Hempatent funkar bra

Finns det mycket mer irriterande när man ska sova, att täcket glider ner och hamnar i en boll i påslakanet?
Ja, det gör det. Definitivt.
Ett bolltäcke som glider ner och hamnar i en bollhög längst ner.
Ett boll täcke väger sju kilo. Det är inget man bara drar upp, framför allt inte mitt i natten när man är trött.
Iallafall inte jag. JAg vaknar, fryser, drar i täcket och nä… Det var visst inget täcke där, bara påslakan och den väntande irritationen är ett faktum. Morr.
Alltså har vi fått använda bolltäckena utan påslakan. Känns inte jättetrevligt och dessutom ser det stökigt ut i sängen. Oavsett renbäddning eller inte så ser det aldrig renbäddat ut. Alltid ofärdigt liksom.

Men hur gör man då? Det hjälper ju inte att stänga till hålet i fotkant på påslakanet. Det håller ju inte bättre där uppe för det. Tänka tänka. Man borde ju kunna… Det skulle finnas… Hmm… Ja jo, jag får la testa.

Jag tog en frans eller tre av en fransgardin som blivit misshandlad. Virkade två bitar, för att det skulle bli starkare, de två andra orkade jag inte virka just då, jag bara vek dessa dubbelt. Jag knöt in en boll med påslakanet i varje hörn. Alltså, jag satte påslakanet som vanligt. I uppehörnen måste ju påslakanet sitta fast och då knöt jag runt bollen.
Nu räcker ju inte det så jag knöt runt två bollar mellan hörnbollarna också.

Detta var igår och inatt har jag testat.

Det funkade! Det bra var ju också att när jag vaknade och frös så gick det lätt att dra till sig täcket, jag fick ju tag i en boll ju
Nnu måste jag ju fnula ut något smidigare sätt, att knyta knutar varje renbäddning känns ju sisådär. Framför allt när jag måste klippa upp dom. Det är ju dubbelknutar som gäller om det ska hålla.

Nåt i stil med påsklämma, fast med god plats, en rund påsklämma. Finns det tro?

Vad mor säger är inte alltid det rätta…

Men väldigt ofta

Bara någon dag efter Minimonsters blodiga cykeltur var det Decibels otur. Hon skulle bara cykla en liten bit på gräsmattan och tog inga skor. Ramlade och klämde foten med trampan på nåt sätt och fick styret i bröstet. Bara Mister kvar, tur att jag har skickat bort min cykel Annars hade jag kanske varit tvungen att ramla också men har kanske gjort mitt i den vägen. Hoppas jag.

Så här hittade jag Mister härom natten, handen ovanför huvudet håller om katten Det ser inte skönt ut men han sov gott så helt tokigt var det väl inte. Jag fick honom iallafall att lägga sig ordentligt under täcket.

Ibland undrar jag varför jag inte lyssnar mer på barnen. När vi ändå var iväg på sömn-EEG med Minimonster så gick vi inom apoteket, det var en massa saker jag skulle ha. Decibel tyckte jag skulle köpa mig en dosett så kanske jag kan hålla bättre koll på mina tabletter. jag brukar ju glömma dom… Nej, jag har ju en hemma, tablettufo’t. Fast jag gillar inte det, det piper så illa. En morgon för längesen nu pep det och pep, jag stängde av med det pep igen. Jag plockade ut batteriet. Jävla levande. Fast tabletten missade jag. Frågan är var batteriet blev av, jag hittade det aldrig igen. Svalde jag det istället?
Igår tänkte jag att ja ja, jag laddar väl min dosett. Extraboxen hittade jag inte, jag hoppas på att göra det idag. Annars kan det bli problem.
Det verkar som att nyckeln till att öppna ufolådan är inlåst i just ufolådan. Den går inte att komma in i… Hmmm
Jag skulle köpt en dosett, precis som Decibel sa.

Måstesaker, bordesaker och villsaker

Idag har jag massa att göra. Och imorgon. Och dagarna efter det. Jag har massor av saker jag måste göra. Frågan är bara när. Alla är inte högprioriterade precis. Sen finns ju alla saker som jag borde göra. De är så klart minst lika många. Sen finns alla saker jag vill göra men inte hinner för att jag vill ha gjort måstesaker och bordesaker först. Suck…
Alltså, jag kommer ju aldrig nånvart.
Halsen är inte minsta bättre. Har vita pluppar så det är väl nåt streptokockskit. Med värktabletter funkar det något men… Idag har jag laddat Salviakoket, nu ska det väck allt jävla skit.

Idag har jag ett enormt diskberg att ta hand om. Jag orkade inte igår och när jag piggnade till något så prioriterade jag annat.
Jag planterade ut mina gurkplantor till exempel. Och satte igång att hänga upp fiberduk i växthuset. Växterna mådde inte direkt väl därute, det blev visst för mycket sol och för varmt och de började bränna lite. Så jag letade upp lite grejer för ett hempatent. Samtidigt kom Genbanken hem från jobb och undrade lite vad jag höll på med. Inte ovanligt hade han ju en bättre lösning som säkerligen gick en aning snabbare också. Han skrattade och sa att det var väl tur att jag kom hem just nu. Vadå, menar du att jag inte hade klarat det på mitt sätt eller?
Jodå, det hade du säkert men det hade ekat i hela växthuset av svordomar och levande under tiden.
Hmm.. jo.. troligt. Sant. Bra blev det nu iallafall.

