Det är ju helt sanslöst!  Eller pass på vad du tänker för det kan när som helst bli verklighet 

Man kan ju tycka att det vore nog när jag jagade älg med min bil. Mer än nog. Bilen är skrot och Genbankens jobbepartner är så snäll som lånar ut bilen han snart ska köpa. 

Igår var en knepig dag. Jag tillbringade väldigt lång tid i den lånade bilen. Förföljd av rådjur. Var jag än körde så var där rådjur. På åkrar och i dikena. Några fick jag bromsa för. Jag har nog aldrig förut sett så många rådjur på en och samma dag. 

Jag körde så lugnt och städat som aldrig förr. ”Jag kan ju inte smälla den lånade bilen. Fattas bara det, att jag smäller ett av alla rådjuren liksom. Nätack, bäst att köra lugnt. Så pinsamt det vore, att smälla en lånad bil. För att jag smällt min egen. Haha, fattas bara det. Ett rådjur, jojagtackarjag. Nänä, sakta och fint” 

Jag skulle hämta Hoppstudsarn hos en kompis. Körde tråkigt. Bilen har visst en turbo, jag har inte testat den 😱 Ni fattar va?  Inte smälla den lånade bilen. Det var skymning så jag körde mitt i vägbanan, så har jag lite svängrum tänkte jag. Om ifall liksom. Just där låg jag lite långt åt vänster förstås, varför vet jag inte riktigt men om det är mitt bromsspår så gjorde jag det. 

Plötsligt. Fram hoppar  två rådjur upp ur diket på vänstersidan. Samtidigt. Fast den ena något framför den andra. Precis framför bilen.  Jag tror inte ens de landar på marken efter skuttet de gjorde. Jag ser den ena stackarn göra en luftfärd. Den andra hann jag inte se vart den blev av. Eller om den ens blev träffad. 

Nej nej nej. Stackars lilla rådjur. Jag blir så ledsen. Ringde Genbanken och sa att nu ger jag upp. Kastar in handduken. Lämnar in mitt körkort. Nu har jag gjort det igen. Stackars djur. Helvete helvete helvete!!  MED LÅNEBILEN!!  För att min egen är smälld.  

Jag fick ju ringa polisen så klart,  en evighetslång telefonkö. När jag satt där och väntade kom en bil körande. Stannade. Känningar från samhället. Jag har kört på rådjur, ringer polisen. Men. Men. Jo jag har just smällt en älg. Denna gången är det inte min bil… Hon tyckte att jag nog kan köra vidare och sitta i telefonkö samtidigt, det brukar vara helt hopplöst att komma fram. 

Jag märkte ut platsen med en kräkpåse och reflexvästen jag hittade sen. Kom fram till slut och fick framfört vad jag ville. Hon skickade ut en jägare att söka efter rådjur två. Det första låg ju död på plats. Jag försökte titta i skogskanten efter det andra men det mörknar fort och jag hade ingen lampa. Som tur är tog jag inte mobillampan till det för jag behövde verkligen batteriet för polissamtalet.  

På riktigt?! Seriöst. Allvarligt. Två smällar på inte ens två veckor. Det är ju inte sant. Där fick jag för allt mitt tänk om att vara så försiktig så. Jodåsåatt. 

Som tur är gick det rätt så lindrigt med bilen. Lite fix blir det ju, några tusenlappar absolut men det kunde ju blivit värre. 

När jag var på väg till jobbet så ringde det. Det var jägaren, han talade om att det andra rådjuret låg i närheten, död. Åååh så skönt att höra,  då kunde jag slappna av. Jag kunde inte släppa tanken på att det kanske sprang ett skadat djur i skogen. Men det gjorde det alltså inte. 
Vad är oddsen på det? Två döda rådjur. I samma smäll. 

Och jag undrar ju, Varför skulle de nödvändigt hoppa precis just framför bilen?? Det fanns ju flera kilometer väg bakom bilen. Varför just där. Och då. 

