Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken om det här va? Okej?

SöstraMi kom på besök. Sitter och tjatar om allt och inget när hon frågar: -Ska inte vi åka och sätta ett smycke i ansiktet? En Dermal Anchor.
Ååh.. Det är ju precis det jag har velat ha så länge. Men jag vågar inte. Aldrig. Eller? Nä. Men varför inte. Äh va fan, när åker vi? Imorgon, ring och kolla… JApp japp, så blir det.

MEN. Vi ska bara åka till Varberg och hämta lite grejer, bara så att du vet. Annars kommer jag aldrig komma ur huset
Jag sa en gång till Genbanken att ååh vad jag vill ha en Dermal.
NEJ. ALDRIG. Det vill du INTE!! Ungefär där var det slutdiskuterat, vi är inte av samma åsikt. Eftersom jag aldrig vågar göra en själv och han aldrig följer med så är det bara att acceptera att jag aldrig kommer att göra en.

Förrän nu. Så på dagen D preparerar jag ordentligt med Emlakräm. Ska jag göra en sån hemsk grej så ska jag känna så lite som möjligt. Jag är skiträdd för såna grejer. Usch. Men det blir ju snyggt. Fast ååhh…
Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken om det här va? Okej?

Det är visst på gott och ont med att Emla området. Det bra är att det kändes knappt alls. Det mindre bra är att det blöder lätt. Och det gjorde det, det bara rann blod. Fast, å andra sidan kanske det hade gjort det ändå, det händer lite då och då. Vid ett blodprov i armen blev det en stråle rakt ut på sköterskans fina vita rock… Den var inte bara vit sen.
På SöstraMi blödde det ingenting, fast det gjorde det lite senare istället vilket det inte gjorde på mig

På eftermiddagen åkte vi. In på stället och jag blev inte mindre nervös. Men jag gjorde den.
Impulsivt eller bara tillfällig sinnesförvirring? Både och kanske

Det var inte lätt att få en bild för vi skrattade mest. Första bilden blev sisådär.

Så här blev det. Snyggt.

Istället för nattmössa Plåster är HETT!!

Dagen efter syntes det att jag bedövat ordentligt. Han varnade för det eftersom jag Emlat mig men och?! Jag kan leva med det. Dessutom får jag lätt blåmärken.

Efter vi var klara åkte vi och handlade. Det var fruktansvärt varmt och kvavt. SöstraMi blev trött i benen. Jag vill åka, du ska köra mig. Snälla snälla

Jag hade inte alls lust att köra. Jag var varm och min nacke gjorde massa ont. Så nej, du får gå själv. Minsann.
NEJ, jag vill inte. Jag VILL åka..

Vad Genbanken sa? Han sa inte så mycket, han undrade mest hur man får bort den Han blev nog mest putt för att jag inte sagt nåt, samtidigt som han erkände att om jag hade sagt nåt så hade han tagit både kort, pengar, bilnycklar och troligtvis låst in mig. hahahha.
Kanske inte värt att säga att jag redan funderar på en till. Aajaajaa, vi säger inget till Genbanken va? Okej?

Brukskarlsklubben rekommenderar

En rekommendation från Svenska Brukskarlsklubben!

Brukskarlar

Ursprung

Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.

När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.

Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.

Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om ”matte” bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader

Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil, mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel

För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.

OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Raser

Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon… men tänk på att dessa karlar oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder. Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.

Vi väljer att här presentera Skånerasen.

Vad som kännetecknar Skånerasen är främst ett lugnt psyke, relativt lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända.

En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja någon av de riktiga ”stridstupparna’, de kan bli svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. Det ger honom en trygghet att veta sin plats. Även den lugnaste karl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas. Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret. Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för att belöna önskvärt beteende.

Uppfostran

Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd. En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!

Avel

Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke. För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel någon som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de än må vara.

Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.

Kost

En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det sk ”mammas-köttbullar-syndromet’). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet. Vissa karlar visar ibland tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras! Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.

Sjukdomar

Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete. Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.

Sammanfattning

Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera ”Allt en kvinna bör veta om män’. Du kan givetvis också vända dig till närmaste veterinärklinik.

Svenska Brukskarlsklubben

Vad önskar du dig?

