänka sig två Läkerol. Melatoninet verkar inte bita på Mister längre. Det ska bytas ut. Han ska få Catapresan istället. Egentligen ett preparat för att sänka blodtrycket men man medicinerar på biverkningen, tydligen är det bara för ADHD-patienter. Blodtrycket sänks och patienten blir trött och sömnig. Eller hur det var, alltid svårt att få fakta i andra hand.

en boll. två boll. tre bolltäcken? 24 maj, 2009

Imorgon kommer en dam från boendestödet. Usch, jag gillar inte ordet dam, det låter så damigt. Tant låter gammalt och kvinna låter uppstyltat. Så vem är det då som kommer tro? En dam? Eller bara hon från boendestödet? Det är första gången någon därifrån är där. Det är ansökt men inte beviljat, först måste det utredas. Och utredningen görs på plats i vardagen. Här ser ut som kom och hjälp just nu. Renoveringen breder ut sig känns det som. Plus allting annat som också verkar breda ut sig. Vet inte var jag ska börja och hur jag ska göra det. Men det får väl ordna sig ändå. Någon gång. Det kunde ju varit värre.

Ang bolltäcket jag har fått hem så var det visst väldigt bra. Jag har inte fått använda det själv ännu. Jo, lite i natt. Men ett bolltäcke ska man inte vara två under i en soffa. Framför allt inte tre. Det blev vi. Hon var något uppjagad i vanlig ordning vid läggdags och därför var hon nere med mig. Till sist somnade hon här nere i soffan med bolltäcket över sig. Försökte väcka henne sen och fråga om vi skulle gå upp eller om hon vill sova i soffan. Soffan blev svaret. Då la jag mig där också, om ifall hon skulle vakna mitt i natten och vara alldeles ensam på nedervåningen.

Till slut somnade även jag. Vaknade då och då när bolltäcket gled väldigt långt ner utanför soffan. Det väger ju dessutom lite så det är inte bara att dra upp. Sov lite löst från och till. Någon gång framåt småtimmarna kom Minimonster ner under bollarna han också. Då hade han vaknat och krupit ner i mammas säng, -men mamma var inte där. Hemska händelse. Han somnade. Vaknade. Pratade. Somnade om. Vaknade. Pratade. Kuckelikuuuu, kuckelikuuuu. Tuppen står här upp vid huset och ropar. Förbannade kreatur. Hade jag haft en pistol så hade den bränt av. Utan att öppna fönstret. Åtminstone tänkte jag så just då. I med mp3lurarna och på med musiken så somnade jag om till slut.

Ikväll var det diskussion om bolltäcket igen. Vi har fått införa varannan dag. Men båda sover bra under det. Första natten Decibel sov i det så vaknade hon glad dagen efter. Händer i princip aldrig annars…

Så nu är det till att bearbeta barnens läkare. Han har sagt at han kanske kan fixa ett och det skall han få göra. Så de får varsitt och jag kan få använda mitt. Kanske jag också kan vakna glad och trevlig?

Jag borde egentligen sova 24 maj, 2009

Har sovit dåligt i helgen alltså. Suttit uppe länge och skrotat. Funderat, skrivit och gjort ingenting. Jag skulle kunna läsa en bok istället men kommer mig inte för. Orkar inte koncentrera mig. Eller kanske det egentligen är tvärtom. Tar jag mig för att läsa en bok så vet jag att jag är fast. Och det har jag varken tid eller ork till.

I helgen har vi äntligen fått åkt till tippen. Vi lånade svärmors bil eftersom vi inte har något drag på vår. Fast det är ju positivt det också. Med tanke på att det är en automatare så vet vi ju att den tidigare ägaren inte frestat på med den saken iallafall. Fast Genbanken beställde en dragkrok igår faktiskt. Det är inte vidare kul att behöva låna bil om vi ska dra något efter. Iallafall så lånade vi inte bara svärmors bil, utan visst svärmor själv också. Hon och Genbanken åkte till tippen tillsammans så slapp vi packa in barnen.  De sov förresten.

Vi fick också slängt in en del ved som legat ute alldeles för länge. In och in förresten, under tak för att fortsätta torkas. för vissa vedträn betyder det att torkas om. Det kändes i mina handleder och fingrar. Idag tog jag med mig Decibel ut till vedhögen och tänkte slänga in några bitar åtminstone. I början gick det tungt, vänsterhanden ville inte alls. Den liksom krampade utan att dra ihop sig, låste sig så jag kunde inte hålla i vedträna. Fick lägga de i handen med högerhanden och försöka hålla handen rak. Men till sist hade jag leat upp den så det gick fint. Slängde faktiskt in väldigt mycket. Duktiga jag. Men det fick jag igen senare. Nu har jag ont i fingrar och händer.

När jag och Decibel var i Falkenberg sist så köpte vi två änglar. En vit som satt på ett klot, hållande ett litet klot/diamant. Och en svart barnängel. Den satt så sött. Den vita satte jag i planteringen jag gjort. Framför la jag den lilla blå ”stenen” med fotavtrycken. Små fötter gör djupa spår… Så tar ängeln över vakten liksom. Vi var på kyrkogården med det nu ikväll. Det blev jättefint. Måste ta tag i det där måstet att få dit sparvarna. De flesta har ju sparvarna på själva gravstenen men det vill inte vi ha, där har vi ju den vita duvan. Våra sparvar sitter där nere, framme på stenramen som är runt planteringen. Men det höll inte sist vi försökte. Måste, måste fixa det nu!    Jag har en fundering också på att ha små vita prydnadssten över jorden. Ja alltså täcka jorden. Det är ju bara att plocka bort när vi behöver plantera ju. Funderar vidare.

