Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken om det här va? Okej?

SöstraMi kom på besök. Sitter och tjatar om allt och inget när hon frågar: -Ska inte vi åka och sätta ett smycke i ansiktet? En Dermal Anchor.
Ååh.. Det är ju precis det jag har velat ha så länge. Men jag vågar inte. Aldrig. Eller? Nä. Men varför inte. Äh va fan, när åker vi? Imorgon, ring och kolla… JApp japp, så blir det.

MEN. Vi ska bara åka till Varberg och hämta lite grejer, bara så att du vet. Annars kommer jag aldrig komma ur huset
Jag sa en gång till Genbanken att ååh vad jag vill ha en Dermal.
NEJ. ALDRIG. Det vill du INTE!! Ungefär där var det slutdiskuterat, vi är inte av samma åsikt. Eftersom jag aldrig vågar göra en själv och han aldrig följer med så är det bara att acceptera att jag aldrig kommer att göra en.

Förrän nu. Så på dagen D preparerar jag ordentligt med Emlakräm. Ska jag göra en sån hemsk grej så ska jag känna så lite som möjligt. Jag är skiträdd för såna grejer. Usch. Men det blir ju snyggt. Fast ååhh…
Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken om det här va? Okej?

Det är visst på gott och ont med att Emla området. Det bra är att det kändes knappt alls. Det mindre bra är att det blöder lätt. Och det gjorde det, det bara rann blod. Fast, å andra sidan kanske det hade gjort det ändå, det händer lite då och då. Vid ett blodprov i armen blev det en stråle rakt ut på sköterskans fina vita rock… Den var inte bara vit sen.
På SöstraMi blödde det ingenting, fast det gjorde det lite senare istället vilket det inte gjorde på mig

På eftermiddagen åkte vi. In på stället och jag blev inte mindre nervös. Men jag gjorde den.
Impulsivt eller bara tillfällig sinnesförvirring? Både och kanske

Det var inte lätt att få en bild för vi skrattade mest. Första bilden blev sisådär.

Så här blev det. Snyggt.

Istället för nattmössa Plåster är HETT!!

Dagen efter syntes det att jag bedövat ordentligt. Han varnade för det eftersom jag Emlat mig men och?! Jag kan leva med det. Dessutom får jag lätt blåmärken.

Efter vi var klara åkte vi och handlade. Det var fruktansvärt varmt och kvavt. SöstraMi blev trött i benen. Jag vill åka, du ska köra mig. Snälla snälla

Jag hade inte alls lust att köra. Jag var varm och min nacke gjorde massa ont. Så nej, du får gå själv. Minsann.
NEJ, jag vill inte. Jag VILL åka..

Vad Genbanken sa? Han sa inte så mycket, han undrade mest hur man får bort den Han blev nog mest putt för att jag inte sagt nåt, samtidigt som han erkände att om jag hade sagt nåt så hade han tagit både kort, pengar, bilnycklar och troligtvis låst in mig. hahahha.
Kanske inte värt att säga att jag redan funderar på en till. Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken va? Okej?

Äta eller ätas

Bilderna är inte de bästa men de är tagna genom köksfönstret och ganska mycket zoom…

En natt på akuten

Natten mellan onsdag och torsdag, innan jag ens kommit i säng faktiskt hör jag hur Minimonster börjar skrika där uppe. Genbanken är också vaken så jag tar det lugnt. Så ropar Genbanken att jag ska komma upp. Han hittade Minimonster på golvet och tog upp honom i sängen. Pojken skriker, snurrar runt, kryper ihop, hyperventilerar, har ont, har jätteont, ropar att han inte får någon luft osv. Vi får inte röra honom, han bara skriker. Får inte riktigt kontakt med honom och har inte en aning om vad som egentligen händer. Efter runt tio minuter ringer Genbanken sjukvårdsupplysningen som ber oss att avvakta i tio minuter. Om det inte blir mycket bättre så ska vi ta oss till akuten i Halmstad. Jag messar SöstraMi om hon är vaken och kan komma hit om ifall vi åker. Inga problem svarar hon.

