Dagens vuxenpoäng

Jag gjorde ett val. Varken lätt eller roligt faktiskt. Jag skulle varit på trummeditation idag. Som jag sett fram emot detta. Så kom verkligheten ikapp. Det gick över en natt.
Plötsligt fick man skrapa rutor på bilen. Frostgrader. Det är ju bara september tänker jag, väl medveten om att det är väl inte ovanligt med frost i september. Men hallå. Inte nu. Vet du hur mycket växter jag fått och som fortfarande ligger ute. Onergrävda. De dör ju om de får ligga och det blir riktigt kallt. Mina odlingslådor. De måste ju fixas.

Att gräva ner växter är väl inte svårt tänker du. Exakt. Förutom dom som är stora med mycket välutvecklade rötter. De väger mycket och behöver stora hål. Jag behöver hjälp till det. Ska det grävas där det är mycket rötter och grejer så fixar inte mina händer det. Inte att lyfta och hålla samtidigt i de tunga växterna heller.

Och i helgen är det äntligen uppehåll. Och Genbanken är hemma och kan hjälpa mig.

Därför. Efter mycket funderande och diskuterande med mig själv, jag vill åka jag hinner inte, jag vill åka jag bör inte, jag behöver åka jag behövs på annat håll, jag vill åka men…
Min stora förhoppning är att det snart blir ännu ett tillfälle att prova på trummeditation. Då SKA jag dit. Men inte idag. Suck. Dubbelpust och ett stön på det. Nu ska jag fortsätta gräva. Det ser ut att kunna bli lite regn idag.

För ung för smink?

Jo, nog kan man tycka att Decibel är lite väl ung för att gå ut sminkad. Men vad ska man göra när det inte går att tvätta bort.

Lite hopp, skutt och bus i studsmattan och en armbåge på fel ställe ger spännande färger på kroppen.
Stackars Decibel blev ordentligt svullen ett tag.

Det är nåt, jag vet vad och det är inget bra.

Mister har det jobbigt i skolan. Han var märkbart orolig igår men på bra humör så vi kunde prata.
Det är visst problem med en klasskompis.
Mister har ju inga uteraster på sin skola, inte många av dessa eleverna har det utan de har datortid. Det är liksom deras sociala bit, att samlas med varsin dator Fast, alla har ju svårigheter inom npf så inte direkt konstigt.

Iallafall så sitter Mister kvar i sitt eget rum. Dit kommer en till två klasskompisar och de sitter där och spelar.
Men den kompisen som alltid kommer har börjat med elakheter. Han vill tvinga Mister till olika saker, det kan vara nåt så litet som att Mister ska ansluta hans datorsladd i kontakten. Om inte Mister gör som han säger trycker han ett finger eller två i halsen, helst en bit nedanför örat där det gör så fruktansvärt ont.
Igår hade han hotat med tortyr och grejer. Tortyr till döds. Mister är orolig, och vågar knappt gå till skolan.
Han vet inte hur han ska tackla klasskompisen och vad han faktiskt är kapabel till. Tänk om han faktiskt får stryk och plågor.

Personen i fråga har samma diagnoser Aspergers Syndrom/AD(H)D och tänker väl utifrån sin sida. Men det tillåter inte honom att ge sig på Mister med våld och hot.
Mister hade faktiskt upplyst honom om att det är olaga hot och faktiskt mobbing som han sysslar med. Och det är straffbart. Även för omyndiga. Så det så. Det trodde han inte det minsta på. Vadå olaga hot. Skulle det vara straffbart eller? Pyttsan.

I natt hade han visst gått ner efter att vi andra hade somnat. Efter tre någon gång hade han lagt sig hos Genbanken i dubbelsängen. Han var inte lätt att få upp i morse. Och han ska ha kompis i eftermiddag. hmm

I vilket fall så messade jag hans lärare om detta i morse. Mycket viktigt för Mister, att en lärare kommer in till honom och tar upp problemet och stoppar klasskompisen. Mister vill inte att han ska komma på rasterna på ett tag nu.
Han var märkbart nervös i morse. Han blir ofta det om det är nåt. Ibland märker man innan att det är nåt, han är arg och får utbrott på det mesta, när han berättat så lättnar det. Ibland är det som nu, man märker inget vidare märkligt i hans agerande före, när han väl berättar så river han muren och har inget som stöttar upp längre. Då märks det väldigt mycket.
Han som brukar ha murar och fasader i normala fall ändå, det är inte alltid lätt att ta sig bakom.

Känns kanske ändå som att jag borde väntat mig nåt, så här i efterhand. Han har varit väldigt låst vid datorn det sista samtidigt om han faktiskt följt med familjen när vi gjort nåt. Han var till och med med i Helsingborg i helgen, utan diskussion ens. Han har dessutom varit väldigt pratig en period, sista veckan eller så. Vi har pratat på morgonen, han pratar gärna och berättar lite när han kommer hem ifrån skolan. Fast jag har tolkat det som en bra period. Och det kanske det iofs är, som kanske hade varit ännu bättre om inte detta med klasskompisen mörkat.