På kvällen lagade vi litta mat. Villeman gick som ett troll här och tyckte det det luktade så gott. Han försökte komma upp på bänken så fort man inte såg. Har aldrig varit med om en hund som är så galen i fisk alltså.
När vi var färdiga så informerade jag att det är bäst att ta undan och skölja bort allt med fisk för annars släpar väl Villeman fram pallen inatt och klättrar upp.
Sen skrattar det. Och dubbelsuckar. Och frågas, vad gör du då?
Vadå? Va?
Men snälla säger Genbanken, först talar du om att allt med fisk måste bort och sen ställer du tallrikar med fisk på bänken. Och går! Skulle inte Villeman bära pall i natt? Ska inte tallrikarna bort?
Ehm… jo just ja… Så var det ju… Så jag fick gå tillbaka, gör om gör rätt.
Kom fram till att Villeman faktiskt kan få fisken som blev över. Och en pannkaka. Decibel ville ge honom och han höll på att springa ner både henne och köket för lite fisk.
Pannkakan la han ut, slickade bort fiskbitar och smak. Bet lite, letade fisk och var inte jättenöjd att pannkakan var en pannkaka. Han la den på platsen och slickade en stund på den. Fast bestämde sig till slut att äta den.
Idag har jag som sagt resultatet av en dags inte-sköta-disk.

Idag måste jag iallafall få gjort min planeringstavla. Eftersom jag fick avboka boendestödet så får jag ju göra det själv denna veckan. Skulle gjort det igår. Men… Skulle väl bara igen.

Börjar bli lite orolig för Mållgan. Han som aldrig brukar gå några längre svängar har inte varit hemma nu på ett par dagar. Det är väldigt tyst när inte ”skrik” är hemma. Och tomt i sängen. Mister gillar det inte, han vill ha sin Mållgan när han går och lägger sig. Hoppas att han har fått vårkänslor och gått på tur och snart tar turen hem igen. Annars blir det tråkigt…

Jag ringer väl John Blund

…och frågar vad han menar med att glömma mig så ofta. Inte heller inatt har han kommit.
Som vanligt är jag jättetrött men har inte ro att slappna av. Jag ligger och tänker på massa måstegöra, bordegöra och integjort. Tyvärr finns det för mycket i alla kategorier och mindre utrymme till villgöra.

Jag har laddat hem en app till min mobifon, Relax and sleep, med diverse olika ljud att ställa in för att lättare slappna av. Det funkar till viss del men sen fortsätter hjärnan ändå att snurra på om allt och inget. Jag använder mitt bolltäcke vilket också är bra och abvslappnande med det funkar inte heller.
Jävla John Blund till att va snål med sitt grus. Men imorgon, när reveljen går, då har han minsann varit här och skakat ur hela säcken över mig. Skithög och sandslott!

Ikväll fick jag äntligen deklarerat. Tur man kan göra det via nätet, passar en sån som mig fint som alltid är ute i så god tid
Fick loggat in på Mina Vårdkontakter också och förnyat några recept. En annan fantastisk sak för såna som jag som dels aldrig får tummen ur och som dessutom har telefonfobi. Att det ska vara så svårt egentligen, men jag är nog inte ensam om det.

Och faktiskt. Jag bad om en tid att kolla upp mina fulfula ben. Nu hoppas jag bara det finns hjälp att få.
Egentligen kanske jag borde söka igen för mina leder. Det har varit jobbigt rätt länge nu tycker jag. Mammi tycker jag ska skriva egenremiss till Spenshult, ett reumatikersjukhus, och kanske få det utrett ordentligt men jag vet inte. Som vanligt känns det lite löjligt. Inte för att jag inte har ont men blodprovet och röntgen visade ju inget så vad finns att utreda. Smärtor som visst inte finns men som jag ändå får medicin mot. Känns rätt hopplöst. Men vem vet, kanske jag ändå skriver en remiss en dag.

Men, nu var det John Blund jag ska ha fatt i. Vart skickar man den remissen? För på telefon går han inte att nå.

Fastvuxna lurar en dag?

Så här ser man vanligen Minimonster.
Sittande vi köksbordet framför datorn. Gungande på stolen. Ständigt. Betongstol kanske? Tittar mest troligt på Bakugan eller Pokemon. Eller Dinosaur King. Lyckan är stor på lördagarna när det kommit ett nytt avsnitt av Bakugan. Dödstråkigt nog låser ju tv4 programmen till premium så ohyfsat snabbt.

En favorit just nu är tuttifrutti. Det heter ju så klart Risifrutti men det vill han inte höra talas om. Tuttifrutti vill han ha. Varje dag. Med hallonsylt. Först äter han risröran och sen äter han sylten för blandar gör man INTE.

Så klart har han lurarna på. Han trivs med dom och kan stänga ute oss andra.
När han kommer från dagis har han kört slut på sig. Han skriker TYST. NI FÅR INTE PRATA MED MIG!!! TYST SA JAG!!
Sen sätter han sig vid datorn, tar på lurarna och ser ett avsnitt eller tre. SEN kan vi prata.
Nu har det varit mycket för pojken tror jag. Med påsk och annat. Det börjar märkas när han pratar: han hämtar luft på ett konstigt sätt, hakar upp sig och tar om. Och fort går det så blir det fel och han får ta om igen.
Det är så det brukar märkas på honom att det är för mycket. Dags att bromsa så han inte får sån där ”andningsångest” igen. Inte vill han till dagis imorgon heller. :-S Inte ens fast det är gymnastik, eller ”jonastik” som han själv säger. Då blir man fundersam för han älskar jonastik.

