Röntgen, poliskontroll, kalas och stugbesök, snäckor och vildsvin. 30 juni, 2009

Lördagen var innehållsrik. Det började med en tur till Falkenberg med Minimonster och hans hand. Igår var jag och barnen hos L o R. R var så klart på jobbet med kidsen var hemma så det blev lite lek. Jag fick tyvärr köra hem Mister efter ett tag när han inte klarade av varken sig själv eller andra. SöstraMi hämtade Decibel efter jobbet. Decibel skulle vara hos mormor på eftermiddagen, kanske de skulle handla eller bara hitta på något. SöstraMi skulle vara med. Minimonster däremot stannade med mig och i leken när de körde varandra på en elbil utan el, den är sönder alltså, så välte bilen och han gjorde illa handen. Han var ledsen en stund men sen gick det över. På kvällen däremot var den dubbelt så tjock, stel och gjorde massa ont.

Så en tur till Falkenberg blev det. Men vad kan de göra där en lördag mer än att titta, klämma och skicka en remiss till röntgen i Halmstad? Precis, ingenting så Halmstad blev det. Blev tillsagd att gå in på akuten så ordnar de resten. Bra, okej. Dit kör inte jag så jag ringde SöstraMi. Hade sån tur att hon och Mange var i stugan inte långt därifrån. Så jag brummade dit efter hennes instruktioner. Satt i tankar och svängde av för tidigt. Ner till stranden ska jag ju inte, måste svänga av och ut på stora vägen igen. Hoppsan, poliskontroll. Körkort och nykterhet. Körkortet låg men och nykterheten var det lilla problemet. Bara att blåsa. En trevlig polisman var det iallafall. Det gillas. Första gången sen jag tog körkort som jag blivit invinkad för kontroll.

Väl i Halmstad så satt vi både länge och väl på akuten och väntade. Och väntade. Och väntade. Till sist frågade vi om vi hinner leta upp kaféet. Fick komma in på ortopeden. Där undrar de om vi kommer från röntgen. Eh, nä. Vi har inte varit där ännu…. Då visar det sig att vi skulle kommit dit direkt eftersom det redan fanns en remiss. suck. Upp på röntgen och nu gick det undan i krökarna minsann. Snart var vi klara, det fanns inget allvarligt i handen. Ev skulle det kunna finnas en spricka i handen, ligger den stilla så syns det inget på röntgen. Blir inte handen bättre på en fyra, fem dagar ska vi tillbaka igen.

Sen körde vi hemåt, SöstraMi stannade i stugan och jag och Minimonster körde hemåt. De andra var ju redan på kalas så snabbt hem, kissa och ta några skallebankpiller och vidare sen. Kom lagom till kaffet och det behövdes ska jag säga. Supergott var det.

Sen ringde SöstraMi och frågade vad vi skulle göra ikväll. De skulle grila och ville gärna ha sällskap. Frågade barnen vad de tyckte och åka blev det. Hem och hämta lite extrakläder och sen vidare till Falkenberg igen. Grillade, prata massa strunt och på kvällen blev det en tur till stranden. Barnen gillade det. Minimonster badade faktiskt, Decibel samlade snäckor och Mister höll till i klitterna. Det var ju knappt något folk så till och med han gillade detta.

På kvällen satte vi på en film till barnen, fram med lite godis och mysade lite. Det blev Galenskaparna. Dom är roliga. På vägen hem på natten fick jag testat bromsarna på lånebilen också. Vi hade bytt bil med L o R redan på morgonen. De hade bestämt att åka till stranden allihopa med kvällen innan så kom hastigt och lustigt tjejen de är stödfamilj åt. Då blev det svårt att få plats i Volvon. Så vi bytte, de tog vår bil så tog vi deras. Bromsarna funkade på den också. mister som höll på att somna otroligt nog vaknade ganska ordentligt. Hela familjen vildsvin, stod på led över hela vägen. Mamman stod väl i diket kan jag tänka. Att det var ett tiotal kultingar, ganska så stora.
Sen stod en hjort över vägen. En bit bortanför sprang ett rådjur och till sist en hare. Ovanligt lite harar tycker jag.

Väl hemma somnade faktiskt barnen utan några som helst konstigheter. Helt troligt. En väldigt lyckad dag måste jag säga.

