Andra har det och en sån och det där och…

Det är mycket sånt prat här hemma. Om vad andra har, vilka leksaker kompisar har och alla spelkonsoler, PS3, 360, Wii, och alla möjliga och omöjliga spel att ha till. Varje dag är det samma sak.

Det är tråkigt. Vi kan inte köpa leksaker hela tiden. Vi har inte massa spel heller. Inte ens Wiiet som var på gång, de pengarna fick läggas på annat. Inte heller kan vi köpa nya kläder och skor så ofta. Vi har ju valt det själva, att jag stannar hemma för barnen. Det funkar ju inte med barnomsorg för någon. Jag är medveten om det, men det gör det inte mindre tråkigt.
För tråkigt är det, när deras vänner har allt det där som vi inte kan köpa. Det som barnen så gärna vill ha. Det jag så gärna vill kunna ge dom. Men…

Det finns de som har det värre…
Även om det inte hjälper mina barn. De vet varför och att det är för deras skull jag är hemma, för att de ska må bra men det är inte alltid så lätt ändå för dom när önskan är stor.

Varför får inte jag säga kuk?

undrar Hoppochstuds.
-Ja du, för att det inte låter så trevligt säger jag.
-Men jag får ju säga snopp. Och kuk är ju snopp, det är samma sak. Så varför får jag inte säga kuk då?

Jag funderar. Varför? Faktum är att jag vet inte. Det enda jag kom fram till är att jag själv inte fick säga det, det är ett ”fult” ord. Så tänker jag vidare, vem har sagt att det är fult? Vem bestämmer sånt?

Jag säger till Hoppochstuds som det är, att jag egentligen inte vet och att jag kan inte förklara det mer än att många tycker att det är ett fult ord.
-Det tycker inte jag. Då borde snopp också vara fult. För det är samma sak, fast kuk är bara ett annat ord ju.
-Ja, jo. Det är rätt. Men du kan kanske försöka tänka på det när du pratar med andra, för många människor tycker att det är ett väldigt fult ord och kan bli lite… Ja, inte tycka om det.

Det var ett bra samtal. Kort men för min del väldigt tankeväckande. Ordet kuk är ett ord. En snopp, penis, drule, dongdong, dingeling eller bara en pitt. Ett ord på ett organ. Varken mer eller mindre. Så varför är det så fult?
Jo det är ju en tolkningsfråga. Jag har blivit inlärd att det är ett fult ord men som liten väldigt spännande att säga. Och i den laddningen som blivit ligger ju min precis som så många andras tolkning. Det är fult och man säger det inte. Det har till och med blivit ett skällsord. Du din jävla kuk eller så där kan du inte göra ditt kukhuvud.
Men egentligen betyder ordet inte mer än en snopp.

Hoppochstuds lägger ingen värdering i ordet så för hans del kan han säga vilket som. Snopp som kuk.
Men nu är det så att den pojken har en radar som blingar högt vid minsta reaktion från omgivningen. Han registrerar allt och vet på så sätt vad som är ett fult ord. Genast blir det ruskigt roligt att säga det.
Ibland vet han inte ens vad det betyder men han har hört det, sagt det, sett reaktionen och därmed sitter det ännu bättre. Han är en clown och älskar uppmärksamhet och kan han få någon att skratta så är hans dag gjord och fula, oväntade ord är ett säkert sätt.
Nu har vi lärt oss detta och kan bara nonchalera orden och de har genast blivit mindre roliga att säga.

Men tolkningen ligger i mottagaren. Han själv tänker inte så. Det är ett ord.

Det är visst inte bara jag som funderat över detta, det blev återigen aktuellt när jag fick en kommentar på Facebook om det här med ord och tolkningar

Varför säger man

För fulla muggar egentligen.
Jag städar för fulla muggar? :-/
Det låter ju inte direkt logiskt. Möjligen om jag tigger pengar för fulla muggar, men städa, äter, duschar?
Det förstås jag inte och jag gillar inte det begreppet.

Varför säger man för hela slanten?
Det låter ju ännu fånigare.
Jag putsar fönster för hela slanten.
Kan jag göra det för halva slanten då? Och göra annat för den andra halvan?
Detta uttrycket gillar jag inte heller.

Varför säger man se döden i vitögat?
Har döden bara ett öga att titta i? Är det vitt? Är döden en levande? Om inte borde han inte ha något öga alls?

