Också en latmask kan vända på sig

Fast inte lika fort.
Jodå så är det. Jag har börjat på Zumba. Först testade jag ju och talade om för SöstraMi så himla kul det var. Närsta gång är det DU som följer med! Punkt basta.

Nästa gång var vi anmälda till en hel omgång. 10 gånger, eller 11 faktiskt för första var prova-på.
Givetvis så blev inte den för mig, jag har bestämt att lägga ut mina leder på Blocket. Undrar om nån vill ha dom?
Skulle nog inte tro det. I vilket fall hade jag väldigt svårt att gå den dagen. Men tog igen det nästa gång.
RIktigt kul
Inte jättebilligt med mammi är snäll så hon betalade 5 av de sex hundralapparna. Både för mig och SöstraMi.
Gången efter var inte heller min dag, låg i soffan mest hela dagen och knaprade tabletter som inte hjälpte. Fy vad ont jag hade.
I måndags hade jag ont men tabletterna hjälpte lite. SöstraMi kom hit en sväng. På kvällen skulle hon träna.
När? Vad? Vart? Hur?
Klockan 19.00. BodyCombat. I Fegen. Ska du med? Lite box, lite styrke, lite kul. Vet inte har aldrig testat förr. Men Åsa sa det var askul.

Böjde mina kroppsdelar några extra gånger, de håller nog. Tabletter en stund innan. Är det armhävningar och sånt så får jag titta på, annars går det åt helvete. japp. Bestämt. Det måste jag ju testa.

Det där var ju riktigt jävla kul. nu du SöstraMi ska vi ta ett papper och betala in avgiften. Ska vi? Japp. Det ska vi.
Nu är vi bokade söndag och måndag. Så det så

Fan, kanske blir redo för Beach 2011. Inte för att jag en enda gång kommer att lägga mig på Beachen men iallafall
Kanske på baksidan? I sällskap med katten.

Moi mukulat

Idag har jag massor att göra men ingen motivation. För en gångs skull sitter jag faktiskt vid datorn. Det var längesen nu. Senaste uppdateringen tom.

Idag hade jag bestämt att jag och Decibel ska klä av och packa ner hennes plastgran som står och barrar på rummet. Nåja, kanske inte riktigt. Tyvärr, för hade den barrat hade den inte samlat så mycket damm.
Dessutom ska jag hjälpa Mister med att få iordning i sin bokhylla. Det har ju flyttats runt igen. Nä, jag vet inte för vilken gång i ordningen.

Jag kom på att en av expedithyllorna i entrén skulle faktsikt passa fint på Misters rum. Just som han önskade. Gör jag så får jag ju turligt och planerat nog en tom hylla att flytta in till Minimonster. Sagt och gjort. Tömma Misters och baxa in till Mini. På hans rum hade någon släppt en bomb så det var bara att hugga tag. Plocka upp, flytta runt, tömma och bogsera. Till sist blev rummet möblat, sängen renbäddad, bokhyllan fylld och rummet dammat och dammsugit.
Ner och lyfta ner expedithyllan från den andra.. Just ja. Det var ju tungt, det höll på att kosta några tår. Troligen en något sned rygg också, skulle tro att kiropraktorn har något att säga.. Det hade han sist jag släpade. Genbanken fick hjälpa mig.

Expedithyllan vi hade som tv-bänk har redan fått flytta på sig. Nu är den tömd och en annan tv-bänk på plats. Nu SöstraMi kan du hämta din hylla

När jag och Lotta storhandlade sist hittade jag en vaxduk. Den måste ju så klart på bordet.

Sen avslutade jag med att flytta på köksbordet, rådgjorde med Mister. Idén jag hade var bra men inte tanken. Jag ville flytta Minimonster till kortsidan mot väggen och förhoppningsvis slippa lite spring. Icke, där ville Mister sitta. Ja ja. Okej då.
Genbanken sa att det bliev bra detta men nu kanske vi kan få sitta här några år? En fem-sex?
VAAAA??!!! Du är inte klok på en fläck. Du är galen. Vad menar du?
De flesta har sina möbleringar länge. Vissa har samma plats i både femton och tjugo år.
:-O Ååååh nej. ICKE!! Jag satt en fulstämpel i pannan på honom. Usch, såna idéer.