Jag fick låna en ängel för en stund

Undrar om jag ser några djur på vägen hem och vad de kan tänkas vilja mig. Det var ju rätt många på jobbet inatt. Och under dagen. Det har varit så tomt längs vägen ett tag. Ja förutom när jag såg två rävar, harar och en älg. Vad var det nu älgen ville säga? Jag måste hem och titta i min solögabok. Jag kan kolla upp älgen fast den inte visar sig. Och fjärilen på jobbet. Och de andra förstås. Kanske det kommer någon på vägen hem också. Det vet en ju aldrig. 

Jag börjar bli en aning trött, bäst att sänka farten. Kanske det kommer vilt. Jag öser på mer musik också, det funkar nog. Jag är ju snart hemma. Undrar vad djuren ville berätta inatt. Måste hem och titta i min solögabok. Inte långt kvar nu.  Tankarna går i cirklar på vägen hem från jobbet.

Helvete! Den är stor den där älgen 😮

Den ser ut att vända så jag svänger vänster… 

Nu går det åt helvete. Nu smäller det. 

Så mörkt det blev en stund… Jag måste stanna.

*dunk dunk dunk spela sjunga dunk dunk* 

Hur mår jag?  -jag känns hel. Hur gick det med älgen?  Älgen ja, stackarn. Tänk om den ligger och har ont. Vafaan, de jävla torkarbladen, det går ju inte att stänga av skiten. Och solskydd behövs la inte nu. Jaha, det var taket…  

*dunk dunk dunk spela sjunga dunk dunk* 

Musiken, tyst. Bort. Var är mobilen. I knät. Nä det var backspegeln. Aah, på golvet. Den är hel 😁 Aj aj, glasflis. Många glasflisor. Över hela mig faktiskt. Det knastrar till och med mellan tänderna. Uuuusch. Älgen var det ja. 

*dunk dunk dunk spela sjunga dunk dunk*

Av med musiken äntligen. Just ja, bilnyckeln också. Ha! Vilken tur att jag inte kör min lilla Polo,  tur jag har min bil. 

Min bil!  Min BIL!!  Neej, min bil, -den ser för jävlig ut. Satan också. Blir obekvämt att köra hem den. Glasflisor överallt. Faan också. 

Jag kliver ur bilen, jag såg i sidospegeln att bilen bakom stannade också.

-Hur gick det?                                                            -Jodå, det är bra med mig. Jag måste bara kolla till älgen. Jag tror den blev liggande där borta. Såg du den? Jag måste ringa polisen också väl, så någon tittar till den?                      -Jo, så är det nog.                                                    -Jo jag tänkte nog det,  jag får kolla först hur det gick med den.

Jag går iväg. Nu när jag skriver så verkade jag nog rätt planlös faktiskt. Fast jag kände mig inte sån.

Det är lustigt egentligen, att man hinner se och att ens hinna tänka på så lite tid som det handlar om just innan smällen. Och att man kan se i slowmotion fast det egentligen går så väldigt fort.

Det är lustigt egentligen hur tankarna kan snurra så fort,  utan någon egentlig mening. De bara ploppar fram. Hysteriskt.

Älgen är död vad det verkar. Stackarn. Fast han hade tur, han slipper ligga och plågas. Min fina bil. Den är ju sönder. Jag måste ringa Genbanken. Faan vad bilarna kör,  jag hör ju inget. Min bil. Älg. Skit också. 

Ringer Genbanken samtidigt som jag flyttar min bil. Den kan ju inte stå mitt i vägen,  tänk om någon kör på den. De jävla torkarbladen. De stannar ju inte. Och Genbanken pratar i högtalarna. Högt låter det. Den där rösten känner jag igen. Det är ju broren 😊 

Broren ringer polisen och Genbanken bärgare. Det var visst inte aktuellt att köra hem min bil 😂 Bror trodde inte ens att jag får tillbaka den 😱 Min bil? Min bil?

-Vafan, skit i bilen. Du kan köpa en ny. Du lever ju. Jamen precis. Jag är hel och just därför kan jag bry mig om min bil. Och älgen. Den är nog död förresten.