I mitt vitöga kan det ju inte vara, för där finns ingen syn. I ögonvrån möjligen, men då ser jag ju döden i ögonvrån. Inget vitöga där inte.
Så varför säger man så då? Det låter ju ganska fånigt dessutom.

Dags för kaffe, en stor balja blir bra. Teletubbiekostym blir också bra. Ett tag.
Idag ska vi åka på BUPmötet som vi kom för tidigt till igår. Igår var fel dag. Idag är rätt dag. Genbanken tyckte det var ruskigt pinsamt, han har nog aldrig gjort en sån sak förut.
Det har jag, många gånger. Lite retligt är det ju men inget att fundera för mycket på. Skratta lite blir bra. Göra om och göra rätt.
Idag blir det rätt.

Apropå mitt tidigare inlägg

om barn, fetma och föräldraansvar. Jag har funderat på en sak. Ändrat på också faktiskt.

Nu vet jag ju inte åldern på er läsare, men åtminstone ni som är 30 år och uppåt kommer väl ihåg läskflaskorna förr. Glasflaskor, vet inte hur mycket dessa innehöll riktigt men de köptes i en back med flera. Smaker som hallonsoda, loranga, krusbär och passion. Det var mina favoriter, speciellt hallonsoda och passion.
Kommer ni ihåg när det var kalas och man fick läsk till maten. Hade man tur fick man en egen, annars delade man.
Kommer ni ihåg så gott det var med läsk och bubblor. Var det riktigt kalasigt så kunde man ju till och med få en till.

Jag frågade Genbanken detta en gång, det är längesen nu, men när han ännu en gång kom hem med en 1 1/2 liter coca cola.Visst är det gott med läsk, det var inte det men…
Jag frågade om han själv drack massa läsk hemma som barn. Åh satan heller. Inte fick vi  sånt. Lycklig var jag på kalas när vi fick en flaska läsk till maten.

Ja exakt sa jag. Minns du hur speciellt det var? Det gjorde han.

HUR speciellt är det för våra barn att få läsk när det finns läsk nästan varje dag i veckan. När de räknar kallt med att så klart de får till maten en sketen onsdag. Och får de inte det så vet de knappt vad de ska dricka i stället.

Detta hade Genbanken inte tänkt på alls men han gjorde det och slut var de dagarna då det alltid stor läsk i kylen.
En period köpte jag hem läsk till helgen. Men det blev också fel. Blev inte läsken urdrucken så var den öppnad. En öppnad flaska är ”lovlig”. Dricks den inte upp så är den ändå inte god nästa helg så jag la ner det.

Nu köper vi läsk ibland. Mer sällan än ofta faktiskt. Vi har oftast saft eller juice till fredagsmyskvällsmaten. Har faktiskt hänt med vatten också även om det inte var lika gott.
Men. När det väl är läsk så blir faktiskt barnen lite upplivade. Det är lite speciellt. Det är visserligen inte små glasflaskor längre men de gånger det händer då är glädjen klar. Tänk. En egen läsk att öppna själv och dricka själv.
Mamma. Vill du smaka? Ja tack, gärna.

 

Och kommer ni ihåg, den godaste och roligaste. Den blå tungans läsk. Vira Blåtira. Det var en favorit och jag och lillebror tävlade i blåast tunga vinner. Ingen vann vad jag minns men gott var det

Om jag ändå kunde..

Göra en massa saker. Måla till exempel, då hade jag haft fint att sätta på väggarna. Nu är saker och ting som de är. När ska jag hinna måla. Var ska jag måla? Mest troligt blir det där jag just då befinner mig och det blir färg och kladd överallt och inte en enda tavla färdig.

Baka. Kan jag väl iofs. Ibland. Ibland blir det inte så bra. Köket blir värst. Det ser ut som ett bombnedslag efter mig. Jag har tröttnat, glömt bort och befinner mig mest troligt någon annanstans. Har jag tur får det i ugnen bara en något hårdare och mörkare yta än tänkt…