Minimonster fortsätter att ha ont, sträcker han på sig skriker han högt. Han vill ha benen högt. Han skakar som jättefrossa. Jag försöker få honom att stanna men han bara går, men inte full koll på kroppen närmar han sig trappan. Får fatt i honom för att ge honom kläder. Det blir kallt i bilen, vi bestämmer oss att åka. SöstraMi och lillpöjken kommer hitåt. Decibel är alldeles ifrån sig och ska bestämt följa med. Hon är rädd att han kanske måste avlivas. Men det gör man inte med människor. Tänk om han dör då? Det gör han inte. Ta en kopp te och sitt här med SöstraMi i köket. Okej? Okej, bra.

Vi åker. Minimonster börjar få feber. Han är varm och sluddrar och svamlar om allt möjligt konstigt. Det är inte mycket som stämmer. Helst vill han sova men försöker hålla honom vaken för att ha koll på honom.
Väl inne så sätts en fingerklämma på honom. Den mäter syresättning och puls bla. Det var bra värden, bättre än 100 i syresättning kan man ju knappast komma liksom. Ont har han ju så klart. Sköterskan vill Emla hans armveck, om ifall det behövs ta prover. Minimonster får halvpanik eftersom han efter senaste vaccinationen har blivit skräckslagen för sprutor och blodprov. Vi lyckas ändå få Emlat hans båda armveck. Hon känner på hans mage och som vanligt vill han inte visa när det gör ont. Men hon ser ändå på honom.

Sen in i ett annat rum, en annan sköterska som kommer in, klämmer lite på magen och talar om att doktorn kommer strax. Han får göra ett kisseprov också. Hon var upptagen med något som måste göras först. Japp, okej, vi ska inte gå nånstans. Minimonster är jättetörstig men får inte dricka något. Till slut får han dricka en mun men inte mer. Minimonster får ett ”anfall” av jätteont och ropar och vrider runt och har sig. Till slut somnar han på golvet, oroligt och gnyende. Vi hade hans gosefilt och ett kramdjur med sig och det fick han på sig. Så fortsätter vi vänta. Doktorn kommer, klämmer och frågar. Väldigt mycket om han krampat men det tror vi inte. Vi hittade honom på golvet, men då var Genbanken på toaletten. Han hade vaknat av att Mini sovit oroligt och gnytt och medan han kissade så ramlade han ner. Om det var pga ont det kan man aldrig säkert veta. Minimonster var inte helt klar…

Sen blev det provtagning. I fingret eftersom han är så rädd för blodprov. Det läkte alldeles för fort och var plågsamt för honom, speciellt som det inte gick att få tillräckligt med blod. Det blev att välja, fingerstick igen eller i armen. Efter försäkringar om att armen inte gör så ont så gick han med på det. En mycket förvånad Minimonster fick medge att det kändes ju knappt alls. Snabbt gick det också. Proverna visade ingenting så varken vi eller doktorn blev mycket klokare. Just då hade Mini inte ont och gick runt lite i rummet. Det såg ut som han bajsat på sig, stel och bredbent. Har du inte ont? Nej det har jag inte… Bara några sekunder senare låg han igen och hade ont…

Vi kom hem vid halv sex. Bäddade ner oss i soffan. SöstraMi och lillpöjken låg i min säng och där kunde de få sova vidare. Vi skulle upp och ha barnen till skolan bara runt en timme senare så då passar det fint att sova på soffan.
Genbanken stannade hemma från jobb den dagen och själv sov jag större delen. Åtminstone fick jag inget vettigt gjort. Minimonster sov länge. På eftermiddagen var han som vanligt igen. Trött men ändå pigg.
Vi andra undrar vad det var som hände.

Stackars Minimonster som inte kan slå sig….

Jodå, så är det. Frågar man Minimonster så är han i det närmaste osårbar och kan allt. Inte slår han sig inte. Givetvis gör han ju det och talar man om att kommer du ihåg när du slog dig innan idag? Då behöver du ju inte göra samma sak igen?
-Ääh, det var ju innan ju… Nu kan jag inte slå mig.
Ibland slår han sig igen. Ibland har han tur. Men det var ju innan det…. Nu gör jag ju inte det.