Läraren var tacksam över infon, menade att så här får det absolut inte gå till. Han har tagit upp det med den andra läraren som arbetar med Mister och som Mister har förtroende för. De ska under dagen fundera och ta beslut att arbeta vidare med detta och låta Mister sitta ensam.
Tänk vad lättare det hade varit ibland om barnen har kunskap om att skvallra. Mister skvallrar inte. Han håller tyst, kan till och med ta straffet om han blivit beskylld för något men han säger inget. En liten portion skvaller kan faktiskt vara bra ibland. Eller egentligen är det väl inte skvallra han ska göra i detta fallet utan be om hjälp. Han har svårt för det. Mycket svårt. Men förhoppningsvis kommer den nu.

Karantän. För säkerhets skull

Jag var på väg ur sängen när Minimonster ropade. Mamma, jag bajsa lösbajs. Jag hann inte sätta mig.

Stackars liten, bara att knata upp. Och löst var bara förnamnet. Mest likt vatten. Golvet, väggen, toaletten, in under badkaret. Ställde honom i badet för att komma fram. Aaajj, ont i magen. Torka toan snabbt och sätta dit honom. Då rinner det mer. Hmm… Sprutar….

Jaja, ner och blanda till en flaska med medel. Vatten, diskmedel och eteriska oljor citron, lavendel och eukalyptus. Bra både för lukt och som bakteriedödare. Många droppar. Sen var det bara att hugga tag i det hela. Plastpåse på handen, runt papper och runt påsar med papper, en hel rulle hushållspapper och flera meter toapapper senare så var det rent och snyggt igen.

Minimonster sattes i badet och jag ställde mig i duschen. Kändes ganska mycket fräschare efteråt. Rena kläder på och resten till tvättkorgen.

Stackars Decibel skulle följt med en kompis att bada men det var bara att ställa in. Stackarn. För några veckor sen blev Mister magsjuk och då skulle hon på kalas. Det fick vi också ställa in. Otur de lux.
Minimonster mår finfint igen och har just ätit frukost efter att ha varit ute en stund. Genbanken tog Decibel med sig ut och satte fyr på en av grenhögarna som blev efter att alla granar sågades ner. Det sparkade igång pojkarna också och Mister är högt upp i varv nu. Speedy, bokstavligen.

Operation och spjälkning.

Min snabeldrake morrar inte som den ska. Plötsligt blir den tyst. Då måste man gå fram till den och joxa med svansen och då morrar den fint igen. En liten stund. Sen blir den tyst igen.

Det verkar som jag måste operera. Det blir att lokalisera var brottet är. Sen får jag klippa bort de av eltejp vita zebraränderna från svansen. Spjälka upp med en pinne och eltejpa igen. Kanske snabeldraken kan må lite bättre sen.

Kan själv kan allt. I morgon.

Alla hönor döda. Igen…

Ja det är ju inte så längesen som jag en morgon undrade varför inte tuppen vaknat ännu. Tittade ut och såg nåt mysko i hönsgården. Hela hönsgården full av fjädrar och alla inneboende döda.

Nu har det hänt igen. Givetvis med nya höns. Tittade ut och såg nåt mörkt i hönsgården. Decibel och Minimonster skyndade sig ner. Alla döda, hela hönshuset fullt av fjädrar.
Samtidigt fick jag mess från Lotta. Svarade på det och upplyste om vad som hänt.
Det är deras vecka att köra barnen till skolan så Roger kom hit lite tidigare och gick en runda. Tittade igenoom hönsen och kom snabbt fram till att det är en mård som varit här.
Den har ju lärt sig var det finns mat, det är ju uppenbart. Några höns saknades men Roger hittade ett uppslitet hål i nätet där det var massa fjädrar. Den har dragit ut sitt byte där.
En stackars höna hade fått panik, sprungit in och fastnat i nätet och brutit nacken Hemsk tanke. Vilket sätt att dö på. mina stackars höns. Tuppen hade dött precis utanför genomgången. Han hade några hönor inne och några ute så han har väl försökt att rädda dom kan jag tro.

Under dagen ska Roger ringa efter en fälla. Han hade fått tag i en men den lämpar sig inte om man har katt. det som kommer in i fällan kommer inte ut därifrån. Levande…
Vi har två katter. Grannar har katter så inget vidare bra sätt. Hoppas att han fixar en. Sen får han plocka fram sin ”knallert” och avliva syndaren.

Vet inte om det blir några nya höns i år. I bilen ligger halmbalen jag tog hem i förrgår för att bädda för dom nu när det blir kallt. Jag antar att det är bara att köra tillbaka den nu.

Anmäld försvunnen

På Facebook igår såg jag en efterlysning på folks statusar. En man med tillhörande ljusblå Volvo med reg.nr. PJJ 997.
Jag tyckte nr verkade bekant och tillsammans med färgen på bilen så fick jag direkt en bild på en man.
Ingen aning om varför egentligen men så är det.

I morse när jag låg i badet ringde Genbanken och frågade om jag läst tidningen. Nä det hade jag ju inte då. En man härifrån är försvunnen, det är XXX. Jaså, det är det, jag misstänkte det lite svarade jag.
Kom på senare att jag inte ens talat om att någon är försvunnen, Genbanken har ju inte facebook så han har ju ingen aning vad jag sett liksom.

