Privat med Patrick 10 september, 2009

Jag och Lotta var ju som bekant på clinic med Patrick Allori, fick blodad tand och bokade in en privatlektion.
Det var det värt.

Men en väldigt speciell man. Han talar om spirit och expression. Att europeer och då svenskar är så tillbakahållna i sitt kroppsspråk osv. Att vi inte visar vår spirit och exspression.
DET gör han, han är liksom spirit. Helt av sig självt liksom. Han har en auktoritet utan dess like, utan att egentligen göra något speciellt. Jag kan liksom inte ta på det men något är det. Han är bara så.

I vilket fall fick vi mer att jobba med. Newt är så spänd i musklerna, speciellt när man kommer nära. Vi fick speciella övningar att göra i rundcorallen. Men först får vi göra det vi gjorde på clinicen.

Jag hade kunnat skriva massor men det tröttar nog mest ut den som kanske läser. Men några bilder på fina fina Newt har jag ju

Förra gången vi skulle rida ville Newt inte ta bettet. Och det hör inte till vanligheterna. Bortsett från den allra första tränsningen då jag just köpt honom så har han aldrig protesterat. Och då var det ingen protest utan tvärvägran. Och det kan jag mycket väl förstå….
Men nu ville han inte gärna ta det. Bytte till det förra betet men inte heller det var bra. Då är det något. Kollade i munnen och då hade han ett litet sår på tungan.
Men det löste sig det också, Lotta hade ett sidepull hängande i sadelkammaren. På med det bara. Ja, det hade så klart löst sig ändå, jag hade väl fått rida i repgrimman. Men nu fanns sidepullet.
Det gick väldigt bra. Överförväntan bra. Nu hade vi en annan ryttare med oss, som inte tidigare varit med och det var lite annat att hålla koll på så jag fick inte känna riktigt. Men vilken skillnad.

När vi var tillbaka i stallet hade jag en helt annan häst. Mycket lugnare och avslappnad att borsta av. Fortsätter det så här så är jag hyperglad. Han måste ju må bra min pånke.

Tillbaka igen. Ett tag… 9 september, 2009

Borde nog börjat med att lägga in bilder från Norgeresan och tala om hur fantasktiskt det var. Men gör det vid senare tillfälle. Hinner inte med det idag. För idag blir det roligheter.

I lördags var vi iväg, Jag och Lotta och hade med oss Newt och Amadeuz. Vi åkte till för en clinic med Patrick Allori
Oj vilken människa, hade jag kunnat en liten tusendel av det han kunde skulle jag varit nöjd.

Vem är då Patrick Allori? Inte alldeles lätt att förklara. Hästtränare låter för fattigt. Horsewhisper låter lite smålöjligt. En hästen talesman? Inte långt ifrån. För att komma lätt ifrån så säger jag, han lär oss människor att möta hästen på hästars vilkor. Vi är rovdjur medan hästar är flyktdjur. Bara där är ett problem. Oavsett hur gärna vi vill eller oftare kräver att vara hästens boss så kommer vi aldrig att bli en ledarhäst. Däremot kan vi få få hästens förtroende att vara en ledare för den när det är dags att ”umgås”.
Men ledarskapet är inte taget i en handvändning. Patricks pappa är cheyenne så på indianers vis och med cheyennernas tänk och hästhantering så lär han oss ett sätt att ta ledarskapet.

Och varför hade jag Newt dit då? Mycket för att det är så svårt att ta honom i hagen. Ibland går det jättebra, andra gånger går det inte alls. Och vi får ut ut alla hästar för att han ska komma efter. Sånt är inte roligt.
Sen har han sina rädslor. Huvudet är en väldigt känslig bit. Förr kunde jag knappt röra honom, nu kan jag men riktigt bekväm är han inte alltid. Han är inte bekväm med nya människor. Är jag där så kommer han till mig, nästan som att jag ska skydda honom. Eller tala om att det är okej.

Så var det Newts tur att gå in i rundcorallen med Patrick. Vad Patrick visste var att han är svår att ta i hagen och är så rädd om huvudet. Efter att ha sett hur han kört runt de andra hästarna ganska ordentligt blev det nu alldeles tyst i princip. Han rörde sig inte mycket och när han gjorde det var han väldigt försiktig.
En viss övning var svårare på ena hållet och lättare på andra.

Han sa högt, så alla hörde att hästen innan, (Amadeuz) var en häst som inte är rädd för något, en tuff häst. Bryr sig inte om mycket alls. Medan detta är en skygg häst. Känslig och som bryr sig för mycket.
Jag fick testa själv och sen pratade vi lite efteråt. Han sa att något har hänt tidigare i livet som gör att han har så svårt att lite på människor. Just med rädslan och huvudet. Eftersom det var så mycket svårare att komma nära honom från höger trodde han att hästen varit med om något trauma som sitter.
Det kan ju stämma, och i vilket fall så har det varit mycket mycket värre ställt. Det sa jag, och då såg han bekymrad ut. Sa att vissa människor behandlar djur som… Sen sa han inte mer…
Häftigt var också när Newt inte vågade följa mig riktigt. Han sa, gå till honom, klappa och låt honom lukta på repet och sen går du. Jag gjorde som han sa och Newt kom efter.
Magic rope log Patrick. Det var ett rep gjort helt av hästtagel.
Tyvärr finns det inte att köpa i Sverige. Annars hade jag beställt ett genast.

