Hur många liv har en mus?

Musen som MaxMorris kom in med igår morse levde ju som sagt. Han lekte en stund med den just som katter gör men när musen låg döende tröttnade han och gick ut. Kvar låg musen.
Medan jag lämnade Hoppochstuds i skolan hade Villeman fått nys på den stackaren och när jag kom hem var han i full färd att försöka få musstackaren att förstå det roliga i lek. Men musen förstod inte alls hans lekinviter.

Promenaddags för mig och Villeman, jag hittade kapseln till bajspåsehållaren. Bra det.
När vi kom hem gav jag Villeman sin frukost. Men han skulle bara först… Jodå, han också, det lät ju från rummet intill och sånt måste undersökas. Han var borta kanske en minut, max. Jag såg något i ögonvrån och under den minuten hände detta

Först brydde han sig inte men sen ville han väl ha tillbaka sin mat. Musen sprang iväg och kom tillbaka flera gånger. Jag filmade det hela men kan tyvärr inte lägga in det här, jag måste uppgradera bloggen i såna fall. Och 700 kr per år eller vad det var känns lite mycket för mitt amatörskrivande så filmerna får vara.

Men musjakt blev det. Det smällde i stolar och väggar när Villeman försökte få fatt i den lille stackaren. Han är ju inte så liten och smidig som han själv tror…

Sen hittade jag musen, döende, den låg ihoprullad och konstig men jag vågar inte peta på den, inte heller ta död på den.
Sen hojtade Mister. Högt. MAMMAAA. MaMMAaaAA. Musen! Den springer hitåt, den är i hallen. Mister gillar INTE möss.

Den hade ”återuppstått” igen. Men ännu en gång fick den törnar. Villeman bonkade till med sin stora tass och då såg den död ut. Äntligen. Jag trodde iallafall det.

Sen kom MaxMorris in. Hälsar på Villeman och gosar lite. Sen hör jag ett pip igen. Då sitter katten i hallen, med musstackaren som ännu en gång kommit till liv igen. Den springer runt i huset, blir fångad, släpps och springer iväg, blir fångad. Sen var jag tvungen att åka hemifrån, långmöte, och när jag kom hem på kvällen låg musen äntligen död. På riktigt. Stel och jättedöd.

Men man undrar ju, hur många liv har en liten näbbmus? Att hjärtat överhuvudtaget höll.

Möte ja. Nätverksmöte med skolan. Inte för något av mina barn utan jag var med som stöd mest, någon som känner eleven ifråga. Orsaken är att skolan inte funkar och npf-problematik. Lite kanske jag hade att komma med förutom att jag känner familjen liksom.
Men först åkte vi till blomsterhandeln, jag och barnets föräldrar. Köpte lite vårblommor, både till mig och till BobboLiten. Det är den 31 mars på fredag, hans födelsedag. I år skulle han blivit tonåring, hela 13 år. Men… Ja, -nu får jag sätta blommorna på kyrkogården istället.

Vad om mötet, jo det gick nog bra fast… Alltså… Jag har en gnagande känsla i kroppen, känslor brukar man skulla lita på, som säger att jag inte ”uppfört” mig. Jag har pratat för mycket, avbrutit, gått på… Lite besserwissertendenser. Inte okej. Ingen har ju iofs sagt nåt men hur ofta är det någon som säger nåt.
Jag blir nog lite för upp i det tror jag. Kom på mig själv med för mycket prat. Tänkte tyst nu munnen men så bara ploppade det ut flera ord och tankar och påståenden. Usch!
Jag skulle ju kunna skylla på att jag inte tagit min medicin Fast vad hjälper det när de på mötet antingen inte vet om att jag överhuvudtaget har medicin och den som vet men inte vet hur jag blir med medicin så vet ju dom inte ändå. ju.

Nä, det hjälper inte att skylla på det, jag får kanske sitta med skägget i brevlådan lite. Fast egentligen. Bryr jag mig. Jag tror inte att mötet blev värst annorlunda för att jag inte kunde hålla mun
Fast någon idé jag hade blev ju faktiskt godtagen så vadå. Och varför ska jag bry mig om vad folk jag knappt känner har för åsikt om mig?? Nä, jag kliar lite till på den gnagande känslan och sen släpper jag det. Blir bäst så.
Jag har annat att underhålla mig med idag. Massor. Storarumsmöblingen. Plantera mina blommor. Visst ja, Genbanken måste fixa hem jord när han ändå handlar. Annat mycket fixande har jag så det börjar bli dags att dra näven från bakdelen nu.

 

Räknar minuter, timmar, -men vet inte ännu hur många

Det är beställt nu. Snälle rare Roger har ringt nu på morgonen. Alltså om avlivning och hämtning av vår vän.

Det kommer närmre och närmre. Jag har bestämt att inte vara med. Jag fixar det inte. Men hur som helst kommer jag att gå här hemma och våndas. Vi har inte fått någon tid ännu så jag vet inte hur länge jag ska oroa mig innan jag måste oroa mig på riktigt.

Vi sa farväl igår, jag och min vän. På kvällen ville Decibel åka dit. Genbanken följde med henne. Jag kände att åker jag dit och gör om det igen så blir det inte bra. De tog med kameran och tog några sista bilder.