Sy. Så himla kul det hade varit att kunna sy. Eller. JAg HAR faktiskt sytt nåt i slöjden, till och med färdigt. Åtminstone nästan, pricken över i saknades men det blev bra ändå. Jag har sytt gardiner. Svurit, klippt fel, slängt tyget, sprättat upp, svurit mera, klippt fel igen, svurit ännu mer, nästan bankat sönder symaskinen. Hade det varit min kanske jag hade gjort det… Lämnade hem symaskinen till svärmor igen. Hon fick förresten gardintyget med sig också. Hon gjorde snabbt klart och rättade till det jag inte skulle ha gjort.
En gång gjorde jag faktiskt klart gardiner också. Tänk. OCh den otroliga idén jag hade, det som blev så bra, -i huvvet, blev så inte bra när det skulle göras- Tänk om. Tänk rätt men ändå fel, tänk inte alls nästa gång. Gör aldrig om det igen.
Ännu fler gånger har jag tagit fram symaskinen och inte kommit längre. Jag glömde mig på vägen tillbaka med tyget eller när jag letade nålar eller hur det nu var. Eller. Jag syr och glömmer allt det andra. Mat? Barn? Städning? Va? Har jag familj också?
Att sy är nog inte bra.

Sticka då? Det är roligt. Om man kan. Jag HAR stickat också. Faktiskt ett par sockor i slöjden. Fråga mig inte hur jag gjorde, det har jag glömt. Otroligt nog blev de klara också. Jag var glad som en speleman. Ett par bebissockor faktiskt, Tyckte det var jättekul att leta fram de när första bebis låg i magen. Då hade Shivas, kattungen vi hade, letat fram dessa och tuggat sönder ena sockan. Det är inte jätteofta bebisar föds med bara en fot så jag slängde den andra stackaren också.
Sticka var det. Jo, rätstickning kan jag nog, men det är också allt. Man ska ju lägga upp, lägga till, maska på, maska av, resår och allt möjligt. Kan jag inte.

Virka då. Jo, jag kan virka dukar till exempel. Men jag vill inte ha virkade dukar. Inga gardiner heller. Jag gjorde massa blommor till en sjal i somras. Det var jätteroligt. Genbanken tyckte det inte, han svor över garn och blommor överallt. Ja ja…
Blommorna är klara. Nu ska de bara sys ihop också. Det var pilligt. Tråkigt. Inte klart alltså.

 

Jag har så många idéer. Planer. Önskningar. Fan. Antingen kan jag inte. Eller har jag inte tålamod. Eller så får jag det inte gjort. Eller så blir det bara halvgjort. Ligger och skräpar för att bara slängas sen. Jag önskar att man kunde ta alla dumma jävla idéer och lägga i en kartong. Slänga upp kartongen på vinden i sällskap av fladdermössen. De kan skita på den, jag bryr mig inte.
Sen kan jag titta ner i idésamlingen när jag hinner/orkar/kan/x/Y/rx3=a-h/…
Kanske jag kan få lite lugnare i huvvet då. Lite plats för annat. Lite mindre du-vet-att-du-inte-kan-det-är-inte-lönt-att-försöka-känsla. Lite mindre dåligt samvete och vad-var-det-jag-sa-känsla om jag försöker ändå.  Lite mindre ofärdiga saker liggande och måstetankar för att de ska bli klara fast jag inte orkar kan eller vill. Lite mer av det och lite mindre av annat.

Tänk om jag ändå kunde…
Få gjort det jag faktiskt ska någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Hålla mig till en sak i taget någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Hålla mig till flera saker någon gång när jag håller mig till en sak någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Vara så där perfekt någon gång som alla andra verkar vara

Tänk om jag ändå kunde…
Hinna med allt det där alla andra gör. De som hinner hem, arbete, fritid, förhållande, barn, djur. You name it

Tänk om jag ändå kunde…
Allt jag skrivit och mer ändå. Undrar vem jag hade varit då.
Det hade ju inte varit jag. Då hade ju jag varit någon annan. Vem hade då varit jag?
Jag tror ändå att ska någon vara jag så är det nog bäst att jag är det. Det kan jag!

Alternativmat vs alternativ huvudbonad

Jag har funderat en del och svurit troligtvis ännu mer.

Det blev aktuellt nu igen då det skrivits i tidningen om att elever som behövde laktosfri mjölk inte fick det. Det var väl för dyrt eller nåt. Fast egentligen handlade det kanske om en tusenlapp medan de som enligt religion till exempel får annan mat istället för griskött är betydligt dyrare. Eller vegmat åt vegetarianer.
Klart att både de religionsbundna och vegetarianer ska ha sin alternativmat men då finns det väl inget att ens diskutera när det gäller överkänslighet/allergi.