För en stund sen bad han om att få mycket och kallt vatten. Han ska se på Kalle Anka och i början på filmen är det öken och då blir han så törstig. Så nu sitter han med en petflaska vatten i soffan, TROTS att det står en flaska påskmust på bordet
Men är det öken så är det.

En måndagkväll på akuten

Ja så kan man också tillbringa kvällen. Som jag skrev igår så gjorde Decibel illa sitt knä.
Hon låg i soffan och spelade Nintendo DS och jag gjorde mitt. Tiden gick så klart men vem tänker på den hela tiden?
Tiden har ju som sagt gummibandseffekt ibland.
Decibel ropade efter lite glögg och annat då och då men jag funderade väl inte så mycket på det kan jag tro.
Så ropade hon om hjälp till toaletten. Oj, tänkte jag. Vad är klockan? Det borde väl ha gett med sig nu det där knät. Hmm.. Halv sex. Kom fram till att det kanske borde kollas upp och ringde 1177 Sjukvårdsupplysningen som kopplade mig vidare till närmaste vårdcentral.

Kvinnan som ringde upp var riktigt trevlig. Hon tyckte dock att det är lika bra att ta akuten direkt, för troligen kunde det bli frågan om röntgen och det kan inte göras där.
Hon påminde också om att äta ordentligt innan då väntan kan bli lång. Det kan också vara bra med en bok eller flera åt Decibel för det blir ju lätt tråkigt. Tell me about it.
Måste ju säga att det sitter lite långt inne att åka till akuten. Jag tycker att dit åker man om det är akut. Fast å andra sidan, vad vet jag om knän. Det skulle ju kunna vara nåt som definitivt inte är bra. Åtminstone kan det vara bra att veta innan jag tvingar upp henne på benet, nu är det dags för skola kära du…

Så jag fick ordnat lite mat till oss. Genbanken var inte hemma, skulle komma hem troligtvis sent. Vad gör man av Minimonster? Roger så klart. Han hade ringt tidigare när hans dotter sagt att Decibel behöver till sjukhus men Carlsson har ingen bil.
Han erbjöd mig att låna hans bil och att han kan vara barnvakt om det blir aktuellt.
Så jag tog honom på orden och strax efter sju lämnades Minimonster där. Jag och Decibel tuffade vidare. Temperaturen närmade sig nollan och det var vasst snöblandat i luften. Bäst att ta det försiktigt alltså. Fast när vi kom fram var det inte så mycket som en snöflinga varken i luften eller på marken. Bara regn. Så är det att komma till kusten

Efter en första undersökning blev Decibel tilldelad en rullstol. Vad gör en Decibel då? Sitter stilla och undrar hur den funkar?
Nej nej. Absolut inte. En Decibel kör runt runt i fina piruetter, ut i korridoren, lite fart, fickparkerar, mera fart i korridoren, fnular ut hur man gör där det är som svårast, backar, svänger osv osv.
Hon var fullt sysselsatt alltså. Hennes DS låg fint nerpackat hela kvällen, bortsett från tre minuter eller så.
Jag mitt smarthuvve hade kört ifrån plånboken så något att tugga på blev det inte mycket med.
Hittade en tia i jackfickan så Decibel kunde köpa en Dajm

Sen kunde hon köra ett antal varv till

Efter läkarundersökning och röntgen och väntan så var vi klara. Det var positivt nog inget allvarligt. En ordentlig smäll med svullnad och värme blev det ju men det ser ut som det ska i allafall. Hon fick en bandagelinda som stöd och rådet att ta det lugn och kanske använda kryckor. Det blir bara en, som vi har hemma. Den andra är nog utbrottad vill jag minnas…
Decibel tyckte det var bra dumt att hon inte fick låna hem rullstolen. Tänk så kul hon kunde haft med den. Jo jo..

När vi kom ut var det fortfarande regn, något hårda droppar visserligen. Ju närmare norrut och hemåt vi kom ju mer snöade det. Hemma var det fortfarande vitt, precis som när vi åkte.
Vi kom hem sent på natten, slängde i oss lite ätbart och stupade i säng.
Decibel fick vara hemma och vila idag, tyckte hon behövde det. Och det gjorde hon! :-O
Klockan är nu 13.10 och hon har ännu inte vaknat!! Tror aldrig det har hänt förut faktiskt att hon sovit så länge.

När man talar om trollen. Nu kommer hon ju stolpande
Säger: Vad mycket snö det är! Så tråkigt, då kan jag ju inte cykla!
Och det tänkte du göra annars eller? undrar jag
Med detta knät? Nähäää

Vilket temperament har du?

Jag gjorde ett litet quiz med frågeställningen: ”Hvilket temperament er du”
Enligt det är jag en Sangviniker

Hvilket temperament er du?

Sangvinsk
Du er vimsete og glad. Du er livsglad og gjør hverdagen lysere for enhver. Ofte kommer du med spøker, og kommer også lett i kontakt med nye folk. Du tar ikke ting så tungt og lever i øyeblikket. Antageligvis har du mange venner, men husk på at det til tider kan være godt å ha dypere vennskap. Du er positiv og impulsiv, husk på at det kan være lurt å tenke to ganger før du handler, selv om det er vanskelig i øyeblikket. Berømte sangvinikere: Madonna, Elizabeth Taylor, Elvis, Jerry Seinfeld.

Ta quizen her! och få reda på hur du är.
Stämde det tycker du?

Här är jag:
enligt elementastro: Lufttecken, sangviniker.

Luftmänniskor har rykte om sig att vara intellektuella och mer förankrade i teoretiska frågor än i praktiska göromål. Luften är syrerik och kunskapens friska andedräkt är vägledande. Intellektets kommunikation är luftens andeväsen och primus motor.