Sen har jag lite andra planer…. Men först ska jag släpa ut den stoora kistan ifrån sovrummet. Och fixa kontor i hallen.

Jag skulle ju tvätta hästtäcken idag också ju. Efter att jag hängt upp tvätten som ligger i maskinen.
Kanske jag skulle ta min tablett idag.. Kanske jag kan hitta lite fokus då.
Har nog inte tagit mina värktabletter heller när jag tänker efter. Hur fan ska jag få fulleffekt när jag inte ens kommer ihåg tabletterna?
Kanske skulle letat upp batterierna till medicinufot så det kan larma. Sen.
Så trött på mina leder nu alltså. De gör ju ont jämt och när de inte gör ont så gör det mera ont. Ska testa gurkmejatabletter nu. Sånt gav jag ju hästen så kanske det kan funka på mig också.

Detta och mycket mer kan man läsa på Nyfiken Vital

Traditionell användning av gurkmeja
Gurkmeja har använts under lång tid traditionellt i Indien, Kina och fler asiatiska länder. Det används för att behandla matsmältningsproblem, inflammationer, leversjukdomar, menstruationssmärta, hudproblem och för sårvård.

Gurkmeja mot reumatism och andra inflammationsjukdomar
Gurkmeja kan ha god effekt vid reumatism och andra sjukdomar med kroniska infektiner, stela leder m.m. Morgonstelhet, svulnader i leder och rörlighet förbättras.

Gurkmeja har tämligen kraftiga antiinflammatoriska egenskaper. Curcumin påverkar två enzymer i kroppen lipoxygenase and cyclooxygenase-2 (COX-2) vilka båda sprider och bibehåller inflammation.

Men nu blir det vanliga recepterade värktabletter, de får duga tills gurkmejan kommer med posten.

Och äntligen kan jag ha musik i köket. Vi flyttade hit de stora högtalarna, vi har ju redan andra till tv-n. Sen tog vi den gamla förstärkaren och fixade in i en hylla dvs Genbanken gjorde en ny hylla. Sen kopplade han ihop det med de nya sladdarna han köpt. Till största delen för min skull för att jag vill ha mycket och hög musik. Mycket bas och mycket ljud Då mår jag fint.
Han tycker jag spelar lite konstig musik. Men tippar mest på att han har några extra krumelurer i öronen som gör att han hör bakvänt. Min musik är bra Speciellt på hög volym. Oh nu kan jag spela högt. I köket. UTAN att tv-förstärkaren blir tyst och markerar protect.

Pengar gjordes för att rulla. Betalkorten gjordes för att dras. Internetbanken gjordes för? Rulldrag utan galoscher?

Pengarna har inte ens landat på kontot innan de ska ut snart igen.
Jag och L skickar in beställningen på örter idag.
Det blev för min del en liten lista på
1 kg Gurkmeja (malen)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses hjälpa vid inflammationer i leder, muskler och andra organ.

1 kg Salvia (hackad)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses vara sammandragande, antiseptisk, aromatisk samt stimulera livmodern.
Plus en massa andra bra saker.

1 kg Vitlök (granulat)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses vara antiseptisk, antibiotisk, slemlösande, svettdrivande samt motverka blodproppar.

1 kg Älgört
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses hjälpa vid reumatiska besvär och febersjukdomar. Anses vara antiseptisk och inflammationshämmande vid magsår och magkatarr. Utvärtes i omslag vid svårläkta sår.
Denna har jag framför allt tänkt att testa på mig själv och mina leder. Att jag har både magkatarr och svårläkt irriterande eksemliknande utslag i ansiktet är väl bara ett plus. Så får jag testa ordentligt Det står i min bok Huskurer och läkekonster att Älgört innehåller salicylsyra, dvs naturligt magnecyl. (acetylsalicylsyra) Det står: ”Det har länge varit känt att en halv till en tablett om dagen av acetylsalicylsyra kan förhindra blodpropp, eventuellt också slaganfall. Medlet anses också vara bra för att förhindra grå starr, graviditetsförgiftning, kanske också Alzheimers sjukdom. Helt nya rön visar också att en sådan värktablett om dagen skulle kunna motverka polyper i tjocktarmen, ett förstadium till tjocktarmscancer.”
Nu har ju inte jag lust att äta en tablett varje dag helt i onödan men en kopp älgörtste kan ju funka.