Jag har ju iofs jobbat en del med just rädslor. Ju säkrare han blir kommer det fram mer känns det som. Men nu har han mer självförtroende, det märker jag. Men så är det just att få tag i honom…
Han kommer ju allt som oftast fram, men när man ska ha fast honom eller visar fram grimman… Det är då han vänder och går.
Jag frågade just om att han kommer ibland och då har jag inga problem att ta honom medan andra gånger det inte funkar allt. Svaret är stress. Ibland kan det vara jag som är stressad och då känner han av det genast. Det kan också vara annat runt om, för mycket bilar, hästarna som springer fram och stör, ljud, eller annat. Man kan väl säga att stressen blockerar honom och fast han vet att han kan lita på mig så har han just då glömt det. Men nu vet man mer om orsaken, för efter Newts beteende under dessa två år och hur han faktiskt också förändrats, till det bättre så köper jag vartendaste ord denna Patrick sa.

Vi blev så taggade och intresserade och allt jag och Lotta så vi kunde inte motstå. Dagen efter så bestämde vi oss, eller nåja, vi fick ju frågat därhemma såklart. Vi beställde en privatlektion. Så idag åker vi dit igen. Med Newt och Amadeuz för att träffa ”Hästarnas Talesman”
Så nu ska jag förbereda lite. Får inte glömma nåt.

Stallet hela dagen. Nästan iallafall. 30 juni, 2009

På söndagen var det finfint väder. Vi hade bestämt att duscha hästarna. Tjejerna skulle rida så klart. Vi började med ridningen. En promenad i skogen är mysigt. Nåja, på skogsvägar närmare bestämt. För att komma den rundan måste vi gå en liten bit på asfaltväg. Att bilister ska ha så svårt att lätta på gasen. Förstår inte detta. Ändå sträckte vi ut handen för att bromsa ner i tid. En bil körde så fort så L gick ut i vägen och tvingade honom att släppa på gasen. Men så fort han var jämsides vrålade han igång v8′an igen. suck.

Väl tillbaka så ville tjejerna gå lite i paddoken. Det ville inte hästarna. Det var varmt, svettigt och tråkigt. Hästbyte i två varv. Men hästarna ville inte. Newt är ju roligt han, när det kom en annan ryttare blev han fundersam och parkerade hos mig. När jag gick följde han efter, när jag stannade så stannade han. På kursen har vi tränat hästarna att gå framför oss, att våga gå före. Detta kom väl till pass nu för jag fick driva honom framför mig och tala om att varsågod, du går själv nu. Då gick det bättre men inte blev det roligare. Efter ett par varv så kom han fram till mig och såg så bedrövad ut som en häst bara kan. Någon annanstans stod ponnyn, minst lika uttråkad och bedrövad. Det kändes som hundra grader så vi gav pållarna fritt. Duschen nästa. De verkade gilla det. Nubbe som duschades sista omgången njöt storslaget av det. Stod som ett ljus, rörde inte på sig alls, bara hängde med huvudet. Han är ju svart också så han måste varit varm.

Sen fick de gå i solen och torka lite grann, sen in och göras klara. Vi var tvungna att kolla över hovarna på Amadeuz och Nubbe. Kollade Newts lite också. Han somnade ju till i värmen så han sjönk ner i famnen på mig. Något obehagligt och tungt. Amadeuz är inte imponerad över verkningen. Det var mycket att ta så vi nöjde oss med framhovarna och fortsätter på onsdag eller torsdag. Även han välte ner i famnen på mig. Märkligt. Läskigast var däremot Nubbe. Han är stor och tung. Höll inte upp hovarna för att hjälpa direkt. Gjorde först fram och kollade bak sedan. Tyngre och tyngre blev han. Sen såg jag en ojämnhet fram så jag gick dit. Lyfte upp hoven, började på och hade nästan hela hästen i knät. Han ramlade inte helt men det skramlade runt lite. Vi blev lika rädda allihopa tror jag. Jättetrött var han. Stod och halvsov. Men när vi tittade så vknade han liksom inte till så fort. Dimmig i ögonen. Men inte varm och ingen feber. Vi tittade honom i munnen så färgen såg bra ut men inget konstigt där heller. Vi satte en slickesten mellan läpparna på honom som han fick slicka lite på sen tog vi fram en spann vatten och lite hö. Gjorde bara klart det mest nödvändigaste på hovarna så det inte spricker eller så. Han var inte ens pigg på att äta. Drack lite grann bara. Vi tog lite foton på honom och sen verkade han piggare så han fick komma ut i hagen. Fotade resten av hästarna. Sen fick de komma ut dom också.

Nubbe

Amadeuz

Hilda

Newt

Hilda och Newt

The Joker

Som bonus kommer kärleksparen, med kläder på, och joker i leken. Vi tappade bort en flughuva och fick snabbt fram en annan i rätt storlek. Men var det egentligen det?

