Saknar och längtan 

På facebook kom det upp en bild i mitt flöde. En bild som jag la in den 11september 2009. Det var på väg till Norge med vännerna. 

I år har det av olika anledningar inte blivit någon Norgesemester. När vi först tog beslutet så kändes det helt okej men när sommaren och min semestervecka kom så kändes det inte alls fullt så självklart längre. Vi saknar bergen. Vi  längtar. Tillbaka. 

Kanske nästa år?  Vi får la se vad framtiden ger. 
Dagen har varit en del av varje faktiskt. Lite besök, skratt och prat. Hundar, hästar och planering. Drömmar, tankar och måsten. Allt på en gång. 

Jag behöver mig ett par ridbyxor. Jag har ett par fast knappen har gått sönder och de kliar inuti så de är inget bra längre. Kanske jag någon gång kan hitta några som faktiskt inte kliar. 

Nu är det mer än sovdags. Upp tidigt. Hoppstudsarn ska iväg som vanligt och Decibel behöver packa sina saker. Helgen är slut och jag kör henne till skolan imorgon. Tråkigt är det, tur att det är helg snart igen. 😊

Finally fredag och jag firar helg 

Jag har ledig helg och det är så bra. Jag verkligen behöver det, denna gången också. I torsdags blev det sisådär med sovandet. Mest för att jag bara inte kunde sova förrän ganska sent in på dagen. På eftermiddagen åkte jag och hämtade hem Decibel från skolan. Hon hade studiedag på fredagen. På hemvägen handlade vi lite, fredag är snart här och med den så är det tacos. Precis som alla fredagar, det är viktigt i denna familjen. 😄

Jag försökte få lite vettigt gjort under fredagen, lite tvätt, en del disk och en koll bland böckerna. Århundradets röjning är på gång och det gäller böcker också. Vad vill jag spara och vad kan jag ta bort. Det blev en del att sälja eller ge bort. I vanlig ordning fick jag inte gjort så mycket som jag hade tänkt men det är ju ingen som tar det ifrån mig så jag behöver inte oroa mig. 

Decibel hade kompis och vi lastade in hundarna i bilen och åkte till huset. Gick runt lite och hundarna fick springa av sig. Tiili är rolig den. Tyko är såpass mycket större än vad hon är, alltså behöver han sitta i buren. Tiili fick sitta utanför bredvid. Hon tyckte att det var lite konstigt men okej. När vi skulle hem däremot. Tiili delar inte jättegärna med sig av det som är viktigt för henne, bädden och buren är hennes, bara hennes och ingen annans än hennes!  Så när vi sa varsågod till Tyko,  att hoppa in i bilen,  kom hon springande, snabb som en iller och hoppade in fortfort,  bara strax innan han landade. Haha,  jag vann hörde vi henne nästan jubla från bakom Tyko 

Det var bara att be hundarna att komma ut igen. Tyko kom ut utan konstigheter men Tiili. Hon ja. Njae, vi ska ju åka och vi skulle in i bilen. Det är min bur så nää. Jag sitter bra här. Vi fick hjälpa henne lite, hon slapp att hoppa ut, det räckte att snirkla runt hörnet. Sen kunde Tyko hoppa in igen. 

Tänk när vi köpte denna buren, den förra passar inte i min bil, hon gillade den inte alls. Absolut inte. Hon ville helst inte hoppa in i den alls. Numera är den en stor trygghet, är något lite jobbigt eller stressande när vi är iväg så knatar hon till bilen och sätter sig utanför och vill bli insläppt i buren ❤ Där är hon trygg. 

Idag var den store Tyko inte fullt så stor. Jag upptäckte att det hade vätskat massa från armbågarna och torkat in. Det måste ju tvättas ur och undersökas tänkte jag. Lättast är i duschen tänkte jag. Och ska det göras i duschen så kan ju hela han duschas. Tänkte jag. Tyko själv var möjligen inte fullt lika imponerad av vad jag tänkte. 😝 

Eventuellt inte Genbanken heller när han skulle duscha och jag visst glömde ta bort pälsfällningen från brunnslocket i duschen. Jag kunde dock trösta honom med att jag innan hundduschen tagit hand om stoppet i avloppet. Det luktade inte liljekonvalj och jag vet att han tycker att det är riktigt äckligt att göra det. Nu slapp ju han det så vad är lite päls? 

