jag har koll när det trilskas och det funkar ju bra.

Idag var det inte lätt att få upp barnen minsann. De var så trötta så trötta. Decibel tyckte jag skulle ringa och avboka skoltaxin för hon orkar inte. Jag menar att det funkar inte på det viset. Och dessutom så har taxin redan lämnat basen och är på väg. Varför? Redan?
För att de räknar med att ha 45 minuter körtid.

Då lägger sig Mister i det hela:
-Ja, 45 minuter. Om de kör lagligt ja. Om morsan kör räcker det med en halvtimme…

Vet inte riktigt vad jag ska säga till mitt försvar…

Ner snabbt iallafall, på med kaffe och fram med frukost till barnen. Fixa klart och skicka iväg. Först Decibel och sen Mister. Minimonster kvar. Jag hade ropat upp ett tag men inget svar. Upp och väcka honom.
-Jag äj tjött, jag ojkaj inte idag.
-Du måste, nu är det dags. Kom upp nu.
-Han satte sig upp. Aaaj… Ooh.. Ooj. Mitt öga, det göj ont i mitt öga. Han la sig ner igen…
Det äj nog bäst jag vilaj idag näj jag haj ont i ögat.
-Nej. Nu är det dags. Kom upp nu.
-Kan undja… Haj jag höjt det däj föjut tjo?
-Ja, det har du. Skynda dig upp.
-Vill du att det ska bli så däj igen? Att jag bjåkaj och blij jätteadj. Jag äj tjött, jag ojkaj inte idag.
-Jo idag också. Upp nu.

Han kom upp. Han var jättetrött. Han fick ju ingen sovmojjon idag hellej ju…

Tillsist kom vi iväg till skolan. Hem och ut med hunden.
Då slår det mig. Kaffet jag satte på vid sju i morse, det drack jag aldrig. Hällde visst aldrig upp det heller.
Det står kvar på bryggaren alltså, på värmning. Inte gott. Nära trätjära.. Bara att göra nytt när jag kommer in.
Men det är så tråkigt att sätta på kaffe. Varför?

Jag hade tur. Jag hade visst glömt att sätta på kattet alls och kunde bara trycka på knappen

Nu har jag lite medicinbeställningar och sånt att fixa.
Genbanken ringde för att påminna. Och det var ju snällt…
Men så hade han synpunkter på i vilken ordning och prioriering jag kunde ha.
Så blev jag sur. ”Talade” lite. Han skrattade och la på luren. Blev om möjligt ännu lite surare.

Ny dator betyder saknade saker. Inget bankID kvar alltså. Bara att dra hem nytt.
Genbanken säger att det gör man på internetbanken. Jaja, vad jobbigt det blev då..
Men det behövdes ju inte alls, jag drog hem programmet ändå. Haha, där fick han.
Eller inte… Det gick ju inte alls att logga in.
Jaja, in på banken igen då. Med Genbankens dosa. Det insåg jag snabbt aatt det gick ju inget vidare, det är ju inte hans ID jag ska ha, jag vill ha ett eget. Jag måste alltså använda min bankdosa. Jaja, suck.

Men alltså… Den la jag… Just det. Jag la undan den… Kan undra var jag la den tro?

Ja precis. Var har jag gjort av min bankdosa??

Tar väl och säkerhetskopierar mobifonen istället då. Precis i den ordning som Genbanken tänkte ut.
Åh nej. Kanske jag ska hänga tvätten först. Bara för att jävlas

Nya rutiner som ska sättas

Nu har alla barnens skolor börjat. Tre barn, tre skolor. Två barn åker taxi, först Decibel och en liten stund efter åker Mister. Ungefär där måste Minimonster upp. Honom ska jag själv köra till skolan.
Det har funkat hittills och jag hoppas det fortsätter att göra det.
Hmm.. Mister började iofs sent igår och Decibel stod i givakt redan innan taxi kom, nervös som hon var inför första dagen i nya skolan. Det hade varit jättebra och hon till och med längtade till tisdagen. Idag alltså.