Lugnet innefinner sig 24 juni, 2009

Familjen i sängen och jag sitter här en stund. Varvar ner lite innan, ingen idé att lägga sig annars.

I förmiddags ringde arbetsterapeuten och sa att hon väntar på mig…
VAAA??!!
Jag skulle visst vara där. Ingen koll på det. Suck och pinsamt. Vi tog det aktuella på telefon istället. Funkade bra det också.

På eftermiddagen när Genbanken kom hem tog vi en snabb kopp kaffe sen svidade jag om. På med ridkläderna och bort till stallet. Decibel följde med också.
Jag visste att L redan gått ut men såg henne ingenstans, inte i hagen heller. Hmmm… Men sen kom hon iallafall från hagen. Hon måste varit utom synhåll, att jag såg träd istället eller nåt. Hon hade min häst med sig också. Det tar sig Han har aldrig velat komma med L förut. Knappt med någon förresten. Men vi mutar med godis. hihi. Inte varje gång, men han kommer ändå fram och vill titta efter. Vad gör man inte, förut gick det ju knappt att ens ta av eller på ett täcke. Men nu så.
Han och Hilda hade kommit galopperande och ville mer än gärna låta sig infångas. Härligt.

Vi tog en tur i skogen. Det funkar såpass bra med Hilda, hon musklar sig bra, så vi längde rundan med lite klättring. Hon var lite misstänksam de första metrarna. Visste inte hur hon skulle gå riktigt. Sen förstod hon att hon hade fria fötter och körde ner huvudet och sonderade terrängen. Alldeles uppenbart gillade hon det. Newt var mycket nöjd också, det är nåt av det bästa tycker han när vi ger oss in i lite svår terräng. Han drar ner huvudet och söker av bästa vägen. Öronen är spetsade framåt och han får raskare steg.
Roligt också är att jag och Newt lyckades med en öppna. Bara åt ett håll men man kan ju inte begära allt.

Tillbaka i stallet tog jag fram raspen och handskarna. Jodå, jag har lärt mig. Handskar är bra. Det är så dumt när blodet rinner nerför fingrarna…
Hildas hovar är på bättring. Nu har det varit ett uppehåll faktiskt sen förra gången men fortfarande syntes det precis där vi kortat av tårna för en överrullning. Hennes hovar växer inte alls så enormt fortofel längre. Härligt när man ser skillnaden
Är väldigt imponerad över hovslagare ändå. Vad tungt det är. Det bränner i ryggen och det frestar på mina onda händer. Men det är kul. Nu gör vi ju inga större grejer utan bara täta raspningar kan man säga.
Jag hade en egen teori eng Hildas ankfötter och L var helt inne på att vi testar. Tanken är att vi håller tån väldigt kort, verkar ofta, kanske helst varje vecka. På så vis får inte tån tillåtelse att ränna iväg i en ankfot och hoven måste balansera om sig på annat vis.
Och det verkar funka. Vi har fortfarande lång bit kvar men det går framåt.

Självklart har vi bett den ordinarie hovverkaren om lov och om han tror att vi klarar det själva. Han har fått visa hur mycket vi kan ta och hur man gör det. Sen översätter vi det på vårt sätt och det blir som det blir. Lite i taget, vi har inte bråttom och vill inte göra mer skada än nytta.

Till sist var det hemgång. Lite mat och annat. Barnen ska lägga sig osv. Och nu sitter jag då här. Ett tag iallafall. Mycket nöjd med dagen.

Fått lite helt oplanerat gjort idag 22 juni, 2009

Idag är det fint väder. Härligt verkligen.
På morgonen så körde jag Minimonster till sitt kära dagis. Det behövdes ska jag säga. Stora knäcklock i lurarna och klätterlust i benen. Som vanligt egentligen.
Jag tog med alla kartoner och plast och sånt skräp och körde till återvinningen också. Fick också med påsen att slänga i UFF-lådan. Som det såg ut där nere. Folk hade slängt skräp som ska köras till tippen där. Det låg säckar och gamla lampor slängda. Kan folk inte slänga sin skit på rätt plats så är det rätt menlös att ens samla ihop den. Då kan man ju lik gärna slänga det i hushållssoporna liksom.
För att göra det ännu finare där nere så låg ALLA batterier på marken. Om någon roat sig med att bända upp holken eller om den var sönder det har jag ingen aning om. Förjävligt såg det ut iallafall.

Sen hittade jag gamla fröpåsar i gömmorna. Ut i landet och slänga ner inunder jord. Blir det något så blir det.
Sen fick jag ett infall. Ovanligt? Nä, inte riktigt. Jag har tryckt ner kardemummafröer, kumminfrön och en bit ingefärsrot i en burk jord. Typiskt nog så slängde jag en hel skrälldus med små planteringskrukor på återvinningen tidigare idag. Men en Tupperware brödburk utan lock går också fint
Nu är det bara att hoppas att något litet frö vill gro. Mest hoppas jag på Kardemumman måste jag säga. Och Ingefäran. Kummin är inte så noga faktiskt. Fast man kan ju använda det i örtapoteket i stallet om inte annat:-)
L kanske är intresserad av en planta eller fem om det skulle ta sig. Hon har ju växthus ju.