Här hemma i skåpen är det fullt av alla hans trasiga täcken som väntar på lagning. Det känns ruskigt motigt att ta tag i det, till vilken nytta liksom? Samtidigt behöver jag platsen.
Kanske jag ska försöka vända på det, att laga dem som ett avslut på nåt sätt. Att packa undan hans saker hela och rena.

Jag räknar minuter, timmar. Men jag vet inte hur många…

MaxMorris mår däremot betydligt bättre idag än igår. Igår var hans sista dag som kulkatt, efter den för honom väldigt dimmiga, för att inte säga medvetslösa ceremonin är han numera avkulad. En inte så hanig hankatt längre.

Veterinären sa att han kan springa iväg ett par dagar ändå, men det är för att lämna återbud
Idag är han pigg och har redan försökt sätta gamle Mowgli på plats, för vilken gång i ordningen? Han lyckades inte det minsta denna gången heller.

Villeman blev vaccinerad igår. Så nu är det avklarat också. Skönt.
Han har förresten inte kommit upp ännu. Konstigt. Och kissade inte när Genbanken var ute i morse. Ännu märkligare.

Jag vet inte vad som har hänt med vår hund. Han är jätterädd för främlingar och skräckslagen för deras händer. Får han bara luktat igenom i lugn och ro är det ingen fara. Men när han börjar med att skälla och resa ragg och tala om på alla sätt att ”håll dig borta, rör mig inte” är det ju inte självklart att den främmande alls vill bli luktad på i lugn och ro.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra och hur vi ska gå vidare. Jag pratar med en del, googlar och läser. Problemet är ju att ingen säger detsamma. Jag fortsätter och hoppas komma från till något bra.

Gosigheter

Den här smutsgrisen sprang iväg på egen tass på morgonpromenaden idag. När han behagade komma till sin matte igen hade han bytt färg, smutsig överallt med en rödbrunt rand längs kroppen…

När han låg på vila i köket kom MaxMorris och ville ha uppmärksamhet.

MaxMorris bryr sig inte om smuts, han snosar mer än gärna in nosen i Villemans tjocka pälskrage

Jag hade planerat för hunddusch på torsdag, fredag men… Ja, som han ser ut kan vi ju inte komma hem till folk. Så när Decibel kommer hem ska hon få hjälpa mig med det. Han gillar inte att tvingas duscha så hon får stå utanför duschen och hålla emot duschdörrarna.

Minimonster frågade just varför Villeman är så bjun. Han sej ju ut som en juttnande banan ju.

En katt är en katt är en

hund är en papegoja?

Ja, undra kan man ju. Jag har ju tidigare skrivit om MaxMorrison som beter sig som han vore en hund.
Lite fundersam blev jag ju när MaxMorris idag hoppade in i bilen med Villeman när vi skulle åka till skolan med Minimonster i morse. Förut har jag lyft ut honom men idag lät jag honom vara kvar.
Han satt först med Villeman, la sig sen i baksätet men hittade snart upp på ryggstödet till baksätet. Där satt han mellan fönstret och nackstödet. Innan han la sig mellan Villemans framben, där låg han när jag öppnade.
Inte ett skrik, inte ett pip på hela vägen. Det är den första katten vi haft som inte ha skrikit trumhinnorna sönderskavda när det har blivit bilåkning. Tur vi inte behövt åka bil så vidare ofta. Det är nog tio år sen Mowgli åkte bil till exempel. När han kastrerades var det nog.

En katt som sitter som mormors papegoja  i bilen kan ju då också förklara blodvitet i Minimonsters nacke igår.
Han höll katten över axeln och bar runt på honom. Plötsligt släpper han händerna om MaxMorris bakdel och kattstackarn hänger fritt. När han känner att stödet försvinner och han börjar glida gör han det bästa tänkbara. Håller fast vad han kan. Men han glider ändå och Minimonster skriker högt. Rivsår och blod i nacken, klart det gör ont.

-Älskade lilla du, du kan inte bara släppa katten och låta honom hänga så. Han blir ju rädd att ramla ju.
-Men. Snyft. Hulk. Snyft. Gråt. Ja-hag ville-he ju att han sku-ulle sitta som en papegoja-aa ju-u. Grååååt. Snyft.

Äta eller ätas

Bilderna är inte de bästa men de är tagna genom köksfönstret och ganska mycket zoom…

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.

Jag är inte så smart som jag låtsas och en rhododendronbuske i juli är inte bara en grön buske med uttorkade blommor. Det finns fullt av små små vita flygare. Och lite större gröna varelser. Med orange bakdel Ser du?

Fan vet om jag inte är smartare än så.

Måstesaker, bordesaker och villsaker

Idag har jag massa att göra. Och imorgon. Och dagarna efter det. Jag har massor av saker jag måste göra. Frågan är bara när. Alla är inte högprioriterade precis. Sen finns ju alla saker som jag borde göra. De är så klart minst lika många. Sen finns alla saker jag vill göra men inte hinner för att jag vill ha gjort måstesaker och bordesaker först. Suck…
Alltså, jag kommer ju aldrig nånvart.
Halsen är inte minsta bättre. Har vita pluppar så det är väl nåt streptokockskit. Med värktabletter funkar det något men… Idag har jag laddat Salviakoket, nu ska det väck allt jävla skit.

