Noll-koll har hittat tillbaka…

Jodå, nu har hon hittat fram till skrivsidan igen. Hon har liksom inte haft vare sig tid, lust eller inspiration att hitta hit även om tankarna funnits. För nog har det hänt saker hos Noll-koll. Både roligt och tråkigt.

Det absolut tråkigaste är ju att vår fina Aijo som vi skaffade oss för ganska lite sen blev halt. Jag var inne hos veterinären med honom men det fanns ingenting på röntgen att hitta. Vi körde en 10-dagars medicin och vila. Hehe, hur lätt det nu är med en Aijo, det blev inte riktigt 10 dagar om man säger så… Han verkade iallafall bli bättre i sitt ben och det var ju bra.

Fast några dagar efter så började han att halta från och till igen. Dessutom inte bara på vänster som tidigare, jag tyckte det kom från höger också. Ibland verkade han stel baktill också. Hmm… Inte bra detta. Däremot verkade han fortfarande inte direkt smärtpåverkad utan fräste på som alltid, full fläta ska det vara enligt honom. Det blev dock inte bättre trots att vi läta honom gå små promenader, inte springa massa, -vilket var det värsta att få till. Så en dryg månad senare var vi tillbaka hos veterinären för en ny röntgen.

…Den var inte bra alls. Från att inte finnas någonting på bilderna var det så att tom jag kunde se förändringarna på hans armbågsled. Vet gav honom ingen bra prognos. Eventuellt kanske det skulle gå att operera men men tvivelaktigt resultat. Det är en stor hund med stor belastning på frambenen. Det blir ännu mera vila för honom, som redan var ett helvete i tio dagar, nu pratar vi minst en månad… Dessutom var han inte försäkrad när vi köpte honom så kostnaden skulle vi få stå för. Hon skulle iallafall gå igenom bilderna med ledspecialisten och kirurgen och höra av sig efter ett par dagar.

Under tiden hade vi beslutat att kan de ge en bra prognos ang operation så löser vi det med pengarna. Verkar det tveksamt och man kanske får göra det igen och kanske igen så utsätter vi honom inte för allt….

Torsdagen kom och veterinären hörde av sig. Den redan dåliga prognosen Aijo hade visade sig vara ännu värre…
Han hade Arthros i vänster armbågsled och det fanns misstanke om det även i höger armbåge. Att han dessutom stelnat baktill… Och att det gått så fort… Ja det fanns inte mycket positivt för lille Aijo. 😦
Hon menade att visst kan han lära sig leva med smärtan men nää, det är inte rätt. Ja kunde ju bara gå till mig själv som har ont i händerna titt som tätt. Men på min röntgen syns inget, på hans syns det. Fort gick det också, hur ser det ut nästa månad? Och nästa? Ska han aldrig med kunna springa så fort och stolligt som han levde för? Nä, vi bestämde oss rätt snabbt. Men enkelt var det inte…. Samtidigt var det enkelt. Eller beslutet var enkelt med hjärnan men när man kopplade in hjärtat så var det inte lika enkelt längre.

Vi bokade tid ganska snart för att göra det. Eftersom semestern väntade bara ett par veckor efter ville vi ha gjort det innan. Aijo skulle ju ändå inte följa med i vilket fall. Vi hade ju bara gått i Norge och oroat oss för hur det går för honom, om han hade ont osv. För att inte tala om det som vi måste göra när vi kom hem…. Nä, man behöver inte göra det värre än det redan är.
Så kom dagen… Decibel kom in med posten. Där låg diplomet efter avslutad lydnadskurs på Brukshundsklubben. Det var väl himla roligt men…. Ikväll finns han inte mer ju.
Det blev jag, Genbanken och Decibel som åkte iväg. Värst var att Aijo som tidigare somnat som klubbad av de lugnande sprutorna inte somnade alls… Han kämpade in i det sista så jag fick hålla honom ordentligt för att han skulle vara stilla. Det blev en hård kram för honom… Andra sprutan gick fort… Vi var kvar en stund innan vi tog honom med oss hem.
Vi hade redan grävt en grav i trädgården för honom. Minimonster var med men Mister orkade inte.
Vi planterade blommor och gjorde fint. Nu har vi inte längre någon hund 😦
Kanske det blir en när man minst anar det. Alla hundsaker finns här, nedpackade i en låda.

Annonser

2 thoughts on “Noll-koll har hittat tillbaka…

  1. Pingback: Skylten är nerplockad | Mmm… jag ska bara…

  2. Pingback: Det händer stora ting | Mmm… jag ska bara…

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s