En outvecklad vampyr med tänderna på kistbotten

Jag har skrivit det förr.Hoppochstudsmaskinen har två extra tänder bakom framtänderna. Riktiga vampyrtänder. Eller, åtminstone den ena, det var ju bara den som syntes. Den andra satt uppe i gommen ännu, växande mot en annan tand. De måste bort alltså.
Så här såg det ut förut.

Igår åkte vi till sjukhuset. Tidigt på morgonen med Emlad hand och armveck. Minimonster var jättenervös och lite grinig faktiskt. Han ville ju behålla sina coola spetsiga vampyrtänder.
Sen fick han sitta i en tandläkarstol medan droppnålar sattes och folk pratade massa. Jag tror inte han förstod hälften, dels på grund av all spänning och dels att det var så mycket prat. En säger nåt, en annan säger annat. Det gick bra alltihop. Han satt till synes lugnt och lät de göra det de skulle. Talade om att det där gör minsann skitont när droppnålarna sattes. Kommenterade masken, frågade om de olika sprutorna osv. det var ju både lugnande och sömnmedel. Han ville ha koll på vad som var vad.
De var mycket imponerade av honom som var så lugn och sansad. Det talade de om för både opläkaren och sköterskorna på uppvaket.
Och visst var han duktig.

När han vaknade hade han blod i hela munnen, det kändes konstigt tyckte han. Undra på det med stygn mellan tänderna och massa bedövning. Optandläkaren berättade att allt gått bra och att den ena tanden var svår att hitta. Det blev lite stressat en stund men sen fann hon den till slut. Tänderna fick jag i en liten kista.
Så vampyrtänderna fick han ju behålla ändå

Efter att ha vilat, frågat varför jag lurades och sa att han kommer att ha jätteont i munnen, studsat i sängen lite, blivit arg över något, försökt kissa, ätit glass och druckit saft, krånglat i sängen lite till, spelat DS, vägra försöka kissa, frågat när han får åka hem, fått till svar att när du har kissat, försökt och lyckats kissa så fick vi åka hem. Pigg var han inte men hem är skönt.

Väl hemma tog vi en bild, han ville ju så klart själv se hur det såg ut i munnen.

På kvällen fick han jätteont i munnen. Fram med mediciner. Han gapade och skällde, sparkade och skrek. Han hade ont och medicinen är äcklig och vi var dumma. Fick i honom lite flytande Ipren men det flytande Alvedonet spottade han ut på golvet. Så hade han inget val annat än att ta en tablett iallafall. Det gick bra, han kan men vill inte svälja. Det blev så efter att en tablett började lösa sig i munnen en gång.

Nu på morgonen gick det lätt att svälja tabletterna.
För en stund sen ringde optandläkaren. Hon undrade hur det går med honom, om han har mycket ont och hur det går med medicinen. Hon vill nämligen ge honom ännu mer sa hon.
Tanden som var så svår att hitta satt ju högt upp som sagt. Väldigt högt upp. Faktiskt ända uppe vid nederkant på bihålan. Hon visste inte säkert om det till och med fanns en förbindelse in och därför vill hon att han äter penicillin en vecka eller så.
Så det får jag fixa hem idag.

Nu är det bäst att jag ger honom datorn iallafall. Han var just här och skällde att jag förstört hans mysmorgon. Ingen glass och ingen dator fast han ligger i soffan. Glassen fick han direkt så då är det väl bäst att han får datorn också en stund.
Dessutom ska jag fixa klart så att jag kan hämta Jummi snart. Han var visst hämtad från dagis för misstänkta vattenkoppor så han ska vara här idag.

För många pillerburkar!!

Vi har för många pillerburkar här, jag blir småtokig typ jämt. Medicinskåpet som numera måste bli fler än ett är som en adhd-hjärna. Kanske inte helt fel då att största delen av det som ramlar ut så fort man öppnar är just medicin för adhd.

Men hur irriterande måste det egentligen vara?
En burk Concerta till exempel har 30 tabletter. Dessa skrivs oftast ut med tre styck/recept.

Mister har 3+3 vilket blir 6
Decibel har 3+3 vilket blir 6
Jag har också 3+3 vilket blir 6

Tillsammans är det 18 jävla pillerburkar. Som allihopa (om nu apoteket hade alla hemma vill säga) tillsammans med Minimonster tabletter och antidepressiva, ångesttabletter och sömnhjälpstabletter ramlar ur det förbannade medicinskåpet. Till det lägger vi värktabletter, vitaminer, magtabletter, plåster, smörjor, fan och hans lärljungar.
Och ”ansvarsfull” som man är vill jag gärna ha dessa inlåsta. Man vet ju aldrig.
Visst kan jag lägga de oöppnade in en påse, det gör jag också. Men så måste jag ta ut påsen så fort jag ska ha något annat, en värktablett eller vad som helst. Gissa vad som händer när man lyfter i påsen?
Japp. Just det. Halva jävla medicinskåpet ramlar ut och jag får tuppjuck.