* Källa: Borgeby Kryddgård

Det kostar ju en del förstås men oj så friska vi kommer att bli, jag och hästarna. haha.

Noll-koll har hittat tillbaka…

Jodå, nu har hon hittat fram till skrivsidan igen. Hon har liksom inte haft vare sig tid, lust eller inspiration att hitta hit även om tankarna funnits. För nog har det hänt saker hos Noll-koll. Både roligt och tråkigt.

Det absolut tråkigaste är ju att vår fina Aijo som vi skaffade oss för ganska lite sen blev halt. Jag var inne hos veterinären med honom men det fanns ingenting på röntgen att hitta. Vi körde en 10-dagars medicin och vila. Hehe, hur lätt det nu är med en Aijo, det blev inte riktigt 10 dagar om man säger så… Han verkade iallafall bli bättre i sitt ben och det var ju bra.

Fast några dagar efter så började han att halta från och till igen. Dessutom inte bara på vänster som tidigare, jag tyckte det kom från höger också. Ibland verkade han stel baktill också. Hmm… Inte bra detta. Däremot verkade han fortfarande inte direkt smärtpåverkad utan fräste på som alltid, full fläta ska det vara enligt honom. Det blev dock inte bättre trots att vi läta honom gå små promenader, inte springa massa, -vilket var det värsta att få till. Så en dryg månad senare var vi tillbaka hos veterinären för en ny röntgen.

…Den var inte bra alls. Från att inte finnas någonting på bilderna var det så att tom jag kunde se förändringarna på hans armbågsled. Vet gav honom ingen bra prognos. Eventuellt kanske det skulle gå att operera men men tvivelaktigt resultat. Det är en stor hund med stor belastning på frambenen. Det blir ännu mera vila för honom, som redan var ett helvete i tio dagar, nu pratar vi minst en månad… Dessutom var han inte försäkrad när vi köpte honom så kostnaden skulle vi få stå för. Hon skulle iallafall gå igenom bilderna med ledspecialisten och kirurgen och höra av sig efter ett par dagar.

Under tiden hade vi beslutat att kan de ge en bra prognos ang operation så löser vi det med pengarna. Verkar det tveksamt och man kanske får göra det igen och kanske igen så utsätter vi honom inte för allt….

Torsdagen kom och veterinären hörde av sig. Den redan dåliga prognosen Aijo hade visade sig vara ännu värre…
Han hade Arthros i vänster armbågsled och det fanns misstanke om det även i höger armbåge. Att han dessutom stelnat baktill… Och att det gått så fort… Ja det fanns inte mycket positivt för lille Aijo.
Hon menade att visst kan han lära sig leva med smärtan men nää, det är inte rätt. Ja kunde ju bara gå till mig själv som har ont i händerna titt som tätt. Men på min röntgen syns inget, på hans syns det. Fort gick det också, hur ser det ut nästa månad? Och nästa? Ska han aldrig med kunna springa så fort och stolligt som han levde för? Nä, vi bestämde oss rätt snabbt. Men enkelt var det inte…. Samtidigt var det enkelt. Eller beslutet var enkelt med hjärnan men när man kopplade in hjärtat så var det inte lika enkelt längre.