På tal om örter så är första lilla omgången nässlor torkad. En hög med maskrosor och rölleka ligger på tork just nu. Blir fint till hästarna till höst och i vinter.
Det blir snart mer plockat men det måste ju förvaras under torktiden också. Inte bara av ondo med ogräs

Hittade några alldeles förfärligt gamla stockrosfrön. De såg så fina och ensamma ut där de låg och trängdes i ett kuvert. Vad göra? Äh, ner till utsidan av hönsgården och slänga ner under jorden. Några mot väggen också. Går det så går det. Annars får jag väl be föräldrarna om nya. Hade varit kul med andra färger också. Vem vet, jag kanske får raggat upp några så småningom.

Har bestämt om fler odlingslådor. Jag tänkte jag ska ha hallon i en. Så kanske man slipper att ha hallon precis överallt. Så tänkte jag tala väl med svärmor, hon har så himla goda jordgubbar som jag tänkte slänga ner i en annan låda. Sen behöver jag en till. Fick inte plats med några ärtor i år Dillpåsen har jag slarvat bort. Och resten av planerna blev inget med. Alltså, fler odlingslådor är ett måste. Får nog vara snäll och trevlig mot Genbanken tror jag.

För att vara så nära 40 så ser jag väldigt ung ut. 8 juni, 2009

Eller? :-S Jag har fyllt år. 23 tror jag det var fast andra säger att så är det inte alls. Men jag känner mig som 23. SöstraMi säger att jag aldrig blir vuxen och kanske det ligger något i det.

Fast i år har jag ju åtminstone fått satt lite sallad och sånt och det borde väl ge några vuxenpoäng?

Jag vaknade i Mister säng. Tidigt. Han har ingen persienn eller nåt på sitt rum, vill ingenting heller ha. Men inget trevligt alls när solen går upp.
Han var lite orolig kvällen innan. Inget allvarligt och inget utbrott. Men ändå en känsla av någonting obestämbart. Han och Decibel hade planterat sig i vår säng. Inget konstigt i det. Decibel har legat där i tre veckor nu tror jag. Däremot blev det fel när alla är trötta och behöver sova och Barnen ordnar lekstuga i sängen. Genbanken skickade ut var och en till egna rum.
När jag kommer upp efter tandborstning osv så frågade Mister så snällt om inte jag kunde ligga hos honom. Det händer så sällan så det är inget att diskutera. Självklart svarade jag, men jag går över till mig efter att du har somnat. Mister kan inte ligga stilla nämligen.
Men faktiskt, otroligt nog, kanske beroende på att det var hans tur med bolltäcket så låg han stilla. Och jag vaknade där på morgonen när Genbanken kommer med kapseln.

Strax blev jag beordrad att sova vidare i min säng…
De ska ju komma med paket. Och kaffe. Och väldigt glada barn. För att inte tala om förste paketöppnaren Minimonster. Är man inte tillräckligt snabb i fingrarna så tar han över och öppnar. Finns inte tålamod att vänta när det gäller något så roligt som paketer.

Det blev en bra födelsedag. Fast vad annars? Jag fick presentkort att handla för, fin vas och en skål av barnen och ett högt glas som det står grattis på, en fantastiskt snygg blombukett, andra blommor så klart, en receptbok inför sommarens grillning. Sen får jag mer vid ett senare tillfälle av Genbanken. Då blir det sponsring till privatlektion/er för Katrin Gunnarsson på Ursprungskällan. Jag och L önskar oss detsamma. Hon fyller på lördag nämligen.

I år delade vi upp kalasen, eftersom barnen har haft det tufft en lång period. Vi tog min familj på middag på dagen. Och svärfamiljen på kvällsmat. På kvällen kom även M&M men utan M utan endast K på besök. Himla kul. K är den nya familjemedlemen. Mister hade det lite jobbigt med sig under första omgången. Vi fick inte fyllt på med tabletterna i tid och när det var så mycket folk så reagerade han snabbt. Men han lyckades vända sig bra och kom snabbt på banan igen. Oturligt nog hände det när besöket vaqr här och han knöt rep om halsen osv. Det är inte kul för honom att det blir så. Samtidigt, som Genbanken sa, kanske det ändå var ganska bra ändå. att andra faktiskt får se hur han och vi har det. De som inte riktigt kan förstå varför vi medicinerar våra barn och vidden av hans ångest.

Efter att gästerna gått hem, satte vi oss ett tag och gjorde inte mer än latade oss. Skönt var det. Vi åt lite godis och mysade lite. Jag somnade visst på soffan en liten gnutta.. hihi
Sen fick jag mess och grattisar. En fråga om vi har kaffe till M ikväll. Självklart har vi det!
Ett välkommet besök. Mister fastnade pladask i K. Nåja, det är inte bara han som fastnar för en hundvalp. Det gör väl alla. Det är inte mycket som slår en hundvalps krumma bakben och goa tassar och ”ölon”

Mister låg länge och bara gosade. Precis vad han behövde som paus och andhämtning. Och han verkar ha väldigt bra hand med djur den pöjken. Inte är han rädd heller. Det skulle ju vara för hönsen då, de är han inte lika säker på. Inte rädd, mer osäker på.