Varför undrar jag, varför, kan inte tabletterna finnas i hundraburk. En burk per utskrivning. Oh härliga tanke.

Jag funderar allvarligt på att skriva till tillverkaren och fråga.
Är det någon som är på?
Det måste väl finnas fler som svär både galla och gammal ost över alla burkar och grejer.

Änu lite gladare hade jag blivit om hundrapacken med Ritalin 10mg och Medikinet 10mg hade kommit i burk istället för de eländiga blisterförpackningarna. De är INTE det minsta roliga.

Kan undra om jag kan be om det också?
Är det någon som är på?

Dålig mottagning

Villeman har vissa problem med sin tratt. Villeman kom sättande till mig vid bordet och ville ha godmorgongos. Som det alltid ska vara på morgonen. När han skulle iväg körde han fast vid bordet.
Mister kom ungefär samtidigt och säger:
-jasså, han föredrar parabol istället för kabel. 

Annars är Villeman piggare idag. Han får ju såklart smärtstillande. En Tradolan morgon och kväll och en Metacam mitt på dagen.  Villeman är en finsmakare. Nästan tom bordsskickad. Jag köpte mat för Medium och det åt han. Nästa gång fanns rätt mat, Large så den köpte jag. Inte okej, han gillade inte alls de stora bitarna.
Igår fick han följa med på firandet av svärmor, han ska ju vara där när vi åker på semester. Han måste ju få kolla in stället. Svärfar åt ett äpple när vi kom och Villeman tittade bedjande på det. Sen fick han skrutten. Och spottade ut? Han älskar äpple. Fick igen. Spottade ut. Då delade jag den i mindre bitar och då gick det bra.
På kvällen skulle han ha sin tablett. Jag tryckte in den i en bit falukorv och gav honom. Ut med den. Gav honom igen. Ut igen. Då rullade jag in den i skinka och det åt han. Decibel däremot kunde ge honom korven. Konstigt. Eller inte. Det visade sig att hon delat den ännu mindre och då gick det bra. Hon berättade att innan på kvällen när han fått en prinskorv fick hon dela den också. I tre bitar. Vår hund är inte som andra hundar. 

Han vägdes ju förresten. Hela 25 kg väger han nu. Oj. Han börjar bli stor pojken.

Smärta av smärtlindring ger smärta

Jag har haft mina aningar men tänkte att njä, så är det nog inte. Så pratade jag med väninnan idag och hon kunde tala om att just så är det. Det är abstinens, hon borde om någon veta, hon är mitt uppe i ett nertrappningsprogram av alla värktabletter och kunde tala om att min ruggiga huvudvärk beror på Panodilen.
Jag har ju ätit en massa värktabletter mot min ledvärk länge. Mellan 6-8 panodil plus annat varje dag verkar sätta sina spår.

Det började när medicinufot krånglade. Innan pep det ju ständigt om mina mediciner. Sen pep det nonstop och jag läste error. Jag hade ingen lust att leta upp bruksanvisning så jag gjorde som jag brukar. Först låste jag in den i tvättstugan och det funkade fint. Ända tills tvätten skulle hängas, då fick jag ta ut batteriet. Det funkade också bra, förutom att jag glömde ju mina tabletter och det är där huvudvärken kom.

Alltid. Jag tar tabletter för leder och får huvudvärk och nackont istället. Då är ju frågan, ska jag ge kroppen vad den vill ha, Panodil regelbundet eller inte ge den och ha ännu mer ont i lederna OCH huvudet. Och hur länge?

Enligt vad väninnan fått veta är det bästa att tvärsluta. Helt. Och få ett antal dagar av skallebank från helvetet.
Det skulle jag kunna köpa, men mina leder då? Och hur länge måste jag göra uppehåll. Men. Också ett men. Vad om jag fortsätter ge kroppen vad den vill ha så kommer den vilja ha mer. Vad blir det då? Jag har redan fått en medicin utbytt, hur många finns det? Hur kul blir det den dagen jag fått de som funkar och inga andra finns?

Detta tål att fnulas på. Visst visste jag att man kan bli beroende av vanliga hederliga Panodil, men jag trodde inte det gick så fort.
Jag bäddar väl in min huvudvärk i tankar och ger kroppen en match. Idag iallafall. Imorgon blir det frukostbuffé igen, jag ska ju ha Jumjum Åh va roligt.

Vad mor säger är inte alltid det rätta…

Men väldigt ofta

Bara någon dag efter Minimonsters blodiga cykeltur var det Decibels otur. Hon skulle bara cykla en liten bit på gräsmattan och tog inga skor. Ramlade och klämde foten med trampan på nåt sätt och fick styret i bröstet. Bara Mister kvar, tur att jag har skickat bort min cykel Annars hade jag kanske varit tvungen att ramla också men har kanske gjort mitt i den vägen. Hoppas jag.