Ikväll tog vi en promenad med hundarna, Mister följde med och erbjöd sig att ta hand om Tyko. Mister är särskilt förtjust i schäferhundar och är rätt nöjd nu när vi har en här i ett par veckor. 😊

Imorgon har jag precis hur mycket massor som helst att göra. Jag har ingen aning hur det ska bli gjort på så lite tid som en söndag men lite av det bör ju funka. Sån är planen iallafall. Fast först måste jag sova, ögonlocken ramlar ner så jag ser inget när jag skriver. 

Äntligen måndag? 

Jo lite så är det denna veckan. Jag har haft jobbehelg. Och sovehelg, i lördags var jag nog vaken typ tre timmar. Jag sov, stolpade ur sängen, åt mat och skulle bara vila lite med kaffet….  Jodå. Sen sov jag igen. Vaknade, åt kvällsmat och åkte till jobbet typ. Asakul på riktigt alltså. I söndags var jag nog lite mer vaken. Jag efterlyser ett liv i vaket tillstånd, någon som vet om ett? 😁 

Måndag äntligen. Ledig dag. Göttisch. Hoppstudsarn hade blivit jätteförkyld under natten och mådde rätt risigt, han fick lov att vara hemma. De två stora har fortfarande inte blivit av med framförallt hostan. Decibel fick förresten åka till sjukan i helgen. Pojkvännens pappa ringde mig på jobb och var orolig. Hon hade svåra smärtor i bröstkorg och lungor och kraften hade liksom runnit ur. Jag eftersökte Genbanken som tog henne till akuten. Alla prover var okej men antagligen har hon hostat sönder lite muskelfästen. Förkylningen och för stor viktnedgång ligger nog bakom orkeslösheten trodde sköterskan. Konstigt nog togs inga värden på hur det ser ut näringsmässigt. Jag får kanske försöka få till ett prov på annat håll. I alla fall blev Hoppstudsarn hemma. Jag åt lite chips innan jag la mig i badet, lite vila men förhoppningsvis utan att sova efter nattens jobb. Jag ska köra Decibel till boendet /skola och kan inte sova innan. Risken finns att jag inte vaknar. 

Den första jag möter i korsningen är polisen. Hej hej. Inget konstigt egentligen men känner att idag är nog en dag att köra lite lugnt. Jag mötte polis tre gå och det är mycket häromkring. Jag har inte hört att något ska ha hänt så jag antar att de bara ville synas. Jag körde ju redan asatråkigt så jag behövde inte oroa mig. Blev stående en stund vid vägarbetet i väntan på lotsen och det räckte för att hjärnan skulle slappna av lite. Den sista biten hem var riktigt jobbig faktiskt, då behövde jag verkligen hem till sängen. Jag hade som tur är inte så långt hem. Väl hemma var jag ju hungrig också, på nåt annat än chips så jag åt lite först. Och Genbanken med anställd jobbade hos grannen ropade över häcken som inte finns om jag kan sätta på lite kaffe. Klart jag kan så jag tog en kopp kaffe också. SEN stolpade jag i säng. Vaknade typ halv sju..  Ja men tack,  så är den dagen förstörd också. 

Vi käkade och sen åkte jag och Genbanken till hästarna. 