Denna XXX möter jag ofta. Vi brukar mötas i dörren på dagis, säga hej och gå förbi. Kanske är det därför jag fick upp honom, jag har kanske noterat hans reg.nr. omedvetet. Det och att vi funderat på att kontakta familjen i ett angeläget ärende.
Två av de tre barnen går på dagis, det äldsta går i Decibels klass.
Minstingen är hur go som helst. Gissa om jag blev förvånad, det var i somras tror jag. Jag lämnade Minimonster och hann inte mer än innanför grinden så kom en liten tjej fram och ger mig en stor kram. Om benen så klart för hon var ju inte så stor. Så sa hon nåt och gick till sandlådan och fortsatte leka.
Hihi, jag var lite småchockad men glad. Känns ju bra att få en kram helt apropå ibland.
Efter det brukar hon komma fram och säga några ord. Det är inte alltid man förstår allt hon säger, dels är hon liten och sen går det fort, men vi pratar ändå. Och hittills har ingen i personalen klagat på att jag pratar för mycket med barnen. För det är ju så klart inte bara denna lilla tjej jag pratar med.

Hittade denna bilden här tillsammans med en efterlysning

Positivt är just nu att enligt tidningen misstänker polisen inget brott. Jag hoppas verkligen att det är så och att han snart kommer tillbaka hem. Kanske han bara behövde lite lugn, ro och komma ifrån allt och alla ett tag. Jag HOPPAS verkligen att det är på det viset. Jag vill tro det åtminstone.

Håller i allafall tummarna för att alla bitar kommer på plats så fort det någonsin går. Tänker så klart på familjen som väntar hemma, all oro och troligen skräck de måste känna. Ilskan, om det är så att han håller sig undan frivilligt. Det finns så många tankar och känslor kan jag tro, man kan nog inte beskriva dem alla…

Jag har svårt att tro att de läser just min blogg och framför allt inte i nuläget, men skulle så mot all förmodan vara fallet så ger jag er en varm kram. Jag tänker på er och hoppas han snart kommer hem.

Från botten till toppen.

Lördagen började inte så jättebra. Vi hade bestämt innan jag och Mister att vi ska ta tag i hans rum nu. Det såg ut som någon har släppt en bomb på en soptipp. Han skulle bara och måste bara. Jag blev lite sur och hans surare. Han bråkade med Decibel och jag talade om ett och annnat för dom. Han bankade och slog på det mesta här hemma. Vi har inte råd med mer trasigt nu. Han gick och la sig i Minimonsters säng, trots att jag sa att det är sista natten för honom i det rummet. Att han inte ligger i sin egen säng beror på att där är för stökigt och det fixar han inte. Det är bara det att jag hade städat Minimonsters rum. Med Minimomnsters hjälp förstås. Nu var det rummet lika illa som hans eget :-O. När jag kom in efter honom så sparkade han mig. DÅ blev jag vansinnig. Baxade honom ur sängen och ledde in honom på sitt eget rum. Han började kasta saker och hotas som vanligt. Jag tänkte att inte göra honom mer upprörd och gick ner.

Då kommer Minimonster och säger att Mister försöker hänga sig i trappan. Jag går dit, talar om att det där är inget bra. Han har ett skärp om halsen som är knutet i ett snöre. Jag drar av hela snöret och han tackar för att jag förstör hans självmordsredsakp. Varsågod sa jag. Det var ett nöje. Du har då aldrig förstått dig på ironi säger han då… Så går han ut. Jag undrar vad han ska göra men han skriker att det ska jag skita i. Han gör som han vill osv.

Jag går in i tvättstugan och tittar genom fönstret. Ser honom med min tvättlina knuten runt halsen och försöker skära av den i lagom längd. Antagligen för att gå iväg till ett träd eller så. Jag går ut och ber honom sluta upp med det han gör. Varför skulle jag, skit i det du svarar han argt.
Jag fiskar upp tvättlinan samtidigt som jag pratar med honom.
För att jag vet att du mår inte bra just nu. För att jag vet att det är just nu det är som värst, det kommer att bli bättre. Bara han får sansa sig. För att jag ska hjälpa dig att knyta upp alla knutarna. För att jag inte vill att du ska hänga dig. För att jag vet att just nu är du jätteledsen. För att…
Samtidigt knyter jag loss honom, jag har redan sett första tåren. Jag tar honom om axlarna och sätter mig i trappan. Han lägger huvudet i mitt knä och storgråter. Hela han skakar. Så sitter vi en stund. Jag frågar om han följer med in och dricker ett glas o’boy och pratar lite. Det är okej. Han kommer med in, vi pratar men han kan inte sätta ord på det som är värst. Just då är allt värst. Jag ger honom lite paus från städ, vi ska nog hinna ändå.

Senare på eftermiddagen så tar vi tag i rummet. Sängen är ju redan nerplockad. Vi plockar, slänger och sorterar. Jag kommer med ommöbleringsförslag. De är godkända och vi möblerar om. Tar in gästsängen som han ska ha tills vi köpt en ny. Sen ska jag sy hans draperi. Vi varken hinner eller orkar damma och putsa fönster. Inte torka golv heller. Men resten gjorde vi. Mister undrar hur jag kunde veta att han blir orolig av stöket. Hmm… Det behöver man ju inte fundera så mycket på.
Han var glad att vi gjorde detta. Han tackade för det. Förstod inte hur han kunnat leva i detta. Han var stolt över alla mogna beslut han tog. Vi ställde undan lite saker. Inte för alltid, bara för nu. Inga problem. Till sist bäddade vi sängen. Han sov i sitt rum inatt. Han sov som en prins på ärten. Eller, öm var han, men det var för att han somnat på sin Kalle Ankapocket.