Idag har jag ett enormt diskberg att ta hand om. Jag orkade inte igår och när jag piggnade till något så prioriterade jag annat.
Jag planterade ut mina gurkplantor till exempel. Och satte igång att hänga upp fiberduk i växthuset. Växterna mådde inte direkt väl därute, det blev visst för mycket sol och för varmt och de började bränna lite. Så jag letade upp lite grejer för ett hempatent. Samtidigt kom Genbanken hem från jobb och undrade lite vad jag höll på med. Inte ovanligt hade han ju en bättre lösning som säkerligen gick en aning snabbare också. Han skrattade och sa att det var väl tur att jag kom hem just nu. Vadå, menar du att jag inte hade klarat det på mitt sätt eller?
Jodå, det hade du säkert men det hade ekat i hela växthuset av svordomar och levande under tiden.
Hmm.. jo.. troligt. Sant. Bra blev det nu iallafall.

På kvällen lagade vi litta mat. Villeman gick som ett troll här och tyckte det det luktade så gott. Han försökte komma upp på bänken så fort man inte såg. Har aldrig varit med om en hund som är så galen i fisk alltså.
När vi var färdiga så informerade jag att det är bäst att ta undan och skölja bort allt med fisk för annars släpar väl Villeman fram pallen inatt och klättrar upp.
Sen skrattar det. Och dubbelsuckar. Och frågas, vad gör du då?
Vadå? Va?
Men snälla säger Genbanken, först talar du om att allt med fisk måste bort och sen ställer du tallrikar med fisk på bänken. Och går! Skulle inte Villeman bära pall i natt? Ska inte tallrikarna bort?
Ehm… jo just ja… Så var det ju… Så jag fick gå tillbaka, gör om gör rätt.
Kom fram till att Villeman faktiskt kan få fisken som blev över. Och en pannkaka. Decibel ville ge honom och han höll på att springa ner både henne och köket för lite fisk.
Pannkakan la han ut, slickade bort fiskbitar och smak. Bet lite, letade fisk och var inte jättenöjd att pannkakan var en pannkaka. Han la den på platsen och slickade en stund på den. Fast bestämde sig till slut att äta den.
Idag har jag som sagt resultatet av en dags inte-sköta-disk.

Idag måste jag iallafall få gjort min planeringstavla. Eftersom jag fick avboka boendestödet så får jag ju göra det själv denna veckan. Skulle gjort det igår. Men… Skulle väl bara igen.

Börjar bli lite orolig för Mållgan. Han som aldrig brukar gå några längre svängar har inte varit hemma nu på ett par dagar. Det är väldigt tyst när inte ”skrik” är hemma. Och tomt i sängen. Mister gillar det inte, han vill ha sin Mållgan när han går och lägger sig. Hoppas att han har fått vårkänslor och gått på tur och snart tar turen hem igen. Annars blir det tråkigt…

Gosigt en lördagsmorgon

Vissa njuter hejdlöst av tillvaron. Andra är inte fullt lika nöjda.
Dvs Mowgli är inte jätteimpad av Mållgans påträngning. Men människogos går fint. Det tycker Mållgan också och vill också ha.

Med solsken i blick

Det verkar bli en fin dag idag. Bra, jag har växthusglas att skura och fröer att plantera och då vill jag gärna ha lite fint väder.

Morgonen började med mys, en katt i halsgropen och en på magen. Tyvärr ringde ju klockan för uppstigning och kvar i sängen lämnades två besvikna gostussar.

In att väcka Mister. Där fick jag fotat en högst oväntad företeelse. Men söt.

Honom försökte jag få liv i och letade fram byxor så slog det mig att han ska ju inte till skolan idag. Det är ju onsdag. Är minst sagt förvirrat när måndagen var röd. Min planeringstavla skulle jag ju så duktigt gjort också men… Idag kanske? Det underlättar ju lite att ha ordning på dagarna. Kanske ska göra det efter morgonkaffet…

Planen för dagen är hemmafix, stallet och ridning. Och helst lite zumba ikväll också.

Matens betydelse är visst större än man tror

Det gäller Villemans mat. Vi hade en sort när vi hämtat hem honom, denna tog slut och vi bytte till en vad jag trodde skulle vara bättre, nämligen Royal Canins, vi har den till katterna och den är kalasbra.
De dagarna vi hade båda sorterna funkade det som tidigare, märkte ingen skillnad alls. Så tog ena sorten slut och det blev bara RC. Då märkte jag jätteskillnad. Han drack och kissade, kissade och drack. Vi var ute, Villeman kissade en gång, två gånger och vi kom in. Villeman kissade igen. Och igen. Jag var ute ibland varje timme med honom och ÄNDÅ kissade han hela tiden inne.