Huvudbonaden då? Ja alltså. I skolan är det tillåtet att använda slöjor och annat att dölja håret för flickorna. Allt enligt religion och i många fall säkert tradition också. Vad vet jag. Huvudsaken är att huvudsaken är tillåten. Så långt är det bra.

Men. Jag säger bara MEN. Om någon elev av andra orsaker behöver något om huvudet, jag kan ta Mister som exempel. En period kunde han inte gå utanför dörren utan att ha luvtröja på, med luvan uppfälld. Än mindre vara i skolan. Han behövde luvan som ett skydd, en hjälp att stänga andra undra ute, att stänga in sig själv.
Är det någon som tror att det var tillåtet?
Är det någon som tror att det hjälpte att jag talade om varför han behövde sin luva?

Själv hade jag alltid en jacka på mig när jag gick i skolan. Utan min jacka kände jag mig naken, utsatt och trivdes inte alls. Den blev ett skydd mot omvärlden, fyllde samma funktion som Misters luvtröja.
Är det någon som tror att det var tillåtet?

Jag har hört talas om många med behov av luvtröja eller mössa av något slag för att klara vara bland andra människor, framför allt in skolmiljö. Det verkar ju inget ovanligt.
Är det någon som tror att det är tillåtet?

Svaret är ju så klart nej.

Varför undrar jag, är religion ett viktigare och mer godtagbart skäl för något på huvudet är psykisk hälsa?
Är inte barnens välmående skäl nog?
Om jag som förälder säger att det är av religiösa skäl och håller tyst om att det är för att pojken ska kunna gå i skolan, -blir det tillåtet då?  Det finns fler religioner än en som kanske kräver huvudskydd. Sen om det är en bordsduk, en lampskärm, cykelhjälm eller luvtröja.
Hjälper det om jag som förälder eller elev åberopar diskriminering?

Varför får inte elever med särskilda behov få lov att använda sina hjälpmedel om elever med särskild religion får använda sina?

Tala om det för mig, för jag kan inte i mitt liv förstå det. Tror inte jag vill heller.

För många pillerburkar!!

Vi har för många pillerburkar här, jag blir småtokig typ jämt. Medicinskåpet som numera måste bli fler än ett är som en adhd-hjärna. Kanske inte helt fel då att största delen av det som ramlar ut så fort man öppnar är just medicin för adhd.

Men hur irriterande måste det egentligen vara?
En burk Concerta till exempel har 30 tabletter. Dessa skrivs oftast ut med tre styck/recept.

Mister har 3+3 vilket blir 6
Decibel har 3+3 vilket blir 6
Jag har också 3+3 vilket blir 6

Tillsammans är det 18 jävla pillerburkar. Som allihopa (om nu apoteket hade alla hemma vill säga) tillsammans med Minimonster tabletter och antidepressiva, ångesttabletter och sömnhjälpstabletter ramlar ur det förbannade medicinskåpet. Till det lägger vi värktabletter, vitaminer, magtabletter, plåster, smörjor, fan och hans lärljungar.
Och ”ansvarsfull” som man är vill jag gärna ha dessa inlåsta. Man vet ju aldrig.
Visst kan jag lägga de oöppnade in en påse, det gör jag också. Men så måste jag ta ut påsen så fort jag ska ha något annat, en värktablett eller vad som helst. Gissa vad som händer när man lyfter i påsen?
Japp. Just det. Halva jävla medicinskåpet ramlar ut och jag får tuppjuck.

Varför undrar jag, varför, kan inte tabletterna finnas i hundraburk. En burk per utskrivning. Oh härliga tanke.

Jag funderar allvarligt på att skriva till tillverkaren och fråga.
Är det någon som är på?
Det måste väl finnas fler som svär både galla och gammal ost över alla burkar och grejer.

Änu lite gladare hade jag blivit om hundrapacken med Ritalin 10mg och Medikinet 10mg hade kommit i burk istället för de eländiga blisterförpackningarna. De är INTE det minsta roliga.

Kan undra om jag kan be om det också?
Är det någon som är på?