-Vad önskar du dig när du fyller år undrade Genbanken.

Jag tog standardfrasen, den jag alltid fick höra som liten, som jag hör så många andra säga och med ett skratt sa jag samma själv.
-Jag önskar mig kaffe på sängen och snälla barn och en trevlig karl

-HURRA, vi ska få ett syskon, hojtar Mister

På en strand vid Vita Sand

Vi tog en paus i skurandet av växthusglasen. Packade ihop familjen och åkte till Vita Sand. Tyvärr ville inte Mister vara med, det hjälpte inte att försöka övertala honom. Nåja, han förstod att vi ville ha honom med men tyvärr, inte denna gången sa han.

Villeman verkligen älskade det, först var han lite frågande till vattnet men det lossnade snart. Det dröjde inte länge innan han tom vågade simma ensam, i början behövde han lite sällskap.

Barnen byggde sandslott och vad är roligare än att gräva sönder såna? Om man är hund alltså, och är en hejare på grävning.

En älskad installation

Allas vårt Minimonster

När vi idag var hos kiropraktorn. Min ryggen var med beröm godkänd, bara en liten låsning i skuldran denna gången men inget snett eller buligt. Bäst är väl att träningen har gjort fin nytta och ryggen håller för mer. Han såg dessutom att den var vältränad
Kul. Själv märker jag ju inte sånt, ser ännu mindre men idag fick jag ju beviset.

Tråkigt nog är det sista gången på bodycombaten på måndag. Vi tänkte försöka fixa barnvakt så att genbanken kan följa med eftersom han missade dagens.
Jag MÅSTE köpa mig ett par pjux, ont i fötterna har jag tillräckligt ändå och med pjuxen jag har nu blir det allt annat än bättre. Behöver ett par träningsbyxor också, det paret jag har ligger ju jämt i tvätten. Det är inte jättekul att stå med hårtorken och ännu tråkigare att ta på sig dom halvtorra :-S

En alldeles perfekt dag

Morgonen började lugnt och ganska trött. Strax före middag ringde M, Decibels kompis. Hon undrade om Decibel ville komma och rida. Igår var vi där, jag och L försådde lite fröer, tog ett glas vin och sen åt vi middag ihop. Tjejerna fick ta in hästarna och göra iordning och sen red de barbacka i paddocken och lite på grusvägen. De växte några cm av att klara av själva och fick blodad tand. Jag körde dit Decibel vid ett. När jag hämtade efter fem då satt de på hästarna ännu. De hade haft inne och borstat efter ridningen och tänkte rida till hagen. Med en omväg om paddocken först…

Hemma hade vi under tiden haft fullt upp. Jag rensade odlingslådor och Genbanken tände fyr i rishögen. Den enorma efter avverkningen av de stora granarna. Så fick vi besök av goda vänner som tog en promenad. De hade några cider och Genbanken hängde på, jag skulle ju hämta Decibel sen.
Vi gjorde en balja kaffe, barnen lekte, Villeman gjorde vad han kunde för att vara i vägen och ”hjälpa” till att dra ris. För det fick vi stor hjälp med av besöket, vi hann med jättemycket. Det finns en hel del kvar men det som är gjort är kanon.

Vi satt i solen och drack kaffe och när Decibel var hämtad tog jag en Bailey’s till kaffet. Det var så skönt.
Till sist var det dags för hejdå och vi förflyttade oss in. Villeman var nu rätt trött och la sig att vila ganska omgående.

Nu tar jag ett varmt bad. Lite ätbart väntar och sen är det dags för lördagsmys. Typiskt nog har vi missat att köpa lördagsgodis men chips är också gott. Mums. Vi pratade om att kanske göra lite chokladbollar också. Också gott.   

Ibland händer det.

Jag slängde ihop en lottorad igår för hela 16 kr Hade inga större förhoppningar men ibland händer det.

Folk, hästar, saker, mer folk, mer saker, pengar som rullar

Göteborgs Horse Show alltså. Där var vi igår. Det var mycket folk och mest troligt ännu fler idag. För att inte tala om imorgon. Vi såg faktiskt ovanligt mycket inne på själva showen. Å andra sidan blev det mycket tid på mässan också eftersom vi tog det mesta efteråt. Klockan blev mycket, ryggsäcken jag hade blev tyngre och tyngre, kassarna blev fler och armarna längre. Men roligt hade vi.