Så här hittade jag Mister härom natten, handen ovanför huvudet håller om katten Det ser inte skönt ut men han sov gott så helt tokigt var det väl inte. Jag fick honom iallafall att lägga sig ordentligt under täcket.

Ibland undrar jag varför jag inte lyssnar mer på barnen. När vi ändå var iväg på sömn-EEG med Minimonster så gick vi inom apoteket, det var en massa saker jag skulle ha. Decibel tyckte jag skulle köpa mig en dosett så kanske jag kan hålla bättre koll på mina tabletter. jag brukar ju glömma dom… Nej, jag har ju en hemma, tablettufo’t. Fast jag gillar inte det, det piper så illa. En morgon för längesen nu pep det och pep, jag stängde av med det pep igen. Jag plockade ut batteriet. Jävla levande. Fast tabletten missade jag. Frågan är var batteriet blev av, jag hittade det aldrig igen. Svalde jag det istället?
Igår tänkte jag att ja ja, jag laddar väl min dosett. Extraboxen hittade jag inte, jag hoppas på att göra det idag. Annars kan det bli problem.
Det verkar som att nyckeln till att öppna ufolådan är inlåst i just ufolådan. Den går inte att komma in i… Hmmm
Jag skulle köpt en dosett, precis som Decibel sa.

KBT för barn/ungdom?

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för evidensbaserade former av psykoterapi med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. KBT har nått särskilt goda resultat på vanliga ångesttillstånd, t.ex. fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom, och på förstämningssyndrom, t.ex. depression. Terapin fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden för att hjälpa människor att leva ett bättre liv.//Wikipedia

Finns detta för barn och ungdomar? Någon som vet?
Jag ska till BUP snart med tonårsslyngeln och tänkte be om just detta. Vi pratade om det igår och han är helt öppen att försöka sig på nåt sånt. Han har ju så väldigt svårt med andra människor, grupper och annat. Eller svårt är ett lindrigt ord. Han får ångest. OCh går i spinn. Varvar ur. Blir arg och otrevlig, får utbrott. Ibland hänger han upp på att han måstemåste ha nåt speciellt. Köpa alltså. Funkar inte så bra alltid…

Visst hade vi kunnat träna till viss del själva. Som jag sa, vi hade kunnat ta bussen till Ullared, och bli hämtade där. Men grejen är, vad om det blir riktigt jobbigt? Då vill jag ha någon som pratat med honom, instruerat, hur kan han tänka, vad kan han göra. Självklart tar jag gärna del av detta för att kunna påminna på plats men jag vill ha någon som VET och KAN!

Han vill själv kunna lära sig att hantera folk. Han vill själv kanske få hjälp med ett mer positivt tankemönster. Allt är så negativt alltid. Usch ad tråkigt. Fy vad dumt. Helvete och fan också. Plus allt annat…
Blir det för mycket runtikring så ger han sig gärna på småsyskonen, framför allt verbalt men även fysiskt. Han vet ju själv att det är fel men han kan inte hejda det. Kan han få lite hjälp med detta så blir det lättare.

NÅgongång ska han flytta hemifrån dessutom. Då kan det vara bra att klara vissa saker. Säg som att klara gå in i en affär om man blir akutsugen på rostat bröd. För som vi sa, vi kan mycket väl handla åt honom men ibland kanske man vill själv. Det är han med på.
Tänk om det blir gymnasium, han är intresserad av någon datorlinje. Vad om det inte finns i närheten. Då måste han ju kanske flytta en period, till skolan. Hur löser han det då? Oj.. Panik… Så långt har han inte tänkt för han lever just nu. Inte i det förflutna, inte i framtid utan nu, för dagen. Jag sa att kanske han ska titta lite mer på framtiden, det kan vara värt det.
Just i det nuet, idag förflutet men just då, nu höll han med. Idag vet jag inte.

I vilket fall hoppas vi att det finns för barn/ungdom. För man kan inte bara medicinera i all evighet. Eller jo, det kan man ju men det hjälper ju inte att hantera det som är svårt.

EDIT: Nu har vi varit på BUP. Jag bad om detta och sköterskan vi var hos var inte helt säker på hur det funkar. Hon hade lite för sig att det kan finnas en åldersgräns, kanske 15 år för att vara mottaglig. Samtidigt så har ju Mister stora svårigheter och har haft i hela livet hittills. Och det blir INTE bättre.
Hon ska iallafall ta upp det med de andra, läkare och psykologer på BUP och höra av sig.

Jag ringer väl John Blund

…och frågar vad han menar med att glömma mig så ofta. Inte heller inatt har han kommit.
Som vanligt är jag jättetrött men har inte ro att slappna av. Jag ligger och tänker på massa måstegöra, bordegöra och integjort. Tyvärr finns det för mycket i alla kategorier och mindre utrymme till villgöra.