Luftelementets humör är växlande, allt från total hopplöshet till sprallig joker. Luftens element är känt för att inte ta så djupt och allvarligt på relationer utan intellektualiserar många gånger hellre ett förhållande till en diskussionsklubb snarare än ett känslomässigt utbyte av engagemang. En sangviniker som missar tåget med några meter tar det inte så allvarligt utan menar att det kommer snart ett annat tåg som duger lika bra. ”Det ordnar sig!”

—

Till LUFT-gruppen hör den rena sociala smärtan orsakad av bristande förmåga att bemöta omgivningen i sin kontaktrelaterade form.

Tvillingarna
Ett föränderligt, dvs. rörligt tecken med dualistiska inslag som kännetecknar lufttecknen. Den sangviniska Tvillingen i sin negativa tappning är den som har till motto: ”Låt gå, det gör detsamma!”.

Tvillingarna är som det låter av namnet två personer i en, två kynnen i en och samma person. Den ena euforisk och odödlig, medan den andra är depressiv och dödlig. Balansen mellan det odödliga jaget och det dödliga gör att Tvillingarna hamnar i en rävsax där det allvarliga skjuts undan för det glättiga översvallande. Den temperamentsväxlande Tvillingen är obeständig i sin tilltro till egen styrka och söker därför bekräftelse i den intellektuella florans sanningar.

Den positiva tolkningen av detta luftiga och föränderliga intellekt som Tvillingarna beskriver, ger oss en god lektion i teoretisk fysik såväl som i teoretisk praktisk tillämpning av allehanda teorier och synteser. Det luftiga temperamentet med det rörliga intellektet förskjuter känslostämningar och ger en objektiv bild av den till synes verklighet som råder i en skiljaktighet. Teoretikern Tvillingarna är intellektets högborg.

enligt den kinesiska zodiaken: Draken

Drakar är s.k. ”balls of fire”, fulla av vitalitet och liv. Alltid på väg, drar de sitt trogna band av beundrare efter sig. Drakar är egoistiska, egocentrerade, krävande men även givande.

De är stolta, direkta och laddade med höga ideal som de alltid försöker att leva upp till. Livet försöker de leva storslaget. De har förmågan att utföra många stora saker så länge som de inte springer för långt ifrån sig själva. När en drake gör något, gott eller ont, kan du vara säker på att vad de gjort inte förblir osett. Drakar skapar nyheter.

Det är nästan omöjligt att vinna en argumentering mot en drake. De förgör alla som utmanar dem. När du väl har väckt dess vrede, kommer de att förfölja dig i många år. Drakar är väldigt lojala mot sina vänner och sin familj. När de behöver drakens hjälp kommer den att finnas där. De är inte sentimentala eller romantiska. De tar de helt enkelt för självklart att alla älskar dem. Det är svårt för dem att dölja sina känslor och de försöker inte ens.

De är inte hemlighetsfulla av sig så förvänta inte av dem att de ska behålla en hemlighet för dem själva om du berättar den för dem. Drakar talar från sitt hjärta och är alltid uppriktiga. Deras sätt kan förefalla bryskt och direkt men de försöker helt enkelt bara få saker och ting att röra på sig. Då de är aktiva själva försöker de motivera andra med. Istället för att dyka rätt in i saker måste drakar lära sig att undersöka saken bättre först. Drakar behöver en mening med livet, något att slåss för, ett mål att uppnå. En drake utan mål är en sorglig syn!

Drakar tycker själva att de är väldigt starka. De biter ofta åt sig mer än de kan svälja. När detta händer är de för stolta för att be om hjälp och de kommer därför att köra slut på sig själva. Drakar kan göra många saker bra. De kan bli artister, politiker, doktorer. När en drake väljer rätt karriär kommer de att bli framgångsrika. De kan inte hjälpa att de är vinnare!

I kärleken är draken sällan förloraren utan mer ofta den som krossar andras hjärtan. Drakar gifter sig inte ungt och är oftast nöjda med att leva singel. Drakar kommer alltid att ha mer än deras del av beundrare och vänner att hålla dem sällskap. Drakar är riktiga mjukisar och kan bryta ihop om de förlorar sina beundrare.

Efter att har räknat ut mitt livstal som är 8
LIVSVÄG 8: MÅLUPPFYLLAREN

INRIKTNING: Att lära sig sätta upp mål.
MÖJLIGHETER: Att bli oberoende.
NYCKELORD: Ambitiös. Kraftfull. Välorganiserad. Filantrop (välgörare). Pålitlig. Oberoende. Materialistisk. Girig. Hänsynslös.
POSITIVT: På den här livsvägen finns kampglädje och maktlystnad. Åttor är starka och uthålliga och kan vid behov bli hänsynslösa. De är dynamiska och har stor självtillit. De ogillar att vara i beroendeställning och att sträva efter självständighet är viktigt för dem. Deras ambition och behov av att balansera materiella och andliga ting mot varandra gör att de under hela livet sätter upp ständigt nya mål. Åttan är ett kraftfullt och självsäkert tal som sakta men säkert arbetar mot sitt mål. En åtta arbetar hårt och är en utmärkt organisatör vilket gör att arbetet ofta kommer att betyda mera än hemmet. Åttan är ytterligheternas tal: vinna eller försvinna! Åttor vill helst ta sig bra ut; det yttre är viktigt. De gör lätt ett skrämmande intryck på andra. Ofta har de en speciell talang för sport och idrott. Välbalanserade åttor är filantroper och tycker om att hjälpa andra, men när det väl är gjort bör hjälptagaren klara sig på egen hand. Detta tal fungerar bra i affärslivet där självförtroendet och styrkan kan få glänsa. Åttor har det inte alltid lätt här i livet; de får arbeta hårt för sin framgång.