Efter att jag lämnat Hoppochstudsmaskinen, han är förresten inte vidare studsig när vi kommer in på skolgården där allt är stort, nytt och lite läskigt. På väg till bilen mötte jag specialpedagogen och hon kom ihåg mig. Vi har ändå bara träffats en gång och det var före sommarlovet. Hon undrade hur det gick för Hoppochstuds i skolan och där fastnade vi och pratade länge. Det är himla roligt att det äntligen finns en specialpedagog på skolan och att hon verkligen är där, det går att prata med henne och att hon verkar engagerad. Precis som det ska alltså.

Nu ska jag göra en väldig massa som vanligt, halvsover vid köksbordet och kom på att jag visst har glömt bort mitt morgonkaffe. Det måste jag ju ha. Städa hinner jag med, jag har många år kvar

Tänker mig beställa ett halsband idag, ett sånt som jag tävlar om
Tänkte gravera in alla fyra barns namn och ett litet hjärta vid Bobbolitens, en symbol att han är med fast han inte är här liksom.
Nu funderar jag på om Genbanken skulle ta på sig ett sånt… Jag vill inte fråga för då blir det ingen överraskning som jag tänkt. Fast snabbt beslut, klart han ska ha ett Han får väl ha det i en låda annars.

Det blinkade just här på datorn. Det var Mister som hade någon typ av chattmojäng på datorn.
Han hade tråkigt på matrasten. Så klart passade han på att be om att jag ska sätta på hans Minecraftserver.
Idag, just nu är jag en snäll mamma och gjorde som han bad mig. 12.02 stängs den ner igen för 12.05 börjar lektionen.
Otroligt nog skriver han fortfarande, samtidigt som han spelar.
Det känns fint och då kan jag väl sitta en liten stund till. Lektionen börjar ju som sagt ganska snart och då tror jag inte han vill messa med mammi mer.
Men mammi har visst glömt att lägga ner mobilladdaren. Och ändå gav pojken mig den i handen och sa ”Den ska med i väskan”
Sånt är det. Tur jag satte mig en stund vid datorn då

Och inte nog med det. Han tycker att jag ska skaffa Skype, så man kan prata med varandra dessutom. Om det är nåt liksom. Det finns visst massa bra saker med Skype. Tänk på det mamma!
Mamma ska fundera på det.

Det är bra så länge det funkar..

Grejer alltså. Min mobifon är sönder. Men nästan nya (i mitt användarmått åtminstone) fina mobifon som har krånglat med både det ena och andra. Plötsligt vägrade den att ta laddning förutom med Genbankens Samsungladdare. Sen ville den inte ens ta den… Plasten har spruckit runt en skruv vid laddintaget. Skit också. Bara att skicka tillbaka. Nåja, bara och bara förresten, det har tagit tid ändå ska jag säga. Mmm… Jag ska bara….

Så har vi datorn då som har kukat ur alldeles. Den skrev lite som den tyckte. Ett M kunde bli ett frågetecken. K öppnade Utforskaren, B öppnade nya flikar och andra lade till favoriter. Skriva gick alltså inte. Försökte med skärmtangentbordet och det funkade. Ibland. Mest inte. Vi köpte ett nytt tangentbord och testade. Hurraa!! Det funkade. Ett ord sen tog det stopp… Musen scrollade inte, den zoomade in eller ur allt isället… Funkade inte värst bra alltså.

Den är ju inte krigsgammal så Genbanken letade fram kvittot för att se om den kunde gå på garantin. Icke! Men. Vi har tur ändå. När Minimonster knäckte skärmen till förra Barbara så köpte vi en Allrisk/Olycksfall/Drulleförsäkring till denna. Oavsett orsak så har vi en självrisk på 195 kronor. JIPPIIII. Genbanken var inne med den igår men kom hem igen. De ville vi skulle göra en systemåterställning. Det gjorde vi men det funkade inte så han åkte med den idag igen. Nu är det bara att vänta. Och vänta. Utan vare sig mobifon eller dator är det lite trixigt. Jag har lånat Misters mobil men kan inte kolla mailen med den. Att blogga är lite omständigt också. Nu lånar jag Genbankens jobbdator.

Inte nog med det så hade Minimonster krångel med Decibels dator. Så höjtade han, det är svartskärm. Det står nåt om BIOS och checksum error och Insert System Disc… Hmm… Vi har inte discs till den datorn, den är köpt som den är, begagnad och utan skivor vad jag vet… Hur gör man då tro? Vad är felet överhuvudtaget tro? Är den döjd nu tro? Skit också iallafall.