Jag har laddat hem en app till min mobifon, Relax and sleep, med diverse olika ljud att ställa in för att lättare slappna av. Det funkar till viss del men sen fortsätter hjärnan ändå att snurra på om allt och inget. Jag använder mitt bolltäcke vilket också är bra och abvslappnande med det funkar inte heller.
Jävla John Blund till att va snål med sitt grus. Men imorgon, när reveljen går, då har han minsann varit här och skakat ur hela säcken över mig. Skithög och sandslott!

Ikväll fick jag äntligen deklarerat. Tur man kan göra det via nätet, passar en sån som mig fint som alltid är ute i så god tid
Fick loggat in på Mina Vårdkontakter också och förnyat några recept. En annan fantastisk sak för såna som jag som dels aldrig får tummen ur och som dessutom har telefonfobi. Att det ska vara så svårt egentligen, men jag är nog inte ensam om det.

Och faktiskt. Jag bad om en tid att kolla upp mina fulfula ben. Nu hoppas jag bara det finns hjälp att få.
Egentligen kanske jag borde söka igen för mina leder. Det har varit jobbigt rätt länge nu tycker jag. Mammi tycker jag ska skriva egenremiss till Spenshult, ett reumatikersjukhus, och kanske få det utrett ordentligt men jag vet inte. Som vanligt känns det lite löjligt. Inte för att jag inte har ont men blodprovet och röntgen visade ju inget så vad finns att utreda. Smärtor som visst inte finns men som jag ändå får medicin mot. Känns rätt hopplöst. Men vem vet, kanske jag ändå skriver en remiss en dag.

Men, nu var det John Blund jag ska ha fatt i. Vart skickar man den remissen? För på telefon går han inte att nå.

Nästan pinsamt att erkänna

att jag drar mig för att åka till Apoteket. Jag skulle verkligen behöva dit. Jag har mediciner både till mig och alla tre rumploppor. Alla har vi ”bokstavsmediciner” att hämta ut så jag lär ju tömma lagret. Mest troligt får jag inte hälften med mig hem. Fast det är inte därför jag drar mig. Nejnej, det går dessutom på frikort alltihop så ekonomiska skäl är det inte heller.

Det är farmaseuten som gör att jag drar mig. HON ÄR SÅ LÅNGSAM!!!!! och PETNOGA!! Hon läser och dubbelkontrollerar bokstavligen VARENDA BOKSTAV. Det tar TID! Alla dessa namnade klisterlappar sätts på paketerna med millimeterprecision, blir det snett tas lappen bort och sätts om. Jag sa en gång att bara tryck ner hela remsan i en påse, jag läser inte på den ändå. Men se det gick absolut inte!
Jag orkar inte vänta. Står nästan och studsar på plats. Rullar tummarna, trummar med fingrarna, pustar, suckar och näranog stönar. Men inte går det fortare för det. Sen upplyser hon gärna om självklarheter som att oral suspension ska tas i munnen. Eh ja, det visste jag ju. Ja så att du inte smörjer på medicinen….
Men hallå. Bara för jag vill ha medicin så är jag inte alldeles tom i njuren. Även om man ibland skulle kunna tro det.

Det är så att jag varje gång väntar mig att hon ska säga att ”Du har en burk Concerta på recept, du kanske skulle plocka ut den också? Typ ta nu?” Fast det gör hon aldrig. Och jag är alldeles för mesig för att sparka igång henne. Därför drar jag mig istället för att åka till apoteket. Fast samtidigt är det inte försvarbart att åka nära 5 mil för att ta apoteket i Falkenberg.
Ibland funderar jag också på om det är ett test. Hon ser att det finns Concerta i mitt namn och så ska hon testa. För det har ju alla hört att har man AdHd så har man problem med temperamöret. Men mig ska hon inte lura. Å nej! Jag har full koll på mig.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dessutom måste jag ha mina värktabletter…

Lättare med medicin

Var iväg på Zumba tidigare ikväll. Under eftermiddagen behövde jag ta min kapsel. Concertan alltså.  Jag kände den där välbekanta irritationen gnaga invändigt. Den jag levt med i massa år utan att veta om den faktiskt. Nu känner jag den själv och kan ta min tablett. Den dämpar faktiskt, märkligt nog. Det är ju inte det den är till för. Fast kanske ändå, irritationen beror ju på nåt och därav får jag effekt.

I vilket fall känner jag igen känslan nu och blir på så sätt påmind om att jag inte tagit min kapsel. Dvs om jag lyssnar på mig.
Det gjorde jag idag och det hade jag nytta av på Zumban. Jag som aldrig hänger med fick faktiskt ihop det lite idag. Härligt. Ska försöka komma ihåg det nästa gång, nu är det uppehåll två veckor.