Sen kör broren hem mig. Genbanken är på väg till bilen. Polisen har dragit en jägare och bärgare på gång.
Jag skulle verkligen behöva duscha och spola av allt glas men vi hade inget varmvatten. På med onepiece och sen kröp jag ner i sängen. Jag måste sova. Vad gör lite flisor i sängen?

I vanliga fall talar jag om för djuren att hålla sig undan från vägen. De får gärna vara i dikena men inte på vägen. Det har alltid funkat annars. Fast nu satt jag ju nästan och bad om att någon skulle visa sig. I vanliga fall kör jag dessutom fortare. Så när djuren kommer på vägen så är jag redan förbi. Fast nu saktade jag ner istället. Så onödigt.

Självklart kollade jag i solögaboken om vad älgen ville säga mig. Det där är humor 😝

Igår var jag på vårdcentralen och kollade upp nacken och ryggen. Jag fick göra lite olika tester men det onda kommer ifrån musklerna som fått sig en omgång i smällen. Jag ska in för en skiktröntgen också, mest för säkerhets skull. Om ifall det blir något senare.  Och med kroppen kollad så laddar jag för jobbehelg 😊

Saknar och längtan 

På facebook kom det upp en bild i mitt flöde. En bild som jag la in den 11september 2009. Det var på väg till Norge med vännerna. 

I år har det av olika anledningar inte blivit någon Norgesemester. När vi först tog beslutet så kändes det helt okej men när sommaren och min semestervecka kom så kändes det inte alls fullt så självklart längre. Vi saknar bergen. Vi  längtar. Tillbaka. 

Kanske nästa år?  Vi får la se vad framtiden ger. 
Dagen har varit en del av varje faktiskt. Lite besök, skratt och prat. Hundar, hästar och planering. Drömmar, tankar och måsten. Allt på en gång. 

Jag behöver mig ett par ridbyxor. Jag har ett par fast knappen har gått sönder och de kliar inuti så de är inget bra längre. Kanske jag någon gång kan hitta några som faktiskt inte kliar. 

Nu är det mer än sovdags. Upp tidigt. Hoppstudsarn ska iväg som vanligt och Decibel behöver packa sina saker. Helgen är slut och jag kör henne till skolan imorgon. Tråkigt är det, tur att det är helg snart igen. 😊

Finally fredag och jag firar helg 

Jag har ledig helg och det är så bra. Jag verkligen behöver det, denna gången också. I torsdags blev det sisådär med sovandet. Mest för att jag bara inte kunde sova förrän ganska sent in på dagen. På eftermiddagen åkte jag och hämtade hem Decibel från skolan. Hon hade studiedag på fredagen. På hemvägen handlade vi lite, fredag är snart här och med den så är det tacos. Precis som alla fredagar, det är viktigt i denna familjen. 😄

Jag försökte få lite vettigt gjort under fredagen, lite tvätt, en del disk och en koll bland böckerna. Århundradets röjning är på gång och det gäller böcker också. Vad vill jag spara och vad kan jag ta bort. Det blev en del att sälja eller ge bort. I vanlig ordning fick jag inte gjort så mycket som jag hade tänkt men det är ju ingen som tar det ifrån mig så jag behöver inte oroa mig. 

Decibel hade kompis och vi lastade in hundarna i bilen och åkte till huset. Gick runt lite och hundarna fick springa av sig. Tiili är rolig den. Tyko är såpass mycket större än vad hon är, alltså behöver han sitta i buren. Tiili fick sitta utanför bredvid. Hon tyckte att det var lite konstigt men okej. När vi skulle hem däremot. Tiili delar inte jättegärna med sig av det som är viktigt för henne, bädden och buren är hennes, bara hennes och ingen annans än hennes!  Så när vi sa varsågod till Tyko,  att hoppa in i bilen,  kom hon springande, snabb som en iller och hoppade in fortfort,  bara strax innan han landade. Haha,  jag vann hörde vi henne nästan jubla från bakom Tyko 

Det var bara att be hundarna att komma ut igen. Tyko kom ut utan konstigheter men Tiili. Hon ja. Njae, vi ska ju åka och vi skulle in i bilen. Det är min bur så nää. Jag sitter bra här. Vi fick hjälpa henne lite, hon slapp att hoppa ut, det räckte att snirkla runt hörnet. Sen kunde Tyko hoppa in igen. 