I förra veckan satt vi i möte här hemma, jag och Genbanken och kuratorn från LSS. Vi har knåpat ihop en ny ansökan om vårdbidrag. När kuratorn läste igenom de tidigare besluten bara skakade hon på huvudet…

I allafall så ringde det från dagiset och Genbanken fick bråttom. Minimonster har trillat och slagit pannan illa så det behövde sys. Så Genbanken åkte så fortsatte vi med papperna.
De åkte till Ullared men snart fick jag ett mess att de är på väg till Halmstad. Eh. Vad ska dom göra där?
Det visade sig att Minimonster blev halvt hysterisk när de skulle bedövas och sys. Han tolererar inte riktigt när läkare ska pilla på och med honom. Framför allt inte läskiga saker. De ville inte våldhålla så hårt och så länge och tyckte det är bättre han kommer till Halmstad och kan sövas. Det var ett jack på ca 5 cm och det glipade 1cm. Att tejpa var inte att diskutera liksom.

Nere i Halmstad tänkte de först lokalbedöva och sy en vilt skrikande och sparkande Minimonster. Genbanken menade att de ju faktiskt kommit för att han skulle slippa våldhållas. Ska han våldhållas i vilket fall kunde de ju varit kvar i Ullared. De var inte riktigt eniga han och sköterskan. Så beordrade hon Minimonster att lägga sig på sidan, tyst och stilla.
Genanken spände ögonen i henne och talade om att då går du först och hämtar ett spännband. Sen stirrade han henne i ögonen tills hon vek undan och gick ut ur rummet.
När hon kom tillbaka var hon väldigt tillmötesgående och trevlig och det bestämdes att Minimonster skulle få lugnande så provar man att sy. Kan man slippa söva är ju det bra.

Han fick sitt lugnande baktill och sen blev han inte sig själv. Minst sagt. Han sluddrade, flinade, hade ingen koll på varken kropp eller huvud. Han trodde han flög och undrade om han är ett spöke nu.
Såret kunde sys som planerat, det blev fyra stygn och kanterna kunde tejpas igen.

När allt var klart skulle pojken ligga kvar och bli lite klar i huvudet innan de fick åka hem. Genbanken hade en del att stå i. Benen bar inte på honom, kroppen hängde inte med men ändå försökte han undersöka sängen, springa iväg, pilla med det, ordna med det där osv. Till slut var Genbanken trött på att försöka fånga honom i luften när han ramlade ur sängen. Han bad att få åka tidigare så kunde han knyta fast Minimonster i bilen åtminstone. Snart fick de åka hem.

Väl hemma och Minimonster kom innanför dörren hann pojken knappt få av sig skorna innan han gjorde en tjurrusning in, skriker: Jag ska sitta vid datorn för det är MIN tur!
Så var han sig själv igen… Fast väldigt trött. Han hade haft det jobbigt sa han. Han talade om att han skrikit och fladdrat med armarna. Men de ville inte lyssna…

Dagen efter var han jättetrött och jättegosig. Sen blev han som vanligt igen

Att våga eller inte våga, -det är frågan

Och den egentliga frågan är väl om jag vågar ta ut spiralen själv eller om jag vågar ta ut spiralen själv inte.

I söndags fnulade jag till ordentligt. Gjorde en sökning på inernet om vad som skrivits. Vissa ansåg det despera, andra smärtsamt och andra som en fis i rymden. Men jag vill göra det under mens vilket är nu. Gå till gyn under mens? Nej tack, inte i min kofot. Kvar blir själv då.

Tänkte, bävade för smärtan. Bara att sätta in den tyckte jag var jobbigt och då gjorde jag det tillsammans med både smärtstillande tabletter och  lustgasmasken på KK. Hmm.

Jaja, bra karl reder sig själv och den dålige får ingen brukar Genbanken säga. Slängde i mig 2 Panodil Zapp och en Alindrin. Väntade ett tag och sen… Tur man har fött barn och fått ett litet hum om hur mycket andningen kan göra mot ont.

In genom näsan, ut genom munnen. Leta upp trådarna men hittar bara en. Iallafall vad jag får fatt i. In genom näsan ut genom munnen. Drar sakta. Andas. När det spänner till andas jag lite mer effektivt och vet att det funkar det här. De som spände försvann lika fort igen och sen var det klart.

Kan själv! Så nervös för det lilla, vojvoj. Vilken skillnad på att sätta in och ta ut. Självklart visserligen. Man trycker inte upp barn där heller.

