Inbillad inbillning 9 juli, 2009

Nu är jag här igen, Jag har haft en bloggpaus. Eller närmare bestämt så inbillade jag mig ett tag att jag hade ett annat liv. Som sagt, en ren inbillning. Bakom den inbillade inbillningen är sanningen att jag har inte orkat skriva. Jag har haft hundra olika bloggidéer men har inte fått skrivit så mycket som en bokstav. Nu har alla idéer blåst bort. Inget ovanligt.

Jag och Tina var på hallaballoo i lördags. Oj oj OJ så sköj vi hade. Vi dansade i princip från det att bandet började spela tills den sista av alla extranummer tystnat. Vi vilade när bandet tog paus och sen var det upp igen.
Det fanns mystifistiskt folk där, verkligen knäppa människor. En halvläskig typ kom fram och kommenterade min tatuering. En annan kom och kliade mig på ryggen. Jo, faktiskt. Det är egentligen inte så konstigt som det låter. Jag hade just varit utanför dansbanan och knotten tuggade upp mig, Tina kliade och denna knepiga människa hjälpte till. Ja tills lillebror som satt jämte såg det. Oj, att två så blå ögon som hans kan bli så svarta så fort. Han vevade med händerna och väste försvinn, gå bort, stick…. Han är söt lillebror ibland

Kvällen fortsatte med att konstiga killar ur detta sällskapet kom och betedde sig underligt. Tjugo minuter innan dansen skulle sluta kom den kliande mannen fram, sa att om tjugo minuter är jag mer än välkommen till oss på poolparty.
Jo det kan du tro sa jag. Nejnej, här ska inte poolas minsann. Jag har nog med polare ändå.

Ett ännu fullare del av sällskapet kom fram och kladdade och var allmänt störig. Faktiskt så störig att folk reagerade och hjälpte mig. Bra det. Nackdelen med att inte vara full. Hade jag haft lite mer innanför västen så hade han ju kunnat få sig en vänstersving men äsch, orka liksom. Dessa kromosomfel var såpass obehagliga att jag och Tina gick iväg ganska osett. Vilket vi gjort rätt i fick vi veta någon timme senare. Vi följde med lillebror och hans sambo hem en sväng. Dit kom två andra när vi var på väga hem. De hade varit på ”poolparty” och grillat korv. Där hade varit tiotalet killar som var väldigt påstridiga ang ”hon med fjärilen på patten” Va fan, ska de ha patte får de la ha koll på detaljer eller, jag har ju för tusan två fjärilar!

Annars i stort var det en otroligt lyckad kväll. Vi var i stort sett nyktra men det förvånar inte om ryktet går om hur fulla vi städade mammor var. hahaha, bara att räkna med.

Imorgon åker vi till Norge. Klockan 20.00 rullar vi nerför backen. Imorgon eftermiddag beräknar vi vara framme. Enligt Eniro har vi nära 14 timmars körning. Då är inga raster inräknade. Med två familjer och sju barn måste vi räkna med ett antal stopp.
Vi har hyrt ett stort hus i Har(norskt-ö)ysund tror jag det hette. Geiranger ligger i närheten. Såklart blir det en tur på Trollstigen. Kameran och bikinin kommer att vara ständiga följeslagare. Vi har bestämt jag och Tina att oavsett väder så skall vi minsann ha bikinibilder. Precis som det ska vara på semester. Hittar vi snö så bikinisar vi oss i snö. Ösregnar det så gör vi detsamma. Haglar det så gissa vad vi gör?

Barnen har haft en svår tid nu det sista. Mycket oro och spänning, ingen vet hur det ser ut mer än bilderna vi sett på nätet, vi kan inte detaljplanera eftersom vi inte vet hur lång tid det tar att köra osv. Men nu ska vi snart åka och bara vi kommer iväg så hoppas jag det lugnar sig. Eftersom vi åker nattetid så somnar de väl så småningom. Imorgon gäller det att packa klart allt. Försöka få in allt på ett smart sätt i bilen och sen är det bara att tuta och köra. Vi har bestämt att jag kör på svensksidan och Genbanken på norsksidan. Innan bergen tar vi långrast och promenerar ett tag för att väcka kropparna ordentligt. Dricker kaffe och pissar i kors.