NEGATIVT: Åttor blir lätt frustrerade. De kan försumma sina närmaste och är inte alltid till sin fördel på hemmaplan. När de blir giriga och överambitiösa går det dem inte längre väl i händer.

En stor skara kraftfulla personligheter demonstrerar åttans självförtroende; Elisabeth Taylor, Joan Collins, Nancy Reagan, Barbra Streisand, Liza Minelli och Jane Fonda. Bland politikerna märks Saddam Hussein.

Denna texten hittade jag HÄR
Ta en span in och se vem du är. Ifall du ännu inte lärt dig eller, hemska tanke, faktiskt glömt vem du är.

När du ändå är inne på sidan, klicka på länken stjärntecknen agerar, en kul berättelse som man kan småfnissa lite åt när man översätter stjärntecknen med personer man känner. Stämmer det? Haha, ja i vissa fall, andra var klockrena. hihi
Överhuvudtaget finns där massa intressant om både det ena och det andra. Fast för att hitta allt så klicka på länken: HEM inne på sidan.

Mobiltävling och Dubbla SIM-kort??

Jag behöver en ny mobil. Fick nys om en tävling om olika Xperiatelefoner. Ett bra val, jag gillar Sony Ericsson.
Klart jag deltar.

Just nu använder jag två mobiler. Hopplöst. Min gamla är väldigt opålitlig. Ibland skickas inte mina sms iväg och jag blir arg för att jag aldrig får svar. Eller också blir andra småsura för att jag inte svarat på deras. Ofta hittar jag mina i utkorgen för de har visst inte kommit längre. Kan bero på att ”joystickknappen” funkar väldigt dåligt. Man får trycka hårt, helst ska man känna den på undersidan av telefonen, då vet man att den funkar
Ibland har jag inte kunnat svara när det ringer. Mycket irriterande, speciellt som jag måste ringa upp och slösa mina pengar på sånt trams. haha.
Sen har vi batteriluckan…. Ett kapitel för sig. Den satt i sämsta laget även när telefonen var ny tyckte jag. Hur den sitter nu ska vi ju inte tala om. Räcker ibland att röra vid telefonen för att den ska ramla loss, batteriet ramla ut och jag måste ställa in tid och datum. För ungefär en-miljon-sjuhundra-sjuttiotolfte gången. Mycket tröttsamt alltså.

Men jag måste ha den. För jag har som bekant svårt med kom-ihåget ibland. Jag måste larma för diverse saker.
Klockan åtta måndag morgon: Minimonster gympakläder
Klockan åtta tisdag morgon: Decibel gympakläder
Klockan åtta onsdag morgon: Decibel gympakläder
Klockan åtta fredag morgon: Decibel låneböcker osv osv osv

PLUS att jag har tre olika larm inställt för väckning. Måste snooza mycket och länge för att vakna. Plus att Genbanken kommer med min morgontablett som lite extra kickstart. Ritalintian alltså.

Plus alla andra komihågen.

Den andra telefonen jag använder är pålitlig. Den svarar, skickar sms och har en fungerande batterilucka. Kanon ju. Varför använder jag inte den? Den är gammal. Det går enbart att ställa ett larm. Sämre minne och jag får inte plats med mina saker. Osv.

Jag behöver en ny telefon. Deltar i tävlingen. Man kan ju inte mer än att inte vinna ju.

Men så kom jag på. Om jag skaffar en ny snygg och bra mobifon, så vågar jag ju knappt ha den i stallet ju. Den kommer kanske inte att vara vidare snygg så länge. I värsta fall inte särskilt bra heller.
Då kom jag på att kanske man kan ha två SIMkort kopplade till samma nummer? Kan man det?
Då kunde jag ju ha snyggmobifonen till vardags och fulmobifonen i stallet. Utan att hålla på med mecket att byta SIMkort hela tiden. Mycket tråkigt pysslomål. Det gör jag nu. eller nä, inte riktigt nu längre. Jag har slängt in mobiltinternetstickans SIMkort i en av mobifonerna.

Nygammal säkerhetsinställning i Facebook

Ja för mig är den ny, annars hade jag inte skrivit om den. För tydligen är den rätt gammal. Jag hittade detta hos Tom, han som skrev om Skitlänken på Facebook som jag skrev om i ett tidigare inlägg. När jag läste andra inlägg i hans blogg hittade jag ett inlägg om säkrare inloggning. Eller kanske jag ska säga att man får bättre kontroll över inloggning och om det kanske loggas in från en främmande dator.
Man kan alltså registrera sin dator eller mobil i inställningarna. När och om en ny dator eller mobil loggar in får man ett mail eller sms om att så har skett. Då kan man ju anta att någon har knäckt ens inloggningsuppgifter.

Självklart har jag gjort som det står i hans jättetydliga instruktioner. Kanske något som fler skulle göra.
Man läser ju nya varningar hela tiden om vad som kan hända på bla Facebook. Kan man säkra sig själv och sina uppgifter är det bara bra. Så gör ett besök i hans blogg

Skitlänk på Facebook

Det har snurrat runt en länk på Facebook några dagar nu. JAg har sett flera av mina vänner som gillat den och tänkte att jag får ta mig ett span. Jag kunde inte se videon alls men efter denna information är jag lika glad för det.
Det tillhör inte sånt som jag vill se.