Det verkar redan ha gjort nytta, redan idag blöder jag mycket mindre. Så jag hoppas att detta och järntabletterna ska göra snabb nytta.

Själva beslutet var inget att diskutera, inte för Genbanken heller, bara självklart. Han var ju klart tvungen at fråga hur vi gör på semestern nu? Jaa du sa jag. Det är upp till dig. Svaret? Vi runkom…

Tur och retur gånger två.

Idag har jag inte fått gjort vidare här hemma. Trött och har väldigt ont i mina händer idag. Och fötterna. Så onte det gjorde när jag kom ur sängen och ställde mig på fötterna. När jag sen var tvungen att gå på dom. Irriterande sånt. Stelt och värkande.

Efter att ha bråkat och skällt på en käftande Decibel, som jag dessutom fick släpa och dra ur sängen och dra och bära ner för trappan, så kom vi iväg. Hon skulle minsann inte alls åka till tandläkaren och om hon nu mot all förmodan åker med i bilen så tänker hon INTE öppna munnen! Så det så. Hon hann inte äta någon frukost utan det var bara att hoppa i kläderna och borsta tänderna. Så köre vi Minimonster till Laxen och brummade vidare. Men vi hann:-)
Inga hål fanns det heller. Decibel visade tänderna ändå. Sen var hon glad.

Hemma igen gjorde vi oss lite toast till lunch. Det har varit strålande sol och varmt idag. Det har blåst rätt ordentligt men vindarna har varit varma.

Snart var det dags igen. Min tur att åka till Ullared. Ja Decibel var ju med mig. Väl på vårdcentralen så fick jag tagit blodtryck och lyssnat på hjärta och lungor. Ja inte jag då, men doktorn. Ang blodbristen och min kopparspiral så tyckte han nog att vi skulle fundera på andra preventivmedel. Han menade att även om man äter järn och bra och nyttig mat så hjälper ju inte det om jag varje månad blöder som ett slakthus. Då kommer jag ju aldrig ifatt egentligen.
Hormonpreparat är ju uteslutet för min del, så då kan man ju utesluta hormonspiral, p-stavar och alla olika p-piller som finns. Så vad finns kvar? Kopparspiral, brandmannen, kondom och sterilisering. Brandmannen är uteslutet. Kondomen funkar väl bra egentligen. Det är bara det att de spricker ju jämt. Två av barnen är resultat av det. Oplanerat men mycket välkommet. Vi har ett missfall efter sprucket gummi och nu sist en abort, också av sprucket gummi. Kvaliteten på regnkläderna är dålig nuförtiden. Vojvoj

Återstår steriliseringen då. Men nä. Visserligen ska vi inte ha fler barn. Men, jag vill ändå kunna få en till. Känna att vill vi ha en sladdis om tio år så ska det finnas en chans till det, även om jag troligvis är för gammal då kanske. Men ändå. Genbanken skulle ju kunna göra det tänker någon. Javisst, det har han sagt själv också men inte heller det är en bra idé. TÄNK nu om vi skulle dela på oss. Han kanske träffar en och vill ha barn igen. Inte för att jag tillåter honom att skaffa en ny… hehe Eller också vill han ha en sladdis om femton år. Då är jag ännu äldre men det skulle kunna gå. Så nä, inget så definitivt.

Det ända rimliga är väl isåfall att köpa hem ett par akutp-piller och använda gummikläder igen. Fördelen är ju att man slipper yngla av sig en hel dag efteråt Luktar inte sex och snusk heller :-p

Tål att tänkas på

Vad gör jag?

Här. Nu. Väntar ut tiden skulle man väl kunna säga.
Minimonster dônade in ordentligt igår vid sju. Vi andra var ute så vi hade inte haft kvällemat ännu. Det var inte lätt att få väckt honom kan jag meddela.

På kvällen när de andra gick till sängs satte jag mig med en kopp Salviate, ordentligt kryddat med kanel.
Salvia, varför det då? Och varför bli på kanelen? Jo de ska jag berätta:

Salvia: Så fort du känner tecken på halsfluss eller bihåleinflammation är det dags att sätta in Salvia. En kopp te på 2-3 tsk. Torkad eller mald färsk Salvia kan när det svalnat, baddas på vaglar och andra hårsäcksinflammationer eller användas som fotbad av den som besväras av  ”kryp i benen” Koka upp några matskedar  i 2 liter vatten, låt stå i 10 minuter och sila sedan.
Salvia har också en östrogen effekt och kan användas mot övergångsbesvär.
Den ökar stresståligheten.