Summa summarum var det ett bra drag att dela upp kalaset på detta viset. Nackdelen är ju att inte få träffa alla samtidigt. Det hade ju varit det bästa. Samtidigt väger ända det positiva över. Man fick mer tid till prat med familjerna. Och en helt annan kväll här hemma med barnen. De var mycket lugnare och inte övervarvade. Vi satte på en film som avslutning och lite godis till den som ville ha. Därefter var det godnatt, även det gick i lugn och ro utan uppvarvning och utbrott. Härligt.

kärlekskrank dumhet 5 juni, 2009

Newt är numera flyttad till annan hage tillsammans med hagkompisen Amadeuz. Nubbe får gå kvar hos Hilda.

Jag vill inte ha honom fördärva Hilda. Därför är även Munkpeppar beställt.

Inte roligt sånt här. Tycker det är lite märkligt också. Han har ju gått med ston tidigare, innan jag köpte honom. Inte har han gjort såna här dumheter. Åtminstone inte vad jag vet…. Fast å andra sidan har han inte varit ranghög tidigare. Självförtroendet är ju långt mycket bättre nu. Han och Hilda har ju gått tillsammans x antal månader nu, utan att han visat sånt intresse alls. Så pang så betäcker han. Skethäst. Men nu stundar munklivet. På riktigt. Så som det anstår en valack av rang. 

 

Edit: Han var inte glad lille Newt när han fick gå i den mindre hagen och Hilda i kohagen. Men så får det bli, så att ingen av dem försöker bryta sig igenom stänget. Vem vet vilka hormoner som rusar runt och med vilket flöde. Med tanke på att Newt får för sig och Hilda vill ha. Fast att hon måste veta att han är värdelös i det avseendet.

Om inte 5 juni, 2009

Jag fick ett mess igår kväll. Det stod: ”Om inte din häst hade varit kastrerad så hade vi fått föl nästa år. ha ha

Hm… Inte bra. Han ska inte tänka på att göra sånt snusk.  Svarade: Du menar inte att han försökt betäcka henne

Svaret blev: Han har mer än bara försökt. Hade den inne o allt. Oj vilken stor o stilig hingst han är. hihi

Jo det vill jag lova alltså. Men det finns gränser. Fast vilket underbart föl det hade blivit med två såna hästar Dessutom har ju Hilda redan brunstat, så han måste vara sent ute. Att de är in love det har vi vetat länge, det är radarparet Och nu har L funnit ut att Newt är ledaren i flocken. Vi har ju varit osäkra innan, det verkar som att han och Nubbe delar. Nubbe är ju dessutom rätt så tuff.  Men uppenbart var läget inte så. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse detta och han bara ville ”känna på” livets goda.

Annars blir det en beställning på munkpeppar minsann! Är man ”munk” (läs valack) så får man minsann vara det också. Och äta som en sådan. Undrar vilken del av munken som blir peppar? :-p

 

Jo, jag VET. Det är en ört.

Tillägg: Har fått uppgift nu iallafall om att det endast hänt en gång och inte mer. Hilda brunstar om igen och stod så nöjd och stilla… Hoppas det går snabbt över.

Renovering, flytt och träning 16 mars, 2009

Det har varit en del i helgen. Veckan är ju full i vanlig ordning och fortsatte helgen igenom. I lördags lämnade vi barnen hos SöstraMi och brummade till Gislaved. Det blev den gamle Audin för Pontiacen var fortfarande på genomgångsservice. Den ska ju inbesiktigas i år, första gången sen importen.

I Gislaved tittade vi ut och beställde klinker och grejer till vårt badrum to be. Sen köpte vi lite mat, åt och körde bort till M och M som ska flytta dit. Hjälpte till att bära in lite lådor och lämnade av saker till M2 Hon blev jätteglad.

Har inte sett henne på hur längesen som helst men han knappt utanför bilen och säga hej innan hon tog min hand och visade nya lyan.

Sen brummade  vi vidare, Jönköping och IKEA, köpte golv till Decibels rum. Lite till badrummet och annat bra att ha. Tur man inte bor närmare för då hade man haft mindre pengar än nödvändigt Finns massor.

Sen hem igen, hämtade barnen hos SöstraMi och hem. Jag åkte till stallet medan Genbanken förberedde kvällsmaten. SöstraMi med sambo kom hit så grillade vi och pratade strunt.

På söndagen påbörjade vi för golvläggning på Decibels rum tills det kom några fulord från Genbanken. Då kom han på att han skulle ju hjälpa poler med taklister. När frågar jag. Mellan tio och elva. Nu då. Klockan är 10.20.. Hejdå du

Jag fick iallafall städat ur lite. Vi hann inte med någon golvläggning den dagen. Vi var tvungna att äta snabbt när han kom hem för Decibel skulle till en kompis. Genbanken passade på att kolla om bilen var klar också. Det var den! Många tusenlappar fattigare nu men med en bättre fungerande bil. Det fanns lite att justera och rätta till och så. Bytte tändstift, det kostade ju 1200 bara det. Å andra sidan behöver vi inte göra det på 16 000 mil nu Najs!