Eftersom vi ändå tänkte Tiilipromenad så fick hästarna följa med. Upptäckte att vi bara hade ett grimskaft i bilen men som tur är så hänger de gamla kalvgrimmorna med rep kvar i ladugården så vi lånade ett. Tack för lånet 😊

Vi tog vägen i åkerkanten men undrar vad det är med denna åker. Första gången vi gick där över var när vi kom dit med hästarna. Afrodite blev jättestressad och reste sig några gånger. Två gånger har de sprungit genom stänget och liksom vägrar ta samma väg tillbaka. De stannar till vid grusvägen bortanför och springer lite fram och tillbaka men sen drar dom. Igår tog vi som sagt åkerkanten och Afrodite reagerade direkt. Studsade på tårna och visade ögonvitorna och tungan åkte om möjligt fler än de vanliga sju varven runt huvudet. När en mc körde förbi så klarade hon inte mer och reste sig. Vi genade över åkern istället för det gick fortare men så stissig hon var. Newt hade visst också ganska bråttom men inte som Afrodite. Vi kom ut på grusvägen och hon var på tå en bit och sen bara slutade hon och gick som vanligt. Jag ser liksom ett mönster nu och undrar vad det är med åkern. Varför reagerar hon/de så väldigt. Det fanns inga djur, där är inte uppbökat efter vildsvin men det är nåt i luften liksom. Intressant och spännande. 😊 

Inte jättebra bilder, ingen blixt och hästarna vill inte gärna bli stående för länge i mörkret 😉 

Tiili klafsade ju så klart ner i ett dike,  helt tvärtemot Genbankens nej! Det syntes på henne att hon hörde det,  funderade över det men hon kunde inte hålla sig. Hallå, det var ju gegga liksom,  vem kan motstå? 😱 Då är det ju tur att vi passerar sjön på hemväg så att hon får följa med i bilen sen. Tiili höll med, tänk, – ännu mera vatten 😍

Sjön låg alldeles blank och dimman samlad i kanten. Det var alldeles tyst, ända tills Tiili plaskade ner i vattnet och hästarna började slafsa efter både vatten och leran i kanten. Den verkar ruskigt smaklig för de är på den varje gång och de vill inte alls höra talas om att sluta smaka. När Tiili verkade ren så fortsatte vi hemåt. Newt hade så jädra bråttom så vi testade att ha Afrodite först.Vilken skillnad det blev, han kunde slappna av. Ibland funkar det, ibland inte. 

Även om solen skiner på dagen är luften kallare så vi testar att plocka av täckena. Afrodite har blivit lite hårlös efter benresåren och jag vill INTE ha skav av det. De var rätt nöjda att slippa sina kläder. 

Dimman rullar in överallt,  även på bilderna så bättre än så här blev det inte. 

Klockan sprang iväg som vanligt och det var dags att göra klart för sängen. Vi satt och pratade och det blev tal om alkohol. Jag dricker inte starkt. Förutom Mintu, och blev genast lite sugen på att fira att jag är ledig. Genbanken hämtade en liten Mintu till mig och en liten Rom till honom och Mister. Hoppstudsarn ville verkligen gå och lägga sig så min firare blev en sängfösare istället. Bokstavligen för när jag vaknade idag så stod den fortfarande på sängbordet. Effektiva grejer det där 😝 

Vi bestämde redan igår att Hoppstudsarn får bli hemma idag också och jag mailade taxi. Det var ju tur för jag hade nog missat det annars. Jag har bara ett svagt minne av att larmet har låtit. Jag låg och slumrade från och till och vaknade vid halv tio av att mobilen ringde. Det var doktorn. Jajustja, telefontid var det ja. Idag. Hejhej. Det var om mina provsvar. Jodå,  jag har minsann kommit mig iväg till läkare. Jag blev genomsökt överallt typ. Hon kände igenom lymfkörtlar,  lyssnade på både hjärt, lungor och mage. Halsen är kollad, sköldkörteln känd på, knän hand,-och fotleder kända på. Blodtryck gjort, puls kollad. Jag har inget högt blodtryck så att jag får tungt att andas emellanåt är inte därför. Tvärtom,  jag har lågt 105/90 tror jag det var, så det är som det ska för mig. Bra blodvärde 126 och bra blodsocker 3 komma nånting. 

Det är redan tagit en massa reumaprover så de tog bara för att se om det är inflammation. Jag fick lämna urinprov och de tog sköldkörtelprov och vitaminprover. Det var nog det. 