Tänk när vi köpte denna buren, den förra passar inte i min bil, hon gillade den inte alls. Absolut inte. Hon ville helst inte hoppa in i den alls. Numera är den en stor trygghet, är något lite jobbigt eller stressande när vi är iväg så knatar hon till bilen och sätter sig utanför och vill bli insläppt i buren ❤ Där är hon trygg. 

Idag var den store Tyko inte fullt så stor. Jag upptäckte att det hade vätskat massa från armbågarna och torkat in. Det måste ju tvättas ur och undersökas tänkte jag. Lättast är i duschen tänkte jag. Och ska det göras i duschen så kan ju hela han duschas. Tänkte jag. Tyko själv var möjligen inte fullt lika imponerad av vad jag tänkte. 😝 

Eventuellt inte Genbanken heller när han skulle duscha och jag visst glömde ta bort pälsfällningen från brunnslocket i duschen. Jag kunde dock trösta honom med att jag innan hundduschen tagit hand om stoppet i avloppet. Det luktade inte liljekonvalj och jag vet att han tycker att det är riktigt äckligt att göra det. Nu slapp ju han det så vad är lite päls? 

Ikväll tog vi en promenad med hundarna, Mister följde med och erbjöd sig att ta hand om Tyko. Mister är särskilt förtjust i schäferhundar och är rätt nöjd nu när vi har en här i ett par veckor. 😊

Imorgon har jag precis hur mycket massor som helst att göra. Jag har ingen aning hur det ska bli gjort på så lite tid som en söndag men lite av det bör ju funka. Sån är planen iallafall. Fast först måste jag sova, ögonlocken ramlar ner så jag ser inget när jag skriver. 

Äntligen måndag? 

Jo lite så är det denna veckan. Jag har haft jobbehelg. Och sovehelg, i lördags var jag nog vaken typ tre timmar. Jag sov, stolpade ur sängen, åt mat och skulle bara vila lite med kaffet….  Jodå. Sen sov jag igen. Vaknade, åt kvällsmat och åkte till jobbet typ. Asakul på riktigt alltså. I söndags var jag nog lite mer vaken. Jag efterlyser ett liv i vaket tillstånd, någon som vet om ett? 😁 

Måndag äntligen. Ledig dag. Göttisch. Hoppstudsarn hade blivit jätteförkyld under natten och mådde rätt risigt, han fick lov att vara hemma. De två stora har fortfarande inte blivit av med framförallt hostan. Decibel fick förresten åka till sjukan i helgen. Pojkvännens pappa ringde mig på jobb och var orolig. Hon hade svåra smärtor i bröstkorg och lungor och kraften hade liksom runnit ur. Jag eftersökte Genbanken som tog henne till akuten. Alla prover var okej men antagligen har hon hostat sönder lite muskelfästen. Förkylningen och för stor viktnedgång ligger nog bakom orkeslösheten trodde sköterskan. Konstigt nog togs inga värden på hur det ser ut näringsmässigt. Jag får kanske försöka få till ett prov på annat håll. I alla fall blev Hoppstudsarn hemma. Jag åt lite chips innan jag la mig i badet, lite vila men förhoppningsvis utan att sova efter nattens jobb. Jag ska köra Decibel till boendet /skola och kan inte sova innan. Risken finns att jag inte vaknar. 