Innan jag åkte fick jag väldigt ont i magen, över livmodern eller nåt.  Under dansen fick jag mer ont. När jag kom hem gjorde det riktigt ont. Då kom mensen. :-s Nästan en vecka för tidigt. Och så ONT jag har. Fast jag tagit piller. Det är längesen jag hade sån mensvärk. Och så säger folk att det blir bättre av träning. Eller hur! Skulle inte tro det. Eller också är jag inte som andra…

Moi mukulat

Idag har jag massor att göra men ingen motivation. För en gångs skull sitter jag faktiskt vid datorn. Det var längesen nu. Senaste uppdateringen tom.

Idag hade jag bestämt att jag och Decibel ska klä av och packa ner hennes plastgran som står och barrar på rummet. Nåja, kanske inte riktigt. Tyvärr, för hade den barrat hade den inte samlat så mycket damm.
Dessutom ska jag hjälpa Mister med att få iordning i sin bokhylla. Det har ju flyttats runt igen. Nä, jag vet inte för vilken gång i ordningen.

Jag kom på att en av expedithyllorna i entrén skulle faktsikt passa fint på Misters rum. Just som han önskade. Gör jag så får jag ju turligt och planerat nog en tom hylla att flytta in till Minimonster. Sagt och gjort. Tömma Misters och baxa in till Mini. På hans rum hade någon släppt en bomb så det var bara att hugga tag. Plocka upp, flytta runt, tömma och bogsera. Till sist blev rummet möblat, sängen renbäddad, bokhyllan fylld och rummet dammat och dammsugit.
Ner och lyfta ner expedithyllan från den andra.. Just ja. Det var ju tungt, det höll på att kosta några tår. Troligen en något sned rygg också, skulle tro att kiropraktorn har något att säga.. Det hade han sist jag släpade. Genbanken fick hjälpa mig.

Expedithyllan vi hade som tv-bänk har redan fått flytta på sig. Nu är den tömd och en annan tv-bänk på plats. Nu SöstraMi kan du hämta din hylla

När jag och Lotta storhandlade sist hittade jag en vaxduk. Den måste ju så klart på bordet.

Sen avslutade jag med att flytta på köksbordet, rådgjorde med Mister. Idén jag hade var bra men inte tanken. Jag ville flytta Minimonster till kortsidan mot väggen och förhoppningsvis slippa lite spring. Icke, där ville Mister sitta. Ja ja. Okej då.
Genbanken sa att det bliev bra detta men nu kanske vi kan få sitta här några år? En fem-sex?
VAAAA??!!! Du är inte klok på en fläck. Du är galen. Vad menar du?
De flesta har sina möbleringar länge. Vissa har samma plats i både femton och tjugo år.
:-O Ååååh nej. ICKE!! Jag satt en fulstämpel i pannan på honom. Usch, såna idéer.

Sen har jag lite andra planer…. Men först ska jag släpa ut den stoora kistan ifrån sovrummet. Och fixa kontor i hallen.

Jag skulle ju tvätta hästtäcken idag också ju. Efter att jag hängt upp tvätten som ligger i maskinen.
Kanske jag skulle ta min tablett idag.. Kanske jag kan hitta lite fokus då.
Har nog inte tagit mina värktabletter heller när jag tänker efter. Hur fan ska jag få fulleffekt när jag inte ens kommer ihåg tabletterna?
Kanske skulle letat upp batterierna till medicinufot så det kan larma. Sen.
Så trött på mina leder nu alltså. De gör ju ont jämt och när de inte gör ont så gör det mera ont. Ska testa gurkmejatabletter nu. Sånt gav jag ju hästen så kanske det kan funka på mig också.

Detta och mycket mer kan man läsa på Nyfiken Vital

Traditionell användning av gurkmeja
Gurkmeja har använts under lång tid traditionellt i Indien, Kina och fler asiatiska länder. Det används för att behandla matsmältningsproblem, inflammationer, leversjukdomar, menstruationssmärta, hudproblem och för sårvård.

Gurkmeja mot reumatism och andra inflammationsjukdomar
Gurkmeja kan ha god effekt vid reumatism och andra sjukdomar med kroniska infektiner, stela leder m.m. Morgonstelhet, svulnader i leder och rörlighet förbättras.

Gurkmeja har tämligen kraftiga antiinflammatoriska egenskaper. Curcumin påverkar två enzymer i kroppen lipoxygenase and cyclooxygenase-2 (COX-2) vilka båda sprider och bibehåller inflammation.

Men nu blir det vanliga recepterade värktabletter, de får duga tills gurkmejan kommer med posten.

Och äntligen kan jag ha musik i köket. Vi flyttade hit de stora högtalarna, vi har ju redan andra till tv-n. Sen tog vi den gamla förstärkaren och fixade in i en hylla dvs Genbanken gjorde en ny hylla. Sen kopplade han ihop det med de nya sladdarna han köpt. Till största delen för min skull för att jag vill ha mycket och hög musik. Mycket bas och mycket ljud Då mår jag fint.
Han tycker jag spelar lite konstig musik. Men tippar mest på att han har några extra krumelurer i öronen som gör att han hör bakvänt. Min musik är bra Speciellt på hög volym. Oh nu kan jag spela högt. I köket. UTAN att tv-förstärkaren blir tyst och markerar protect.