Knappt man tror det är sant 23 maj, 2009

Jag skrev i förra inlägget om hur svårt det är att få nåt vettigt från läkarsidan för oss och hur svårt det är att någon endaste gång få rätt mediciner.

Jag skrev om att Genbanken tidigare ringt och bett om förlängt recept på Ritalin-20′or. När jag skulle hämta ut dessa fanns de inte och Genbanken ringer upp igen. Efter bortförklaringarna så blev han lovad att receptet ska finnas på apoteket en stund efter. Vilket det inte gjorde.

Igår glömde vi ta in posten så idag öppnade jag den. Det var ett brev ifrån BUP. Jag tänkte att det var en bekräftelse på läkartiden vi fått men inte. Det var två recept, ett till Mister och ett till Decibel. På Melatonin??!!

Men vad trött jag blir. Frågade Genbanken om han beställt Melatonin också, för den är väl en helt full burk kvar? Eh? Genbanken förstår ingenting för han har inte ordat om Melatonin. Det är RItalin vi behöver. Men nu har vi två recept på RItalin. Bäst att lämna in dessa redan på måndag eftersom jag antar att det måste sökas licens först innan vi får hämta ut dem. För det kan jag inte tänka mig att läkaren har hunnit med på den korta stunden.

Och varför kommer recepten hem? Det ska ju bara direkt in till apoteket liksom, snabbaste vägen via intranätet. Jag loggar iallafall in på apoteket.se för att kolla en extra gång men nej, Ritalinet är inte inlämnat.

Ja, på måndag måste Genbanken ringa till BUP igen. Och be ännu en gång om RItalin. Vi kan bara hoppas att det blir rätt den gången åtminstone…

Tänk om det hade funkat någon gång iallafall. 22 maj, 2009

Denna medicinhantering. Eller läkarhantering. Eller tidshantering. Varför kan det aldrig funka?

Vi har fått skjuta upp några tider hos sjuksköterskan för mister och Decibel, jag tror det är två gånger. Detta för att de varit sjuka. Två dagar senare har det dimpat ner en ny tid i brevlådan. Tider saknas iallafall inte.

Många gånger har vi pratat mediciner, ändrat, lagt till osv. Inte en endaste jävla gång har det blivit rätt. Medicinfrågorna ska enligt BUP’s regler tas med sjuksköterskan och sen pratar hon med överläkaren som skriver ut recepten. Genbanken ringer, ber om det som behövs och sköterskan säger hon ska ordna. Genbanken ringer apoteket som säger att det finns inget. Ringer tillbaka igen. Och igen. Sen finns ett recept på apoteket men på fel grejer.

Eller vi behöver göra ändringar i medicinlistan till något som funkar bättre. Pratar med sköterskan som pratar med läkaren som kommer med något så dumt så det liknar inget. Genbanken  ringer till BUP och kräver en telefontid med läkaren men säger som, du måste prata med sköterskan. Det har jag gjort och det funkar inte. Jomen det är sköterskan som ska prata med läkaren. Det har hon gjort och det blir inte bra och därför SKALL jag prata med honom. Okej, den och den tiden ringer han. Det gör han, -om vi har tur…. Ringer han så säger genbanken sitt ärende och läkaren gör en kovändning i tanken och säger att du tänker jag att vi gör så här istället. Tänk, det var precis så vi hade tänkt här hemma…

Nu har vi väntat på en tid till läkaren i en månad eller så. För det blev ingen ny väg,- och mättid sist. Fortfarande inget. Inte heller har vi fått något remissvar från habiliteringen. Det skulle läkaren skriva en remiss ju.. Vet fortfarande inte om han gjort det. 

Jag var till apoteket i onsdags. Skulle ta ut mediciner, bland annat till Decibel. Men det fanns inga? Pratade med Genbanken senare på dagen, han frågade om medicinerna men jag hade ju inte kunnat hämta allt. VA???!!! Genbanken går igång, det skulle sköterskan skrivit ut för ett antal veckor sen när jag pratade med henne sist. Du, jag ringer dit nu.

Får inte fatt i sköterskan men sekreteraren lovade att någon skulle ringa upp. Långt om länge ringer någon upp. Sköterskan skyller på att det visst blivit så konstigt i kommunikationen ojojoj osv. Bortförklaringar! Dåliga sådana. Det är ju konstigt att det kan fela i kommunikationerna varendaste gång? Hon lovar iallafall att fixa fram ett recept som vi kan hämta ut samma dag.

Ännu senare loggar jag in på apoteket och ser efter. Inga mediciner. nu är Genbanken arg. Ringer till apoteket för en extrakoll men får till var att de ser precis detsamma som jag ser här… Alltså har vi fortfarande inga mediciner.

Men faktiskt fick vi en tid till henne först och läkaren sen. Mitten på juni. Då följer Genbanken med också. 

Kanske vi förresten har fått medicinerna under dagen.

Ja, just det. Sköterskan har ju full noll koll. På långfredagen ringde Genbanken till BUP-akuten och vi fick utskrivet Zoloft. Detta är omtalat för ”vår” sköterska och det är ett av ärendena vi vill diskutera med läkaren. Hur hon har felfattat förstår jag inte men efter det samtalet har ”vår” läkare skrivit ut Zoloft… Varför? Vi har ju redan det liksom, det var ju det Genbanken berättade.

 

Jag blir så trött. Tänk om det kunde funka någon gång detta. Snart får vi la byta läkare om det ska fortsätta. Men hur kul är det?