Jag har haft en inte-sova-på-nätterna-period nu så jag måste lägga mig i tid ikväll. Typ för en timme sen eller så. Inte blir det bättre när jag glömmer mina mediciner och petar i mig när jag kommer på det. Givetvis kommer jag inte ihåg att titta på klockan innan. Batteriet till min medicinpåminnare har jag fortfarande inte hittat. Vi har massor av batterier överallt men vilket som funkar och inte är det ingen som har koll på. Jag orkar inte leta i allafullafall. Men kanske snart börjar bli aktuellt… Det ska fan till att vara smart.

Nu tar jag tag i mitt inbillade liv och lägger mig. Tror jag… Åtminstone inbillar jag mig det…

Röntgen, poliskontroll, kalas och stugbesök, snäckor och vildsvin. 30 juni, 2009

Lördagen var innehållsrik. Det började med en tur till Falkenberg med Minimonster och hans hand. Igår var jag och barnen hos L o R. R var så klart på jobbet med kidsen var hemma så det blev lite lek. Jag fick tyvärr köra hem Mister efter ett tag när han inte klarade av varken sig själv eller andra. SöstraMi hämtade Decibel efter jobbet. Decibel skulle vara hos mormor på eftermiddagen, kanske de skulle handla eller bara hitta på något. SöstraMi skulle vara med. Minimonster däremot stannade med mig och i leken när de körde varandra på en elbil utan el, den är sönder alltså, så välte bilen och han gjorde illa handen. Han var ledsen en stund men sen gick det över. På kvällen däremot var den dubbelt så tjock, stel och gjorde massa ont.

Så en tur till Falkenberg blev det. Men vad kan de göra där en lördag mer än att titta, klämma och skicka en remiss till röntgen i Halmstad? Precis, ingenting så Halmstad blev det. Blev tillsagd att gå in på akuten så ordnar de resten. Bra, okej. Dit kör inte jag så jag ringde SöstraMi. Hade sån tur att hon och Mange var i stugan inte långt därifrån. Så jag brummade dit efter hennes instruktioner. Satt i tankar och svängde av för tidigt. Ner till stranden ska jag ju inte, måste svänga av och ut på stora vägen igen. Hoppsan, poliskontroll. Körkort och nykterhet. Körkortet låg men och nykterheten var det lilla problemet. Bara att blåsa. En trevlig polisman var det iallafall. Det gillas. Första gången sen jag tog körkort som jag blivit invinkad för kontroll.

Väl i Halmstad så satt vi både länge och väl på akuten och väntade. Och väntade. Och väntade. Till sist frågade vi om vi hinner leta upp kaféet. Fick komma in på ortopeden. Där undrar de om vi kommer från röntgen. Eh, nä. Vi har inte varit där ännu…. Då visar det sig att vi skulle kommit dit direkt eftersom det redan fanns en remiss. suck. Upp på röntgen och nu gick det undan i krökarna minsann. Snart var vi klara, det fanns inget allvarligt i handen. Ev skulle det kunna finnas en spricka i handen, ligger den stilla så syns det inget på röntgen. Blir inte handen bättre på en fyra, fem dagar ska vi tillbaka igen.

Sen körde vi hemåt, SöstraMi stannade i stugan och jag och Minimonster körde hemåt. De andra var ju redan på kalas så snabbt hem, kissa och ta några skallebankpiller och vidare sen. Kom lagom till kaffet och det behövdes ska jag säga. Supergott var det.

Sen ringde SöstraMi och frågade vad vi skulle göra ikväll. De skulle grila och ville gärna ha sällskap. Frågade barnen vad de tyckte och åka blev det. Hem och hämta lite extrakläder och sen vidare till Falkenberg igen. Grillade, prata massa strunt och på kvällen blev det en tur till stranden. Barnen gillade det. Minimonster badade faktiskt, Decibel samlade snäckor och Mister höll till i klitterna. Det var ju knappt något folk så till och med han gillade detta.

På kvällen satte vi på en film till barnen, fram med lite godis och mysade lite. Det blev Galenskaparna. Dom är roliga. På vägen hem på natten fick jag testat bromsarna på lånebilen också. Vi hade bytt bil med L o R redan på morgonen. De hade bestämt att åka till stranden allihopa med kvällen innan så kom hastigt och lustigt tjejen de är stödfamilj åt. Då blev det svårt att få plats i Volvon. Så vi bytte, de tog vår bil så tog vi deras. Bromsarna funkade på den också. mister som höll på att somna otroligt nog vaknade ganska ordentligt. Hela familjen vildsvin, stod på led över hela vägen. Mamman stod väl i diket kan jag tänka. Att det var ett tiotal kultingar, ganska så stora.
Sen stod en hjort över vägen. En bit bortanför sprang ett rådjur och till sist en hare. Ovanligt lite harar tycker jag.