Sitesajting till Travkliniken

Just så blev det. Halte Nubbe blev bättre. Jag hade honom ut på promenad och han gick mycket bättre. Han fick komma ut i hagen. Det funkade i två dagar sen var det bara att ta in honom igen.
Lotta hade fått tag i ägaren, jag vill ju så klart ha hans försäkringspapper om det blir aktuellt med veterinärbesök.
Det finns ingen försäkring kvar på honom.
Shit. Vad gör man nu? Tänk om det är allvarligt? Operation? Var ska jag få dessa pengar ifrån?
Tragiskt nog hade det kanske bara funnits en utväg om så vore fallet. Ägaren blev informerad om detta och höll med. Hon hade gjort detsamma… Ja ja… Då vet man vad man ska rätta sig efter iallafall.

Nubbe själv blev installad igen. Fick lite butta mot smärtan. Han verkade inte må vidare dåligt. Det kändes lite skumt att åka till stallet och fodra inne varje dag plötsligt. Nu när vi drog igång utedriften på allvar så har man ju sluppit den biten.
I julhelgen tyckte jag han svullnade igen. Verkade inte heller som vanligt, mer dämpad och åt sämre. Bara att ringa för en tid alltså. Bestämde att ringa djursjukhuset direkt. Dels med tanke på att måste det röntgas så kan inte distriktsvet göra det och med tanke på att det inte finns försäkring vill jag ju så klart slippa den extrakostnaden. Fick en tid på onsdagen. I vanliga fall åker vi till Slöinge som är närmast men det fanns ingen tid så det fick bli Travkliniken i Halmstad.

Så kom då dagen. Nubbe har ju tre friska ben och dessa var alldeles fulla med hopp och studs. Stressad var han också. Det blev INTE bättre när han förstod att han skulle på transporten. Ännu värre blev det när hästarna i hagen kom springande, väldigt nyfikna alla tre.
Efter många om och men och kast och frust så kom Nubbe på transporten och jag och Genbanken åkte mot Halmstad.
Vi höll tummarna hårt att det inte skulle vara något allvarligt, väl medvetna om hur utgången skulle kunna bli. Fast just då kändes det ändå rätt okej.

Väl framme fick vi träffa veterinär Marjaana.
Jättetrevlig och duktig. Hon kände igen honom och kom fram till att det måste ha varit från Åby. När jag sa ägarens namn så visste hon precis vem det var, hon hade träffat många av hennes hästar.
Efter böjprov blev det röntgen. Han fick det stora julruset i sprutform och blev väldigt vinglig. Då, när han stod där, hängande med huvudet kom det smygande. Känslan av att det är inte bra när hon börjar med röntgen, det bådar inte gott….
Tankarna på hur det kan sluta… Hur inte jag vill det… Blev ordentligt nervös. Orolig. Kände att nä-ä, så FÅR det bara inte vara. Man kan inte göra så, inte för småsaker. Men vad ska jag göra? :-S Det går inte riktigt att förklara allt som for genom huvudet..

Till sist var det klart. En ordentlig vrickning har han råkat ut för. Leden har roterats och ligamenten är med stor säkerhet avslitna. Helt hundra kunde hon inte vara i nuläget, det blev inget ultraljud för att hålla kostnaderna nere.
Det blev medicin, både som oralt och som spruta i blodet. Dessutom boxvila i fyra veckor då det blir återbesök.
Hovarna bak som jag bekymrat mig över var inte bra heller, han ska skos snarast tills det blivit bra. Små promenader får han också ta men försiktigt. Positivt nog såg hon inget som tyder på att det inte läker och blir bra detta.
Jippee, ropade jag tyst och drog en lättnadens suck.

Till sist kunde jag täcka honom igen, säga tack och hej och gå ut därifrån. Lastningen gick mycket bättre denna gången och snart kunde vi rulla hemåt, sakta med säkert i halkan.
Helnervig för transporter är han men på är han som ett ljus. Det är nästan att man får stanna för att se om han är kvar. Rör sig knappt alls så det gick så bra att köra honom. Nu blir det transportträning framöver, bara han blir bättre.
Han är väl förunnad att få en genomgång av Linda Tovek där Newt fick behandlig för inte så längesen. Han mådde som en prins och man såg nästan hur det dimmade till i ögonen på honom och sen somnade han närapå.
Nubbe lägger all tyngd på fram just nu så det lär vara ännu större behov nu än tidigare. Och då var det verkligen behov då också.