Sen var det stallet och träning.  Det gick jättebra. Först fick han komma nära transporten. Den ville han INTE in i efter förra åkturen då han var väldigt överstressad. Mitt fel. Eftersom han tävlat på travet så tog jag för givet att han haft transportskydd på sig för att skydda det som ska ta ekipaget till vinst. Nu ´märkte vi rätt kvickt att han alldeles uppenbart inte haft nåt sånt. Åkturen var allt annat än lustig, hästen var stressgrad stor och hängde sig mot väggen med all kraft. Så höll han på hela vägen, att hängslänga sig åt sidan. Hela transporten gungade läskigt. Så igår blev det lite lastning och avlastning. Det funkade sen.

Jag tränade att han ska gå fram och stå när grejer, stolar osv om ifaall man skulle behöva sitta upp på tokig plats. Han gillar det inte men det gick bättre. Så ställde jag honom inne i en cirkel av koner för att själv gå ut. DET var väldigt svårt att förstå, att han skulle behöva stanna och jag gå. Efter mycket prat, steg, backningar och eröm så förstod han vad jag menade. JAg kunde gå flera varv runt åt båda hållen, sen gick jag utanför paddoken en bra bit. Han stod kvar och tittade på mig, utan att bry sig om hästen som hade träning bredvid. Då var jag nöjd och glad. Newt också

Efter sån träning fick tjejerna sitta upp. Barbacka. Hjälpförstärkning tänkte vi oss. Att när jag styr så ska Decibel i mitt fall trycka rätt med skänkel så att det ska kopplas ihop ordentligt. Samma med halt, samtidigt som jag stannar, säger stilla (vårt stoppord) så sätter sig Decibel djupt i ”stoppsits”. Det funkade bra och vi bytte hästar en stund.

Nöjda och trötta kom vi hem. Decibel fick gå in i duschen och sen äta och lägga sig. När alla kommit i säng så tänkte jag mig till duschen. På väg ner för trappan får jag mess: ”Jag kommer inte upp och stör.” Från SöstraMi Eh? :-s Fattar inget och skrev att jag fick nog fel. In i vardagsrummet, tänkte jag skulle se om hon var nere vid vägen. Hinner inte fram innan jag hör ett hej. Då sitter hon i soffan haha

Har inte hört varken bil eller dörr. Mystifistiskt alltså. Satt och tjöta lite strunt och oviktigheter. Hon ville komma hit som i dag och färga håret, helt okkejans.

En trött dag idag. 21 februari, 2009

Jag har lite träningsvärk, det var mycket att släpa på igår. Jag och Decibel var ju med L och M på Göteborgs Horse Show. Himla trevligt och ojojoj vad man hade alldeles för lite pengar med sig. Ojojoj vad vi hade kunnat handla.

Jag fick iallafall köpt lite bra att ha till hästen. Två intressanta böcker, en grimma med matchande grimskaft som givetvis matchar det nya täcket är det tänkt och en namnskylt till hans fina lädergrimma. Decibel fick en tröja med hästtryck  Min Hästtidningar och en keps som gick sönder på hemväg. Suck. Bara att fixa nåt och nita fast med andra ord. Typiskt och riktigt surt var att jag fick synt på ett sånt kanonfint täcke, ett fleecetäcke i brunt och ljusblått. Tänkte jag kunde brodera hans namn på det. Kommer in i själva mäss”butiken” och ser att detta täcket är bara till ponny. Skit och tråkigheter men jag får leta upp ett annat.

Idag har jag inte fått gjort mycket alls. Tvättat min jacka. Glömde den visst på golvet efter att jag kommit hem igår och hittade kattkräk på den i morse. Okul alltså. Tvättat en till som jag ska hänga upp. Fyllt och startat diskmaskinen och sen vet jag inte om jag fått gjort nåt. Troligtvis inte. Genbanken är inte hemma och när han kommer hem ska jag till stallet. Måste ju mocka. Ska ha hem lädergrimman också och fixa dit skylten.

När sånt är klart är det dags för lördagsmys med lördagsgodis.

Inte så att jag är yrslad men…. 17 februari, 2009

Jag har haft röven full hela morgonen med att städa iordning för att familjecentrum skulle komma klockan elva. Laddat kafe, dukat fram glass och fixat och donat. Tiden närmar sig, blir elva och passerar elva. hmmm…

Jag går in på mailen för att kolla hur vi bestämde tiderna, tänkte det är inte möjligt jag kan ha så fel.

Jag kan ha så fel. Det var bestämt klockan 13.15. Viss skillnad alltså. Med andra ord skulle jag egentligen ha gjort stallet före de kommer. Klockan 18.00 ikväll kommer det gäster hit på middag. Ska bli himla kul. Nu funkar det inte idag med att ändra alla planer så fort, jag tar stallet i eftermiddag. Vi har bestämt barnanpassad mat så det är lättfixat. Ikväll blir det potatismos och hamburgare med diverse tillbehör. Fast kanske jag skulle börja skala några potatis iallafall? Strax.