Vi bokade tid ganska snart för att göra det. Eftersom semestern väntade bara ett par veckor efter ville vi ha gjort det innan. Aijo skulle ju ändå inte följa med i vilket fall. Vi hade ju bara gått i Norge och oroat oss för hur det går för honom, om han hade ont osv. För att inte tala om det som vi måste göra när vi kom hem…. Nä, man behöver inte göra det värre än det redan är.
Så kom dagen… Decibel kom in med posten. Där låg diplomet efter avslutad lydnadskurs på Brukshundsklubben. Det var väl himla roligt men…. Ikväll finns han inte mer ju.
Det blev jag, Genbanken och Decibel som åkte iväg. Värst var att Aijo som tidigare somnat som klubbad av de lugnande sprutorna inte somnade alls… Han kämpade in i det sista så jag fick hålla honom ordentligt för att han skulle vara stilla. Det blev en hård kram för honom… Andra sprutan gick fort… Vi var kvar en stund innan vi tog honom med oss hem.
Vi hade redan grävt en grav i trädgården för honom. Minimonster var med men Mister orkade inte.
Vi planterade blommor och gjorde fint. Nu har vi inte längre någon hund
Kanske det blir en när man minst anar det. Alla hundsaker finns här, nedpackade i en låda.

Mildväder

Idag har temperaturen gått uppåt på gradmätaren. Det visste jag redan innan jag ens tittade. Hur?
Jag känner det. I händer och fötter. Framförallt händer. Det gör ont. Värker och har sig.
Lagom roligt att säga till folk att man har ont och inte kan göra saker när varken blodprov eller röntgen visade minsta lilla.
Det kan lätt bli att man blir stämplad som hittepå… Jodå, precis så är det.
Men jag hittar inte på. Jag har ont.
Jag får väl göra mig en kopp te istället. Det hjälper inte nä, men det värmer en liten stund.

Det snöar idag också. Det är fint. Däremot gillar jag inte vallen som plogas upp nere vid vägen. Backen upp till huset är svår nog ändå att köra upp i. I söndags var det snäppet värst. Vi hade som sagt vänner på besök i lördags. Barnen var ute och lekte och kom med den otroligt ”intelligenta” att bygga ett gupp mitt i backen…
För att den skulle hålla ordentligt hade de olovandes sprungit in i källaren och hämtat vatten att frysa snön med. Det funkade bra kan jag tala om.
Genbanken hade att göra med att hacka loss guppet så vi kunde få upp bilen till gårdsplanen.

Det finns tillfällen man önskar att uppfarten varit asfalterad. Eller att sandning ingick i vägverkets repertoar även på privata vägar. Vi skulle behövt ett grustag på gården för att klara vintrarna enkelt. Och en traktor att skotta med. Å andra sidan, det ger lite spänning i tillvaron att ställa sig frågan Kommer jag upp för backen idag med bilen eller måste jag gå upp?

Idag gick det rätt hyfsat. Först en sladd över vallen och sen är det långsam körning tvåan som gäller. Håller tummarna varje gång

I eftermiddag sladdar jag över vallen igen. Jag tänkte ta med Decibel till Glasögonfabriken och leta upp ett par fina glasögon. Hon är nervös inför skolan med glasögonen. Tänk om de skrattar. Pojkarna i hennes klass gör det garanterat, de är ibland rent elaka, men bättre att se dåligt och kunna få hjälp än att ”fatta” dåligt och behöva leva med det… Dessutom är hon jättefin i glasögon. Vi hittade ett par blå bågar som hon fastnade för, sist vi kikade. Och ett par bruna. Passade henne som en smäck. Nu ska bara beslutet fattas.

Helt meningslöst läkarbesök

Det var dags idag för Minimonster att kontrolleras igen på hudmottagningen. Idag skulle jag också undersökas, jag har massa vita prickar på armar och ben och TS kan vara ärftligt. Därför skulle båda kollas.

Men hallå så oseriöst. Tidigare när Minimonster blivit undersökt har de lyst över kroppen med en speciell lampa, de menar att vissa fläckar kan vara svåra att se alltid. Men idag? Ehhm, en aning oseriöst är känslan.

Vi fick träffat ”Bubba” iallafall. Förstod ungefär varannan mening av vad han sa. Det hör egentligen inte till saken men jag gillar att förstå vad som sägs, jag känner mig dum om jag måste fråga om gång efter annan. Ohyfsad.  Han visste knappt vad som skulle undersökas så journalen var nog inte läst innan. Han tittade snabbt igenom Minimonsters armar och den hudförändringen han redan har. Vi fick frågan om han har fler. Svar nej. Sen kollade han journalen….