Så klart handlade jag lite gott åt Villeman. En burk med godis och 10 kycklingtuggben. Han blev alldeles stollig när han kände hur gott det luktade i påsen. Halsbandet jag köpte var han inte jättenöjd över till att börja med men han vande sig fort. Det är något stort ännu men han växer fort. Jag hittade ett brett halsband i läder, precis vad jag ville ha.

Decibel har länge velat ha ljusblå skydd till Newt. såna hittade vi också till ett bra pris så inte kunde jag säga nej igen?

På ett bord låg många olika tröjor. Kvalisorten känns bra och de var jättefina allihopa. Tyvärr fanns det en enda kvar av den jag fastnade mest för och i storlek XL. Något stort… Men denna är inte illa den heller. I verkligheten är den mer vinröd, bilden är något mörk. Decibel köpte en mörkblå med annat tryck. Mister gillade den och undrade om det inte finns med varg, för det vill han ha. JAg får väl leta upp deras hemsida och beställa en. Såklart ville ju Minimonster också ha.

Ingen mässa utan böcker i kassen. Det blev två denna gången. Boken är skriven av Lisbeth Johnsson och skivan som ligger med var ett gratisprov, en Demo om Säker Hästhantering. I mässpaddoken hade Lisbeth en liten clinic i säker hästhantering. Himla intressant. Lite hästmassage och stretch är aldrig fel

Jag hittade en jacka i en fantastiskt mjuk och go kvalité i ett tjockt tyg. Fastnade genast och köpte en. JAg köpte en till Decibel också faktiskt men när de kostade 75 kr st så är det inte mycket att fundera på.

Sen löste sig lite strumpproblem. mister sliter strumpor som jag vet inte vad, hittade ett antal som jag tänkte han gillar. Även till Decibel och det blev ju några var när man kunde välja 14 par för 100 kr. Så blev det. Jag hade nog kunnat köpa 14 par till Tyvärr var det bara i tunn modell vilket gör mig allergisk, jag vill ha tjocka strumpor så jag fick bli utan.

Jag och Decibel hittade varsitt par ridhandskar också. Och ett underställ till Genbanken.

Dagens roligaste Decibel.

Decibel tjatade om en Heliumballong. De är ju så fina och jag vill ha en.
Nej svarade jag. Det blir ingen ballong, de är dyra och håller inte ändå. Helt onödigt.
Nästa gång vi kom vid ballongerna så börjar hon igen. Och igen.
Så gick vi förbi bara en stund innan vi skulle åka hem.

-Snälla snälla mamma, jag kan väl få köpa en ballong.
-Nej.
-För egna pengar?
-Nej, det är kallt ute och då lär den inte ens hålla hem knappt.
-Men om jag andas i den här inne då?

Hahaha, det bästa hittills. Jag som trodde hon ville ha den för ballongen.
Jag sa åt henne att gå och fråga försäljaren om hon kunde få andas lite direkt i slangen istället, men det vågade hon inte..

En trött jag idag

Just nu är jag mer än trött. Det har varit en långa dag. Kul, men fattig. Vi har varit på Göteborgs HorseShow. Det blev som vanligt en del handlat.
Lite till hästen, halsband och godis till Villeman och lite annat.
Hade man haft en större plånbok hade det blivit ännu tyngre att bära så rent fysiskt är det bra med den tunnare modellen.
Vi var inte hemma förrän halv elva. Strax blev det ju såklart dags för läggning och det slutade som vanligt den senaste dryga veckan. Mister fick ett utbrott modell stort. Igen. Det slutade med en fasthållning. Igen. Så himla tråkigt detta, varenda kväll är det likadant.
Jag hade ändå sån tur att hunden skulle ut och göra sitt inför natten. Just nu är det iallafall lugnt och ögonlocken börjar bli tunga.

Jag har fått bebis

Ja, äntligen har det blivit bebis. En hyfsat lång väntan i mitt tycke, Genbanken var inte lika hiad förstås..
Men satt på Blocket och såg en sån fin tik. Lite för gammal iofs men. Det var nåt, bilden talade liksom. Visade så klart Genbanken som höll med om att den var fin. Dagen efter så pratade han om att vad tror vi Mowgli säger om vi skaffar hund?