Möte ang LSS 5 juni, 2009

För över ett år sen blev Mister beviljad en stödfamilj. Vi hade ju fått veta att det finns i princip ingen att tillgå tyvärr så vi visste ju att det skulle bli svårt. Vårdbidraget vi sökte blev inte höjt, bland annat just för att Mister är beviljad en stödfamilj. Sen att det inte finns något stöd och avlastning med hjälp av stödfamilj hör uppenbarligen inte till saken.

Innan beslutet har vi varit på två informationsmöten med en handläggare. På första mötet fick vi veta att det fanns egentligen inte mycket hjälp att få. Ja denna stödfamiljen då, som praktiskt taget inte finns. Vad gäller korttidsboende så gäller detta helger med övernattning, vilket inte är aktuellt eftersom Mister inte kan sova borta. Allt annat var inte lönt att diskutera.

I våra samtal med C på Ginsten så tyckte hon att det var väldigt märkligt. Hon pratade med utredningspsykologen och de bestämde ännu ett möte med handläggaren på LSS där de också deltog själva. Det var samma handläggare denna gången men informationen var lite annan. Men fortfarande fanns det inte mycket som var aktuellt. Däremot bestämde vi detta mötet som en ansökan och papper skrevs under med det datumet. Beslutet blev att han har rätt till stödfamilj.

Bra så långt. Vi har väntat men inte direkt aktivt. Det finns ju liksom annat att fundera på i vardagen så inte håller vi reda på när beslutet fattades och hur lång tid som passerat. Det var i samtal med de på Familjecentrum det kom upp. Humdidum, ja hur längesen är det. Hämtade papper och oj, ett år sen…

A på Familjecentrum erbjöd sig då att ta tag i detta och ringa och fråga lite. Dagen efter, möjligen två dagar efter, så ringde det från LSS-teamet. Då visade det sig att de inte fått papprena dit från där beslutet fattades. De låg fortfarande kvar där och eftersom den dåvarande handläggaren slutat så var det ingen som hade koll på beslutet…

Idag har vi haft mötet iallafall. En trevlig och tillmötesgående människa. Vi riktar i nuläget in oss på ett korttidsboende men har möjligheten öppen. Hon tyckte vi ska kolla upp ordentligt ang Minimonster. I läkarintyg till dagis och deras resursansökan står där ju autismspektrumstörning. Isåfall bör han också ha rätt till LSS.

Vad gäller Decibel så måste vi verkligen kolla upp. Eftersom hon har ADHD-diagnos så ska hon per automatik höra till habiliteringen och därigenom få tillgång till de hjälpmedel hon behöver. Mister har Aspergers som ger rätt till LSS och då hör han inte till habiliteringen utan till Ginsten. Och där finns ingen hjälp att få med hjälpmedel… Så det måste vi kolla upp om läkaren har skrivit remiss till habiliteringen och hoppas på att den går igenom. Annars får vi börja bråka uppåt i leden och skriva insändare till tidningen osv

Vi kommer att ha en lång lista till det inplanerade läkarbesöket. Sköterskan är förresten numera utbytt. Igår ringde den nya sköterskan och kollade av diverse saker för att ha lite koll på läget.

Läget just nu är att hon från LSS ska försöka få till stånd ett studiebesök på korttidsboendet. Ev får vi också information om annat stöd med hjälp av teamet. Nu rullar det lite iallafall.

Det skulle behövas fler 26 maj, 2009

Tidningarnas Telegrambyrå (TT) – 26.05.2009 10:02
Brist på blod stoppar operationer
Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingas ställa in operationer på grund av brist på blod. Sjukhuset har finkammat hela landet och får nu leveranser med taxi. Men risken är stor att det inte räcker.

Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingas ställa in operationer på grund av brist på blod.

Enligt Johan Rönnelid, överläkare inom klinisk immunologi och transfusionsmedicin där, har sjukhuset finkammat hela landet och får vissa leveranser med taxi, men risken är stor att det blodet inte räcker.

Han uppger i ett pressmeddelande att det framför allt är brist på blodgrupp 0 och B.

Att sjukhuset tvingas ställa in operationer är mycket sällsynt och har inte hänt på flera år. Orsaken till bristen på blod uppges vara en alltmer avancerad sjukvård där ingreppen kräver mer blod.

 

Det verkar vara verklig anemi inom sjukvården.  Man hoppas ju att det inte är en själv som råkar drabbas av en inställd operation någon gång.