Han drack så mycket Kikade in på Agrias hundsida för att kanske få reda på hur mycket en liten valp ska dricka normalt. Jag kände jag behövde ha lite koll och hade mätt upp morgonens vatten till 4 dl. Det han fått kvällen innan var ju slut och han satte direkt i sig sina 4 dl. Plus att jag blöter fodret i skålen..
Det stod: Börja med att mäta så exakt som möjligt hur mycket vatten hon dricker under 24 timmar. Om Din hund dricker mycket vatten bör Du mäta hur mycket vatten Din hund dricker under 24 timmar. Normalt ska den dricka 50 ml per kg kroppsvikt. Om den dricker 100 ml/kg/24 timmar är det med säkerhet för mycket. Vanliga orsaker till att hundar dricker för mycket vatten är diabetes, Cushings sjukdom, livmoderinflammation (tik) och olika njursjukdomar. Dessa förekommer oftast på äldre hundar. Unga hundar kan ha olika medfödda njursjukdomar eller urinvägsinfektioner PNP eller Progressiv NefroPati är en medfödd missbildning hos hund. Sjukdomen har diagnostiserats på ett flertal raser i Sverige. I njuren finns olika strukturer. Bland dessa finns en samling kärlnystan, som kallas glomeruli. Av dessa finns vid PNP något som kallas för fetala glomeruli, som ej utvecklas på ett normalt sätt. När valpen är liten räcker njurarnas kapacitet till. När hunden växer till normal storlek räcker ej njurarnas kapacitet till eftersom de normalt fungerande glomeruli ej räcker till. Följden blir en njursvikt. Hunden dricker mycket vatten och kissar mycket. Till slut blir den dålig med dålig, aptit avmagring, kräkningar och diarré. Hundar, som har stor förekomst av fetala glomeruli, insjuknar vid cirka 2-6 månaders ålder. Vid mindre grav defekt kan hundarna leva upp till 4-6 års ålder.

Hmm. Blev lite nervös en stund. Han hade ju redan druckit sin 24-timmarsranson redan till frukost. Jag lurade på blåskatarr eller så. Diabetes möjligen. Så fanns det ännu mer otrevligheter.

På väg hem från ridskolan så bestämde vi att köpa hästfoder. Tänkte det passar bra för jag kommer att behöva hundfoder snart. Så in i djuraffären, har faktiskt aldrig varit där förr. Den var fin och trevlig personal.
De hade just då erbjudande på Hill´s. Just Hill´s har jag varit lite skeptisk till. Vi hade det till katterna förut, kattungefoder till kattungen och vuxenfoder till mamman. Vi var så petiga så. Mamman var inte bra i magen alls. Kattungen var katastrof. Det bokstavligen sprutade ur honom. Ofta hann han inte på lådan utan jag fick torka istället. Vi var inne flera gånger och han fick medicin för mag/tarmkatarr. Vi undrade över fodret men o nej, Hill´s är verkligen bra och skonsamt. Yadda yadda. Vi testade med Royal Canin istället och alla problem försvann.

Det kanske egentligen inte är fodret enbart jag blev skeptiskt till om jag tänker efter utan bemötandet överhuvudtaget att det absolut inte är fodrets fel. Så var det det.

I vilket fall så köpte jag en 1 kilos Hill´s hundvalpfoder. Och fick en annan hund
Han drack inte ens i närheten så mycket som tidigare. Han blev lugnare och trevligare rent allmänt att ha att göra med. Man märker tydligt på honom nämligen när det börjar bli matdags. Han är inte kul då. Tugggar och biter i allt. Lyssnar inte. Osv. Men han blev inte alls likadan nu, och då fick han ändå hälften hälften RC och Hill´s.
Hittade en större säck valpfoder av annat märke också som jag köpte hem. Tänkte ta det efter Hill´sen var slut.

Jo, jag vet. Det finns de som skulle vilja lyncha mig nu som byter foder så ofta men Villeman har inte besvär av det. Jag blandar både under en vecka ungefär och han får fil på maten alla mål. Och det verkar funka.

Nu är Hill´spåsen mer än slut och vi kör enbart med den nya säcken. Jag ska snarast köpa Hill´s igen!

Dels tycker jag att det blir mer kissat inne. Han verkar inte bli riktigt mätt eller nåt, men mer kan jag inte öka ransonen, då bajsar han inne. Han klarar inte att hålla sig nattetid längre. Och humöret…
Han är hyperaktiv igen. Hoppar, biter, tuggar och lyssnar inte.
Först tänkte jag inte på det direkt men läste i en bekants blogg att hon testat ett nytt foder och fick en stimmig hund…
Pang. Där satt spiken i huet. Så klart. I början märktes det in så klockrent, det har kommit mer och mer. Först fick han ju blandad mat och nu bara en sort. Och värre blir det.

Så, till veckan ska jag ragga upp lite Hill´s. Basta! Jag vill ha tillbaka den hunden som äntligen blivit så himla go.
Det är han ju ändå, när han hinner. Han är på hela tiden. Två klapp sen biter han. Två gos sen tuggar han.
Det är INTE kul.