Bilden talade älltså även till honom. Fast som utmaning måste jag ringa på den… Dubbelsuck. Jag och telefoner.. Fobi tror jag det kallas, jag kan ju inte ringa.. Fast jag tog tag i mig till sist och ringde till slut..
Hmm… Det kändes sisådär alltså. Bilden var gammal. Tre raser, jag försökte få fram vilken som var övervägande men det var inte lätt. Närmare bestämt, det gick inte. Ögonbrynen kommer ju från den rasen, svansen är av den rasen och sen har vi det busig som är av den rasen. STOPP och hallå här. Det busiga? Det är ju en unghund vi talar om för bövelen.
Den tredje rasen fick jag dessutom två olika ”förslag” på. Den hade dessutom dragit ägarens barn i pulka. Är det något vi INTE chansar på igen så är det ”överträning”. Så nä. Det blev inget med det. Nu var det iofs spekulanter redan, en var t om på väg för att titta men hon skulle höra av sig. Det gjorde hon också men vi ville fundera vidare

Jag hade ju några sparade talande bilder, tog fram och visade Genbanken som faktiskt höll med. Och t om ringde
Den vi mest fastnat för var redan såld men vi ville titta på de andra underbaringarna också. Bestämde att komma förmiddagen efter.
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Vi skulle titta mest på en mörk tikvalp men föll pladask för en gulvit hane. Gjorde inget alls för Genbanken har sagt hela tiden att han vill ha en hanhund. Sen hur länge den kommer att vara det på riktigt är nåt annat det

Se hans underbara öron med lockarna längst ut
Kan det bli mycket sötare?

Lite kvällsmys med Genbanken

Medan jag väckte barnet som sov i soffan (Man måste ju vara nära första natten ) så passade Villeman på att vila en stund. Mina fötter blev bra att ligga på.

 Och medan Villeman vilade passade jag på att ta några bilder

Också en latmask kan vända på sig

Fast inte lika fort.
Jodå så är det. Jag har börjat på Zumba. Först testade jag ju och talade om för SöstraMi så himla kul det var. Närsta gång är det DU som följer med! Punkt basta.

Nästa gång var vi anmälda till en hel omgång. 10 gånger, eller 11 faktiskt för första var prova-på.
Givetvis så blev inte den för mig, jag har bestämt att lägga ut mina leder på Blocket. Undrar om nån vill ha dom?
Skulle nog inte tro det. I vilket fall hade jag väldigt svårt att gå den dagen. Men tog igen det nästa gång.
RIktigt kul
Inte jättebilligt med mammi är snäll så hon betalade 5 av de sex hundralapparna. Både för mig och SöstraMi.
Gången efter var inte heller min dag, låg i soffan mest hela dagen och knaprade tabletter som inte hjälpte. Fy vad ont jag hade.
I måndags hade jag ont men tabletterna hjälpte lite. SöstraMi kom hit en sväng. På kvällen skulle hon träna.
När? Vad? Vart? Hur?
Klockan 19.00. BodyCombat. I Fegen. Ska du med? Lite box, lite styrke, lite kul. Vet inte har aldrig testat förr. Men Åsa sa det var askul.

Böjde mina kroppsdelar några extra gånger, de håller nog. Tabletter en stund innan. Är det armhävningar och sånt så får jag titta på, annars går det åt helvete. japp. Bestämt. Det måste jag ju testa.

Det där var ju riktigt jävla kul. nu du SöstraMi ska vi ta ett papper och betala in avgiften. Ska vi? Japp. Det ska vi.
Nu är vi bokade söndag och måndag. Så det så

Fan, kanske blir redo för Beach 2011. Inte för att jag en enda gång kommer att lägga mig på Beachen men iallafall
Kanske på baksidan? I sällskap med katten.

Årets första födelse…dag

Ja i vår familj så klart. Nu är det hela sex år sen allas vår Minimonster/Hoppochstudsmakin föddes.

Han flaggade redan den 1 februari faktiskt att det började bli dags. Det hade ju varit i ropet länge faktiskt, i vanlig ordning så hade jag kraftiga och många förvärkar. Barnmorskan sa att jag ska inte bli jätteförvånad om det sätter igång en aning tidigare än tänkt.