Den första jag möter i korsningen är polisen. Hej hej. Inget konstigt egentligen men känner att idag är nog en dag att köra lite lugnt. Jag mötte polis tre gå och det är mycket häromkring. Jag har inte hört att något ska ha hänt så jag antar att de bara ville synas. Jag körde ju redan asatråkigt så jag behövde inte oroa mig. Blev stående en stund vid vägarbetet i väntan på lotsen och det räckte för att hjärnan skulle slappna av lite. Den sista biten hem var riktigt jobbig faktiskt, då behövde jag verkligen hem till sängen. Jag hade som tur är inte så långt hem. Väl hemma var jag ju hungrig också, på nåt annat än chips så jag åt lite först. Och Genbanken med anställd jobbade hos grannen ropade över häcken som inte finns om jag kan sätta på lite kaffe. Klart jag kan så jag tog en kopp kaffe också. SEN stolpade jag i säng. Vaknade typ halv sju..  Ja men tack,  så är den dagen förstörd också. 

Vi käkade och sen åkte jag och Genbanken till hästarna. 

Eftersom vi ändå tänkte Tiilipromenad så fick hästarna följa med. Upptäckte att vi bara hade ett grimskaft i bilen men som tur är så hänger de gamla kalvgrimmorna med rep kvar i ladugården så vi lånade ett. Tack för lånet 😊

Vi tog vägen i åkerkanten men undrar vad det är med denna åker. Första gången vi gick där över var när vi kom dit med hästarna. Afrodite blev jättestressad och reste sig några gånger. Två gånger har de sprungit genom stänget och liksom vägrar ta samma väg tillbaka. De stannar till vid grusvägen bortanför och springer lite fram och tillbaka men sen drar dom. Igår tog vi som sagt åkerkanten och Afrodite reagerade direkt. Studsade på tårna och visade ögonvitorna och tungan åkte om möjligt fler än de vanliga sju varven runt huvudet. När en mc körde förbi så klarade hon inte mer och reste sig. Vi genade över åkern istället för det gick fortare men så stissig hon var. Newt hade visst också ganska bråttom men inte som Afrodite. Vi kom ut på grusvägen och hon var på tå en bit och sen bara slutade hon och gick som vanligt. Jag ser liksom ett mönster nu och undrar vad det är med åkern. Varför reagerar hon/de så väldigt. Det fanns inga djur, där är inte uppbökat efter vildsvin men det är nåt i luften liksom. Intressant och spännande. 😊 

Inte jättebra bilder, ingen blixt och hästarna vill inte gärna bli stående för länge i mörkret 😉 

Tiili klafsade ju så klart ner i ett dike,  helt tvärtemot Genbankens nej! Det syntes på henne att hon hörde det,  funderade över det men hon kunde inte hålla sig. Hallå, det var ju gegga liksom,  vem kan motstå? 😱 Då är det ju tur att vi passerar sjön på hemväg så att hon får följa med i bilen sen. Tiili höll med, tänk, – ännu mera vatten 😍

Sjön låg alldeles blank och dimman samlad i kanten. Det var alldeles tyst, ända tills Tiili plaskade ner i vattnet och hästarna började slafsa efter både vatten och leran i kanten. Den verkar ruskigt smaklig för de är på den varje gång och de vill inte alls höra talas om att sluta smaka. När Tiili verkade ren så fortsatte vi hemåt. Newt hade så jädra bråttom så vi testade att ha Afrodite först.Vilken skillnad det blev, han kunde slappna av. Ibland funkar det, ibland inte. 

Även om solen skiner på dagen är luften kallare så vi testar att plocka av täckena. Afrodite har blivit lite hårlös efter benresåren och jag vill INTE ha skav av det. De var rätt nöjda att slippa sina kläder. 

Dimman rullar in överallt,  även på bilderna så bättre än så här blev det inte. 