Nu mår Nubbe redan bättre med några dagars medicin och tre sprutor. Aptiten har ökat betydligt och ögonen är piggare. Dessutom är han lugnare. Med mindre smärta och med mätt mage är det väl inte konstigt. Sen är han inte heller ledsen när jag kommer dit och mockar åt honom. Lite klapp och gos. Han nästan till och med öppnar munnen frivilligt när jag ska ge medicin, men han tycker inte vidare om det. Undra på det förresten, det luktar mög. Att spruta honom går kanon. Roger var lite orolig att han skulle varva upp (det är Roger som sprutar alltså) men han rör inte ens på öronen. Ingen reaktion alls. Märkligt. Men bra. Imorgon tänkte jag försöka ta ut honom en liten sväng. Om man kan gå utan att halka omkull förstås.

Shaking Concerta

Jag måste ha fått en burk skakad Concerta. För det gör jag nu för tiden, åtminstone de två-tre sista veckorna. En stund efter jag har tagit min kapsel så börjar jag att skaka om händerna. Kroppen känns som när man får jättelågt blodsocker. Man mår lite diffust småkonstigt och händerna skakar. Hjärtat också kanske.

Men jag har ju ätit Concertan länge nu. Samma dos också så jag kan ju inte skylla på dosändring. Under samma period har jag sovit många timmar mindre än vanligt, svårt att komma till ro. Det är ju inte så jättegott med mat med medicin i kroppen, jag äter kanske inte tillräckligt dagtid. Men det tar jag ju igen på kvällar och nätter. Är jag ändå vaken så Iallafall visar inte vågen på några större förändringar. Inte rumpa och lår heller.

Det är dessa jag äter. Fast sanningen är att det är ytterst sällan jag kommer ihåg eftermiddagstabletten. Jag är glad om jag kommer ihåg den på morgonen.

Ni andra som kommer hit och läser detta. Har ni några funderingar på varför det blir så här?
Är det blodsockret eller är det kapseln? Är det kapsen så varför blir det så här?
Hjälp mig. Lämna en tanke i bland kommentarer så är du snäll.

Hej mitt vinterland

Igår, läs i natt dvs idag, när jag gick och la mig tittade jag ut. Det snöade. Ibland händer det ju att väderprognosen stämmer
I morse var det fint vitt ute. Decibel kom ner innan det var tid. Hon passade på att hinna först ner till hönsgården för att se om någon kommit i fällan. Där var tomt och på marken låg det snö så vad jag en Decibel, nyuppstigen tjugo över sju?
Börjar rulla snögubbe så klart. Helt logiskt…

Brödbaket har dragit igång i köket. Det nattjästa har blivit limpor, just insatta i ugnen. I bakmaskinen degas just nu en ordentlig deg. Det går långsamt, en stor deg för min lilla maskin. Men jag har tid. Sen tänkte jag låta den stå i kylskåpet medan jag är i stallet så får jag baka ut den i kväll. Blir väl fullt upp ikväll som alltid. Massor att göra och alltid sent ute… Suck. Förstår inte hur det kan bli så varenda gång. eller. Jo det gör jag

Det snöar ordentligt nu. Om en knapp 1½ timme ska Minimonster till dagis. Ska bli spännande att se vad min bil gillar sina breda sommarsandaler. Kanske skulle haft vintertofflor? Det får bli till helgen eller nåt. Det löser sig. Finns ju diken och vägkanter att parkera i om det inte går att komma upp för backen. Genbanken kom upp med sin jobbebil i förmiddags, fast det tuggade lite uppepå knatten. Fast han har vintertofflor. Och mindre snö just då.
Det löser sig alltid sånt där. Det är ju lika samma vartenda år. Vissa dagar får man knata uppför backen själv. Andra får man bilen till sällskap. Bara att gilla läget. Fast visst skulle det vara alldeles underbart om någon kom och sa att de asfalterar vår uppfartsbacke Vi själva har en del annat att lägga pengar på. På torsdag t ex, då åker Genbanken och hämtar vårt fönster.

Mysteriet med de försvunna vinterkläderna är inte löst. Jag har letat efter Minimonsters vinterkläder i hela huset, i bilen, på dagis. Genbanken har kollat jobbebilen. Inga vinterkläder. Jag letar väl vidare….
Nu ringde larmet, dags att kolla min deg och släppa ånga ur ugnen, Tur det finns larm så man kan baka ibland. Även då man inte tagit sin medicin. Haha, kommer inte ihåg det med medicin heller skulle jag tro. Men glömmer kanske inte lika länge. Kanske skulle ta min pillerill idag. Men först ska jag bara….

Pengar gjordes för att rulla. Betalkorten gjordes för att dras. Internetbanken gjordes för? Rulldrag utan galoscher?

Pengarna har inte ens landat på kontot innan de ska ut snart igen.
Jag och L skickar in beställningen på örter idag.
Det blev för min del en liten lista på
1 kg Gurkmeja (malen)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses hjälpa vid inflammationer i leder, muskler och andra organ.

1 kg Salvia (hackad)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses vara sammandragande, antiseptisk, aromatisk samt stimulera livmodern.
Plus en massa andra bra saker.

1 kg Vitlök (granulat)
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses vara antiseptisk, antibiotisk, slemlösande, svettdrivande samt motverka blodproppar.