Nu hade jag inte sån tur, det hade varit skönt. Jag slutade ta arbetstimmar i september pga foglossningen, från oktober fik jag havandeskapspenning. Jag var inte det smidigaste man sett om man säger så… Eeh. Inte det minsta heller faktiskt. JAg startade graviditeten på ~54 kg och avslutade på 90 ungefär. Rätt mycket till mina 163 cm. haha.

Iallafall så gick jag natten den 1 februari ännu en gång på toa. Väl klar och påklädd så blev det blött. Ojdå. Nåja, det behöver ju inte betyda något. Jag tog med ett badlakan i sängen och la mig för att sova. Vem orkar bli uppe kl 4 liksom?

Förvärkarna liknade mer och mer vanliga värkar men bara 10-minuters intervall ännu. men kändes gjorde dom ändå.
Det gick inte att sova, jag gick ner till Genbanken istället, han gjorde sig klar för jobb.
Bestämde att ringa till förlossningen och kolla. Jo, det var bara att komma in.

Blev inskriven 07,40 i v39+3för att vara exakt.
Undersökningen visar att allt är som det ska.
Pojken? (klart det är en pojk, vi har bara funderat på pojknamn ) ligger med huvudet ner. Fixerat.
CTG: Normalt
Fosterljud: Normalt

Jag får en binda för att kolla fostervattnet eftersom värkarna inte ändrar sig.
Det händer ingenting med vattnet heller. Jag känner mig rätt fånig faktiskt. Vad gör jag här liksom.
Har jag inbillat mig? Nä, jag har ju varit med förr. Det är inte första barnet.
Senare undersöker dom och då ser dem att det faktiskt är så, jag luras inte.
Värkarna är fortfarande på 10 minuter.
Man bestämmer att avvakta i 2 timmar så får vi se vad som händer.

Ja… Det hände ingenting. Tvärtom. Värkarna avtar istället. Suck, nu kan vi åka hem tycker jag.
Helt meningslöst detta.. Hållit Genbanken hemma från jobb helt i onödan liksom. Skaffat barnvakt till syskonen lika mycket i onödan. Blä.
En läkare kommer iallafall och gör en undersökning. Jodå, det är fostervatten men eftersom det inte finns värkar längre och inget öppnat så åker vi hem. Vi ska däremot komma in morgonen efter för kontroll av framför allt vattennivån.

Genbanken åker på jobb och flodhästen stannar hemma och väntar. Nu med jätteont efter undersökningarna.

Dagen efter samma sak. Genbanken hemma. In för kontroll. Allt okej men inga sammandragningar ens.
Tur är att vi fått höra hjärtljuden och vet att bebis lever för så lugnt har det inte varit i magen under hela graviditeten.
Jag har ju haft förvärkar i princip hela tiden. Men bebis lever och mår bra.
Vi åker hem igen. Imorgon ska vi komma tillbaka för kontroll. Eller så klart om det sätter igång av sig självt. Det är vad jag hoppas på för annars lät det som att det blir igångsättning…

Genbanken åker på jobb och flodhästen stannar hemma och väntar.

Under natten drar det ihop sig till slut. Halv fem med 10-minutersintervaller. Det kommer mer fostervatten och jag är säker. Idag är det!
Vi är tillbaka på förlossningen 7.15. Det gör ont och jag har andats, andats, andats hela vägen dit.
Vi talar om att en viss bm vill vi inte ha. Vi har haft henne förut och vill inte göra om det. Usch.
Det ska vi slippa. Inga problem. Den barnmorska som tagit emot oss verkar kanon!
De sedvanliga undersökningarna görs och det ser bra ut. Fosterhinnan ligger för men det rinner massa vatten ändå.
Jag vill testa EDA igen, kanske det funkar denna gången, jag vill ha den i god tid också, så att jag får den alls.
Det har ju de två senaste gånger varit att när jag verkligen inte stått ut längre och ber om EDAn så får jag veta: Du är öppen tio så nu är det bara att köra…
Sen har man ju fått höra att man måste vara öppet tre-fyra cm innan man får EDAn. Men nej då, den lägger vi så fort allt är klart säger bm. Jag ser att det brukar gå rätt fort för dig nämligen.
Värkar med 5-6 minuters intervall.
-Dessutom, sa barnmorskan så tror jag att du har betydligt ondare än vad du ser ut att ha?!
-Jasså? Hur?
Det räckte att titta på apparaten som mäter hur starka värkarna, det var höga siffror…
Undra på att det gjorde ont