Genbanken påminde sen om att jag skulle kontrolleras jag också. Jasså? Har du varit här innan, har du fått en kallelse? Ja titta det har du… Ev skulle Genbanken också undersökas men vi brydde oss inte om det. Han tittade som hastigast på mina armar, kom på att ta av dig på överkroppen. Hur är det med benen? Samma, ta du av dig då. Snurra ett varv. Färdigt och inget ärftligt här. Tack och hej, jag meddelar Barnkliniken.

Eeh? That’s it. Och vilken nytta skulle detta vara för. Det hade ju tom Dr Hjälplös på Vårdcentralen gjort bättre. Men ja ja, nu är det gjort iallafall. Minimonster tröttnade ju rätt fort i vanlig ordning och hamnade på golvet, närmare och närmare britsen. Sen kan han inte hålla sig utan börjar rycka och dra i grejerna. Hissa upp, hissa ner. Upp lite till. Neråt funkar bra det också. På vägen hem berättade Genbanken att när vi var iväg och gjorde mina prover så talade Minimonster om för honom sen att nästa gång vill han ha mycket mer tid hos doktorn. Ensam, när doktorn går ut från rummet, så han kan bli färdig med sina experiment…

Har fått ringt om prov och röntgensvar. Vet inte vad jag tycker… Bra, givetvis men… Ja röntgenbilderna visar inga skelett, -eller ledförändringar. Och det är ju bra. Absolut. Men… Vad är det då som gör så förbannat ont? Varför är jag så förbaskat trött, just för att jag har så förbannat ont? Ingen aning. Provsvaren ville hon i växeln inte ta, märkligt, för vanliga blodprover har jag fått reda på av växeltelefonisten förut. Men detta är kanske lite andra prover så då är det läkaren som tar det. Tyvärr är han på massa utbildning och troligtis ledighet och komp också. Ingen aning. Hon bad mig dröja och läste igenom provsvaren för hon funderade över om en annan doktor kunde ta det. Men undrade om jag kan vänta till Dr P kommer tillbaka. Jodå, det kan hon. Har hon haft ont så här länge så räknar jag inte med stordåd bara för att provsvaren berättas en vecka plus eller minus.

Sen vet man inte vad man ska tänka. Är detta det absoluta, att läkaren ska ta provsvaren på sånt som inte är vanliga blodprover? Eller är det så att något kanske visades? Eller det är kanske så att ingenting visar på proverna men det ska vara rätt läkare för att han ska besluta om hur man ska göra vidare? Skit samma, jag har gärna rätt läkare, Dr Hjälplös frågar väl bara vad jag vill ha för medicin… :-p

Så fick jag ju plockat in grenarna idag. Nu ligger de fint på storarumsgolvet och väntar på att hängas upp. Men inte nu. Senare idag är det EVK för Decibel. Decibel ja, Genbanken ringde innan efter att ha fått ett samtal från skolan. På Genbankne lät det nästan illa, hon hade gjort något, han var inte säker på vad men fått en ordentlig blåtira och bula i ansiktet. Oops. Ska bli intressant att se tänkte jag.

Hon kom hem för en stund sen, hon har gjort en ”Noll-koll-Carlsson” ju Pratat med en kompis och gått rätt in i en stolpe. En klassiker Men ont hade hon ju. Lite blått och rött men inte alls vad det lät som att vara. Så det går snart bort. Ska bara bli lite gult och grönt först.

Första advent idag.

Redan första advent alltså. Det är ju inte klokt ju. Vart har tiden tagit vägen, jag har ju massor kvar på min måste-lista. Och det mesta ska ju vara klart innan jul. På Gekås brukar man ju hitta det mesta, .kan undra om de säljer tid där. Isåfall ska jag ha en container minuter. En papperspåse timmar också kanske. Eller fem.