Väl hemma somnade faktiskt barnen utan några som helst konstigheter. Helt troligt. En väldigt lyckad dag måste jag säga.

Så går vi runt kring en midsommarstång 21 juni, 2009

Njä, det gjorde vi faktiskt inte. Men vi hade trevligt. Mycket trevligt. Som alltid i detta sällskap.

Morgonen började lugnt. Väldigt lugnt. Åtminstone för mig. Jag gjorde inte mycket alls. Kokade egenkomponerade örtdekokter åt Genbanken gjorde jag.
Han har magkatarr och har klagat över det länge nu. Jag har sagt att han får knapra i sig ordentligt med mediciner så att det blir bättre men lyssnar han? Nä inte värst. På kvällen fick han minsann dricka braförmagendekokt. Antingen han gillade det eller ej. Fast det värsta onda försvann faktiskt.

Så tidigt på morgonen när jag och resten av familjen sov som allra bäst drog det till ordentligt med ett sjuhelsikes magras. Genbanken fick springa akut till toaletten och sen fick han springa. Fram och tillbaka mellan soffan och toaletten sprang han. Magen sved och brände och som alla vet så bränner det lika illa i röven när man har magkatarr. Det känns nästan som att det kommer ren syra ur röven.

Jag gjorde örtblandningar och Genbanken fick dricka. Hela dagen. Nåja, inte riktigt, för vi skulle till våra vänner kl 12.30. Det gick inte så bra med planeringen som vanligt. Jag blev sen. Mister satte sig på tvären. Allt blev väldigt jobbigt ett tag. Genbanken fick order om att ringa och tala om att vi blir sena. Det gjorde ingenting alls för det var visst inte värdfamiljen heller. Till slut blev vi klara och fick satt oss i bilen äntligen.

Genbankens mage höll sig stabil. Faktiskt. Det måste ju varit mina brygder som gjort det
Genbanken kunde äta lite sill och dricka lite starkt han också även om han tog det väldigt lugnt. Och det dör man ju inte av precis.

Som sig bör blev det sill och nypotatis med en lille en till det. Jag äter ingen sill så inte tar jag någon lille en heller. Inte ens en liten liten lille en.
Så klart blev det regnskurar, precis som en svensk midsommar. Mycket moln och givetvis blåst. Jordgubbarna med grädde är en självklarhet. Midsommarpromenaden likaså.

På kvällen grillade vi. Satt och drömde oss fram några veckor. Närmare bestämt tre då vi alla åker till Norge på semester, Hoppas det kommer att fungera bra med barnen!

Framemot senare timmare tog kvällen ut sin rätt och Mister började få det besvärligt. Ungefär samtidigt så gör sig Genbankens magras sig till känna så det blev en tyvärr alltför hastig sorti för vår del. Men vad gör man?

Genbanken hann hem. Med ett nödrop. hehe. Han och Mister bänkade sig i soffan en stund för nervarvning. Genbanken bad, ja faktiskt, tro det eller ej, om en örtbrygd innan jag gick upp i sängen med de två andra. Det verkade ta den värsta smärtan iallafall. Gav order om två Novaluzid dessutom. Sånt ska man knapra ordentligt upptill den andra medicinen.

Idag har det däremot inte varit någon vidare dag. Ingen bakfylla så inte ens det kan jag skylla på. Men Genbanken har ju sprungit och syrabetsat toaletten fram inpå eftermiddagen. Barnen har grejat. Mister har gjort olydigheter och Minimonster har klättrat och gjort minst lika mycket olydigheter och dumheter. Jag har varit arg och gapat och skällt. Fy vilken dålig mamma jag känner mig som idag. Ikväll. I natt…

Jag har tjatat på alla känns det som. Genbanken har tyckt synd om sig. VIsst fan gör det ont att skita syra, men man kan liksom inte sluta dricka för det. Jo, om man vill ligga och tycka synd om sig några timmar extra. Men han fick minsann trattat i sig lite vätska till sist och långt om länge så verkade han bättre. Fram till för inte så länge sen så låg alla familjens tre pöjkar och sov i soffan. Decibel låg i soffan och klickade med datorn och jag satt här. Nu har Genbanken och Decibel lagt sig. Jag lägger ett täcke över Mister och bär med mig Minimonster upp när jag går.

Sovmorgon imorgon!