Jag och syster tränade hästarna i söndags. L fick ju viktigt förhinder så syster tog en av hästarna, den som inte hittills fått det som krävs av olika anledningar. Nu fick han iallafall ordentligt. Även han är fd travare. Det är gas som gäller, jobba är hastighet och bara innan han förstod att dagens jobb är långsamt och sakta och petigt tog nog en 20 minuter. Dels skulle han känna av en ny person, dels varva ner. Han började varva upp redan under ryktningen. När han väl var lugnad så funkade det mesta kanon. Impad blev jag när Decibel lyckades med konsten att få en 168cm stor bjässe att gå perfekt mellan konerna vi ställt upp. Han hade lika gärna kunnat gå över henne, innan träningen hade han nog nästan gjort det också hehe. Men inte nu.

Newt fick en del uppfriskning och lite nytt. Bla en blå ikeakasse. Den var helläskig på riktig. Efter att Decibel gått en del med honom, så bytte vi. Jag skulle göra med påsen. Vad gör hästen? Jo, han går fram till Decibel och söker tröst där. Lägger mulen på hennes axel och tycker jag är elak Fick backat Decibel och börjar om, hästen går ännu en gång fram och lägger över det hemska på Decibel. Jag var tvungen att be henne att gå till syster istället, Newt måste själv ta itu med detta läskiga, det är inget som han kan komma ifrån genom att söka tröst. Här gäller det att fejsa faran.

När hon väl gått undan så kunde vi börja och det gick jättebra som första. Jag kunde inte lägga den på huvudet denna gången, men över manen gick bra. Det går bättre nästa gång.

Lite bilder måste man ju ha också.

Här har vi Nubbe iklädd somreron. Detta är den farliga ikeakassen. Som den ligger nu så ser han enbart på ena ögat, men finner sig bra i det. Nästa gång kanske man kan lägga över båda, men det är ingen brådska. Detta är ju jättebra.

Decibel och Newt poserar. Visst är de väl fina

Träning igen på onsdag, längtar redan, det är så kul. Man märker ju också hur bra det är. Jag märker framsteg på Newt, även då det inte är träning just och Decibel också. Bara en sån sak som att hon får rida en häst som egentligen inte går så låga grupper. Den är så känslig. Det var lite kul att se sist, vi såg på ridskolans hemsida att just den hästen är rädd för pallarna som används vid uppsittning. Vad gör Decibel då? Jo, hon tar pallen, går fram till hästen, visar upp den och låter hästen nosa på den. Sen sätter hon den bredvid och sitter upp. Det tycker jag var en riktigt bra grej, och ingenting som jag har talat om för henne.Om jag är stolt mamma? Oja Självklart. Ännu mer när ridläraren berömmer henne. Och det gör hon ofta. Suger som en svamp och talar självklart om det för Decibel också. Hon behöver få veta, att det lönar sig med petighet.

På torsdag är det ridskola som vanligt och fredagsnöjet bli till Göteborgs Horse Show. Mycket häst, men är det sportlov så är det

Lite av varje 12 februari, 2009

Igår var det onsdagsträning i stallet i vanlig ordning. Det gick kanonbra. Plastpåsar väldigt hemska, så också spånbalsplast. En liten tjockare plast. Jag märkte ändå stora framsteg jämför med förra onsdagen.

 

      

Han blev lite förvånad över blixten på kameran men det är bara att fortsätta. Det där med plasten får jag säga är inte dåligt att få lov till på en annars huvudskygg häst. Men jag får Jag kunde t om leda honom runt lite med plasten på. Inte mycket alls utan bara som en liten test. Sen sparkade jag boll på honom. Hmm. Låter mmycket värre än det är, det var en pilatesboll som jag dunsade runt på benen och under magen osv.

Försökte få av honom pjuxen men det var stört omöjligt, det blir till att vänta på P. Han har lite bättre grejer för det. Nu när det är snö och blir lite blött ibland får han såna styltor att gå på, det är inget kul. Vi får se vad P säger om det.

Egentligen skulle vi träna på söndag igen men L ringde med trista nyheter. En väldigt närstående har ännu en gång fått cancer så de måste åka dit. Självklart ska de det. Vi kan träna annan gång.

 

Idag var det tänkt att åka till riskolan men jag fick hämta Decibel i skolan. Hon mådde illa och ville inget äta. Tydligen är det några som råkat ut för magsjuka så det var inget att fundera på. Hon hade inget ont i magen utan mådde bara pylogg. Eftersom hon har lite problem med stressmage fick hon en kapsel mot sånt och en skål med flingor. Den åt hon upp utan knot. Nu spelar hon tv-spel med Mister. Tar ändå stallet när Genbanken kommer hem, om ifall hon skulle bli dålig snabbt.

Annars är jag allmänt vansinng. Testade på Family Safety, det man har fått en del reklam för på Windows Live.

Fy fan säger jag bara. Ville plcka bort det och gjorde så. Fick ändå lösenorda mig in. Nu har jag plockat bort, plockat bort igen, gjort en omstart, plockat bort plockat bort plockat bort, omstartat, plockat bort och plockat bort. Jag vet inte hur många gånger. JAg blir ändå inte av med det. Vet fan inte vad jag ska göra.

Det löser väl sig. Försöker vidare….