Däremot blev jag själv något sur när jag upptäcker att jag gillar denna länken. Något jag aldrig tryckt på. Men det ordnar tydligen länken själv. Den lägger sig visst också bland intressen och favoriter på profilen. Sånt gillas INTE.
Tryck på informationslänken ovan, där står mer om den och hur man får bort den från profilen. Om nu ni smartingar inte lurat ut det ännu förstås.

Kanske det funkar nu. Ett tag…

Mister har varit hemma ifrån skolan denna veckan. Och slutet på förra veckan. Vi har inte fått honom till skolan. Inte till korttidshemmet heller. Han mår skit. Orkar inget. Vill inget. Skiter i allt. Hatar allt. Han har fått utbrott på utbrott en längre period nu. Nu tog det väl stopp. Han orkar inte skolan. Förstår inte hur dom menar. Förstår inte siffrorna på schemat. Han har inget tidsuppfattning så ensamtid för honom kan vara allt mellan fem minuter och en hel lektion. Han sa: pappa jag vet inte hur länge till jag orkar. Det är jobbigt och det känns som att jag är någon annan. Eller om någon annan är jag. Men jag är inte jag. Och jag orkar inte.

Idag är han i skolan. Genbankne har ringt och pratat med dom. Bett dem att kanske stöta på BUP lite för vi har ringt dit. Förskolekonsulenten på LSS, en väldigt kunnig människa och en bra hjälp för oss, har också pratat med BUP. Nu äntligen kanske han kan få samtal med någon. Det spelar ju ingen roll hur mycket vi tjatar och pratar och förmanar här hemma. Vissa saker kommer vi inte rätt med och det vet man ju själv hur intresserad man var att prata med föräldrarna om tankar och känslor. JA sånt pratades inte om hemma överhuvudtaget förresten.

Siffrorna på schemat är digitaltiden. Han kan inte digital tid. Förstår den inte. Här hemma frågar han alltid vad klockan är plus att vi har en vanlig analog klocka. Men i skolan vill han inte fråga. Jag vet inte. Mat är ett stort problem och han ligger väl på ett konstant lågt blodsocker och orkar ännu mindre.

Vi är inne i den berömda spiralen här känns det som. Tur det har varit julledigt för vi gick på knäna här hemma det sista. Genbanken är fortfarande konstant trött. Hoppas det snart ger sig. Det är ju mer än nog när ens barn mår dåligt. När de är på väg under isen är det allt annat än glada miner. Vi har ju en Decibel också. Hon mår inte heller så bra. Stressad och äter dåligt. Vi får inte upp henne i vikt. Hon behöver också all tid och uppmärksamhet i världen men får ofta stå tillbaka när Mister är på humör. När Mister är på bättre humör eller efter ett utbrott då orkar man inte ge henne det hon behöver. Även om vi gör vad vi kan så klart, helt utan är hon ju inte så klart. Så har vi ju Minimonster som även han har behov. Även han får stå tillbaka. Även om han är buffligare och tar sig fram. Har han nåt att säga så kan han upprepa till döddagar, ända tills vi svarar. Han har ett sjuhelvetes humör men är som tur är inte långsint. Tvärtom, han glömmer lika fort som han blev skogstokig.

Fick ett tips från hon på LSS eftersom Minimonster absolut inte kan sitta stilla vid köksbordet till exempel. Han snurrar ju 700 varv/minuten och står ofta upp och äter. Tipset är en tripp trappstol. Så att han har stöd för fötterna. Eftersom han är minst sagt aktiv så brukar det underlätta lite med stödet, barnet kan lägga energi på annat istället för att hålla balans, hålla sig stilla, inte ha ”fast mark” under. Tittade in på Blocket nu idag, det fanns två stycken i Falkenberg hos samma försäljare. Passar bra eftersom Genbanken är där i krökarna så han skulle ringa.

Det börjar hända lite nu äntligen. LSS-teamet är jättebra och i början av februari ska vi åka och titta på bla bilder för scheman och hjälpmedel. Kanske vi äntligen kan få lite sånt nu. Åtminstone testa om något funkar.

Det verkar bli en uppesittarnatt igen

Jag satt uppe igår. Länge. Vid datorn mestadels. Inte bara för att jag fastnade som jag brukar. I fredags kväll bad Genbanken mig att stänga av larmet på medicinpåminnaren. Han har ju som sagt haft ont i magen ett tag och ville gärna sova ut på lördagen. Inte vakna till mitt larm alltså. Men jag kunde inte stänga av den. Så jag tog upp den i sovrummet för att snabbt kunna stänga av när den larmade. Jag brukar ju somna om så gott när väckarklockan ringer så inga problem här inte.

Tänkte jag….
Medicinufot pep igång 07.20. Jag vände på den. Satan. Alla tabletter ramlade ut över golvet. Fick visst inte larmat av den heller så den pep strax igen. Plockade ut ett batteri och drog täcket över mig igen. ….hmm… Tänk om jag tappar bort batteriet? Får nog sätta in det igen. Sätter det baklänges så funkar det inte. Hmm. Larmade felkod eller nåt istället.
Ut med batteriet igen. La det på ufot. Somnade till slut. När jag vaknade tog jag ner ufo och batteri. Duktigt va?

Fast glömde ta medicinen. Glömde sätta i batteriet.
Nu är batteriet borta och ufot larmar inte. Igår kom jag på medicinerna sent. Vid nio. Svalde ner alla som jag brukar. Senare kom jag på att det var väl inte det smartaste draget. Dimman lättade något och tankarna klarnade något. Kanske ska blogga ikväll.