Hempatent funkar bra

Finns det mycket mer irriterande när man ska sova, att täcket glider ner och hamnar i en boll i påslakanet?
Ja, det gör det. Definitivt.
Ett bolltäcke som glider ner och hamnar i en bollhög längst ner.
Ett boll täcke väger sju kilo. Det är inget man bara drar upp, framför allt inte mitt i natten när man är trött.
Iallafall inte jag. JAg vaknar, fryser, drar i täcket och nä… Det var visst inget täcke där, bara påslakan och den väntande irritationen är ett faktum. Morr.
Alltså har vi fått använda bolltäckena utan påslakan. Känns inte jättetrevligt och dessutom ser det stökigt ut i sängen. Oavsett renbäddning eller inte så ser det aldrig renbäddat ut. Alltid ofärdigt liksom.

Men hur gör man då? Det hjälper ju inte att stänga till hålet i fotkant på påslakanet. Det håller ju inte bättre där uppe för det. Tänka tänka. Man borde ju kunna… Det skulle finnas… Hmm… Ja jo, jag får la testa.

Jag tog en frans eller tre av en fransgardin som blivit misshandlad. Virkade två bitar, för att det skulle bli starkare, de två andra orkade jag inte virka just då, jag bara vek dessa dubbelt. Jag knöt in en boll med påslakanet i varje hörn. Alltså, jag satte påslakanet som vanligt. I uppehörnen måste ju påslakanet sitta fast och då knöt jag runt bollen.
Nu räcker ju inte det så jag knöt runt två bollar mellan hörnbollarna också.

Detta var igår och inatt har jag testat.

Det funkade! Det bra var ju också att när jag vaknade och frös så gick det lätt att dra till sig täcket, jag fick ju tag i en boll ju
Nnu måste jag ju fnula ut något smidigare sätt, att knyta knutar varje renbäddning känns ju sisådär. Framför allt när jag måste klippa upp dom. Det är ju dubbelknutar som gäller om det ska hålla.

Nåt i stil med påsklämma, fast med god plats, en rund påsklämma. Finns det tro?

Om en människa har en låtsasvän är den tokig. Om flera människor har samma låtsasvän är det religion…

Olagligt?

Stackars Mister hade lite huvudbry igårkväll. Han hade svårt att slappna av var på uppe några gånger.

Efter att ha sagt godnatt till honom några gånger och han än en gång var uppe kom han insmygande i sovrummet..

-Du mamma. En fråga bara… Vad är det för straff för piratkopiering?

-Eh. Har du gjort det menar du?

-Du vet den där boken, vad-det-nu-var-han-sa-den-hette?

-Ja. Jo. Vad är det med den?

-Jag har dragit in den på datan och tänkte bränna den på skiva. Är inte det olagligt?

-Du kan vara lugn, det är inte olagligt att kopiera till datorn och så länge du gör en skiva till dig själv så är det okej. Men du får inte göra massor att sprida ut eller sälja.

Jag hörde nästan när axlarna ramlade ner. En djup suck kom det ur pojken. -Åh vad bra att veta. Godnatt mamma.

I sedvanlig ordning säger han bara mamma när det är nåt, när han är orolig och känner sig liten inuti. Denna gången också.
Mister hade väl legat och gjort en självrannsakan. Vi hade tidigare haft ett samtal om datorn, om vilka konsekvenser det blir om skolan gör stickprov på hans dator. Jag menade att vissa musiktexter han hittat kanske inte anses okej, de är inte rumsrena ju.
(jag tror inte det är någon större fara men det vet ju inte han)
-Jamen. Jag har ju fått dem av H och han får ju ha den på sin.

-Det ska du inte lite på, han har också haft sommarlov, han kanske också blir kontrollerad.

Ja och sen funderade väl pojken vidare. Det är nyttigt med självrannsakan och lite oro men inte vid alla tider på dygnet tack.

Själv har jag inte ägnat mig åt minsta tankeverksamhet åt det hållet i natt, men inte har jag sovit för det. Löjligt. Och nu ska jag upp. Ännu mera löjligt. 

Jag tar mitt ansvar. Men andra då?

Läser i tidningen om en pojke som blivit biten av en hund. Som de flesta vet är det ägarnas ansvar om och när det händer. Eller den som har tillsynen iallafall. Det är iofs i sin ordning men ibland undrar man.

Satt på torget i Falkenberg häromdagen med Villeman framför mig. Fram kommer en liten pojke, han kan ha varit runt tre år, hans mamma med sällskap tittar på. När han nästan är framme vid oss vänder de sig bort fullt upptagna att röka sina cigaretter. Pojken knatar fram och klappar Villeman på huvudet.