Ibland blir det inte som man tänkt sig. 10 februari, 2009

I söndags var det äntligen dags för kursen med våra hästar. Denna gången något annorlunda, L skulle ha sin stora häst med sig, travarstoet. Därför kunde vi inte åka i en bil med transport, det blir för tunt. Genbanken skulle alltså med som chaufför och vi lånade bil och transport. Pontiacen har ju inget drag ännu. Vi ordnade barnvakt för pojkarna och allt var klart.

Hästarna var fint iordning, Newts nya täcke satt som en smäck. Däremot inte transportskydden. De var fanimig för små. Typiskt. Dags att lasta. Jag gick och Newt följde efter, nema problema. Dags för nästa häst. Där stöttte vi på patrull ordentligt. En travare som åkt transport varje vecka. Vägrar gå in? Vi kämpar och vi sliper, mutar och ber men inget hjälper. Ringer för att säga att vi kommer till den sena gruppen. Newt är uppstressad ordentligt nu. Han gillar inte att stå instängd ensam. Sparkar och slår och försöker trycka sig baklänges ur transporten. Fast så fort jag kommer in blir han lugn igen. Och så fort jag går ur så blir han som tokig. Alltså får de andra sköta lastningen och jag blir med Newt.

Vi funderar om. Ok, en chansning på att inget händer. Bilen är stark, fyrhjulsdriven. Vi tar båda i samma transport så kanske hon vågar gå på. Alltså får vi först ta ut Newt. In med mellanväggen. In med Newt igen, han fick välja själv på vilken sida han ville gå in i. Han gick in, utan problem. Dags för stoet. Som vägrar, precis lika mycket som innan. Klockan går. Vi måste, hur illa det än är ge oss och åka. Hämtar ponnyn i hagen, finns tyvärr ingen tid för borstning, och tar med honom istället. Han går på utan större krusiduller. Pust. Lastar över alla grejor i MissUBitch. Lastar in oss själva. Genbanken vid ratten och smyger iväg. Då ringer mobilen, det är L’s man R. Han säger att fan, det finns inget ljus på transporten. Vaa?? Stanna, kolla och nä, det är stendött. Jaja, det är bara ut till vägen och vända, köra tillbaka och byta bil och transport.  Innan funkade ju ljuset…

-Ska vi lasta av? Jag och L är ganska stressade nu. -Ska vi lasta av?

-Nä, vänta. Det verkar bara vara en säkring som gått…. Det är en säkring som gått? Genbanken har inget verktyg till det, inga säkringar heller. Har R? Nä, det verkar inte så.

-Ska vi lasta av?

-Det är nog lika så bäst ja…

Vi lastar av. Misstänker att Newt är duktigt trött på detta nu, han har stått på transporten ruskigt länge nu. Gått på och av och på igen. Förvånar inte om han tvärvägrar nu. Vi bestämde att tvärvägrar han så struntar vi i det, vi har inte all tid i världen. Vi är i sista lilla stund redan nu. Men kan vi vara med i 50 minuter i stället för 60 så är vi nöjda.

Newt är inte lycklig alls över detta. Vi lastar ponnyn först då, och sen Newt. Det går bra. Men han gör det inte för att han vill gå på utan för att jag bad honom om det. Gullepojk.

Lastar över grejerna igen, till Volvon. In med oss, in med töserna och iväg. Det är halt i snön, Volvon är inte riktigt lika stark men det går bra. Sakta sakta så är vi på väg. Vi säger att vi får vara nöjda om vi hinner vara med i 40 minuter istället för 60. Ut på vägen, det går sakta, det är ju snö på vägen. Strax ringer mobilen. Genbanken som slapp följa med är på väg hem, säger att han fick sladd på alla fyra ute på vägen så ta det jäääävligt lugnt nu. Det börjar visst frysa på.

Vi kör sakta. Säger att vi ser på det hur vägen blir. Sen svänger vi av och vägen blir sämre. Nu kör vi i 30km. Kommer fram till att det är inte värt det, vi kan lika gärna hamna med både bil och transport ner i diket. I denna farten lär vi inte komma fram i tid ändå. Så vi letar efter någonstans att vända, ser ett ställe, bromsar och glider förbi… Bara att titta efter nästa. Men vi får vänt bil och transport. Smyger långsamt hemåt igen. Vilket äventyr.

Det är väl bara att konstatera. Det var aldrig meninge att vi skulle åka. En relativt lättlastad häst som vägrar. Säkringar som går plötsligt. Allt krångel. Det var aldrig meningen. Hade vi kommit iväg i tid hade det blivit mer farligt, då hade vi redan varit i fart när det frös på. Nä, det var inte meningen att vi skulle iväg. Fast vi förstod det inte bara. Förrän efteråt. Det var verkligen livsfarligt på vägarna. Troligtvis hade vi knappt kunnat gå. Och att då åka bil. Med transport… Usch.

brr.. kallt ju!! 4 januari, 2006

Idag har vi varit med barnen så dom har fått rida Islandshästar.
Åå om ändå mamman kunde fått vara med…
Det var veckans händelse så nu är det ridskoleprat
Men så kallt det är när man inte har normala vinterpjux…
Halvt förfrusen blev jag men vad gör det om hundra år…

Nu e det dags för pulkåkning i stora backen Kan undra om
busiga mamman vinner då tro… hehe… kan ju försöka