1 kg Älgört
Beskrivning*:
Anses ha följande egenskaper:
Anses hjälpa vid reumatiska besvär och febersjukdomar. Anses vara antiseptisk och inflammationshämmande vid magsår och magkatarr. Utvärtes i omslag vid svårläkta sår.
Denna har jag framför allt tänkt att testa på mig själv och mina leder. Att jag har både magkatarr och svårläkt irriterande eksemliknande utslag i ansiktet är väl bara ett plus. Så får jag testa ordentligt Det står i min bok Huskurer och läkekonster att Älgört innehåller salicylsyra, dvs naturligt magnecyl. (acetylsalicylsyra) Det står: ”Det har länge varit känt att en halv till en tablett om dagen av acetylsalicylsyra kan förhindra blodpropp, eventuellt också slaganfall. Medlet anses också vara bra för att förhindra grå starr, graviditetsförgiftning, kanske också Alzheimers sjukdom. Helt nya rön visar också att en sådan värktablett om dagen skulle kunna motverka polyper i tjocktarmen, ett förstadium till tjocktarmscancer.”
Nu har ju inte jag lust att äta en tablett varje dag helt i onödan men en kopp älgörtste kan ju funka.

* Källa: Borgeby Kryddgård

Det kostar ju en del förstås men oj så friska vi kommer att bli, jag och hästarna. haha.

Tummen ur

Jag har långt om länge fått tummen ur och ta tag i utredningen ang mina leder.
Min farfar har reumatism så vem vet, kanske har det gått i arv. Mor min har också knas med lederna. Knutor och grejer.

Frågade för ett tag sen Bio”pappa”s ex om det är fler än farfar som har skiten. Eller ont för den delen.
Fick ett långt svar om lastbilschaufförers arbetsmiljö och förslitning. Ingen har nåt knas alls….
Fast jag har en liten klocka plingande att även Bio”pappa” har ont. Men nä, tydligen inte. Och ingen annan heller…

Så såg jag en status på Fejsboken om influencavaccin, högrisk och cellgift. ??? Min syster. Cellgift? Har jag missat nåt?
Då visar det sig att hon fått ledgikt och behandlas med cellgift. Är inte helt säker om ledgikt i Norge är ledgångsreumatism i sverige… Men skit samma. Det är med lederna iallafall.
Passade på att fråga om hur det är med Bio”pappa” och hans leder. Svar: ingen diagnos men har klagat över ont i händer och skuldror i många år.
Av en annan syster fick jag reda på att vår farbror visst har väldig ledvärk.
Jag undrar ju varför jag inte kunde få veta det. Det är väl inget hemligt direkt. Jag undrar ju mycket för att i sjukvården att helst ska man ha diagnostiserat sig själv innan man går dit. Nåja, riktigt så illa är det ju inte men jag har sökt för lederna förut och får alltid frågan om det finns i släkten osv. Är det bara en i släkten så är denna inte mycket att hänga upp sig på och då görs inte prover. Finns där fler tänker jag att då händer det saker snabbare. Eller om man kommer till en bra läkare

Inte nog med de tre männen och en kvinna på ”Bio”pappa”s sida så har jag ju Mor min också. Och av henne fick jag just veta att en moster till mig får cellgift varje vecka som behandling för sina leder. Hon trodde också att hennes farmor skulle ha svår reumatism…

Vilka odds… Bäst att hålla tummarna. Så hårt det nu går för nu är jag inne i en extremt ontperiod. Inte nog med att det är stelt och gör ont hela tiden, jag är så trött så trött och orkar ingenting heller. Dessutom sätter det sig på huvvet. Jag menar, torktumlarhuvud har jag i vanliga fall, nu är det ju minst ett lass grus i den också.

Iallafall så fick jag ur den värkande tummen och beställde tid på vårdcentralen. Medan jag pratade med doktorn försökte Minimonster bygga om undersökningsbritsen. När jag intog provtagningsstolen försökte han ändra på den också.
Hyperaktiv?? hmm…. Bara lite… Doktorn tänkte nog sitt och skrattade. Sen skickade han remiss för röntgen.

Igår var jag på röntgen och nu väntar jag bara på svaret. Vet inte vad jag vill ha för svar egentligen.
Ja, det är reumatism? Nä det vill jag inte. Jag vill inte ha sånt skit. Det gör ont och kommer med stor sannolikhet inte heller att försvinna även om det finns de som har sån tur.
Nej, det är INTE reumatism. Nä det vill jag nog inte heller ha. För då vet jag ju fortfarande inte varför jag har så helvetes ont och har haft i många år. Vad är det då för något? Inbillning?
Frågan är vad som är värst, fakta eller inbillning. Båda gör ju ont. Skillnaden är att den inbillade sjuke inte kan få smärtlindring eller broms för det finns inget att varken lindra eller bromsa…

Nåja, bara att vänta och se. Nåt får jag väl veta hoppas jag.