Tänk om Villeman hade blivit rädd och bitit? Visst hade jag honom bunden men vad hjälper det? För att stoppa ett eventuellt bett måste jag ju veta att ha överhuvudtaget tänker bita. Vet jag inte det kan jag ju inte ta tag, då talar jag ju om att nåt är farligt istället.

Nu hände ju ingenting men vad visste hans mamma om det? Min hund skulle ju lika gärna kunna vara aggressiv. Okej, jag hade barnen med mig men det garanterar ju inte för andras barn…. Vad vet andra om vad min hund har i bagaget.
Och skulle Villeman ha nafsat eller bitit är det mitt ansvar.. Det känns inte alltid självklart…

Trodde det var nåt man lär sina barn, gå aldrig fram till en främmande hund. Klappa aldrig utan att fråga. Osv… Men tydligen inte.
Visst har jag ansvar för min hund och vad den ställer till med det är ju självklart. Men det känns mindre kul att ta ansvar för andras saker. Jag tycker det är självklart att inte gå fram till andras hundar. Det är självklart att inte klappa andras hundar hur söta de än är. Man frågar först. Man vet aldrig hur en hund mår eller reagerar.

Och givetvis. Hade jag misstänkt att min hund skulle bita pojken, så hade jag själv stoppat honom. Eftersom nu hans mamma inte gjorde det, trots att hon såg vart han var på väg?
Har inte hon någon tillsynslag över sin pojk?

Ibland undrar jag…

Finns det någon tanke bakom?
Jag har märkt att ofta ofta så har jag och Mister samma nätter vi inte sover. Detta utan att ens störas av varandra. Detta senast igår.

Jag kunde inte sova, kände mig ruskigt stressan och satte mig vid datorn. När klockan var över två kom jag på att det nya avsnittet av Arga Snickarn ligger på femman ju. På med lurarna och satte på programmet.

När jag kom var klar vid datorn var klockan tre. Kommer upp och upptäcker att Mister är vaken och ligger och läser. Oh nej minsann, nu är det tid att sova. Släck nu. Och han gjorde det.

Jag kollade igen om han vill upp innan dagens extrabarn kommer, jag ska vara barnvakt kl åtta. Det ville han. Då är det definitivt dags att sova på stört, han kommer om fem timmar.

Känner att det kommer nog bli svårt att komma ur sängen senare. Lägger mig, somnar. Vaknar. Somnar. Vaknar. Somnar igen.
Hör att Genbanken är uppe, tidigt. Då trampar det tungt och ljudligt i trappan. Mister? Vaken redan. Hungrig. Han kan inte ha sovit för då skulle han ALDRIG vakna så tidigt, oavsett hunger. Knappt det hade hjälpt med en granatattack. OJ vad HAN är pratglad. Han har definitivt inte sovit.

Tjugo över sex kommer Genbanken med min morgontablett, så att jag ska komma ur sängen också. Efter kommer en ivrigt högt talande Mister. Jag frågar om han sovit. Han sa ja men det tror jag som jag vill.

Men såna här saker händer hela tiden. Däremot har tex jag och Genbanken inte ofta samma vakennätter. Utan det är framförallt jag och Mister. Sänder vi ut signaler mellan väggarna tro? För jag har inte hört honom. Han har inte hört mig. Men ändå har vi ännu en gång varit osovande samtidigt.
Det är lite mysko det där. Ibland undrar jag..

Snart ska jag försöka ta mig ur sängen och dra på en stor balja starkt kaffe. because I’m worth it.
Behöver också ja.

Tvättråd som tvättråd

Sak samma fast väldigt olika. Tvättråd kan likaväl bli en hög tvättråd.
Jag kan inte sova. Vrider och vänder. Tvättrådslappen börjar klia. Börjar joxa med den. Drar en tråd, drar tre, drar sju, drar… Så ligger den där, en hög med tvättråd. Allt beroende på var man lägger betoning. Troligtvis på måttligt kvällstokig. . Kan det vara fullmånen som rubbar mina cirklar? Kan det vara att jag är hungrig tro? Kanske varghunger i kombination med en nypa mångalen?

Kanske borde jag bli rädd för mig själv?

Hur tänkte man då?

Alltså.. Ta en titt på denna.En nässköljare. När man formgav den tutan, hur tänkte man då? I näsan??

Sköldgrodor?

Du mamma, paddoj måste ju vaja som sköldpaddoj utan skal.

Då måste det ju finnas sköldgjodoj också?