Att jag blir tröttare av Concertan stämmer. Eller, inte tröttare, mer… Ja, nåt. Inte värst pigg. Mer samlad kanske är ordet. Eller nåt. Men sovatrött var jag inte. Runt halvfem var jag däremot det. Så då gick jag upp i sängen. Fast somnade inte på ett tag ändå.

Idag gjorde jag det igen. Svalde alla mina tabletter vid halv nio. Concertan också. Hoppas gårdagen tar ut sitt och jag kan somna tidigare.

Lite mer ordning på medicinerna

Nu har vi varit hos först sköterskan och sedan läkaren. Sköterskan var så homla tillmötesgående så det finns inte. Nu när sköterskan ska bytas… Det tog hon själv upp och förstod varför. Starkt gjort måste jag säga. Hon fick iallafall mycket att skriva i sitt kollegiehäfte. Hon brukar göra det.

Det har ju varit mycket med Decibels utbrott osv. Vi hade mycket att gå igenom. Vi tog också upp höstens skolstart. Vi vill ju ha till ett möte med berörda lärare och rektor och hela konkarongen. Det får inte bli en sån början som slutet har varit.

Sköterskan bad uttryckligen om att de på BUP skulle bli informerade och helst få medverka. Precis vad vi vill. Det bitet bra mycket mer om proffessionell personal talar om det de kan än om vi som föräldrar gör det. Föräldrar är ju bara överbeskyddande och överdriver verkar det som.

Sen kom vi in till läkaren då. Mästers tur att gås igenom. Vi pratade igenom medicinbytet som varit. Denna läkare var ju på semester när detta blev väldigt bråttom. Vi märker mest positivt. Nu har ju vi experimenterat lite. Den läkare som skrivit ut Concertan ville vi skulle ge en 10mg Ritalin på morgonen och sen hela dagsdosen Concerta till frukost. Vi tycker inte riktigt samma. Han får den 54:an direkt på morgonen, sen fyller vi på med en 18 vid middag och fyller på med Ritalin10:an på kvällen. Tyvärr räcker det inte hela vägen med det är långt bättre än innan.
Misters läkare tyckte det lät som ett bra upplägg. Han sa att vi till och med skulle kunna ge 2 st 18mg’are. Han sa att funkar det så kan man ju faktiskt sätta in en 27mg. Det har tydligen kommit en ny styrka. Annars är det ju 36 mg som kommer.

Ang Katapresanet som jag blev fundersam över. Vet inte om jag skrivit om det tidigare men Katapresan är ett medel mot högt blodtryck. Används numera endast till ADHD-patienter. Jag läste på fass om detta och där står det att detta tas intravenöst.
Ehm. Vad tänkte läkaren då funderade jag. Vi kan väl inte spruta sonen varje kväll?
Nu fick jag svar. I Sverige säljes detta endast som så. Akutpreparat. Om någon skulle komma in med akut högt blodtryck, då ges det intravenöst. Saken är att marknaden är för liten tydligen för att det ska finnas i andra former i Sverige. Som med allting annat är det pengar som styr.
Det finns alltså i tablettform. Kruxet är att man måste söka licens för den. Det är något omständigt. Så vi diskuterade andra lösningar. Det finns som bekant andra ADHD mediciner. Bland annat Strattera. Läkaren sa att denna ensam inte är aktuell för sonen, framför allt inte när det verkar fungera med Concerta. Annars har den ibland en något lugnande effekt. Han menade att i kombination med Concertan så kan den fungera väldigt bra. Han tar en kapsel till natten, låg dos på 18 mg. Denna sitter i många timmar och så hoppas vi på att pojken får lite lugn till natten. Hur det fungerar får jag återkomma med.

Vi fick också svar på vår iakttagelse som vi undrade om den verkligen stämmer. Att sonen ”går igång” på en extra kapsel Melatonin. Det låter ju märkligt nämligen men de gånger vi velat säkerställa oss om att Mister verkligen får sova och gett honen en extra kapsel så har det slutat med att han gjort precis tvärtom. Han har inte sovit ALLS!
Kan detta stämma eller är det en slump.
Läkaren såg förvånad och frågande ut, han hade faktiskt aldrig hört talas om det. Fass fick plockas fram och läsas, sökning blir såklart på Cirkadin som är Melatoninpreparatet som ska frälsa världen Leende konstaterar han att jädrar i det, så kan man faktiskt bli upprymd och aktiv osv av detta. Så fick även han lära sig något nytt

Bolltäcken ska sökas. Även en bolldyna eller liknande för Mister. Han ligger ju på alla stolar och med den svanskotan kan det inte vara bra. Eftersom tydligen habiliteringen inte anser sig ha resurser för dessa barnen så måste han skriva till någon vem det nu var.

Till slut var det då vikt och blodtryck. Vikten var uppåt bara sen ett par veckor. Nu har pöjken passerat 40 kg minsann. 155 cm lång är han också. Vojvoj. Det går lite fort tycker jag allt. Blodtrycket var bra också.
Nu ska han gå igenom Decibels mediciner också. Det kan nog behöva ändras lite där också tror jag.

Möte ang LSS

För över ett år sen blev Mister beviljad en stödfamilj. Vi hade ju fått veta att det finns i princip ingen att tillgå tyvärr så vi visste ju att det skulle bli svårt. Vårdbidraget vi sökte blev inte höjt, bland annat just för att Mister är beviljad en stödfamilj. Sen att det inte finns något stöd och avlastning med hjälp av stödfamilj hör uppenbarligen inte till saken.