Noll-koll har hittat tillbaka…

Jodå, nu har hon hittat fram till skrivsidan igen. Hon har liksom inte haft vare sig tid, lust eller inspiration att hitta hit även om tankarna funnits. För nog har det hänt saker hos Noll-koll. Både roligt och tråkigt.

Det absolut tråkigaste är ju att vår fina Aijo som vi skaffade oss för ganska lite sen blev halt. Jag var inne hos veterinären med honom men det fanns ingenting på röntgen att hitta. Vi körde en 10-dagars medicin och vila. Hehe, hur lätt det nu är med en Aijo, det blev inte riktigt 10 dagar om man säger så… Han verkade iallafall bli bättre i sitt ben och det var ju bra.

Fast några dagar efter så började han att halta från och till igen. Dessutom inte bara på vänster som tidigare, jag tyckte det kom från höger också. Ibland verkade han stel baktill också. Hmm… Inte bra detta. Däremot verkade han fortfarande inte direkt smärtpåverkad utan fräste på som alltid, full fläta ska det vara enligt honom. Det blev dock inte bättre trots att vi läta honom gå små promenader, inte springa massa, -vilket var det värsta att få till. Så en dryg månad senare var vi tillbaka hos veterinären för en ny röntgen.

…Den var inte bra alls. Från att inte finnas någonting på bilderna var det så att tom jag kunde se förändringarna på hans armbågsled. Vet gav honom ingen bra prognos. Eventuellt kanske det skulle gå att operera men men tvivelaktigt resultat. Det är en stor hund med stor belastning på frambenen. Det blir ännu mera vila för honom, som redan var ett helvete i tio dagar, nu pratar vi minst en månad… Dessutom var han inte försäkrad när vi köpte honom så kostnaden skulle vi få stå för. Hon skulle iallafall gå igenom bilderna med ledspecialisten och kirurgen och höra av sig efter ett par dagar.

Under tiden hade vi beslutat att kan de ge en bra prognos ang operation så löser vi det med pengarna. Verkar det tveksamt och man kanske får göra det igen och kanske igen så utsätter vi honom inte för allt….

Torsdagen kom och veterinären hörde av sig. Den redan dåliga prognosen Aijo hade visade sig vara ännu värre…
Han hade Arthros i vänster armbågsled och det fanns misstanke om det även i höger armbåge. Att han dessutom stelnat baktill… Och att det gått så fort… Ja det fanns inte mycket positivt för lille Aijo.
Hon menade att visst kan han lära sig leva med smärtan men nää, det är inte rätt. Ja kunde ju bara gå till mig själv som har ont i händerna titt som tätt. Men på min röntgen syns inget, på hans syns det. Fort gick det också, hur ser det ut nästa månad? Och nästa? Ska han aldrig med kunna springa så fort och stolligt som han levde för? Nä, vi bestämde oss rätt snabbt. Men enkelt var det inte…. Samtidigt var det enkelt. Eller beslutet var enkelt med hjärnan men när man kopplade in hjärtat så var det inte lika enkelt längre.

Vi bokade tid ganska snart för att göra det. Eftersom semestern väntade bara ett par veckor efter ville vi ha gjort det innan. Aijo skulle ju ändå inte följa med i vilket fall. Vi hade ju bara gått i Norge och oroat oss för hur det går för honom, om han hade ont osv. För att inte tala om det som vi måste göra när vi kom hem…. Nä, man behöver inte göra det värre än det redan är.
Så kom dagen… Decibel kom in med posten. Där låg diplomet efter avslutad lydnadskurs på Brukshundsklubben. Det var väl himla roligt men…. Ikväll finns han inte mer ju.
Det blev jag, Genbanken och Decibel som åkte iväg. Värst var att Aijo som tidigare somnat som klubbad av de lugnande sprutorna inte somnade alls… Han kämpade in i det sista så jag fick hålla honom ordentligt för att han skulle vara stilla. Det blev en hård kram för honom… Andra sprutan gick fort… Vi var kvar en stund innan vi tog honom med oss hem.
Vi hade redan grävt en grav i trädgården för honom. Minimonster var med men Mister orkade inte.
Vi planterade blommor och gjorde fint. Nu har vi inte längre någon hund
Kanske det blir en när man minst anar det. Alla hundsaker finns här, nedpackade i en låda.

Stackars Minimonster som inte kan slå sig….

Jodå, så är det. Frågar man Minimonster så är han i det närmaste osårbar och kan allt. Inte slår han sig inte. Givetvis gör han ju det och talar man om att kommer du ihåg när du slog dig innan idag? Då behöver du ju inte göra samma sak igen?
-Ääh, det var ju innan ju… Nu kan jag inte slå mig.
Ibland slår han sig igen. Ibland har han tur. Men det var ju innan det…. Nu gör jag ju inte det.

