Det är mycket nu. Också 

Vi lever fortfarande bland flyttlådor trots att vi har bott här ett tag nu. Ibland behöver en nåt speciellt och får ut och göra ett röj med början i uthusrum 1, sen 2 och sen vidare ut i ladugården. Har en tur så ligger sakerna lätthittat och om inte sån får en leta mera eller kanske köpa nytt. 

Efter den här äckelblöta vintern börjar det dock bli bråttom med ompackning och flytt av grejer. Vi har vinden ovanför,  det finns inget golv men vi måste fixa. Så kan vi bära upp boklådor bland annat, innan de blir förstörda. Här nere eldar vi ju på i kaminen så värme kommer upp och murstocken hålls varm.  
Kaminen vi beställde och hämtade i Norgeland var nåt av det bästa. Helt fantalastiskt. Igår hämtade Genbanken hem en väldans många kg eldbriketter och sen blev det varmt. Ojojoj 😁 Om vi då ska tala mysfaktor. 

Jag säger bara det 😘 Och Fiefryslort älskar den, och ligger där så fort det är tänt i princip. Är det kallt och otänt så talar hon om det och då fyrar jag på förstås. 

Fiefryslort ja. Hon är här igen,  har varit sen september. Hon och Tiili hör liksom ihop så det är som det ska. Mister som alltid har haft dörren stängd om sig dygnet runt har numera aldrig stängt. Fie vill ju komma in 😘  Själv tänkte jag att nu har hon varit här så länge att jag anmäler oss två till aktiveringskurs och har lite extra kul. Tyvärr missar jag en av gångerna för vi förbereder oss för en liten vinterresa med goa vänner. Kursledaren håller mig uppdaterad ändå genom att jag kommer lite tidigare ett annat tillfälle istället. 

Vinterresa var det ja. Vi har ju knappt haft snö alls ju och det måste vi ha. Decibel och Genbanken vill ju åka skidor liksom. Mycket och länge. Själv tänker jag mig hundpromenader och med en Fie som drar mer än lovligt i kopplet och mina dåliga skithänder så köpte jag mig en ”antidragsele”.Vilken skillnad. Att sätta sele på Fie är annars som att starta plogen men nu blev det bättre. Så nu kan vi göra annat än att bara diskutera om det tänker jag.

Jag har beställt overall till Fiefryslort men börjar bli orolig att det inte ska hinna hit. Jag tänker mig bilden av flyg eller båt som flyger hitåt. Troligtvis till Köpenhamn och vidare till Sverige. Jag försöker intala mig att klart att det hinner hit liksom. Typ till på torsdag så finns det massa tid kvar. Om ifall liksom. Fie älskar snö men fryser fort, vilket jä-la öde. 

Tiili däremot har ju päls för både två och tre hundar så henne åkte jag iväg med för lite sen och fick henne nerrakad. All den pälsen gör henne genomvarm och hon orkar ingenting. Och det gör det inte lättare att hålla vikten på henne. Det räcker med ett löp sen är det några extra kilo att ta tag i. Varje gång. 

Nu är det fart på henne igen och när vi är i snön så har hon sitt täcke. Inte värst tjockt men alltid nåt. Blir det kris så köper jag fleecefilt och spännband 😉 

Mellan allt packlådeletande,  kursande,  förberedande, vardagsförsök, hästande och annat som måste göras så jobbar jag förstås. Och försöker sova minsta möjliga men ändå tillräckligt. Det funkar ibland. Ett tag. Och sen tar det stopp och jag sover nästan ett dygn. Och sen börjar jag om igen. 😁 En dag har hästarna sprängt stängslet och är på flykt och det är hästjakt, en annan dag ska det köras balar. Kanske är äventyret en tur med hästsläp en gång och en annan dag är det att åka till ”stora gula”.  Idag har jag sjuk pojke hemma, massor av tvätt att fixa och jobbenatt. Plus allt jag vill hinna samtidigt, det blir som det blir. 

Idag är det grått och tråkigt ute. Det blåser och troligtvis blir det regn under dagen. I helgen däremot var det helt amazing. Jag och Genbanken tog de fyrbenta och gick, det finns många vägar att kolla upp. Tiili blir alltid lika glad när hästarna ska med och bubblar nästan ur skinnet. Fie däremot gillar det inte alls så hon sprang hem igen 😂 Det var bara att ringa hem till Mister så han kunde ta emot henne. Fegsnöre 😍 

Mer sol åt folket. Jag säger bara det. Mer sol åt folket. Och snö. Jag gillar snö. 