I helgen har vi haft en inneboende hos oss. En vän har problem med sin hund som hon inte kan lämna ensam överhuvudtaget. Ja, jag menar överhuvudtaget. Hon kan inte ens gå på toaletten själv, försöker hon så låter hunden döende.
När hon lämnade huset en halvtimme eller så kom en granne och frågade lite generat om vad hon gör med hunden. Om hon har slagit ihjäl den eller så. Hmm… nä, jag gick hemifrån….

Så kan man ju inte ha det. När den stora skräcken är att man ska bli sjuk. Inte för egen del. Inte för dotterns del utan för hundens del eftersom INGEN vill ha henne hos sig. Rekordet är väl en timme innan samtalet om mordhot på hunden kom.

Så kan man ju inte ha det. Kom du hit med henne sa jag. Här kan hon ju försöka att yla sig hem. Jo jo.
Sagt och gjort, hunden kom hit i fredags kväll.
Den första halvtimmen fick hon för egen del. Sprang runt och letade och ropade och skrek efter sin ägare. Sen klev Noll-Koll in och talade om att nu är det nog. Nu är det ”platsen” som gäller för din del. Punkt och utropstecken.
Visst var hon orolig och visst letade hon. Men sakta med säkert sökte hon oss andra för sällskap. Första natten hade hon lite jobbigt vid läggdags, men inte värre än att det gick att stå ut med och hon lugnade sig fort. Jag och hon intog soffan. Nu under sovrumsrenoveringen har vi haft vår säng inne hos Minimonster. Där höll denna kvällen en katt till och är det något våra katter har stor, för att inte säga enorm skräck för så är det hundar. Detta trots att vad vi vet så har det aldrig varit någon hemsk händelse med någon hund. Men farliga är dom. Så för att katten skulle få lite lugn så tog jag och hunden soffan.
Men i lördags bra vi in våra saker i vårt nyrenoverade sovrum och då sov vi alla där. Ja, Minimonster också faktiskt. Det var visst så att katten hade inte ens vågat sig ut ur rummet, och behov har ju alla levande varelser… Även om det till nöds måste bli i en säng…

Men nu har hunden åkt med matte hem. Och jag har lite smått svårt att skriva just nu. En av pälsbollarna ligger över mina armar. Endast händerna är fria. Lite rörelseinskränkning alltså. Men vad gör man inte nu när de har lidit hela helgen.
Hunden då? Hur gick det? Jodå, vi märkte klar bättring här hemma. Hur det blir hemma hos hunden och ägaren är en annan sak men förhoppningsvis kanske man har brutit ett mönster och kanske det är lättare att börja om. Det vet man ju själv om nåt blir fel. Ruskigt svårt att komma till rätta med. Även om man så vet vad som måste göras så är det svårt att få till det. Mer instruktionsböcker till folket. Gärna med steg för steg. Gör så här. Tänk på det där. osv.
Fast det finns kanske redan fast inte av den sorten jag vill ha.

Så var det ju advent också. Jodå, vi har faktiskt fått tänt vårt ljus. Hängt upp stjärnor också. Fast tre fönsterstakar var sönder. Det är ju märkligt. Varje år är det alltid nåt galet med dom. All julstädning däremot, allt jag skulle hinna med i helgen har inte blivit gjort. Fast det beror faktiskt inte på slarv denna gången. Faktiskt har jag haft så förbaskat ont i mina händer att det satt sig som silvertejp runt orken. Jag låg på soffan en pinsamt stor del av dagen. Fast jag hjälpte till att bära in våra sängar iallafall. Och bädda. Lite. Och hängde upp gardiner. Ostrukna. Fast de ska inte hänga kvar så det gör inget. Idag har jag fått gjort lite mer istället. Stallet har jag fixat ikväll och nu avslutar vi med glögg och pepparkaka. Gott! Det är julfeeling det.

Tummen ur

Jag har långt om länge fått tummen ur och ta tag i utredningen ang mina leder.
Min farfar har reumatism så vem vet, kanske har det gått i arv. Mor min har också knas med lederna. Knutor och grejer.