Klockan sprang iväg som vanligt och det var dags att göra klart för sängen. Vi satt och pratade och det blev tal om alkohol. Jag dricker inte starkt. Förutom Mintu, och blev genast lite sugen på att fira att jag är ledig. Genbanken hämtade en liten Mintu till mig och en liten Rom till honom och Mister. Hoppstudsarn ville verkligen gå och lägga sig så min firare blev en sängfösare istället. Bokstavligen för när jag vaknade idag så stod den fortfarande på sängbordet. Effektiva grejer det där 😝 

Vi bestämde redan igår att Hoppstudsarn får bli hemma idag också och jag mailade taxi. Det var ju tur för jag hade nog missat det annars. Jag har bara ett svagt minne av att larmet har låtit. Jag låg och slumrade från och till och vaknade vid halv tio av att mobilen ringde. Det var doktorn. Jajustja, telefontid var det ja. Idag. Hejhej. Det var om mina provsvar. Jodå,  jag har minsann kommit mig iväg till läkare. Jag blev genomsökt överallt typ. Hon kände igenom lymfkörtlar,  lyssnade på både hjärt, lungor och mage. Halsen är kollad, sköldkörteln känd på, knän hand,-och fotleder kända på. Blodtryck gjort, puls kollad. Jag har inget högt blodtryck så att jag får tungt att andas emellanåt är inte därför. Tvärtom,  jag har lågt 105/90 tror jag det var, så det är som det ska för mig. Bra blodvärde 126 och bra blodsocker 3 komma nånting. 

Det är redan tagit en massa reumaprover så de tog bara för att se om det är inflammation. Jag fick lämna urinprov och de tog sköldkörtelprov och vitaminprover. Det var nog det. 

Idag ringde alltså doktorn om svaren. Allt ser bra ut, jag hade dock lite lågt B12 fast tydligen inte värre än att jag själv fick bestämma om han ska skriva ut tabletter. Jag frågade om varför jag då har så ont och hur jag kan vara så förbannat trött jämt. Han frågade var jag jobbar och med vad och plötsligt mitt i en mening så sa han,  jamen vi provar då med dessa tabletter och ser,  tack och hej. Så la han på. 😶hahaha, eeh. Okej. Jaja,  jag har beställt hem piller nu så det är bara att testa. Det är lite mitt hopp nu,  att få ett liv i vaket tillstånd. Annars vet jag inte hur jag ska göra för att få ett. Fast det löser sig nog, det brukar det göra. 

Vad händer här då? 

Svaret är att det händer massor. Och ingenting. Jag tycker att det blir inte värst mycket gjort men timmarna bara rusar fram. Jag jobbar, sover och äter typ. Däremellan försöker jag få till ett liv också. Det är inte alltid så lätt och funkar kanske inte alltid så bra som jag tänkte. 

Jag hade en veckas semester i sommar och fick nog inte mycket vettigt gjort alls. Jag vilade huvudet och det behövdes visst. Genbanken säger att jag inte är att lita på längre. Jag säger en sak och tror nog att det är rätt fast i själva verket har jag sagt just så fast tvärtom. Och fattar själv inte varför det blev som det är. Självklart, jag vet ju vad jag säger liksom! Om de andra bara kunde lyssna rätt också. 

Vi lånade svärisarnas sommarstuga en vecka också. Så himla härligt. Det är verkligen en förmån att få lov att vara där så. Jag jobbade förstås fast jag kan ju lika bäst köra dit som hem. Ja vi var hemma och tittade till det ändå för den delen. 

Jag träffade en vän för ett tag sen. Vi har inte träffats på ett tag så det var skönt att få uppdaterat vardagen med en kopp te och skratt. Ja allvar också förstås. Allt på en gång. Vi tog en promenad till den storstora eken, även kallad Guds hand. Ett helt överbra ställe där luften är ren och sval. Det är lätt att andas där helt enkelt. Och dessa stora grenar som breder ut sig, som ett himlatak. 

Bilderna är helt oärligt stulna från hennes Facebooksida. Det är hennes hund förstås, nog för att Tiili har blivit nerrakad i sommar, riktigt så tunn blev hon inte. 😉 Men så söt hon blev. 