Det blev faktiskt lite jul för oss också. Och lite krångel. Och en tid på verkstad…

Men det var inte riktigt min förtjänst faktiskt. Vi har haft närapå ett helvete här hemma, nästan sen oktober faktiskt.
Decibel har mått riktigt dåligt och det har inte blivit bättre. Jag har försökt och försökt vad jag har kunnat att få lite ordning och kunna sätta fram tomtarna. Ingenting har funkat och till slut tröttnade jag på att ingen ville ens tänka tanken på att hjälpa till. Mitt i allt rasade dessutom vår tv och våra planer att flytta ner tvrummet på nedervåningen togs upp igen. Snabbt beslut att tömma bokhyllor osv för att göra plats för en ny tv togs. Så var det plötsligt ännu mer att göra… När allt jävlas och det är tufft i övrigt så tar det stopp till slut. Det var inte lätt att ta beslutet, jag älskar jul och massa tomtar men nej, jag orkade verkligen inte mer…

Jag talade om att det blir inga tomtar i år. Punkt och slut. Förklarade varför det inte blir några tomtar och bad Mister att bära ner de två lådorna med tomtar. Han protesterade lite men förstod och bar ner dom. Minimonster tyckte det kunde kvitta, han upplevde det jobbigt med alla julsaker överallt. Decibel däremot ställde till med å s i k t s u t r o p utan dess like….
Jag ändrade mig inte.

Senare på kvällen messade jag med Lotta, ungefär lika jultokig som jag. Hon förstod ju läget så klart men också att det inte är jätteroligt. En jul utan tomtar liksom…

Dagen efter var jag till stallet. Newt hade blivit minst sagt dålig i magen när det var en annan ensilageskörd i balen. Det som kommit ut hade fastnat i svansen. Det var inte lite
Hade in honom och fick tinat upp hela isbollen. Kallt som attan var det, Newt frös så han skakade. Täckade honom varmare och höll själv på att förfrysa tårna kändes det som. Kissnödig var jag och hade bråttom till bilen när jag äntligen var klar och hästen utsläppt. Klick. Tänkte jag skriva. Men inte ens ett klick kom det från startmotorn….
Fick knacka på hos Lotta o Roger. Måste kissa. Blev bjuden på kaffe så hjälper Roger till med start.

Fick en liten överraskning också. Lotta tycker som sagt som jag, en jul utan tomtar liksom…
Hon kommer och hjälper mig och gör ett röj så jag kan få fram lite tomtar. Eller åtminstone lite julefrid.
Då är det nästan att man får en liten tår i ögonvrån
Jag säger tack. Vi bestämmer på fredag. Om två dagar. Låter bra så hinner jag påbörja innan Till sist är det dags att dra sig hemåt. Snön faller tungt där ute. Det var halt när jag körde dit, undra hur illa det är på vägen hem?
Haha, det blev jag snart varse. Jag kom inte ifrån gården. Det hjälpte inte stort med bra vinterdäck minsann.
Ännu en gång hjälpte Roger till, denna gång med lite påskjut bakifrån. Det gick fint och jag kunde sladda hemåt i all snö.
På väg hem ser jag Newt i hagen, lättad över att isklumpen är borta fräser han runt i snön.

Väl hemma ser jag Misters taxi vid uppfarten. Chauffören har problem. Kommer varken framåt eller bakåt. Snön sprutar om hjulen men vad hjälpte det. Svänger in, parkerar på bästa stället och stänger av bilen. Då slår det mig, tänk om jag inte får igång den? Med halva ute i vägen… Äsch. Det ordnar sig. Får puttat loss taxi till slut och kan ta mig upp i all snö. Utan bil förstås men iallafall.

På kvällen är det dags för mig och Lotta att plantera blommor i julgrupper. Två ska vi ha med till ridskolan dagen efter.
Medan jag packar ihop mina saker jag ska ha med mig får jag ett mess från Lotta. Nubbe är jättehalt….
Fa-an. Kan det inte vara nog nu. Bara att åka bort och kolla upp eländet….
Jo, han var jättehalt och fick stallas in. Boxen ströddes iordning och mat fixades fram. Så kunde vi bara hålla tummarna att det inte var allvarligt för att ge sig ut med transport i det väglaget är ren idioti och helt otänkbart.
Troligen har väl Nubbe också fräst runt med Newt och vrickat sig eller nånting ditåt. Det var iallafall vad vi gissade på då.

På kvällen ordnade Genbanken så att Bilen kom på verkstad. Vi fnulade ut att det är väl startmotorn som jävlas. Igen…
Blää… Fast bil måste vi ha så det är väl lika bra att le och inbilla sig att allt är i sin ordning. Det ordnar sig liksom.

Snön ligger vit på taken, fast jag knappt är vaken

Idag är det alldeles vitt ute. Tyvärr ligger temperaturen på någon plusgrad så det är blött och lite slaskigt.
Det ska visst bli mera snö imorgon.