Jag vill i vanlig ordning göra det berömda toabesöket. I vanlig ordning instruerar jag Genbanken, han kan stanna en stund men när jag går på toa då går han UT i korridoren eller nån annanstans. Punkt. Jag säger till när han får komma.
En dusch efteråt och sen rullar vi in i förlossningssalen.
Där väntar den härliga gasen och den väntande ryggbedövningen.

9.32 kopplas EDA in. Lustgasen har jag haft en stund men oj så skönt det blir.
För första gången har jag kunnat prata med någon under förlossning.
För första gången har jag varit medveten om vad som hänt.
Jag tom somnade av lustgasen nån gång. Och vaknade av mina egna snarkningar och frågade vem det var? Jag?

Det ringde en del från andra salar så vi hade inte bm hos oss hela tiden.
När jag var öppen 7-8 cm skickade bm ut sköterskan till de andra för att säga att de får ta de andra salarna.
Hon sa att vi ska inte gå ut alls nu, enligt journalerna går det fort mot slutet för henne dvs mig.
Och det gjorde det, jag är tveksam om sköterskan hann komma in igen innan det blev dags för krystvärkar.
Barnmorskan hämtade en skål med ljummet vatten och en trasa. Hon svabbade och svalkade hela underlivet. Det var nog det bästa som hänt. Har aldrig hänt på någon av de andra förlossningarna faktiskt.
Jag kan dessutom minnas hur underbart det var. Det var som att få lite extra ork inför det som väntade…

Medan hon hämtade vatten instruerade jag Genbanken hur han skulle höja lustgasen.
Nej. Inte så! Andra hållet fattar du väl. Höj ordentligt nu! Mer!
Jag sög i den där masken konstant. Mer. Mer. Nu hade jag ont och märkte ingen större skillnad.

Krystvärkarna startade 12.40.
De var starka. Barnmorskan var förvånat imponerad över hur hårt livmodern drog ihop sig, för att vara fjärde förlossningen.
Därför gick det fort. För fort och vad hon såg är det en stor bebis.
Alltså, order: KRYSTA INTE!! Flåsa. Flåsa. Tryck inte.

Så utan att jag pressade en enda gång ”rann” bebis ut tolv minuter senare 12.52.

En pojke blev det. Visste jag väl Sen länge hade jag föreslagit XXX eller XXx för Genbanken. Han kunde tänka sig en XXX. Som ett tecken så i nästan alla böcker jag läste under graviditeten så fanns det en XXX.
Därmed bestämt

Så kom moderkakan och därefter dags för handarbete. Det fanns lite lagningar att göra också, både på insidan och utsidan.
Också för första gången så föreslog barnmorskan att jag kan ta lustgas medan hon syr, för det gör ju ont.
ja visst, hit med masken.
Barnmorskan tittar och menar att jösses, den där måste vi ju höja ordentligt, det där lilla räcker inte långt…
Jaa.. Tur jag visade Genbanken ordentligt åt vilket håll man höjer.

Jag andas på i masken. Hör barnmorskan säga till mig att ta lite gas nu. Jag nickar. Ler lite. Ganske borta nu.
Hon säger till Genbanken, detta gör ont. Är hon så smärttålig? Jag ska sticka nu, ska du andas lite först?
Jag ler vidare, tänker att de är tröga och borde väl fatta nåt. Ser en väldigt dimmig Genbank som lutar sig över mig. Hihi.
Så hör jag honom. Hon har nog fått tillräckligt redan så bara sy.
Så det var en fin upplevelse det symötet

Sen vill jag ha akupunktur mot eftervärkarna. Det har jag testat förut och det funkar fint.
Denna gången funkar det tom så bra så att när de ska plocka nålarna har jag tappat en.
Lite vila. Lite fika och sen upp på BBavdelningen. Senare kommer mormor och morfar med syskonen som gärna vill titta på lillebror.