För att vara så nära 40 så ser jag väldigt ung ut. 8 juni, 2009

Eller? :-S Jag har fyllt år. 23 tror jag det var fast andra säger att så är det inte alls. Men jag känner mig som 23. SöstraMi säger att jag aldrig blir vuxen och kanske det ligger något i det.

Fast i år har jag ju åtminstone fått satt lite sallad och sånt och det borde väl ge några vuxenpoäng?

Jag vaknade i Mister säng. Tidigt. Han har ingen persienn eller nåt på sitt rum, vill ingenting heller ha. Men inget trevligt alls när solen går upp.
Han var lite orolig kvällen innan. Inget allvarligt och inget utbrott. Men ändå en känsla av någonting obestämbart. Han och Decibel hade planterat sig i vår säng. Inget konstigt i det. Decibel har legat där i tre veckor nu tror jag. Däremot blev det fel när alla är trötta och behöver sova och Barnen ordnar lekstuga i sängen. Genbanken skickade ut var och en till egna rum.
När jag kommer upp efter tandborstning osv så frågade Mister så snällt om inte jag kunde ligga hos honom. Det händer så sällan så det är inget att diskutera. Självklart svarade jag, men jag går över till mig efter att du har somnat. Mister kan inte ligga stilla nämligen.
Men faktiskt, otroligt nog, kanske beroende på att det var hans tur med bolltäcket så låg han stilla. Och jag vaknade där på morgonen när Genbanken kommer med kapseln.

Strax blev jag beordrad att sova vidare i min säng…
De ska ju komma med paket. Och kaffe. Och väldigt glada barn. För att inte tala om förste paketöppnaren Minimonster. Är man inte tillräckligt snabb i fingrarna så tar han över och öppnar. Finns inte tålamod att vänta när det gäller något så roligt som paketer.

Det blev en bra födelsedag. Fast vad annars? Jag fick presentkort att handla för, fin vas och en skål av barnen och ett högt glas som det står grattis på, en fantastiskt snygg blombukett, andra blommor så klart, en receptbok inför sommarens grillning. Sen får jag mer vid ett senare tillfälle av Genbanken. Då blir det sponsring till privatlektion/er för Katrin Gunnarsson på Ursprungskällan. Jag och L önskar oss detsamma. Hon fyller på lördag nämligen.

I år delade vi upp kalasen, eftersom barnen har haft det tufft en lång period. Vi tog min familj på middag på dagen. Och svärfamiljen på kvällsmat. På kvällen kom även M&M men utan M utan endast K på besök. Himla kul. K är den nya familjemedlemen. Mister hade det lite jobbigt med sig under första omgången. Vi fick inte fyllt på med tabletterna i tid och när det var så mycket folk så reagerade han snabbt. Men han lyckades vända sig bra och kom snabbt på banan igen. Oturligt nog hände det när besöket vaqr här och han knöt rep om halsen osv. Det är inte kul för honom att det blir så. Samtidigt, som Genbanken sa, kanske det ändå var ganska bra ändå. att andra faktiskt får se hur han och vi har det. De som inte riktigt kan förstå varför vi medicinerar våra barn och vidden av hans ångest.

Efter att gästerna gått hem, satte vi oss ett tag och gjorde inte mer än latade oss. Skönt var det. Vi åt lite godis och mysade lite. Jag somnade visst på soffan en liten gnutta.. hihi
Sen fick jag mess och grattisar. En fråga om vi har kaffe till M ikväll. Självklart har vi det!
Ett välkommet besök. Mister fastnade pladask i K. Nåja, det är inte bara han som fastnar för en hundvalp. Det gör väl alla. Det är inte mycket som slår en hundvalps krumma bakben och goa tassar och ”ölon”

Mister låg länge och bara gosade. Precis vad han behövde som paus och andhämtning. Och han verkar ha väldigt bra hand med djur den pöjken. Inte är han rädd heller. Det skulle ju vara för hönsen då, de är han inte lika säker på. Inte rädd, mer osäker på.

Summa summarum var det ett bra drag att dela upp kalaset på detta viset. Nackdelen är ju att inte få träffa alla samtidigt. Det hade ju varit det bästa. Samtidigt väger ända det positiva över. Man fick mer tid till prat med familjerna. Och en helt annan kväll här hemma med barnen. De var mycket lugnare och inte övervarvade. Vi satte på en film som avslutning och lite godis till den som ville ha. Därefter var det godnatt, även det gick i lugn och ro utan uppvarvning och utbrott. Härligt.