Genbanken är inte hemma. Vi hade egentligen planerat för fixketur ikväll med goda vänner. Lite grillning och prat. Genbanken blev inkallad för eftersök. Det är visserligen frivilligt men klart han ska åka liksom, det är ju lite det som är grejen med ”hemvärnet”. Vill han bara skjuta så kunde han ju ta jägarexamen och roa sig på skjutbanan istället. Det var två eftersök på två platser idag. Den ena personen blev upphittad så han åkte vidare till nästa ställe och fortsätter att leta.

Nu har jag fått anmält mig och Villeman till hundkurs också. Äntligen. Det blev faktiskt två stycket till och med. I Varberg denna gången.
Första kursen är bara 4 gånger, ”Bra relation” och sen börjar Vardagslydnad direkt efter. Tror det var åtta gånger. Ska bli kul. Jag var ju sen i starten till valpkursen i våras…

Tänkte jag skulle lägga in lite bilder ifrån Norgeresan, det kommer när jag har lite mera tid och förhoppningsvis egen dator. Annars så.. Ja. Det löser la sig. JAg har lite annat att göra, vi har börjat på ett kontor på övervåningen. Det ska bäras pärmar och sorteras och flyttas grejer..
Det blir bra när det är klart. Det är klart när det blir bra.

Jobbansökan är skickad

Äntligen fick jag iväg min jobbansökan jag har skjutit på så länge. Inte för att företaget annonserar efter folk, de sökte enbart dagtidare. Jag vill ha kväll eller ännu hellre nattjobb. Men en ansökan måste ju skrivas, oavsett om det är via mail eller snigelpost…

Det är svårt! Att skriva en ansökan alltså. Det som funkar så bra i tanken blir som bludd när jag försöker få det i ord. Det ska ju gärna låta som jag har någon intelligens överhuvudtaget liksom
Jag skrev och raderade, skrev om och ändrade, raderade igen och igen och igen..!
Till sist fick jag ner ett (vad jag tror) inte alltför rörigt mail. Ja, företaget vill gärna ha via mail, så kan de botanisera i inkorgen när folk behövs. Passar ju fint ) I mitt huvud är det ju helt logiskt och jag hoppas verkligen att det är det för den som ska läsa. Som Genbanken brukar säga: Andra ser inte din ”film”, -du måste försöka förklara ordentligt.

Med det menar han att jag ska förklara från A till Ö. INTE från A till H till C för att hoppa fram till Å (kan ju inte tala om slutet redan liksom) Sen blir det P och K och är jag riktigt i gasen kan det till och med bli 3 och 7 också

Hoppas inte mailet andas ”oordning bland diabilderna”
Till er riktiga ungdomar så kan jag förklara att diabilder är: Diabild, från diapositiv, av grekiska dia; ”genom” och positiv för färgriktig film (i motsats till negativ). Fotografi i svartvit eller färg för visning med genomlysning eller projicering på vit duk eller vägg.
En diabild som visas på en projektionsduk förmår återge större tonomfång än en pappersbild.

Projektor – apparat för att visa stora bilder genom att ett objektiv projicerar en belyst bild på en filmduk. Projektorn riktas mot en duk eller vägg och på den avtecknas bilden. Projektorer används på biografer (filmprojektorer), men även ibland som ersättning för bildskärmar till datorer. Det finns även overhead-projektorer (OH-projektor eller stordiaprojektor) samt diaprojektorer för diabilder. Episkop är en projektor som inte kräver en genomskinlig bild, utan kan projicera till exempel en boksida på en duk.

För att diabilderna när de har monterats skall kunna visas på ett enkelt sätt och i rätt ordning läggs de i särskilda diabildsmagasin. Det finns olika standardtyper av diabildsmagasin. Vanligast är GePe, CS och LKM. Magasinen kan vara raka eller av olika ”karuselltyp”.

* Wikipedia

Just fotografier visad med diabildsprojektor var vanligt när vi ”gamlingar” gick i skolan. Nu vet väl eleverna knappt vad det är? Min äldste har nog inte sett en sån vad jag vet. Nu använder man ju mer och mer dator till skolarbetet, speciellt i de högre klasserna då man har en egen arbetsdator sk en-till-en.