Jag ska faktiskt in för blodgivning den 2 juni. Jag hoppa ju det iallafall, antar att det beror på blodvärdet och sånt. Men tanken är den. Har varit länge. Men så piercade jag mig och fick karens. Sen tatuerade jag mig och fick karens. Sen tatuerade jag mig igen… Men nu kanske.

Gå in på Geblod och läs igenom. Kanske tom skriva i en anmälan?

Landstingets moment 22 4 februari, 2009

Har man funktionshinder i någon form så har man rätt till hjälpmedel. Vuxna såväl som barn. Men inte alltid. Det beror på vilken väg in du kommer. Och om du kommer som vuxen eller barn. Kommer du som vuxen via t ex vuxenpsyk och det visar sig att du har låt säga ADHD. Då kan du behöva diverse hjälpmedel för att underlätta saker och ting. Dessa hjälpmedel är gratis, man bara lämnar tillbaka när de inte behövs mer eller av andra skäl. De är personliga så vem som helst kan inte få dessa. Har du då som vi sa ADHD så får du komma till en arbetsterapeut. I denna kommunen så är det till vuxenpsyks arbetsterapeut. Där får man hjälp och kanske utskrivet hjälpmedel till sig.

Detta är ju jättebra. Allt funkar som det ska. MEN…

Så kanske man istället kommer som barn. Det kanske finns misstankar om ev funktionshinder, det skulle ju kunna vara ADHD. Då kanske man får en remiss till Habiliteringen. Och där blir man utredd och genomgången och samtalad och hjälpt. Iallafall om allt går som det ska. Du får dina hjälpmedel via habiliteringen och stödet osv…

Detta är ju jättebra. Om allt funkar som det ska. MEN…

Så kanske barnets föräldrar söker sig till BUP. De har ju haft kontakt tidigare och föräldrarna misstänker själva vad som kan vara svaret. Det skulle ju kunna vara ett funktionshinder, det skulle ju kunna vara ADHD. Det skulle ju t om kunna vara lite till? Svaret blev som föräldrarna trodde. Det blev ADHD. Och lite till. Barnet fick komma till en annan kommuns BUP, där det även fanns läkare lite mer specialicerade på npf.  Man tror ju att nu ska vi få massor av hjälp.

Det blev lite hjälp ja, men som inte funkade på grund av att den som skulle hålla i strukturen själv inte hade någon struktur att hålla på strukturen. Då kan man behöva hjälpmedel. Den som ska hålla strukturen men inte kunde kan få hjälp för sin egna struktur men inte för att barnets egen struktur. Jag vet SöstraMi, jag är bara lite ironisk

Vad händer då med barnet? Jo, barnet har kommit till BUP och fått sin diagnos där och där finns ingen arbetsterapeut. Den finns på habiliteringen men eftersom barnet har kommit direkt till BUP och fått sin diagnos där så finns det ingen ingång till habiliteringen. Ingen Habilitering, ingen arbetsterapeut. Ingen arbetsterapeut, inga hjälpmedel. Barnet har fortfarande sin diagnos. Barnet behöver fortfarande hjälp. hjälpen finns. I massor. Det finns massor av hjälpmedel för att underlätta för barnet. Oavsett ur mycket det finns så finns det ingen hjälp för barnet, för barnets föräldrar valde fel dörrhandtag att hänga i.

Landstinget har skyldighet att erbjuda alla barn, ungdomar och vuxna att få tillgång till hjälpmedel och lättare klara sin vardag. BUP ingår i landstinget. Men ändå finns det ingen som kan ge barnet det han har rätt till. Barnet medicineras och det förväntas att hans föräldrar ska vara barnets kom-i-håg resten av livet. Jodå, visst är det så, annars hade ju barnet fått sina hjälpmedel för minnet. Men de finns inte. Inte innanför den dörr barnet kom genom. Den finns inom den andra, den dörren som nu är stängd. Barnet har fortfarande sin diagnos. Barnet behöver fortfarande hjälp. Men han får ingen.

Barnets mamma har också diagnos. Hon får hjälp. Men bara till sig själv. För hjälpmedel är personliga. Och man är bara sin egen person. Så mamman får fortsätta tänka åt barnet. Och åt barnets syskon som också blev insläppt via fel dörr. Och åt minstingen, som hade foten inne i rätt dörr men som blev insläppt i fel iallafall. Mamman ska tänka åt alla dessa. Men bara tills de fyllt 18. För då hör de till vuxenpsyk och får sina egna hjälpmedel.

Vilken tur att mamman får tillgång till hjälpmedel.