Idag ringde alltså doktorn om svaren. Allt ser bra ut, jag hade dock lite lågt B12 fast tydligen inte värre än att jag själv fick bestämma om han ska skriva ut tabletter. Jag frågade om varför jag då har så ont och hur jag kan vara så förbannat trött jämt. Han frågade var jag jobbar och med vad och plötsligt mitt i en mening så sa han,  jamen vi provar då med dessa tabletter och ser,  tack och hej. Så la han på. 😶hahaha, eeh. Okej. Jaja,  jag har beställt hem piller nu så det är bara att testa. Det är lite mitt hopp nu,  att få ett liv i vaket tillstånd. Annars vet jag inte hur jag ska göra för att få ett. Fast det löser sig nog, det brukar det göra. 

Vad händer här då? 

Svaret är att det händer massor. Och ingenting. Jag tycker att det blir inte värst mycket gjort men timmarna bara rusar fram. Jag jobbar, sover och äter typ. Däremellan försöker jag få till ett liv också. Det är inte alltid så lätt och funkar kanske inte alltid så bra som jag tänkte. 

Jag hade en veckas semester i sommar och fick nog inte mycket vettigt gjort alls. Jag vilade huvudet och det behövdes visst. Genbanken säger att jag inte är att lita på längre. Jag säger en sak och tror nog att det är rätt fast i själva verket har jag sagt just så fast tvärtom. Och fattar själv inte varför det blev som det är. Självklart, jag vet ju vad jag säger liksom! Om de andra bara kunde lyssna rätt också. 

Vi lånade svärisarnas sommarstuga en vecka också. Så himla härligt. Det är verkligen en förmån att få lov att vara där så. Jag jobbade förstås fast jag kan ju lika bäst köra dit som hem. Ja vi var hemma och tittade till det ändå för den delen. 

Jag träffade en vän för ett tag sen. Vi har inte träffats på ett tag så det var skönt att få uppdaterat vardagen med en kopp te och skratt. Ja allvar också förstås. Allt på en gång. Vi tog en promenad till den storstora eken, även kallad Guds hand. Ett helt överbra ställe där luften är ren och sval. Det är lätt att andas där helt enkelt. Och dessa stora grenar som breder ut sig, som ett himlatak. 

Bilderna är helt oärligt stulna från hennes Facebooksida. Det är hennes hund förstås, nog för att Tiili har blivit nerrakad i sommar, riktigt så tunn blev hon inte. 😉 Men så söt hon blev. 

Jag ska erkänna att jag var lite orolig och förberedde henne på att bli skrattad åt. Ingen har skrattat åt henne hittills men visst har hon väckt lite intresse. Hon fick följa med på Sjönevad marknad i år, där fick jag en del frågor och åååh-anden. Hon har inte riktigt så svårt längre med andra människor så vi tänkte att det är bra träning för henne. Ojojoj så nyfiken hon var. Hon försökte lukta på alla. Och barn var plötsligt intressanta, hon har mest tyckt att de är jobbiga. Nu var det jättespännande. Och alla hundar. En del bemödade hon inte med en blick, andra kunde hon inte släppa med blicken. En goldenhane gick förbi och då la hon sig på mage, som för att tala om att vill han hälsa så är det helt okej. Söthund ❤ Det skulle vara väldigt intressant att veta hennes kriterier för vilken hund som är intressant och inte. 

I helgen som var hade vi planerat att göra nåt, med familjen när vi båda var lediga. Så fick vi erbjudandet att vara i stugan. Ja tack, väldigt gärna ❤ Fast, det blev inte riktigt som vanligt ändå. Mister hade planer redan, med sin polare. Och Decibel hade tänkt att åka till pojkvännen. Jaha? Men… Jaha? Okej. Jättekonstigt kändes det att bara tre av oss åkte. Fyra med Tiili ❤ Fast vi hade jättemysigt. Jag sov iofs bort nästan halva lördagen. 😮 Usch, det är inte kul alls faktiskt men vad ska jag göra. Jag orkar ju inte. Fast jag sov inte längre än att vi åkte iväg för en utflykt. Först var tanken en kul lekpark med massa klättring, perfekt för Hoppstudsarn. Men det var så mycket folk där och det fixar han inte så vi tänkte om. Vi började med en glass i det underbara vädret. Strålande sol ☀ Sen tänkte vi fästningen men började med piren där han kunde hoppa och klättra på de stora stenarna. Tiili fick också prova, hon tycker det är jätteroligt fast hon får så rackarns bråttom. Då kan det bli lite farligt också så jag får vara med och hejda henne hela tiden. 