Detta var förra veckan. Idag slog det mig helt apropå. Jag tog inte bort min mailsignatur: Minne? Vilket minne? Mitt? Nä jag vet inte…
Undrar om det påverkar något negativt tro? Något oslipat måste jag säga? Det måste vara sånt som görs av den inte vassaste kniven i lådan va?
Så kan det gå om man har skägget i brevlådan. Det löser sig nog med det. Jag kanske aldrig blivit aktuell för jobbet som ännu inte finns, oavsett signatur eller ej.

Fast lite ironiskt är det. Att jag först skriver ner mina bättre egenskaper och sen avslutar med nåt som pekar på nåt annat.

Städar datorn… tror jag

Datorn känns en aning trött igen. Dags att kolla vad som finns i den kanske.
Efter att ha läst i en riktigt informativ datorblogg där jag fått många tips och svar på frågor.
(Klicka på bilden så remitteras du vidare i en annan flik)

så använder jag Revo Uninstaller. Det funkar kanon tycker jag. Det lilla jag kan om datorer då….
I allafall öppnar jag detta programmet och i listan ser jag en himla många olika spel. Rumplopporna har dragit hem både det ena och andra spelet, många tar dessutom väldigt stor plats. Bort med de flesta alltså. Min dator är ingen speldator.
Det har de egna till.

Men så är det något jag funderar på varje gång, -eSobi v2. Vad är detta för något egentligen?
Behövs det?
Jag har försökt att googla det och har kommit fram till så mycket som att det fanns på datorn från start. Men hur nödvändigt kunde jag inte komma fram till. Och vad det är till för blev jag inte heller klok på måste jag säga… Hjälp??

När jag googlade runt lite såg jag OpenOffice och blev lite intresserad faktiskt.
När datorn köptes låg det ju en prova Microsoft office i 60 dagar eller hur det nu var.
När jag skulle knappa in den där koden som står på undersidan av datorn så funkade inte det. Nu är jag mest trött på det här programmet för varje gång det ska användas måste jag klicka okej och avbryt och annat krångel. Mycket tröttsamt. Sånt ska bara funka liksom.
Fast då blev jag förvirrad. Igen. Ovanligt eller? Ska jag chansa och dra hem OpenOffice?
Egentligen tror jag ju att jag klarar mig med OpenOffice…
Men jag vill ju inte ha två likvärdiga program på datorn, ska jag avinstallera Microsofts krångel?
Då kommer jag ju till problemet, exakt vilket av alla poster ska avinstalleras?

I listan finns ju:
Microsoft Office Home and Student 2007
Microsoft Office Language Pack 2007 – Swedish/svenska
Microsoft Office Live Add-in 1.5
Microsoft Office PowerPoint Viewer 2007 (Swedish)
Microsoft Office Suite Activation Assistant

En djungel alltså. Hjälp mig. Berätta, vad är vad, vad behövs och vilket kan utplånas?
Innan jag gör nåt dumt, det blir så krångligt då…

Tävla om vitvaror

Jag hittade en tävling inne hos Sjubarnsmamman och har valt ut en av de fyra jag vill vinna.
Det är vitvaror från Whiteaway.se och visst är jag väl värd en fin julklapp?
Tänkte väl det

Tävlingen avslutas den 26 november kl 18.00
För information och tävlingsregler så hittas dom som sagt hos Sjubarnsmamman

Tv’s ung och bortskämd?!?!?!

Sitter just och ser på svt play på datorn. Hittade ett program jag aldrig sett förut. Vilket inte var så konstigt eftersom det var nytt

Vad i hela jävla…. Och jag tyckte att de i min klass på gymnasiet var pantade :-O
Jag flyttade hemifrån när jag var 16-17 nånting, faktiskt flyttade jag ihop med Genbanken. Helt otrolig tanke, har varit tillsammans i halva mitt liv ju. Oj!
De i min klass kunde inte förstå att man inte hade råd till nya kläder jämt, gå ut varje helg, göra det. fixa det osv. Eh vadå tyckte jag. Vi får ju betala hyra och räkningar först och sen försöka hålla i resten av pengarna. Med studiebidrag och inackorderingstillägg var man ju inte direkt höginkomsttagare.
Och att jag inte hann med att göra massa saker, träffa kompisar, åka på det, göra det hade de ingen förståelse. Tvättar du dina kläder själv frågade någon väldigt chockat nån gång. Städar du hela lägenheten? Vaa?? Men det är väl bara att fråga dina föräldrar om pengar när du behöver nåt?
Eh. Ja, man får ju liksom göra det om man inte längre bor hemma. Ganska logiskt. Och nej, man frågar inte bara föräldrarna när man behöver något.