En oväntad belöning 

Lite självskrytigt inlägg fast ändå inte skrytigt. Jag är bara lite glad. Och det får en ju vara 😊

I veckan hade vi personalmöte på jobbet. Vår Rc fick blommor och grattis till färdig utbildning. Applåder från alla. Sen fick vi höra en motivering läsas upp, fina saker men jag var lite bortkopplad som vanligt. Det rör ju inte mig det där,  jag jobbar ju bara på nätterna liksom.  Plötsligt hör jag mitt namn.   Årets anställda. Va? Jag? Men.. Jag fick alltså kliva fram och kramas och få blommor och ett presentkort på valfritt ställe. 🙃 


På riktigt. Jag. Av alla de har att välja på. Så väljer de mig? 😄 Och egentligen har jag ju inte gjort nåt himlastort. Bara haft för många timmar med mig själv och en aldrig tyst hjärna. 😝 Människan är ju egentligen lat. Inte alltid ur den negativa vinkeln, det behöver inte alltid vara dåligt.  Men de flesta vill väl göra det som ska göras med så liten ansträngning som möjligt?  Jag också. Och samtidigt som jag gör mina uppgifter så ligger det i bakhuvudet hela tiden och arbetar, -hur kan jag göra för att det kan gå fortare,  enklare,  snabbare.  Vad kan jag tänkas behöva?  Hur kan jag förenkla för andra som kanske kan förenkla för mig. Ibland smäller det till och idéer ramlar fram och ibland så kommer jag på andra grejer. 😝 Allt är inte stjärnskott om jag säger så 😂 Ibland är det hempatent och jag älskar buntband. 
Inget märkvärdigt alltså. Ändå var det mig de valde. Helt otippat och mycket tacksamt ❤  

Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt. Liten som stor, ung som gammal, mörk som ljus, blyg som kaxig. Smal som tjock. Sjuk som frisk. Ni fattar va?  

Däremot gillar jag inte när ivern att behandla någon med respekt gör att det går ut över någon annan. Respektlöst är det. Det hela blir på något sätt en duktighetsgrej men där somliga sätts före andra. Det blir bara falskt. Och tråkigt. 

Denna respektlöshet gör att jag tappar en del av min respekt för dessa människor. Jag blir lite grinig faktiskt för det är så uppenbart det som sker. När agerandet som ska inkludera gör precis tvärtom. Jag undrar, är det bara jag som ser? 

Det här var ju lite spännande 

Jag klickade in mig på Facebook och mitt i scrollandet ser jag en bild som verkar bekant. Men. Det är ju mitt blogginlägg. 

Det är ju inte värst spännande egentligen, inte ens lite konstigt. Om det inte vore för att jag har stoppat delning på facebook. Det ska inte finnas någon connection mellan wp och fb. Och ändå finns det en. Inte ens det kan en lita på. 

Med ny adress 

Det har varit några slitiga veckor med jobb och flytt och försök till lite vardag. Från början var tanken att ha gott om tid till packning och att fixa en del i huset till de nya hyresgästerna. 

Moahaha 😂 Jodåsåatt. 

Av olika anledningar så kom inte renoveringsfolket åt sina sysslor när det var tänkt och plötsligt kom december. Och om en månad SKA vi vara ute ur huset. Jiihoo. Så allt som inte var packat förut var bara att ösa ner i lådor och fylla först huset och sen uthuset och därefter i ladugården. Ja på det nya stället alltså. Och vi har ännu inte tagit källaren och garaget 😱 Men hyresgästerna är allt annat än omöjliga så vi löser det. 

De sista veckorna har varit först nattjobb,  när jag sovit så har Genbanken jobbat. Sen har vi varit i huset, packat och burit, städat och grejat. Sen hem och fixa mat och lägga barn. Ibland har jag åkt till jobbet och ibland har jag lagt mig. Dagen efter har sett likadan ut. Sen blir det repris på reprisen. Igen och igen. 

Igår äntligen fick vi skruvat hyllor i garderoberna och börjat tömma lådor. Vi har liksom inte packat upp ännu. Detta måste ju liksom vänta medan resten fixas. Men igår fick vi lite gjort ändringar. Bara en sån sak som att hitta sina kläder utan att leta igenom fjorton lådor. Ja eller åtminstone nio. Möjligtvis sju. Men asamånga. 

Den här bilden togs precis i början,  innan lådorna tog över rummet. 😉

Vi har jättemycket kvar att packa upp,  rensa ur och packa om. Sakta men säkert så ska vi nog få det gjort. Vi har lite frist nu, de som flyttar in har också en del att packa upp och greja med.  