På kvällen tog vi en strandpromenad. Jag tänkte att Tiili kunde busa i vattnet men det är så stort. Och läskigt, så hon ville inte alls gå där i alldeles själv så jag drog upp byxorna så gick vi båda i kanten. ❤ Vad gör en inte för lillstumpan liksom. 

För ganska längesen fick jag ett pm på Facebook från en vän ”från förr”.  Vi skrev en del och så fick jag frågan om jag tycker att det skulle kännas konstigt att träffas igen. Det tyckte jag inte och vi bestämde en träff. Pga sjukdom så ställdes det in men för några dagar sen skrev hon igen. Vi bestämde om en ny träff och den blev igår. 

Det kändes inte det minsta konstigt, vi umgicks ju jämt förut. Både dag och natt. Fast så många år har gått så var det som att vi känner varandra fortfarande, fast ändå inte just eftersom det gått så många år. Det var en del att uppdatera om jag säger så. Vi blev inte klara iallafall. Tiden försvann liksom, vi fick skrapat lite på ytan åtminstone. Jättekul var det och jag skulle lätt träffas igen 😊 Genbanken som också har varit en del i allt, ja till och med delat med sig av sängen, var rätt nyfiken när jag kom hem. Hur gick det, hur mår hon, vad gör hon? 😂 Japp, det var en bra eftermiddag, Tack för den ❤ 

Självdiagnostik och självmedicinering när det är som bäst

Det var ju det där med doktorn och blodprov ,  som jag skulle fundera en vända på. Det gjorde jag. Och tänkte att jag ringer la då. Sen. Imorgon. Eller dagen efter det.
Så tryckte jag i mig extra värktabletter innan jobbet,  var övertrött och dygnade. Sov några timmar och mer tabletter och mer jobb. Och kände mig piggare. 😮

Ha. Såpass. Ja det tyder ju helt klart på chipsbrist. Jag har knaprat upp en del av Genbankens piller så idag köpte jag egen medicin. Mycket bättre! 😁

image

Själv är bäste dräng och konstgjord andning funkar så länge man är konstig och så säger dom att självmedicinering är obra. Pfffft 😜 Kan själv kan allt.

Igår hade jag bestämt mig, idag är jag inte lika säker

Jag var så säker igår där jag gick på jobbet. Matt och orkeslös. Jag har liksom varit det hur länge som helst nu. Tröttheten är ett konstant tillstånd.
Precis som ontet. Lederna har ju gjort ont sen urminnes tider och gud gick i småbyxor men resten. Benen. Armarna.
Axlar. Allt.
Det kändes som mycket nu när är det är fysiskt ansträngande att andas. När armarna ger upp redan på väg till jobbet av att hålla i ratten, att de domnar bort och känns luddiga.
Jag äter som jag ska och lite till. Grönsaker, lite kött, vispgrädde, gärna chips, jag älskar chips, nåt lite godis då och då. Jag äter det jag tycker om fast jag går visst ner i vikt ändå. Inte asamycket iofs. Jag känner mig som att jag går med ett ständigt lågt blodsocker, ingen ork och knepiga händer som kan få för sig att börja skaka utan anledning.

Jag äter Rosenrot och Ryskrot men utan effekt. Lite magnesium ibland. Och ingefära. Och gurkmeja. Mitt Ritalin hjälper mig inte mycket heller just, inte ens när jag medicinerar till biverkning. Om en tar för mycket så blir det hjärtklappning och då går det av bara farten. 😝 Fast inte nu.

