En helt vanlig onormalt normal familj var det ja.

Var för ett par dagar sen på föräldramöte. Skolan har nu ordnat två diskussionskvällar där lärare, fritidspersonal och framför allt föräldrar deltar. Det är ett trevligt initiativ tycker jag och många med mig.
Tydligen så trevligt att vår skola nu blivit något slags föredöme för andra i rektorsområdet.
Jaja, som alltid så är det väl så att dom som särskilt hade behövt att gå på dessa träffar, de kommer inte. Inte heller på vanliga föräldramöten. Sånt kommer man väl tyvärr aldrig ifrån.

Vad är det då vi diskuterar. En hel del. Barn och internet, vad är okej och inte. Spel? Vilka spel och filmer är olämpliga? Språkbruk, vad kan anses vara okej i skolan. Hemma?
och så vidare och så vidare.

Nu har det som sagt varit två träffar. Och det blir så tydligt att vi verkligen inte är en ”normal” familj. Läste någonstans att en familj där det finns npf inte längre är ”normal” vi föräldrar vet inte längre vad ”normalt” är.
Så sant, så sant.

Av det vi diskuterar är jag ju absolut med på en hel del. Som till exempel vilka spel och filmer som är okej till exempel. Men sen kommer man ju till språkbruk och uppförande…

Det märker man ju att våra gränser ligger en lååång bit över de andras. Där andra menar ”rumsarrest” där ser jag en piss i havet. Där andra har lynchvarning där ser jag en fis i rymden.

Så vår normala vardag är för andra helt åt helvete onormal.
När andra får frispel för deras barn sitter och rör sig för mycket i stolarna tycker vi deras barn är så duktiga.
Vår tös gör trettiovarv runt under en måltid, varvat med liggande på stolan, ramlar av stolen, springer iväg, kissar, hämtar grejer… Hon Kan inte sitta stilla. Helt normalt.

Andra blir arga när barnen inte sitter stilla i soffan. Våra barn sitter på soffan, på ryggstödet. Och armstödet. Eller har benen vid huvudet, eller roterar runt runt. Eller åker kana i soffan.Våra barn Kan inte sitta stilla. Helt normalt.

Ibland känns det som att jag inte har på dessa möten att göra, pratar om det jag kan, håller tyst om en hel del. Sitter och biter mig i tungan stundtals och tänker att det där ska jag nog vara tyst om. Fast så gör jag ofta.
Alla förstår inte. För andra är det onormalt. Helt normalt säger jag.

Vi är en helt vanlig onormalt normal familj

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s