Bobboliten

Idag är det elva år sen vi förlorade Bobboliten. Elva år kunde lika väl varit två år. Jag saknar honom. Jag saknar hans skratt. Jag saknar oron när det var varmt ute och han inte mådde bra, då vi oroades för att det var hjärtat. Jag saknar funderingarna över den kommande operationen. Jag saknar han som hade ont och som vi bar på i skift hela nätterna. Jag saknar alla mil jag trampat i takt med musiken när han hade ont.

Jag saknar alla minnen vi aldrig fick. Första stegen. Första födelsedagen. Första dagisdagen. Första skoldagen. Första skolavslutningen. Första telefonsamtalet från läraren som har klagomål. Jag saknar nog tom första fyllan.

Jag har minnen. men inte tillräckligt… Ingen förälder ska  behöva begrava sitt barn. Jag har minnen av det också…

Annonser

One thought on “Bobboliten

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s