Å andra sidan, hade jag bott hemma hade jag inte inte fått massa pengar heller. Det är inte något man bara fick. Lite hjälp kanske men jag fick välja, vill jag ha hand om barnbidraget själv så fick jag minsann betala mina saker själv också. Det blev heller ingen skillnad när det blev studiebidrag istället. Dessutom bodde jag inte hemma.

Jag gjorde det inte då och jag gör det inte heller nu, frågar föräldrarna om pengar och annat. Men jag vet, att skulle det verkligen behövas så får jag hjälpen. Men det har aldrig varit att jag bett om det. Jag använde mina ihopsparade konfirmationspengar till bröd smör och mjölk för att vi skulle klara månaderna ibland. Mina sparade födelsedagspengar också. Men vad gör man?
När vi fick barn fick vi köpa grejerna själva, det var ingen som gjorde åt oss. Det vet jag att mångas föräldrar gör, faktiskt även mina småsyskons föräldrar. (Mina också ja ) Men jag överlever det också

Blev duktigt chockad och känner hur surnerven börjar retas redan under presentationen av deltagarna i detta nya program. Ung och bortskämd. BORTSKÄMD?!?! Det är väl en underdrift eller? Fan, hade jag behandlat eller försökt kommendera min morsa på det viset hade hon nog sparkat ut mig. Hårt och kännbart hade jag fått ett avtryck i arslet i princip. Hmm, nåja, kanske inte så bokstavligt. Men bra nära.
Ville jag ha en tröja tvättad fick jag minsann fråga snällt om hon kunde göra det. Det kunde hon ibland. Eller också svarade hon att du kan lägga den och det som ligger i den tvättkorgen och lägga i tvättmaskinen. Du vet hur man startar. Varsågod. Slutdiskuterat. Men så är jag också en jävel på tvätt och vikning. Strykning också. Fast jag vill inte. Stryka alltså. Men tvätta och vika kläder gör jag själv. Jag vill inte ha någon hjälp. Tvättstugan hör till mina domäner.
Har ju till och med valt ut den toksnygga färgen till fondväggen. Målaren hade tittat på Genbanken och frågat om han verkligen godkänner det Den är hopplös att måla… Jag fick min vägg Det är ju mitt rum.

Men så hör man dessa skitungar. Har de inte gått i skolan? Får man inte lära sig nåt? 1 EN! röd lök för tio personer. Men den är ju lila… Vad är pastasås? Svårt att handla och se vad det kostar?
En del av deltagarna är ÖVER 20?? Jag antar att de vill räknas som vuxna. Pffftt säger vi om det.
Och Dessis begagnade snusblöjor? Glääh. Snorpapper över hela bordet. Mamma kör sex mil med frulle…
Vilka är i mest behov av ett hårt slag i huvvet tro.
Det värsta är att de inte ens har vett att skämmas. Tvärtom, snorvalparna verkar stolta över sitt beteende. :-O

Nej, jag är inte hundra år. Jag är förbannad.