Det är visst jul snart också fast julkänslan är helt obefintlig i år. Det har liksom inte funnits tid för nåt julande. Vi har tre adventsljusstakar uppe. Pojkarna har varsin men Decibel ville ingen ha. Ja det är allt. Inga tomtar, inga massa juleljus och ingen gran. Deprimerande. Men det löser sig,  det kunde varit värre. Det har varit värre… 
Decibel har jullov och vi ska åka till Fbg. En golvslip ska lämnas och krokar ska köpas. Kanske nåt annat kul också det vet en aldrig. Ikväll måste jag och Genbanken julhandla lite. Det var lite önskemål om vårt eget jullunchmys. Som vi hade förut, bara familjen. Behövs ingen julmat, men fin dukning, ljus, lite finare kläder och oss själva. Det ska vi väl kunna ordna innan vi åker iväg på julafton. Fast innan vi kommer så långt så har vi några lådor att tömma. 😊 

När tankarna går bananas

Ibland kommer det över mig. Jag skulle vilja rätta fel, förklara mig,  käfta emot,  vägra vika mig, bli förbannad,  tala om vad jag tänker om det hela. 

Men så vet jag ju, det finns ingen som helst anledning att slösa energin på den som inte är beredd att lyssna. Och faktiskt höra vad jag säger. Så jag fortsätter med mitt. Tills tankarna går bananas. Igen. Och jag vill rätta felen, förklara mig och käfta.
Men…. 

Fast…. 

Det är ju helt sanslöst!  Eller pass på vad du tänker för det kan när som helst bli verklighet 

Man kan ju tycka att det vore nog när jag jagade älg med min bil. Mer än nog. Bilen är skrot och Genbankens jobbepartner är så snäll som lånar ut bilen han snart ska köpa. 

Igår var en knepig dag. Jag tillbringade väldigt lång tid i den lånade bilen. Förföljd av rådjur. Var jag än körde så var där rådjur. På åkrar och i dikena. Några fick jag bromsa för. Jag har nog aldrig förut sett så många rådjur på en och samma dag. 

Jag körde så lugnt och städat som aldrig förr. ”Jag kan ju inte smälla den lånade bilen. Fattas bara det, att jag smäller ett av alla rådjuren liksom. Nätack, bäst att köra lugnt. Så pinsamt det vore, att smälla en lånad bil. För att jag smällt min egen. Haha, fattas bara det. Ett rådjur, jojagtackarjag. Nänä, sakta och fint” 

Jag skulle hämta Hoppstudsarn hos en kompis. Körde tråkigt. Bilen har visst en turbo, jag har inte testat den 😱 Ni fattar va?  Inte smälla den lånade bilen. Det var skymning så jag körde mitt i vägbanan, så har jag lite svängrum tänkte jag. Om ifall liksom. Just där låg jag lite långt åt vänster förstås, varför vet jag inte riktigt men om det är mitt bromsspår så gjorde jag det. 

Plötsligt. Fram hoppar  två rådjur upp ur diket på vänstersidan. Samtidigt. Fast den ena något framför den andra. Precis framför bilen.  Jag tror inte ens de landar på marken efter skuttet de gjorde. Jag ser den ena stackarn göra en luftfärd. Den andra hann jag inte se vart den blev av. Eller om den ens blev träffad. 

Nej nej nej. Stackars lilla rådjur. Jag blir så ledsen. Ringde Genbanken och sa att nu ger jag upp. Kastar in handduken. Lämnar in mitt körkort. Nu har jag gjort det igen. Stackars djur. Helvete helvete helvete!!  MED LÅNEBILEN!!  För att min egen är smälld.  

Jag fick ju ringa polisen så klart,  en evighetslång telefonkö. När jag satt där och väntade kom en bil körande. Stannade. Känningar från samhället. Jag har kört på rådjur, ringer polisen. Men. Men. Jo jag har just smällt en älg. Denna gången är det inte min bil… Hon tyckte att jag nog kan köra vidare och sitta i telefonkö samtidigt, det brukar vara helt hopplöst att komma fram. 

Jag märkte ut platsen med en kräkpåse och reflexvästen jag hittade sen. Kom fram till slut och fick framfört vad jag ville. Hon skickade ut en jägare att söka efter rådjur två. Det första låg ju död på plats. Jag försökte titta i skogskanten efter det andra men det mörknar fort och jag hade ingen lampa. Som tur är tog jag inte mobillampan till det för jag behövde verkligen batteriet för polissamtalet.  

På riktigt?! Seriöst. Allvarligt. Två smällar på inte ens två veckor. Det är ju inte sant. Där fick jag för allt mitt tänk om att vara så försiktig så. Jodåsåatt. 

Som tur är gick det rätt så lindrigt med bilen. Lite fix blir det ju, några tusenlappar absolut men det kunde ju blivit värre. 

När jag var på väg till jobbet så ringde det. Det var jägaren, han talade om att det andra rådjuret låg i närheten, död. Åååh så skönt att höra,  då kunde jag slappna av. Jag kunde inte släppa tanken på att det kanske sprang ett skadat djur i skogen. Men det gjorde det alltså inte. 
Vad är oddsen på det? Två döda rådjur. I samma smäll. 

Och jag undrar ju, Varför skulle de nödvändigt hoppa precis just framför bilen?? Det fanns ju flera kilometer väg bakom bilen. Varför just där. Och då.