Ät inte örten under graviditet eller amning, det minskar mjölkproduktionen.
Använd inte heller Salvia för långvarigt bruk. Innehåller thujon.

Kanel: ….Den bedövande oljan i kanelen är den starkaste naturligt antiseptiska medel vi känner till och används för att förhindra infektioner och blåskatarr och mot insektsbett. Plus annat då.

Texten är hämtad från kaswa.se/HUSKURMAPP/lakandeorter.

Som ni ser så är det inte svårt att förstå varför jag gör Salviate. Ont i halsen igen. Började svullna ordentligt bara på ett par timmar på förmiddagen. När detta händer min hals är det bara en halsfluss att vänta. Så jag har gjort ett starkt te som har fått stå i runt tio minuter innan jag plockar bort bladkrafset. Sila orkar jag inte bossa med. Sötar med honung för att det ska smaka lite godare. Fast smaken är hel okej. Lukten däremot är väldigt påträngande.

Funkar det då? Det måste det faktiskt ha gjort för det svullna i halsen gick tillbaka. Sen glömde jag dricka teet igen och kände att frampå kvällen började det igen. Dängde ner 3 tsk och massa kanel och drack. Någon timma senare eller två, tog jag en kopp till. Med kopp menar jag stor mugg alltså. Och sen stillade det sig. För säkerhetsskull tänkte jag fortsätta idag. Tänkte att om jag bara klarar idag så är det lugnt. Skulle det bli något så har jag ändå en tid hos läkaren imorgon.

Så varför sitter jag här nu då. Jo, igår när jag tog min kvällskopp så kom Minimonster ner igen. Han vr inte alls trött efter sin tunga powernap. Han satt här och babblade med mig istället vilket jag inte var riktigt nöjd med. Så jag la en filt i soffan och planterade honom där med sin Spidermantidning. Ett täcke över. Till sist somnade han. Jag la mig jämte när jag druckit ur. Tyvärr fick vi ge oss för det var så irriterande flugor som gillade vårt sällskap. Bar upp Minimonster och somnade gott.
Nu sover Minimonster djupt. Han som skulle vara på dagis 8.30. Han var omöjlig att få liv i så jag fick ringa ner och flytta fram hans tid lite. Tänkte han skulle vaknat nu men icke. Jag får gå upp och göra ett nytt försök.

Idag ville Genbanken att jag skulle plocka lite här inne. Ligger efter för jag har försökt vara ute nu när vädret varit så fint. Igår var en inte-bra dag. Väldigt off. Förklaringen kom nu på morgonen. Roliga veckan är här. Det var väntat iofs, det har varit en seg start bara. Förstår inte varför det har börjat så. Förr har man ju haft färgade tecken bara en dag innan eller. Nu är det både tre och fyra samtidigt som det känns över äggstockarna. Bara mest irriterande känning. Den riktiga är idag. Får la ta lite tabletter och köra på. För att få lite mer gjort idag så tog jag en Ritalin av Mister. Han använder ju ändå inte det längre. Han har å andra sidan fått mina Concerta delat i sin dosett när hans tog slut. Nyt recept ligger på apoteket, det blev en 27 som förut funderat.

Nu ska jag upp och se om Minimonster visar någon reaktion. Nu är det dags att stiga upp alltså.

Humörsvängningar

Jag har haft ett ruskigt humör denna helgen. Kan undra om det betyder att slaktdagarna är nu. Jag vet aldrig när dessa ska inträffa och jag glömmer alltid att skriva upp det. Överraskning varje gång. Skitöverraskning.

Det finns tillfällen det hade varit bättre att vara man. Barnafödsel, pms och mens är tre gånger. Multiplicerat med alla dagar man har den skiten.

Sen tänker man snabbt på cykling och cykelsadel och är genast mycket gladare över att inte alls vara man. Ajajontont.