Det är en seg dag idag. Igår kväll var här ”krisläge”. Decibel var i upplösning, arg, ledsen och kände sig allmänt överkörd. Tjejer och vänskap alltså, det är ett kapitel för sig det där. Inte blir dessa bekymmer lättare när samtidigt fördämningen rämnar och all sorg och saknad efter Aijo ramlar fram. Hon, grät och skrek och var ifrån sig.
Aijo är mördad och han ska grävas upp igen och vi är mördare osv osv…

Vill så gärna att vi ska ha en ny hund men så har pappa sagt att det blir ingen förrän barnen flyttat hemifrån. *Aaaahh. Gråt, skrik, vrål* Genbanken som själv kom in i köket och så klart undrade vad som stod på blev konfronterad med vad Decibel fått veta. Vem har sagt det? undrar Genbanken. Ehm… Du. Har jag? Men det var ju inte på allvar heller…
Hon vill absolut inte ha en svart, för då kommer hon bara att bli ledsen och sakna Aijo. Mister mässar om en Rottweilerkorsning. Men den är ju svaaart ylar Decibel. Jag blir ju ledsen då. Men jag älskar Rottisar maler Mister.

Kaos är ett faktum alltså. Vi förstår, förklarar, pratar, frågar, svarar och till sist lugnar läget ner sig en smula.
Men lugnet är sårbart. Ett ord från Mister och Decibel stormar storgråtande ut ifrån köket. Mister försöker på sitt eget lilla vis be om ursäkt och förklara sig. Det blir inte bättre, tvärtom, -Decibel skriker högt.
Genbanken gör en insats, det är ju liksom tid för fredagsmys.

Minimonster får den stora äran att bära upp snacksen. Ingen äter samma saker så det blir många påsar med.
Gissa Minimonster uttryck där han står med den egna favoriten Ostbågar under armen, en påse med Genbankens Baconsnacks, en påse dillchips och en visserligen nästan tom ”Surkräm” Vitlök/dill men hela famnen full av snacks. Han såg mer än nöjd ut.
Det var Minimonsters tur att bestämma fredagsfilmen. Det blev Harry Potter och hemligheternas kammare.
Jag somnade!?! Det händer inte ofta alltså…
När filmen var slut bars i princip allting ner igen, det brukar inte gå åt några jättemängder faktiskt. Alltid nåt.

Tittade ut när jag skulle lägga mig, det snöade ordentligt. Det är så vackert, kolsvart ute men i ljuset från gatulyktorna ser man en vit gardin av snö.
I morse var det som sagt vitt. Jag fick ”kasta” ut Decibel och Minimonster ganska kvickt. De var så uppvarvade att jag knappt visste vad det är för dag idag.
Nu är Decibel hos en kompis, de skulle till pulkbacken och rasa av sig. Hon blev hämtad då jag inte gärna kör någonstans idag. Mina breda sommarsandaler är inte bra i snö. Och kommer jag ner för vår långa uppfartsbacke så kommer jag ALDRIG upp igen. Jag har ju redan testat en gång i år och det blev till att parkera nere vid vägen.
I helgen kanske det är ett bra tillfälle att lägga på vintertofflorna?

Alla hönor döda. Igen…

Ja det är ju inte så längesen som jag en morgon undrade varför inte tuppen vaknat ännu. Tittade ut och såg nåt mysko i hönsgården. Hela hönsgården full av fjädrar och alla inneboende döda.

Nu har det hänt igen. Givetvis med nya höns. Tittade ut och såg nåt mörkt i hönsgården. Decibel och Minimonster skyndade sig ner. Alla döda, hela hönshuset fullt av fjädrar.
Samtidigt fick jag mess från Lotta. Svarade på det och upplyste om vad som hänt.
Det är deras vecka att köra barnen till skolan så Roger kom hit lite tidigare och gick en runda. Tittade igenoom hönsen och kom snabbt fram till att det är en mård som varit här.
Den har ju lärt sig var det finns mat, det är ju uppenbart. Några höns saknades men Roger hittade ett uppslitet hål i nätet där det var massa fjädrar. Den har dragit ut sitt byte där.
En stackars höna hade fått panik, sprungit in och fastnat i nätet och brutit nacken Hemsk tanke. Vilket sätt att dö på. mina stackars höns. Tuppen hade dött precis utanför genomgången. Han hade några hönor inne och några ute så han har väl försökt att rädda dom kan jag tro.

Under dagen ska Roger ringa efter en fälla. Han hade fått tag i en men den lämpar sig inte om man har katt. det som kommer in i fällan kommer inte ut därifrån. Levande…
Vi har två katter. Grannar har katter så inget vidare bra sätt. Hoppas att han fixar en. Sen får han plocka fram sin ”knallert” och avliva syndaren.

Vet inte om det blir några nya höns i år. I bilen ligger halmbalen jag tog hem i förrgår för att bädda för dom nu när det blir kallt. Jag antar att det är bara att köra tillbaka den nu.

Hästar och en spjuttande tiger

Var ute och red igår. Motivationen var på skosulenivå och jag funderade allvarligt på att ta Barbara och lägga mig i soffan när jag fick messet, fint väder, ska vi ta oss en ridtur?
Hmm. Trött, orkar inte, vill sova. Klart vi ska rida liksom. Och så blev det. En aning senare än bestämt eftersom Decibel tog en ordentlig sovmorgon. Dagen innan var hon först på shoppingrunda med sin farmor och på kvällen hade vi goda vänner på besök. Hon var trött alltså. Kvart över tolv ville Minimonster ge henne sin tablett. Jag var på väg men han tycker det är roligt att gå upp med tabletter och vattenglas och se till att storasyskonen tar det de ska. Och det kan han ju få.