Okej, jag har också svårt att handla. Utom när vi månadshandlar jag och Lotta, då går vi samma runda varje gång. Går jag själv vimsar jag bort mig, hittar inte saker osv. MEN, jag vet hur man ser vad saker och ting kostar. Tjiises!
OCH HUR KAN DESSA FÖRÄLDRAR GÅ MED PÅ ALLT DETTA???!!! Suck me sideways jag hade.
Jag har ett eget ordspråk som funkar på det mesta. ”Tjatar mest får minst.” Man kan variera det med ”Tjatar mest får sist.”
Mycket gör jag för mina barn, men kommendera mig det gör dom inte. Är det någon som ska domdera o tala om så är det jag. Mitt hus, mina regler. Men jag är inte omöjlig, försöker dom muta mig så går det. Ibland

Funderade allvarligt ett tag på om det verkligen är sant detta. Eller är det bara hittepå för bra tv.
Det händer inte ofta men nu är jag mållös. Sitter bokstavligen med vilt uppspärrade ögon som inte tror det dom ser och skakar på huvudet. Detta mest för att kyla av öronen som verkar ha blivit lätt överhettade, i tron att det dom hör faktiskt inte är det som ska höras och därför försöker höra nåt annat. Det går inte så bra för det som de hörde var ju faktiskt exakt det som lät.

Ja herrejävlar. Nu har jag sett hela programmet. Känner ändå att jag har nog skrivit tillräckligt redan. Se på fan som det kan bli. Vilket folk.
*Lägger i min komihåglista* Kanske skulle visa barnen diskmaskinen iallafall.

Mohahahaha, de vet var den står. De har rullande schema med varsin dag den ska tömmas. Och bordet dukas för kvällsmat. Och alla sätter in sin egen tallrik. Så det så. JA, femåringen också, med lite hjälp från oss ännu.

Mobiltävling och Dubbla SIM-kort??

Jag behöver en ny mobil. Fick nys om en tävling om olika Xperiatelefoner. Ett bra val, jag gillar Sony Ericsson.
Klart jag deltar.

Just nu använder jag två mobiler. Hopplöst. Min gamla är väldigt opålitlig. Ibland skickas inte mina sms iväg och jag blir arg för att jag aldrig får svar. Eller också blir andra småsura för att jag inte svarat på deras. Ofta hittar jag mina i utkorgen för de har visst inte kommit längre. Kan bero på att ”joystickknappen” funkar väldigt dåligt. Man får trycka hårt, helst ska man känna den på undersidan av telefonen, då vet man att den funkar
Ibland har jag inte kunnat svara när det ringer. Mycket irriterande, speciellt som jag måste ringa upp och slösa mina pengar på sånt trams. haha.
Sen har vi batteriluckan…. Ett kapitel för sig. Den satt i sämsta laget även när telefonen var ny tyckte jag. Hur den sitter nu ska vi ju inte tala om. Räcker ibland att röra vid telefonen för att den ska ramla loss, batteriet ramla ut och jag måste ställa in tid och datum. För ungefär en-miljon-sjuhundra-sjuttiotolfte gången. Mycket tröttsamt alltså.

Men jag måste ha den. För jag har som bekant svårt med kom-ihåget ibland. Jag måste larma för diverse saker.
Klockan åtta måndag morgon: Minimonster gympakläder
Klockan åtta tisdag morgon: Decibel gympakläder
Klockan åtta onsdag morgon: Decibel gympakläder
Klockan åtta fredag morgon: Decibel låneböcker osv osv osv

PLUS att jag har tre olika larm inställt för väckning. Måste snooza mycket och länge för att vakna. Plus att Genbanken kommer med min morgontablett som lite extra kickstart. Ritalintian alltså.

Plus alla andra komihågen.

Den andra telefonen jag använder är pålitlig. Den svarar, skickar sms och har en fungerande batterilucka. Kanon ju. Varför använder jag inte den? Den är gammal. Det går enbart att ställa ett larm. Sämre minne och jag får inte plats med mina saker. Osv.

Jag behöver en ny telefon. Deltar i tävlingen. Man kan ju inte mer än att inte vinna ju.

Men så kom jag på. Om jag skaffar en ny snygg och bra mobifon, så vågar jag ju knappt ha den i stallet ju. Den kommer kanske inte att vara vidare snygg så länge. I värsta fall inte särskilt bra heller.
Då kom jag på att kanske man kan ha två SIMkort kopplade till samma nummer? Kan man det?
Då kunde jag ju ha snyggmobifonen till vardags och fulmobifonen i stallet. Utan att hålla på med mecket att byta SIMkort hela tiden. Mycket tråkigt pysslomål. Det gör jag nu. eller nä, inte riktigt nu längre. Jag har slängt in mobiltinternetstickans SIMkort i en av mobifonerna.