Innan beslutet har vi varit på två informationsmöten med en handläggare. På första mötet fick vi veta att det fanns egentligen inte mycket hjälp att få. Ja denna stödfamiljen då, som praktiskt taget inte finns. Vad gäller korttidsboende så gäller detta helger med övernattning, vilket inte är aktuellt eftersom Mister inte kan sova borta. Allt annat var inte lönt att diskutera.

I våra samtal med C på Ginsten så tyckte hon att det var väldigt märkligt. Hon pratade med utredningspsykologen och de bestämde ännu ett möte med handläggaren på LSS där de också deltog själva. Det var samma handläggare denna gången men informationen var lite annan. Men fortfarande fanns det inte mycket som var aktuellt. Däremot bestämde vi detta mötet som en ansökan och papper skrevs under med det datumet. Beslutet blev att han har rätt till stödfamilj.

Bra så långt. Vi har väntat men inte direkt aktivt. Det finns ju liksom annat att fundera på i vardagen så inte håller vi reda på när beslutet fattades och hur lång tid som passerat. Det var i samtal med de på Familjecentrum det kom upp. Humdidum, ja hur längesen är det. Hämtade papper och oj, ett år sen…

A på Familjecentrum erbjöd sig då att ta tag i detta och ringa och fråga lite. Dagen efter, möjligen två dagar efter, så ringde det från LSS-teamet. Då visade det sig att de inte fått papprena dit från där beslutet fattades. De låg fortfarande kvar där och eftersom den dåvarande handläggaren slutat så var det ingen som hade koll på beslutet…

Idag har vi haft mötet iallafall. En trevlig och tillmötesgående människa. Vi riktar i nuläget in oss på ett korttidsboende men har möjligheten öppen. Hon tyckte vi ska kolla upp ordentligt ang Minimonster. I läkarintyg till dagis och deras resursansökan står där ju autismspektrumstörning. Isåfall bör han också ha rätt till LSS.

Vad gäller Decibel så måste vi verkligen kolla upp. Eftersom hon har ADHD-diagnos så ska hon per automatik höra till habiliteringen och därigenom få tillgång till de hjälpmedel hon behöver. Mister har Aspergers som ger rätt till LSS och då hör han inte till habiliteringen utan till Ginsten. Och där finns ingen hjälp att få med hjälpmedel… Så det måste vi kolla upp om läkaren har skrivit remiss till habiliteringen och hoppas på att den går igenom. Annars får vi börja bråka uppåt i leden och skriva insändare till tidningen osv

Vi kommer att ha en lång lista till det inplanerade läkarbesöket. Sköterskan är förresten numera utbytt. Igår ringde den nya sköterskan och kollade av diverse saker för att ha lite koll på läget.

Läget just nu är att hon från LSS ska försöka få till stånd ett studiebesök på korttidsboendet. Ev får vi också information om annat stöd med hjälp av teamet. Nu rullar det lite iallafall.

en boll. två boll. tre bolltäcken?

Imorgon kommer en dam från boendestödet. Usch, jag gillar inte ordet dam, det låter så damigt. Tant låter gammalt och kvinna låter uppstyltat. Så vem är det då som kommer tro? En dam? Eller bara hon från boendestödet? Det är första gången någon därifrån är där. Det är ansökt men inte beviljat, först måste det utredas. Och utredningen görs på plats i vardagen. Här ser ut som kom och hjälp just nu. Renoveringen breder ut sig känns det som. Plus allting annat som också verkar breda ut sig. Vet inte var jag ska börja och hur jag ska göra det. Men det får väl ordna sig ändå. Någon gång. Det kunde ju varit värre.

Ang bolltäcket jag har fått hem så var det visst väldigt bra. Jag har inte fått använda det själv ännu. Jo, lite i natt. Men ett bolltäcke ska man inte vara två under i en soffa. Framför allt inte tre. Det blev vi. Hon var något uppjagad i vanlig ordning vid läggdags och därför var hon nere med mig. Till sist somnade hon här nere i soffan med bolltäcket över sig. Försökte väcka henne sen och fråga om vi skulle gå upp eller om hon vill sova i soffan. Soffan blev svaret. Då la jag mig där också, om ifall hon skulle vakna mitt i natten och vara alldeles ensam på nedervåningen.

Till slut somnade även jag. Vaknade då och då när bolltäcket gled väldigt långt ner utanför soffan. Det väger ju dessutom lite så det är inte bara att dra upp. Sov lite löst från och till. Någon gång framåt småtimmarna kom Minimonster ner under bollarna han också. Då hade han vaknat och krupit ner i mammas säng, -men mamma var inte där. Hemska händelse. Han somnade. Vaknade. Pratade. Somnade om. Vaknade. Pratade. Kuckelikuuuu, kuckelikuuuu. Tuppen står här upp vid huset och ropar. Förbannade kreatur. Hade jag haft en pistol så hade den bränt av. Utan att öppna fönstret. Åtminstone tänkte jag så just då. I med mp3lurarna och på med musiken så somnade jag om till slut.

Ikväll var det diskussion om bolltäcket igen. Vi har fått införa varannan dag. Men båda sover bra under det. Första natten Decibel sov i det så vaknade hon glad dagen efter. Händer i princip aldrig annars…

Så nu är det till att bearbeta barnens läkare. Han har sagt at han kanske kan fixa ett och det skall han få göra. Så de får varsitt och jag kan få använda mitt. Kanske jag också kan vakna glad och trevlig?