När vi parkerat bilen så blev vi inropade, en kopp kaffe kanske? Totack, skulle sitta fint.
Genbanken satt där också, de hade just ätit allihopa. Genbanken, där? Varför? Inte svårt alls, han och Roger snickrade på vindskyddet/lösdriften. Ja inte just då förstås, de drack ju kaffe ju.
Vi ska ha hästarna ute dygnet runt. Har redan faktiskt. Och tycker nog att de aldrig haft så fina blanka pälsar och sett så fina ut. Så det lär ju göra nytta med dygnet-runt-utevistelse. Visst vi väl Bara de får täcke som skyddar mot allt regn och vind och det har dom ju.
Till o med Nubbe som förut om åren satt så tråkig vinterpäls och som alltid går ner i vikt höst och vinter ser fin ut. Pälsen är tät och fin, nästan lite mjuk till o med. Han har så himla sträv i vanliga fall. Blänker gör den också, och tusan vet om han faktiskt inte gått upp lite i vikt.

Det fanns lite att göra på allihopa, hagen har ju blivit härligt upptrampad i allt regnande de senaste två veckorna. Kanske till o med tre… Benen och magarna var täckta med stelnad lera. Fast tur den stelnat åtminstone så den går att borsta bort lätt.
Hästarna var oroliga. På andra sidan ån sköts det hej vilt. Vet inte om de hade lerduveskytte eller anlade ny skjutbana men small ordentligt gjorde det en lång stund. Till slut blev det äntligen dags att sadla osv. Stackars Newt var stressad och orolig. Genast kommer det gamla beteendet fram och så fort man kom nära huvudet så slängde han upp det. Decibel hade svårt att tränsa alltså, då hjälper det inte med hackamore om man inte når…
Jag hjälpte henne att sänka huvudet och fick honom att slappna av. Så fort huvudlaget kom fram så kastade han upp sitt huvud. Jag klappade om honom igen så han lugnade sig. Han gillar när man står bredvid honom, i höjd med huvudet och håller om honom liksom. Att om jag står på vänster sida så är det en favorit att med höger hand smeka över mulen. Det brukar sluta med att han hänger tungt över min högra axel.
Nu tog jag vänsterhanden och la över ansiktet och höll den där. Med högern klappade jag honom tills han stod avslappnad. Utan att släppa vänsterhanden tog jag på honom huvudlaget. Inte en reaktion blev det. Han stod lugn och fin.
Stalltips från coachen. Det där ska vi fortsätta med. Testade samma sak på Nubbe som också kastar upp huvudet. Funkade lika bra på honom.

Vi hade tänkt ta en lång runda men det började redan skymma lite när vi skulle sitta upp så vi kortade ner den betydligt. Vi har lite dåligt med ljus och i skogen blir det mörkt alltså. Viktigast är att vi kom ut med hästarna.
Nubbe gick på fint idag. Det är bara att konstatera, på honom kan jag inte korta hovarna som på de andra. Bak däremot kan det kortas lika. Han trampade till och med under sig lite, och det är positivt. Fram längde han också stegen vilket är ännu bättre. Han är mycket stel den pojken. Jag ska ha iväg Newt först på genomgång. Massage och ev annan behandling. Sen får det bli Nubbes tur nästa månad eller så. Det är ju inte jättebilligt….

När det är skumt i skogen blir saker och ting läskigare än vanligt om man är häst. Plötsligt blev det tvärstopp för Hilda som höll täten denna gången. Jag och Nubbe gick sist och det funkade riktigt bra denna gången, han höll sig lugn och gick med sänkt huvud. Inte illa, det tar sig
Det läskiga visade sig inte vara så läskigt och Hilda gick vidare. Det är sånt som händer ett antal gånger. Hästarna får ta det i sin takt, vi talar om att de ska gå framåt men de bestämmer själva när de vågar kan man väl säga. Ofta räcker det att en annan häst går före.

Det var lite roligt, Hilda gick först och fick syn på något farligt. Hon gick fråns sida till sida och sen tog det tvärstopp. Backade några steg men sen var det stopp. Newt stannar bakom och Fabian likaså. Nubbe hade ännu inte sett det läskiga och jag lägger honom i ”omkörning”, han knatar på. Tittar på det andra som han undrar varför de står där och trycker.
Så kommer han i jämhöjd med Hilda och DÅ ser han det. Usch. Läskigt! Fyy. Tvärstopp blev det. Bokstavligt. Sen beslutar han sig att vi går nog hem istället och försöker vända.
-Nej du lille pöjk säger jag till honom. Det där har vi diskuterat förut. Vänder gör vi inte. Stanna kan vi göra, men inte vända. Jo, vi pratar mycket med hästarna… Det är lugnande för dom.
Nubbe stannar. Tittar på det hemska som låg över stänget. Plast eller plåt, vi såg inte riktigt vad det var. Men det var mycket mycket farligt
Han backar några steg, jag driver honom lite framåt. Han stannar, tittar. Jag avvaktar ett ögonblick. Jag vet att Lotta gör detsamma med Hilda. Talar om igen att jag vill att han går framåt. Avvaktar. Då har han bestämt sig. Okej, jag gör det, jag går. Fast inte nära, det ska du inte tro. Så vi kom förbi, inget skräp som hoppade upp och bet oss i rumpan eller anföll. Vilken tur!