I förra veckan satt vi i möte här hemma, jag och Genbanken och kuratorn från LSS. Vi har knåpat ihop en ny ansökan om vårdbidrag. När kuratorn läste igenom de tidigare besluten bara skakade hon på huvudet…

I allafall så ringde det från dagiset och Genbanken fick bråttom. Minimonster har trillat och slagit pannan illa så det behövde sys. Så Genbanken åkte så fortsatte vi med papperna.
De åkte till Ullared men snart fick jag ett mess att de är på väg till Halmstad. Eh. Vad ska dom göra där?
Det visade sig att Minimonster blev halvt hysterisk när de skulle bedövas och sys. Han tolererar inte riktigt när läkare ska pilla på och med honom. Framför allt inte läskiga saker. De ville inte våldhålla så hårt och så länge och tyckte det är bättre han kommer till Halmstad och kan sövas. Det var ett jack på ca 5 cm och det glipade 1cm. Att tejpa var inte att diskutera liksom.

Nere i Halmstad tänkte de först lokalbedöva och sy en vilt skrikande och sparkande Minimonster. Genbanken menade att de ju faktiskt kommit för att han skulle slippa våldhållas. Ska han våldhållas i vilket fall kunde de ju varit kvar i Ullared. De var inte riktigt eniga han och sköterskan. Så beordrade hon Minimonster att lägga sig på sidan, tyst och stilla.
Genanken spände ögonen i henne och talade om att då går du först och hämtar ett spännband. Sen stirrade han henne i ögonen tills hon vek undan och gick ut ur rummet.
När hon kom tillbaka var hon väldigt tillmötesgående och trevlig och det bestämdes att Minimonster skulle få lugnande så provar man att sy. Kan man slippa söva är ju det bra.

Han fick sitt lugnande baktill och sen blev han inte sig själv. Minst sagt. Han sluddrade, flinade, hade ingen koll på varken kropp eller huvud. Han trodde han flög och undrade om han är ett spöke nu.
Såret kunde sys som planerat, det blev fyra stygn och kanterna kunde tejpas igen.

När allt var klart skulle pojken ligga kvar och bli lite klar i huvudet innan de fick åka hem. Genbanken hade en del att stå i. Benen bar inte på honom, kroppen hängde inte med men ändå försökte han undersöka sängen, springa iväg, pilla med det, ordna med det där osv. Till slut var Genbanken trött på att försöka fånga honom i luften när han ramlade ur sängen. Han bad att få åka tidigare så kunde han knyta fast Minimonster i bilen åtminstone. Snart fick de åka hem.

Väl hemma och Minimonster kom innanför dörren hann pojken knappt få av sig skorna innan han gjorde en tjurrusning in, skriker: Jag ska sitta vid datorn för det är MIN tur!
Så var han sig själv igen… Fast väldigt trött. Han hade haft det jobbigt sa han. Han talade om att han skrikit och fladdrat med armarna. Men de ville inte lyssna…

Dagen efter var han jättetrött och jättegosig. Sen blev han som vanligt igen

Året är 2010 och ändå har det inte kommit längre

Ännu år 2010 får man läsa tidningsartiklar om hur barn, ungdomar och gamla människor vanvårdas och behandlas. För att inte tala om de som har behov av särskilt stöd av någon anledning. Vad gäller psykvården har man ju kunnat läsa om föjlder på utebliven vård alltför många gånger.

Nu senast kom väldigt nära. Denna gången gäller det barn med speciella behov. Dom som får extra stöd och service via LSS. Den 13 februari 2010 kunde vi läsa följande rubrik: Funktionshindrad pojke låstes in

Att det är nära är inte enbart det geografiska läget utan även att det var på detta stället vi var och tittade med tanke på Mister. Alltså på korttidshemmet. Artikeln berör fritidshemmet. Där hade ju pojken hamnat tids nog ändå eftersom tanken är sen att han ska vara på fritids, framför allt i samband med korttidsvistelsen. Det blir för jobbigt att åka hem emellan.
Jag är väldigt lättad att pojken då var på gränsen i ålder och snittåldern på korttidset var så låg. Därför hamnade han på Valhall, ett annat korttidshem för de äldre barn/ungdomarna. Alltså på annan plats.

Nära är också när jag känner andra som har barn på fritidset. Jag kan inte säga att jag förstår deras känslor nu, för det kan jag inte. Däremot kan jag förstå att de måste ha det fruktansvärt. Precis som de andra på fritidset, barn och vuxna. Tänker på den berörda pojken och hans familj, vilken ångest de måste ha.

Mister kom samtidigt som jag läste det, undrade vad jag gjorde. Jag förklarade vad som hänt o han blev en aning chockad. Undrade vad som hänt med de som jobbade. Berättade att de blivit avstängda osv. Va? Jahaa. Oj. Vad bra. Han blev nog något förvånad eftersom ingenting hände när han själv blev insläpad med tröjan som ”strypsnara” över skolgården. Den som gjorde detta fick mest en klapp på axeln och en ursäkt kändes det som, oavsett hur arga vi föräldrar blev. Ångrar nästan att vi inte anmälde det då… Nu är det ju så längesen så det är nog försent. Han har ju dessutom bytt skola efter det.
Så tänkte han en stund och sa: det hade ju faktiskt kunnat vara jag som blev inlåst där…
Väl medveten om sitt humör och utagerande…
Vad svarar man på det? Jaa, det hade det faktiskt.

Dessa förhatliga mailbomber

Jag är så trött på alla dessa skicka-vidare-till-alladinakontakter-annars-får-du-virus-och
-otur-och-måste-betala-för-msn-och-datorn-kraschar-och-du-kommer-att-ångra-dig-
Vågar-du-utmana-ödet-mail!