Jag ska erkänna att jag var lite orolig och förberedde henne på att bli skrattad åt. Ingen har skrattat åt henne hittills men visst har hon väckt lite intresse. Hon fick följa med på Sjönevad marknad i år, där fick jag en del frågor och åååh-anden. Hon har inte riktigt så svårt längre med andra människor så vi tänkte att det är bra träning för henne. Ojojoj så nyfiken hon var. Hon försökte lukta på alla. Och barn var plötsligt intressanta, hon har mest tyckt att de är jobbiga. Nu var det jättespännande. Och alla hundar. En del bemödade hon inte med en blick, andra kunde hon inte släppa med blicken. En goldenhane gick förbi och då la hon sig på mage, som för att tala om att vill han hälsa så är det helt okej. Söthund ❤ Det skulle vara väldigt intressant att veta hennes kriterier för vilken hund som är intressant och inte. 

I helgen som var hade vi planerat att göra nåt, med familjen när vi båda var lediga. Så fick vi erbjudandet att vara i stugan. Ja tack, väldigt gärna ❤ Fast, det blev inte riktigt som vanligt ändå. Mister hade planer redan, med sin polare. Och Decibel hade tänkt att åka till pojkvännen. Jaha? Men… Jaha? Okej. Jättekonstigt kändes det att bara tre av oss åkte. Fyra med Tiili ❤ Fast vi hade jättemysigt. Jag sov iofs bort nästan halva lördagen. 😮 Usch, det är inte kul alls faktiskt men vad ska jag göra. Jag orkar ju inte. Fast jag sov inte längre än att vi åkte iväg för en utflykt. Först var tanken en kul lekpark med massa klättring, perfekt för Hoppstudsarn. Men det var så mycket folk där och det fixar han inte så vi tänkte om. Vi började med en glass i det underbara vädret. Strålande sol ☀ Sen tänkte vi fästningen men började med piren där han kunde hoppa och klättra på de stora stenarna. Tiili fick också prova, hon tycker det är jätteroligt fast hon får så rackarns bråttom. Då kan det bli lite farligt också så jag får vara med och hejda henne hela tiden. 

På kvällen tog vi en strandpromenad. Jag tänkte att Tiili kunde busa i vattnet men det är så stort. Och läskigt, så hon ville inte alls gå där i alldeles själv så jag drog upp byxorna så gick vi båda i kanten. ❤ Vad gör en inte för lillstumpan liksom. 

För ganska längesen fick jag ett pm på Facebook från en vän ”från förr”.  Vi skrev en del och så fick jag frågan om jag tycker att det skulle kännas konstigt att träffas igen. Det tyckte jag inte och vi bestämde en träff. Pga sjukdom så ställdes det in men för några dagar sen skrev hon igen. Vi bestämde om en ny träff och den blev igår. 

Det kändes inte det minsta konstigt, vi umgicks ju jämt förut. Både dag och natt. Fast så många år har gått så var det som att vi känner varandra fortfarande, fast ändå inte just eftersom det gått så många år. Det var en del att uppdatera om jag säger så. Vi blev inte klara iallafall. Tiden försvann liksom, vi fick skrapat lite på ytan åtminstone. Jättekul var det och jag skulle lätt träffas igen 😊 Genbanken som också har varit en del i allt, ja till och med delat med sig av sängen, var rätt nyfiken när jag kom hem. Hur gick det, hur mår hon, vad gör hon? 😂 Japp, det var en bra eftermiddag, Tack för den ❤ 

Självdiagnostik och självmedicinering när det är som bäst

Det var ju det där med doktorn och blodprov ,  som jag skulle fundera en vända på. Det gjorde jag. Och tänkte att jag ringer la då. Sen. Imorgon. Eller dagen efter det.
Så tryckte jag i mig extra värktabletter innan jobbet,  var övertrött och dygnade. Sov några timmar och mer tabletter och mer jobb. Och kände mig piggare. 😮

Ha. Såpass. Ja det tyder ju helt klart på chipsbrist. Jag har knaprat upp en del av Genbankens piller så idag köpte jag egen medicin. Mycket bättre! 😁

image

Själv är bäste dräng och konstgjord andning funkar så länge man är konstig och så säger dom att självmedicinering är obra. Pfffft 😜 Kan själv kan allt.