Beställt läkartid

Helt otroligt!
Jag har beställt tid på vårdcentralen nu. Blodprover för att kolla varför jag har blodbrist. Det var iofs inte den mesta anledningen. Vaknade med leder stela och utan kraft. Ute öste regnet ner. Väderomslag. Det dröjde inte länge innan jag hade förskräckligt ont i mina händer. Närapå outhärdligt.

Så kom det sig att jag ringde och beställde tid för blodprovet också. Allt på en gång. Kan undra om jag kan komma ihåg att be om den där mandeloperationen. Ska försöka verkligen. Känns lite behov nu. Folk börjar bli förkylda verkar det som. Haft lite irritation i halsen idag. Någon halsfluss vill jag inte vara med om. Halsböld ännu mindre.

Nu känns lederna bättre. Som alltid när man beställt tid för undersökning. Men vidare styrka i händerna har jag inte. Känns klent. Gammalt och skröpligt.

Det är inte bara inom sjukvården det är anemi…

Idag ringde det från blodcentralen. Jag får inte lämna så mycket som en droppe blod. Va? Jag förstår ingenting.

Nä. Jag hade alldeles för lågt blodvärde. För att få lämna måste man ha 125 och uppåt. Jahaa?? Jag hade 106…

?? ?? Va?? Det är inte möjligt. Som gravid har jag ju legat på 130. Som vanligt har jag haft runt 150. Hon undrar lite över hur jag blöder. Visst ja. där har vi svaret. Först när jag satte in spiralen blödde jag ju som en slaktad gris de första månaderna. Då låg jag bokstavligen i soffan. Matt trött och yr. Men sen lugnade det ner sig. Blödde bara när jag ska. En gång i månaden. Fast mycket. Det är nog väldigt mycket till och med. I sju dagar. Varje månad.

Det är nog därför. hon tyckte jag ska gå till vårdcentralen och kolla upp ordentligt om orsaken. Kanske få tabletter. Just nu är det ju som sagt inte aktuellt att ge blod men jag kan ju komma tillbaka senare. Jaja, sa ja, det kan ju inte ta så lång tid. Men ungefär hur länge tror du det handlar om? Det vill jag ju veta. :-)

Ja just nu behöver du allt ditt blod själv. Troligtvis järntabletter och fylla på dina depåer. Sen måste du ju fortsätta fylla på depåerna om du blöder såpass. Så kanske om ett år är det lagom.

Ett år? :-0

Jag som alltid haft så bra värden. Ja förutom när jag föddes med blodbrist då. Men sen. Jag som äntligen fått tummen ur att anmäla mig för blodgivning. Så sket det sig. Typiskt.

Då hade jag ju kunnat gjort min tatuering istället. Tagit karensen på ett halvår och ändå kunnat lämna. Men det kan jag ju göra nu istället ;-) Ska bara intala Genbanken om nödvändigheten till det. Och att jag dvs vi har faktiskt råd till det…  

 

Idag har Mister varit med klasskompis och lärare och hälsat på i den nya skolan. Han var trött efter det. Men glad att ha spelat elgitarr. Tyvärr fick han såna där tvångsmåstetankar och var väldigt upprörd på eftermiddagen och var bara tvungen att ha en elgitarr.

Han lugnade sig sedan och ikväll har vi varit hos goda vänner och ätit god mat och umgåtts. Drömt om vår semesterresa och funderat ang midsommar. Jag tycker vi ska införa en alldeles egen tradition. Bara för att. Satanigatan vad folk kommer att prata efter det. Om jag får min vilja fram alltså Eller rättare, om de andra vågar. För alla hade nog god lust. hehe

Det ska rätas i tid innan för krokigt det bli

Vi var ner i Sverige. Full bil. Jag och väninna och Genbank och jobbkompis och Mister. Till kiropraktorn bar det av. Nu äntligen skulle kropparna få vad de behövde. Jag har känt mig sned ett tag när jag har promenixat. Fått ont i vänsterbenet. Genbanken har haft ont länge. Som vanligt. Mister har haft ont i ryggen ofta det sista. Svanskotan har fått sig ordentliga smällar med åren så vi ville kolla upp så det inte är något galet. Jobbkompis har problem med sin kropp och väninnan har stora problem med ryggen. Framför allt bäckenet.