Om du får mejl med ärendet Badtimes, radera det omedelbart utan att läsa det.
Badtimes är det farligaste mejlvirus som någonsin skapats.

Badtimes är ett virus som snabbt och enkelt raderar din hårddisk. Och inte
nog med det, det angriper alla diskar som står i närheten av din dator.

Det kommer att avmagnetisera alla dina plastkort så att du inte kan använda
dem, radera alla inställningar på din TV och använda ultraviolett strålning
för att göra repor i alla dina CD-skivor.

Det kommer att lämna toalettlocket uppe.

Det kommer att bjuda dig på cigaretter när du försöker sluta röka.

Det kommer att dricka upp all din öl och lämna smutsiga sockor på köksbordet
då du ska ha gäster.

Det kommer att lämna vågade meddelanden på din chefs telefonsvarare med din
röst.

Det kommer att stoppa en död kattunge i bakfickan på dina bästa byxor och
gömma dina bilnycklar då du är sen till jobbet.

Det kommer att tillverka amfetamin i ditt badkar och ringa efter polisen
samtidigt som det kokar ägg i mikron och jagar skolbarn med din jordfräs.

Det är lömskt och påhittigt. Det är farligt och förfärande att se.
Det har också en rätt intressant nyans av ljust lila. Akta dig...

Ge helvete att skicka en massa dumheter till mig!
Försöka skrämma mig med ett vykort från Hallmark. Med ett elakartat virus som, ja läs själva

Läs & vidarebefordra!! 

Förmedla till alla dina kontakter snarast!!
Var uppmärksam under de närmaste dagarna: öppna inte några budskap med en
bilaga med titeln 'Vykort från HALLMARK' oberoende vem som har skickat det
till dig!
Det är ett virus som öppnar en vykorts-bild, som 'bränner' hela
C-hårddisken i din dator!
Detta virus kommer att tas
emot av någon som har din e-postadress i sin kontaktlista. Det är
anledningen till att du måste meddela alla dina kontakter! Det är bättre
att få detta budskap 25 gånger, än att ta emot viruset och öppna det!! 

Om du får ett mail kallat POSTCARD, trots att det skickas till dig från en
vän; öppna det inte!! Stäng av datorn omedelbart!!! 

Detta är det värsta virus som aviserats av CNN.
Det har varit indelade efter Microsoft som den mest destruktiva viruset
någonsin!!
Detta virus upptäcktes av McAfee nyligen, och det finns ingen reparation
ännu för denna typ av virus!
Detta virus förstör hårddisken, där
vital information hålls!!! 

Meddela alla dina vänner.
KOM IHÅG: Om du skickar till dem, kommer du att gynna alla! 




Så viruset skulle bara försvinna om jag stänger av datorn? Hur lång tid har jag på mig?
Kanske ska ställa den utomhus också för säkerhets skull?
Tänk om jag inte är hemma när jag får mailet. Kraschar min dator då?  

Om jag får lust att virusrensa datorn, då går ju inte det? Eftersom den blir förstörd om jag startar datorn. 
Visst är jag lättlurad. Men inte så! 

Humörsvängningar

Jag har haft ett ruskigt humör denna helgen. Kan undra om det betyder att slaktdagarna är nu. Jag vet aldrig när dessa ska inträffa och jag glömmer alltid att skriva upp det. Överraskning varje gång. Skitöverraskning.

Det finns tillfällen det hade varit bättre att vara man. Barnafödsel, pms och mens är tre gånger. Multiplicerat med alla dagar man har den skiten.

Sen tänker man snabbt på cykling och cykelsadel och är genast mycket gladare över att inte alls vara man. Ajajontont.

Oroligt med skolan

Decibel tycker det är jobbigt i skolan. Det svåra är att få fram vad det är som är värst. Frågan är om hon vet det själv.

Idag har jag haft både boendestödet och de från Familjecentrum. Först var det frågan om vi skulle avboka helt med tanke på att barnen var hemma och vi var trötta. Jag tycker ändå det är skönt när de kommer, bra att bolla idéer fram och tillbaka, tänka högt och få svar och funderingar från några som har koll på saker och ting.

Tror faktiskt att även Genbanken tycker det var ett bra beslut. Vi pratade mycket om allt krångel med läkarkontakter och Decibels skolbekymmer. Vi spånade vände och vred. Vi måste ju ha ett möte på något sätt med de inblandade. Vi vill ju gärna ha en tungt vägande person med, som från BUP eller så.

Då kom L på det. Det finns ju tydligen några ”nätverkare” de visste om. Om de är knutna till Familjecentrum eller kommunen eller till annat blev jag upenbart inte klok på, just därför att jag har inte en aning. Iallafall innebär det att om vi dvs jag och Genbank vill ha ett möte så anlitar vi dessa nätverkare. Kostar gratis så det behöver vi inte fundera på. Vi talar om vad vi vill mötas om och vilka ungefär som ska delta, -helst. Sen håller dessa nätverkare i trådarna. De bjuder in personer till mötet och håller i det i princip. Vilket verkar väldigt bra. De är duktigt i möteshållning, det är inte vi. Därmed hamnar vi  lätt i underläge. Jag menar, vi är ju ”bara föräldrar”