Tänk. Hela 6 år sen. Det kunde man inte tro då. Att den för dagen lugna pojken skulle bli en sån tokstolle
Eller jo… Jag hade nog mina aningar ändå förresten.

Snabbt in, snabbt ut

Genbanken kom just hem efter att ha hämtat Minimonster på dagis.
Just när de ska med in frågar Genbanken: Ska du med in?
-Ja.
Snabb som en vessla hugger han sin ”kulbazookgevär” (Han har alltså snickrat ihop en blandning av kulspjuta, bazookas, geväj, pistol osv osv. Alla möjliga vapen han känner till skulle jag tro) sen springer han ut lika snabbt med ett:
-Fast jag sa aldrig hur länge. Ha ha

Samtal med Gud?

Citerar Minimonster: Han har hört uttrycket be till Gud (tror jag) I vilket fall frågar han helt apropå efter telefonnumret till Gud? För han har väl telefon eller?
Du, jag har ingen aning svarar jag.
-Gör inget. Jag hade inte tänkt ringa ändå…

Mister blir tonåring

Idag för 13 år sen var en riktigt lycklig dag. Då kom äntligen bebis som vi väntat så länge på.
Exakt på dagen faktiskt, även om det i papperna står att han är några dagar sen 40+2 eller nåt. Pffft, jag vet väl när han blev till och det var exakt på dagen han ville ut.

Måste nog ha känt på mig något redan dagen innan för jag langade fram heeela min stora strykhög som jag inte tagit tag i på alltför länge. Genbanken tyckte det var väl också ett onödigt göra såpass sent på kvällen. Men jag sa att du måste ju ha ordentliga jobbartröjor. Du kan ju inte se ut som en luffare och jag kanske inte hinner stryka på ett tag….
(nuförtiden ser han för övrigt alltid ut som en luffare eftersom jag inte stryker längre. Hinner inte med sånt… )
När hela strykhögen låg vikt och i prydliga högar i skåp och lådor så packade jag min BB-väska. Den hade jag inte heller haft funderingar på att packa tidigare. Helt onödigt liksom. Men den kvällen var en bra kväll.

Snart kommer Alexander. Ja, det visste jag redan. Nej, vi hade inte kollat könet innan. Jag visste bara att det blir en Alexander. Det namnet hade jag för övrigt bestämt redan när jag lekte med dockor. Något flicknamn hade vi inte ens funderat över. Det behövs inte menade jag, det är en Alexander…

Det var en bra kväll. Någon gång efter tre när jag gått min sedvanliga kisserunda, det blir många de sista månaderna, och skulle upp i sängen igen så… Men shit! :-S Kissade jag på mig?? :-S Nä, det kan jag ju inte ha gjort… Eller? Bäst att gå till toaletten igen. Kom strax fram till att jag inte hade förlorat kontrollen över urinblåsan, det var vattnet som gick
Några vidare värkar hade jag inte så jag hade inte alls bråttom. Fast det hade ju barnmorskan talat om att när vattnet går så ska jag ringa förlossningen. Ja ja, jag väcker väl Genbanken då, så att han är vid någorlunda medvetande om ifall vi ska åka.

Haha, När jag först ruskade lite på honom så var han knappt kontaktbar, stönade mest. Men när jag nämnde att vi kanske måste åka i natt så han jag knappt tala till punkt innan han satt rakt upp i sängen. Va? Vad? När? Nuu??Jag måste ha kaffe först. Hinner jag?
HejjeGud, ta det lugnt, det är ingen panik, jag har inte ringt ännu..
Det gjorde jag då och vi skulle åka in. Då tänkte jag ta en tur in i duschen men nähä, det satte Genbanken stopp för. Vi åker. Nu. Jo, han var allt en aning stressad
jag tog min nypackade BB-väska och gick ut till bilen. Men va fan?! Jag kom inte in?
Genbanken hade dagen innan varit duktig och tvättat bilen. Under natten hade det frusit på och hela bilen igenfrusen…
Genbanken in som ett skott, fyller en hink med varmvatten och slänger över dörren… på förarsidan…
Åh nej hojtade han. Kan du komma in?
Ska försöka. Att klättra in i en Toyota Celica, med mage som en flodhäst, smidig som ett kylskåp och med vatten rinnande nertill…. Inte det lättaste kan jag upplysa om. Men in kom jag

04.30 skrevs vi in och då hade värkarna börjat bli regelbundna.
Bebis var fixerad och allt såg bra ut.