Familjen fick gå in först. D går alltid bakom in i behandlingsrummett. Skannar av och gör snabbanalys av oss. Smått läskigt faktiskt. Han började med Mister. Undrade varför han rycker med nacken. Det kallar han tics. Frågade varför han gör så. Mister säger det drar liksom så han måste dra loss nacken. Så fick han sätta sig på en stol. D kände lite över nacken, böjde ena hållet, böjde andra hållet. Se där, spänt. Drog till i nacken. Böjde hit och böjde dit.  Se här: Borta. Och genast fick pojken mera färg i ansiktet som varit blekt när ni kom hit.

Sen var det jag. Titta här titta här hör jag. Här var det snett ja. Två, tre centimeter snett i benen. Igen. Jag sa att det är väl skuldran igen. Jajemen sa han och visade Genbanken en stor svullnad vid vänster skuldra. Men, sa Genbank, det är ju alltid höger som hon har ont i. Javisst svarar D, det är högern som är låst och detta är kompensationen för det. Han ”delade” på skuldran och ryggraden, ner emellan, andas in, håll kvar. Andas ut och -tryck. Pang slår britsen och kläck kom låsningen. Nytt ställe nya tag. Pang slår britsen och kläck kom låsningen. Så var benen raka och svullnaden på vänster sida borta. :-0

Genbanken var minst att göra på. Han har hållt sig bra. Någon liten låsning men inte mer och räknas som färdigbehandlad. Muskelknytepuckeln över skuldrorna har försvunnit och svanken har rätats ut. Smärtan efter ryggfrakturen är borta. Numera är det mest ren muskelsmärta som komer. Inte konstigt på en snickare. Får han ont kan han följa med när jag och Mister ska tillbaka, annars behövs det inte.

Väninnan var nöjd att hon äntligen vågat. Hon har varit hemma med väldeliga smärtor i tio år. Foglossningar som aldrig gett med sig. Han hade sagt till henne efter undersökningen att han förstår mycket väl om inte hon kunde röra sig. Det fanns mycket att göra. På väg till bilen frågade hon mig: -Tar jag inte längre steg nu? Det känns annorlunda. är bak, vid svanskotan, känner jag nåt. Det har jag inte känt på tio år nu… Dagen efter hade hon tid hos sjukgymnast.  Hon frågade om hon hade gjort träningsprogrammet, för hon verkade rörligare denna gången  

Härligt härligt! Hon ska med när jag och Mister ska dit. Jobbarkompisen fick också en tid. Inte den gången för han bokade in en tid för flickvännen samtidigt. Nu måste vi iofs ändra vår för vi är i Norge då. Svårt att ta sig neråt så fort.

På kvällen var jag iväg på Blodcentralen för provtagning. Nu är det bara att hålla tummarna att jag kan tappas lite då och då. Ser inga hinder iofs. Har alltid haft bra blod utan konstigheter.

Det skulle behövas fler

Tidningarnas Telegrambyrå (TT) – 26.05.2009 10:02
Brist på blod stoppar operationer
Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingas ställa in operationer på grund av brist på blod. Sjukhuset har finkammat hela landet och får nu leveranser med taxi. Men risken är stor att det inte räcker.

Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingas ställa in operationer på grund av brist på blod.

Enligt Johan Rönnelid, överläkare inom klinisk immunologi och transfusionsmedicin där, har sjukhuset finkammat hela landet och får vissa leveranser med taxi, men risken är stor att det blodet inte räcker.

Han uppger i ett pressmeddelande att det framför allt är brist på blodgrupp 0 och B.

Att sjukhuset tvingas ställa in operationer är mycket sällsynt och har inte hänt på flera år. Orsaken till bristen på blod uppges vara en alltmer avancerad sjukvård där ingreppen kräver mer blod.

 

Det verkar vara verklig anemi inom sjukvården.  Man hoppas ju att det inte är en själv som råkar drabbas av en inställd operation någon gång.

Jag ska faktiskt in för blodgivning den 2 juni. Jag hoppa ju det iallafall, antar att det beror på blodvärdet och sånt. Men tanken är den. Har varit länge. Men så piercade jag mig och fick karens. Sen tatuerade jag mig och fick karens. Sen tatuerade jag mig igen… Men nu kanske.

Gå in på Geblod och läs igenom. Kanske tom skriva i en anmälan?