Nygammal säkerhetsinställning i Facebook

Ja för mig är den ny, annars hade jag inte skrivit om den. För tydligen är den rätt gammal. Jag hittade detta hos Tom, han som skrev om Skitlänken på Facebook som jag skrev om i ett tidigare inlägg. När jag läste andra inlägg i hans blogg hittade jag ett inlägg om säkrare inloggning. Eller kanske jag ska säga att man får bättre kontroll över inloggning och om det kanske loggas in från en främmande dator.
Man kan alltså registrera sin dator eller mobil i inställningarna. När och om en ny dator eller mobil loggar in får man ett mail eller sms om att så har skett. Då kan man ju anta att någon har knäckt ens inloggningsuppgifter.

Självklart har jag gjort som det står i hans jättetydliga instruktioner. Kanske något som fler skulle göra.
Man läser ju nya varningar hela tiden om vad som kan hända på bla Facebook. Kan man säkra sig själv och sina uppgifter är det bara bra. Så gör ett besök i hans blogg

Skitlänk på Facebook

Det har snurrat runt en länk på Facebook några dagar nu. JAg har sett flera av mina vänner som gillat den och tänkte att jag får ta mig ett span. Jag kunde inte se videon alls men efter denna information är jag lika glad för det.
Det tillhör inte sånt som jag vill se.

Däremot blev jag själv något sur när jag upptäcker att jag gillar denna länken. Något jag aldrig tryckt på. Men det ordnar tydligen länken själv. Den lägger sig visst också bland intressen och favoriter på profilen. Sånt gillas INTE.
Tryck på informationslänken ovan, där står mer om den och hur man får bort den från profilen. Om nu ni smartingar inte lurat ut det ännu förstås.

En helt vanlig onormalt normal familj var det ja.

Var för ett par dagar sen på föräldramöte. Skolan har nu ordnat två diskussionskvällar där lärare, fritidspersonal och framför allt föräldrar deltar. Det är ett trevligt initiativ tycker jag och många med mig.
Tydligen så trevligt att vår skola nu blivit något slags föredöme för andra i rektorsområdet.
Jaja, som alltid så är det väl så att dom som särskilt hade behövt att gå på dessa träffar, de kommer inte. Inte heller på vanliga föräldramöten. Sånt kommer man väl tyvärr aldrig ifrån.

Vad är det då vi diskuterar. En hel del. Barn och internet, vad är okej och inte. Spel? Vilka spel och filmer är olämpliga? Språkbruk, vad kan anses vara okej i skolan. Hemma?
och så vidare och så vidare.

Nu har det som sagt varit två träffar. Och det blir så tydligt att vi verkligen inte är en ”normal” familj. Läste någonstans att en familj där det finns npf inte längre är ”normal” vi föräldrar vet inte längre vad ”normalt” är.
Så sant, så sant.

Av det vi diskuterar är jag ju absolut med på en hel del. Som till exempel vilka spel och filmer som är okej till exempel. Men sen kommer man ju till språkbruk och uppförande…

Det märker man ju att våra gränser ligger en lååång bit över de andras. Där andra menar ”rumsarrest” där ser jag en piss i havet. Där andra har lynchvarning där ser jag en fis i rymden.

Så vår normala vardag är för andra helt åt helvete onormal.
När andra får frispel för deras barn sitter och rör sig för mycket i stolarna tycker vi deras barn är så duktiga.
Vår tös gör trettiovarv runt under en måltid, varvat med liggande på stolan, ramlar av stolen, springer iväg, kissar, hämtar grejer… Hon Kan inte sitta stilla. Helt normalt.

Andra blir arga när barnen inte sitter stilla i soffan. Våra barn sitter på soffan, på ryggstödet. Och armstödet. Eller har benen vid huvudet, eller roterar runt runt. Eller åker kana i soffan.Våra barn Kan inte sitta stilla. Helt normalt.

Ibland känns det som att jag inte har på dessa möten att göra, pratar om det jag kan, håller tyst om en hel del. Sitter och biter mig i tungan stundtals och tänker att det där ska jag nog vara tyst om. Fast så gör jag ofta.
Alla förstår inte. För andra är det onormalt. Helt normalt säger jag.

Vi är en helt vanlig onormalt normal familj