Vi hittade hem. Kom på att pannlampor kan nog vara rätt så bra. Man ser nog bättre då. Decibel fick nattgäst med sig hem och vi gjorde lördag. Film och godis.
Och Noll-koll som inte kan läsa. hahaha. Jag skrattade åt det konstiga ordet i filmen, någon talade med den spjuttande tigern. hahaha, skrattade jag. Spjuttande, vilket ord. Genbanken upplyste mig om att någon talar med den spjuttandade tigern…
Humhum. Jahaa. Det såg inte jag. Oj. Alla skrattade åt mig, högt och länge. Jag kommer att få höra om detta länge…
Men filmen var bra och den spjuttande tigern var stor.

Noll-koll har hittat tillbaka…

Jodå, nu har hon hittat fram till skrivsidan igen. Hon har liksom inte haft vare sig tid, lust eller inspiration att hitta hit även om tankarna funnits. För nog har det hänt saker hos Noll-koll. Både roligt och tråkigt.

Det absolut tråkigaste är ju att vår fina Aijo som vi skaffade oss för ganska lite sen blev halt. Jag var inne hos veterinären med honom men det fanns ingenting på röntgen att hitta. Vi körde en 10-dagars medicin och vila. Hehe, hur lätt det nu är med en Aijo, det blev inte riktigt 10 dagar om man säger så… Han verkade iallafall bli bättre i sitt ben och det var ju bra.

Fast några dagar efter så började han att halta från och till igen. Dessutom inte bara på vänster som tidigare, jag tyckte det kom från höger också. Ibland verkade han stel baktill också. Hmm… Inte bra detta. Däremot verkade han fortfarande inte direkt smärtpåverkad utan fräste på som alltid, full fläta ska det vara enligt honom. Det blev dock inte bättre trots att vi läta honom gå små promenader, inte springa massa, -vilket var det värsta att få till. Så en dryg månad senare var vi tillbaka hos veterinären för en ny röntgen.

…Den var inte bra alls. Från att inte finnas någonting på bilderna var det så att tom jag kunde se förändringarna på hans armbågsled. Vet gav honom ingen bra prognos. Eventuellt kanske det skulle gå att operera men men tvivelaktigt resultat. Det är en stor hund med stor belastning på frambenen. Det blir ännu mera vila för honom, som redan var ett helvete i tio dagar, nu pratar vi minst en månad… Dessutom var han inte försäkrad när vi köpte honom så kostnaden skulle vi få stå för. Hon skulle iallafall gå igenom bilderna med ledspecialisten och kirurgen och höra av sig efter ett par dagar.

Under tiden hade vi beslutat att kan de ge en bra prognos ang operation så löser vi det med pengarna. Verkar det tveksamt och man kanske får göra det igen och kanske igen så utsätter vi honom inte för allt….

Torsdagen kom och veterinären hörde av sig. Den redan dåliga prognosen Aijo hade visade sig vara ännu värre…
Han hade Arthros i vänster armbågsled och det fanns misstanke om det även i höger armbåge. Att han dessutom stelnat baktill… Och att det gått så fort… Ja det fanns inte mycket positivt för lille Aijo.
Hon menade att visst kan han lära sig leva med smärtan men nää, det är inte rätt. Ja kunde ju bara gå till mig själv som har ont i händerna titt som tätt. Men på min röntgen syns inget, på hans syns det. Fort gick det också, hur ser det ut nästa månad? Och nästa? Ska han aldrig med kunna springa så fort och stolligt som han levde för? Nä, vi bestämde oss rätt snabbt. Men enkelt var det inte…. Samtidigt var det enkelt. Eller beslutet var enkelt med hjärnan men när man kopplade in hjärtat så var det inte lika enkelt längre.

Vi bokade tid ganska snart för att göra det. Eftersom semestern väntade bara ett par veckor efter ville vi ha gjort det innan. Aijo skulle ju ändå inte följa med i vilket fall. Vi hade ju bara gått i Norge och oroat oss för hur det går för honom, om han hade ont osv. För att inte tala om det som vi måste göra när vi kom hem…. Nä, man behöver inte göra det värre än det redan är.
Så kom dagen… Decibel kom in med posten. Där låg diplomet efter avslutad lydnadskurs på Brukshundsklubben. Det var väl himla roligt men…. Ikväll finns han inte mer ju.
Det blev jag, Genbanken och Decibel som åkte iväg. Värst var att Aijo som tidigare somnat som klubbad av de lugnande sprutorna inte somnade alls… Han kämpade in i det sista så jag fick hålla honom ordentligt för att han skulle vara stilla. Det blev en hård kram för honom… Andra sprutan gick fort… Vi var kvar en stund innan vi tog honom med oss hem.
Vi hade redan grävt en grav i trädgården för honom. Minimonster var med men Mister orkade inte.
Vi planterade blommor och gjorde fint. Nu har vi inte längre någon hund
Kanske det blir en när man minst anar det. Alla hundsaker finns här, nedpackade i en låda.