Efter vad jag förstått bara lite senare så är detta ett mycket mycket bra beslut. Skolan som nu ska omorganiseras har fått en ny rektor. Hmm, kanske inte alldeles ny nu men ändå. Jag har varit på ett möte förutom föräldramötet där hon har varit med. Maken till dummer människa får man leta efter. Hon borde faktiskt blivit politiker, hon svarade inte på en endaste fråga utan pratade runt runt om annat. Jag förstår fortfarande inte vad hon svarade på vissa… Nu blev hon uppenbart inte politiker utan rektor. Detta troligtvis på grund av attityden.  Jag rättar mig. Efter en googling så verkar det som, om det är rätt person, så ÄR hon faktiskt politiker. Det kunde man väl ge sig den på. Ingen vidare trevlig attityd. Eller, jo. Så länge det passar henne och frågorna passar henne. Obekvämligheter lämpar sig inte och hon snäser av på ett inte alltför trevligt sätt. Samtidigt som hon ändå pratar runt själva kärnan. Precis som en politiker alltså!

Vad jag förstått så har en lärare på skolan gjort slag i saken och sagt upp sig. Just på grund av rektorn. Denna lärare har haft funderingar länge på att kanske testa något annat men liksom inte kommit sig för. Det har hon nu. En annan lärare har tydligen haft många åsikter om klassrumstillvaron eller vad man ska kalla det. Att det är för stökigt osv och haft många idéer om hur man skulle kunna ändra på detta. Om det är orsaken eller inte låter jag vara osagt men denna lärare får inte vara kvar på sitt vikariat. En väldigt duktig och omtyckt lärare. Ja båda två förresten.

Inte bara det. Än värre är att en pojke i Årskurs 1 har någon form av autism. Jag tror det är Aspergers syndrom. Han har nu en assistent som är med honom i skolan. Nu alltså. För rektorn menar att nästa termin så behöver han ingen assistet utan klarar sig bra ändå. ?? ?? hur arg blir man inte av sånt?

Speciellt som det varje morgon går en halvtimmes lön på personalkontot till ingen nytta är det än värre. Varför detta då? Jo, tidigare var det en annan chaufför som körde bussen. Hon fick frågan av några föräldrar om hon inte kunde komma tidigare och hämta två barn, eftersom dessa föräldrar inte ville lämna barnen på fritids en kvart-en halvtimme.   Det kunde hon göra men då blev det inga glada miner bland skolans personal. Eftersom barnen inte börjar skolan förrän halv nio så får barnen inte vara i skolan innan kvart över åtta. Om de inte är på fritids förstås. Innan dess finns det ingen personal som ser efter de tidiga barnen. Alltså hämtar chauffören de två nämnda barnen tidigare, parkerar bussen i tio minuter någonstans på rundan och kommer till skolan i lämplig tid.

Av orsaker så jobbar inte denna chaufför kvar längre. I samband med bytet så vill man ju som förälder gärna att bussen i fortsättningen kommer senare, i lagom tid för skolstarten. Inte denna terminen säger rektorn, nu har det ju redan hållt på ett tag, däremot nästa termin ska jag se till att det blir ändring. Och jo, det finns personal på skolan som ser efter barnen, visst gör det det. Men det hade hon ju fått komma fram med, att dessa pengar tas ju någonstans, och det är ju från de barn som kanske behöver extra stöd av någon anledning.

Nästa termin är snart slut. Ännu ingen ändring. Bussen kommer till skolan en halvtimme innan skolan börjar. Lönen till personalen tas från resurskontot tydligen. Samtidigt som en liten pojke i årskurs ett blir av med sin assistent. Det är så man hoppar högt av ilska.

Så var kommer vårt möte in? Ja fröst och främst underar man hur man ska nå fram med önskemål och lite speciellt stöd för Decibel som inte är någon svår elev. Tvärtom. När en elev inom autismspektrat uppenbarligen räknas bli frisk och botad över sommarlovet… Isåfall måste denna rektorn vara den första som förutsett en sådan sak och pojken den första att bli utvald till ett sådant mirakel.

Jag undrar hur denna käring, denna ål, denna … kan sova gott om natten. Hon funderar väl aldrig över själva sömnfrågan kanske. Utan pratar mest runt runt. Sen somnar hon av förvirring.

Stökigt? Minst sagt. Rörigt? Jajemen. Turbulent? Ja jävlar i det!

Helgen har varit väldigt orolig. Mister har haft mycket ångest och utbrotten har avlöst varandra. När han inte har haft utbrott så har Decibel haft det. Hon vägrar gå till skolan. Skriker på kvällarna. Skriker fram på nätterna. -ylar och vrålar på mornarna. Till och med på helgerna när vi säger att hon ska ha sin kapsel kommer det per automatik: -Jag tänker iallafall INTE gå till skolan…

I fredags var hon hemma, hon bara orkade inte och vi kände att vi kan inte tvinga henne i nuläget. Bättre hon får vila upp sig. Tänkte vi…. Så kom då helgen. Oj oj oj… Det har inte funkat det minsta lilla. Så i söndags blev det alldeles utomordentligt galet. Överallt. Förmiddagen var Misters, han gick runt här hemma, tvångsmässigt mässande sina svordomar. Till slut lugnade han sig ett tag. Sen var det Decibel som fick en ordentlig dipp när medicinen rusade ur kroppen och det var dags för påfyllning. Jomen. Då kom det till att börja med: -Jag ska INTE gå till skolan och tänker INTE ta någon kapsel för jag kommer ALDRIG att gå i skolan. Operation övertalning/tvång/mutning/övertalning/kalla-det-vad-man-vill börjar. Det var inte roligt det minsta. Det blev moment fasthållning istället när hon varvade ur alldeles över dessa kapslar. Till slut, med en stordel tvång, en liten del list och en lagom portion tur så fick jag i henne sin kapsel. Pust. Nu kunde vi börja andas ut.