06.20 satt jag i duschen. Eller låg. Nu hade jag fruktansvärda värkar.
Blir föreslagen en ryggbedövning, -EDA och den tar jag gärna emot.
Bara öppen 2 cm…
In på förlossningsrum och får kanyler satta osv. Bara att vänta på narkosläkaren.
Andas lustgas undertiden. Vid första andetagen var inställningen visst inte kontrollerad. Det var nog en väldigt stor mängd lustgas… De talar om för mig att andas. Jag ligger där i min lilla bubbla och tycker de är ju heldumma. Klart som fan att jag andas, jag lever ju. Andas säger dom, både Genbanken och barnmorskan. Jag tror jag ler åt dom, jag har det fint, jag andas, lever och stå inte där och se dumma ut. Tröga människa!
Så slår någon mig i ansiktet… Sen andas jag visst. På riktigt. Inte i min bubbla som inte stämde med verkligeheten.

06.45 är EDA lagd. Är kissnödig hela tiden, går med den där droppställningen fram och tillbaka mellan sängen och toaletten.
Till sist ser barnmorskan lite fundersam ut och undrar om det kommer något? Njaa, lite.
Medan jag bedövar mig med lustgasen tömmer de mig med en kateter. Det behövdes!

07.45 Öppen 4 cm. Jag har ont och är inte vidare imponerad över EDA’n.
Dessutom har jag ruskig klåda av EDA’n. Får påfyllningar och mediciner mot klådan.
Barnmorskan sätter skalpelektrod på bebisen. Han mådde bra.

09.20 Läggs en ny EDA
Ännu mer medicin mot klådan.
Jag har fruktansvärt ont. Får inte alls till det med lustgasen och oftast slutade det med att jag var inne i lustgasruset mellan värkarna och hade ingen alls vid värkarna.
Började nog att varva upp rätt ordentligt av allt ont skulle jag tro.
EDA’n tog väl sisådär.

10.30 får jag krystvärkar. De kändes!
Barnmorskan instruerar: Tryck på som när du ska bajsa. Å nej, jag ska INTE bajsa. Just det där var min stora skräck. Man har ju hört att vissa faktiskt bajsat ner sig under förlossning. Men inte jag!
Ja följden blev ju att det blev inte mycket till tryck heller.
Ont gjorde det och paniken rullade på. Det hände ingenting heller mer än att stackars bebis åkte hiss. Jag tryckte och knep ihop samtidigt. Inget bra sätt alls faktiskt.

Tillslut fick barnmorskan bli lite bestämd. Nu måste bebis ut. Fram med benstöden, hon Och Genbanken höll i varsitt ben.
TYST och tryck allt vad du kan!
11.33 kom en liten bebis ut med navelsträngen ett varv runt halsen.
3775 gram och
50 cm lång.
En pojke En Alexander. Jag sa ju det
Fast det sa jag inte då. Jag var inte så mycket med alls och förstod knappt att det faktiskt var klart. Men jag hade ju en bebis på magen och en Genbank som grät av lycka. Då måste det ju vara klart. Men jag orkade inte.

En stund efter kom moderkakan och då var det dags för symöte.
Efter en stunds vila och lite i magarna så ringde vi hem till våra familjer. Som så klart blev så glada så.
Det jag var mest rädd för inför förlossning var en ev ryggbedövning och att spricka.
Ryggbedövningen som blev två tog jag mer än gärna och att jag gick sönder märkte jag inte av.
Man är ju inte sämre än man kan ändra sig

Tänk att det är 13 år sen. Nu är pojken tonåring. Och besvärlig. Det blir alla tonåringar. Det har jag läst i både tidningar och böcker Det kommer liksom över en natt. Barnen lägger sig som snälla beskedliga tolvåringar och vaknar upp som fullfjädrade fotbollshuliganer. Visst är det jobbigt. Och i flera år är det så. Tur tiden går så fort