Frågade för ett tag sen Bio”pappa”s ex om det är fler än farfar som har skiten. Eller ont för den delen.
Fick ett långt svar om lastbilschaufförers arbetsmiljö och förslitning. Ingen har nåt knas alls….
Fast jag har en liten klocka plingande att även Bio”pappa” har ont. Men nä, tydligen inte. Och ingen annan heller…

Så såg jag en status på Fejsboken om influencavaccin, högrisk och cellgift. ??? Min syster. Cellgift? Har jag missat nåt?
Då visar det sig att hon fått ledgikt och behandlas med cellgift. Är inte helt säker om ledgikt i Norge är ledgångsreumatism i sverige… Men skit samma. Det är med lederna iallafall.
Passade på att fråga om hur det är med Bio”pappa” och hans leder. Svar: ingen diagnos men har klagat över ont i händer och skuldror i många år.
Av en annan syster fick jag reda på att vår farbror visst har väldig ledvärk.
Jag undrar ju varför jag inte kunde få veta det. Det är väl inget hemligt direkt. Jag undrar ju mycket för att i sjukvården att helst ska man ha diagnostiserat sig själv innan man går dit. Nåja, riktigt så illa är det ju inte men jag har sökt för lederna förut och får alltid frågan om det finns i släkten osv. Är det bara en i släkten så är denna inte mycket att hänga upp sig på och då görs inte prover. Finns där fler tänker jag att då händer det saker snabbare. Eller om man kommer till en bra läkare

Inte nog med de tre männen och en kvinna på ”Bio”pappa”s sida så har jag ju Mor min också. Och av henne fick jag just veta att en moster till mig får cellgift varje vecka som behandling för sina leder. Hon trodde också att hennes farmor skulle ha svår reumatism…

Vilka odds… Bäst att hålla tummarna. Så hårt det nu går för nu är jag inne i en extremt ontperiod. Inte nog med att det är stelt och gör ont hela tiden, jag är så trött så trött och orkar ingenting heller. Dessutom sätter det sig på huvvet. Jag menar, torktumlarhuvud har jag i vanliga fall, nu är det ju minst ett lass grus i den också.

Iallafall så fick jag ur den värkande tummen och beställde tid på vårdcentralen. Medan jag pratade med doktorn försökte Minimonster bygga om undersökningsbritsen. När jag intog provtagningsstolen försökte han ändra på den också.
Hyperaktiv?? hmm…. Bara lite… Doktorn tänkte nog sitt och skrattade. Sen skickade han remiss för röntgen.

Igår var jag på röntgen och nu väntar jag bara på svaret. Vet inte vad jag vill ha för svar egentligen.
Ja, det är reumatism? Nä det vill jag inte. Jag vill inte ha sånt skit. Det gör ont och kommer med stor sannolikhet inte heller att försvinna även om det finns de som har sån tur.
Nej, det är INTE reumatism. Nä det vill jag nog inte heller ha. För då vet jag ju fortfarande inte varför jag har så helvetes ont och har haft i många år. Vad är det då för något? Inbillning?
Frågan är vad som är värst, fakta eller inbillning. Båda gör ju ont. Skillnaden är att den inbillade sjuke inte kan få smärtlindring eller broms för det finns inget att varken lindra eller bromsa…

Nåja, bara att vänta och se. Nåt får jag väl veta hoppas jag.

Beställt läkartid

Helt otroligt!
Jag har beställt tid på vårdcentralen nu. Blodprover för att kolla varför jag har blodbrist. Det var iofs inte den mesta anledningen. Vaknade med leder stela och utan kraft. Ute öste regnet ner. Väderomslag. Det dröjde inte länge innan jag hade förskräckligt ont i mina händer. Närapå outhärdligt.

Så kom det sig att jag ringde och beställde tid för blodprovet också. Allt på en gång. Kan undra om jag kan komma ihåg att be om den där mandeloperationen. Ska försöka verkligen. Känns lite behov nu. Folk börjar bli förkylda verkar det som. Haft lite irritation i halsen idag. Någon halsfluss vill jag inte vara med om. Halsböld ännu mindre.

Nu känns lederna bättre. Som alltid när man beställt tid för undersökning. Men vidare styrka i händerna har jag inte. Känns klent. Gammalt och skröpligt.