Vi hade på förmiddagen bestämt oss för att grilla på kvällen. Genbanken åkte till affären för att fixa det som saknades. Mister fick följa med, han ville köpa sig en Kalle Anka-pocket. Sagt och gjort. När de kom hem satte han sig att läsa och Genbanken talade om att nu går han ut och tänder grillen. Jajemen säger Mister, gör du det. Och det gjorde han…

En stund senare kommer Mister ut. Arg som den värstaste bålgeting. Då har det gått upp för honom om grillning och tändning och det skulle ju han göra ju. Försent…. Oj oj oj oj. Då drar det igång på allvar här. Då kommer allt som legat och pyrt. Och det finns ingen hejd på det. Att inte pojken hade mördande träningsvärk dagen efter är ett under, så som han slog med käppar på träd och grenar och gungor här ute. Han slet i grejer och svor och levde runt något alldeles. I tre-fyra timmar non-stop. Vi började grilla jag, Genbanken och Decibel. Minimonster hade somnat och vi lät honom sova medan det var som värst. Finns ingen anledning att titta på mer än nödvändigt. Sen fick vi äta i omgångar. Mister höll sig åtminstone på samma ställe. Ett tag.. Sen rusade han in och låste dörrarna. Genbanken var snabb så källardörren hann Mister inte låsa.

Ungefär där kom SöstraMi på besök. Och strax kom Genbanken ut igen. För att inte störa mer än nödvändigt så gick vi in jag, Decibel och SöstraMi. Snart kom Mister med Genbanken i släptåg också in. Då öste han gallan över stackars Decibel som blev så ledsen så ledsen. Stackare. SöstraMi tog med sig Decibel på en åktur med hopp om att Mister skulle hinna lugna sig under tiden.

Det gjorde han till slut. Vi fick han isäng och sa godnatt och han somnade nog rätt hyfsat fort. Bara för att Decibel skulle köra igeng igen. Hon höll på fram till klockan två den natten. Vi var allt annat än pigga. Eftersom helgen och den sista tiden var som den var, natten i synnerhet, så stannade Genbanken hemma den dagen. Mister och Decibel var också hemma, Mister gick överhuvudtaget inte att få liv i. Och då menar jag bokstavligt. Han var i princip i medvetslösstadie. Han sov så djupt man kan komma.  Minimonster fick vara på sitt dagis. Där trivs han bra. Genbanken tillbringade stor del av dagen i telefon. Ringde BUP och talade om att nu MÅSTE vi ha hjälp. Så här kan Mister inte ha det längre. I fredags fick jag ju hämta honom i skolan, då var han på gränsen till att något skulle hända. Vad vet man aldrig, personalen kände det som osäkert verkligen. Han talade också om för sekreteraren att den där sköterska ska bytas ut omgående för han har ringt och ringt och ringt och det har blivit 100% fel.

Han fick iallafall pratat med sköterskan till slut. Hon sa att hon förstod att vi inte var nöjda med hur det har blivit. Tänk, DET förstod hon direkt. Allt anat har hon ju inte fattat alls… Hon är ju jättesmart också, Genbanken pratade med henne halv nio. Då kommer hon fram till att det finns en tid halv tio och då kunde vi kolla upp läget…. Eh? svarade Genbanken. För det första, så sover Mister helt slutkörd efter gårdagen och för det andra, vet du överhuvudtaget vad för problematik pojken har??

Nåja, hon lovade iallafall att kolla igen med jourhavande läkare. Den ordinarie har ju semester så klart. Hon skulle ringa tillbaka och känner jag Genbanken så fick hon mer än bara lova. Hon ringde faktiskt upp igen och talade om att läkaren kommer att ringa hit under senare delen av eftermiddagen. WOW! Inte illa, hon kunde ge besked. Inte illa.

Läkaren ringde. Han tyckte precis det jag tänkte ta upp med läkaren när vi har tid nu i juni. Medicinbyte. Som vi ju märkt får sonen väldiga toppar och dippar när Ritalinet sparkar igång och går ur kroppen. När han har ångest så blir det ju ännu värre än nödvändigt. Alltså hade han förslag på Concerta. Precis vad jag ville. Lergiganet som inte funkar värst mycket när man ska försöka få pojken att sova där höll man med. Jag har innan sagt att man kan ge pojken en sockerfri karamell. Läkaren sa att funkar Lergigan så är det ju bra eftersom den är snäll mot kroppen. I Misters fall menade han att det var som att ge honom en läkerol. Vi har hemma talat om Atarax men med Misters historik så kunde han tänka sig två Läkerol. Melatoninet verkar inte bita på Mister längre. Det ska bytas ut. Han ska få Catapresan istället. Egentligen ett preparat för att sänka blodtrycket men man medicinerar på biverkningen, tydligen är det bara för ADHD-patienter. Blodtrycket sänks och patienten blir trött och sömnig. Eller hur det var, alltid svårt att få fakta i andra hand.