Genbanken säger att jag kanske är på väg att växa upp och äntligen börjar känna kroppens signaler 😂
Annars kan jag liksom köra på hårt,  hans två dygn är väl en överdrift, men länge utan matrast. Kanske det har börjat koppla rätt? 😝

Kroppen har helt enkelt en massa konstiga fenomen för sig och jag orkar inte. Ingenting faktiskt. Knappt ens sova. Fast när jag väl somnar så sover jag som en gris och orkar knappt ens vakna.

Jag säger bara det, årets bästa investering (bortsett från min pärla) är kökssoffan jag äntligen fick tag i.

image

Jag kan ligga och dricka mitt kaffe. Och äta. Och ändå vara i köket. Det känns liksom mer upptaget och vaket än att ligga i soffan. Ibland somnar jag och då är det inte långt till mikron så jag kan värma mitt kaffe och lägga mig igen.
Asabra är det.
Och fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Men jag orkar inte. 

På kvällen jobbar jag och stretar, fullt upptagen med att få gjort det jag ska. Helst utan att missa saker. Absolut inte det. Fast det känns som jag missar massor, varje gång.
Igår var jag så trött att jag bara ville lägga mig i en hög på golvet. Kanske gråta en liten skvätt också bara för att.
Det gör så ont, det är så tungt.
Fast det är egentligen inte jobbet som är så tungt 😊 Det är jag ju. 

Så kom jag på vad syster sa, hon frågade om jag gått ner i vikt, ser ut så. Jodå så är det ju. Jodå jag äter.
Hon undrade över ämnesomsättningen,  om det kan vara knas. Två systrar har visst det.
Hahaha 😂 Du är rolig du. Sånt där är inget för mig. Jag är frisk som tusan. Jag har inte tid och inte lust med sånt skräp.

Faaast. Så tänkte jag igår på jobbet att kanske jag ändå ska gå till läkare. Ett blodprov är ju lätt fixat. Inte för att jag är sjuk men kanske jag behöver äta mer grönsaker. Mer chips till frukost. Extra chips till mellanmål. Köpa vitaminer och annat kollijox. Jag kanske har brister helt enkelt. Jag kanske inte är bäst just nu. 😱 Så dumt att inte göra något åt det. När en nu inte har fel så är det ju dumt att skaffa sig brister.

Jaa. Jo. Fast idag är det en annan dag. Alltså läkare och blodprov? Så jäffla onödigt när jag inte är sjuk. Haha, har jag kommit på den dumma idén? 
Nja, idag är jag nog bara trött efter jobbet. Det var ju rätt slitit igår.
Jag behöver ett halvårs semester bara. Från min halvtid typ. 😂
Eller så är jag bara klen. Det funkar säkert med chips. Och kaffe.
Jag funderar lite till på det där samtalet om en läkartid. Kanske imorgon…
Imorgon är en annan dag,  då är det säkert bättre 😁

Tänk om ändå…

Jag kikar runt på Instagram. Den ena bilden efter den andra. Så vackert. Så mysigt. Så pyssligt. Så rart.
Folk har det så fint. De gör så mycket. Hinner så mycket. Orkar så mycket.
Det är nymålat och nypyntat. Nystädat och nybakat. Fräscht och rent och mysigt. Barnen hjälper till och allt är perfekt och toppen. Livet leker.

Tänk om ändå jag vore bättre.
Tänk om ändå jag vore piggare.
Tänk om ändå jag hade orkat mer.
Tänk om ändå jag hade kunnat.
Tänk om jag vore bra på det där med planering och struktur. Rutiner och tråkigheter. Tänk så mycket tid jag hade sparat till roligt. Men måsten först, roligheter sen.
Jag som inte ens kan hålla ordning på min köksbänk… Jag som inte ens har reda i mitt huvud…

image

Tänk så mycket klagomål jag hade sluppit. Och surheter när jag inte gjort det jag skulle. Eller missat. Eller glömt bort. Eller det som förväntats men jag inte vet om.
Det som finns i tanken nu är borta om ett ögonblick. Det kommer tillbaka men jag vet aldrig när. Mest troligt när det passar som sämst och då får jag vänta till nästa återkomst.😛
Jag gör det inte för att jävlas. Faktiskt.

Jag vill också. Tänk om ändå…