Decibel fyller år.

Idag för tio år sen föddes vår Decibel äntligen.
Vi hade väntat länge, det är tungt att vara gravid. Ungefär 25 kg närmare bestämt. Foglossning och dåliga levervärden som gav klåda över hela kroppen. Det kliade liksom inuti, under huden så det hjälpte inte hur jag kliade.

Just den tionde pratade jag i telefon. Länge. Vi sågs så sällan så vi pratade desto mer, jag passade på att skura toaletten och annat nyttigt så klart.
Så knackar det på dörren och pappi kommer in. Hojtar och undrar vad jag jag gör och hur jag mår.
Han har ju ringt flera gånger. Barnmorskan har ringt flera gånger utan att få svar, till sist hade hon ringt till pappi. Det var viktigt och bråttom att jag ringer henne. Genast.
Ojdå, säger hejdå och ringer genast upp Barnmorskan. Hon var alldeles uppe i atomer. Svaret på mina leverprover jag tagit någon dag tidigare var höga. Farligt höga. Jag måste in till förlossningen för kontroll och nya prover. Är värdena för höga så måste bebis ut. I värsta fall kan det gå illa.
Vi hade ju redan förlorat vår bebis ett år tidigare och det vill man inte göra om. Det var väl också därför hon var så stressad och orolig.

Jag fick iallafall ringt till Genbanken så han kunde komma hem. Och barnvakt till storebroren. Sen var det bara att packa ner lite kläder och kamera i en väska. Nej, den var inte packad ännu, den skulle jag göra dagen efter, på lördagen för bebisen kommer på söndag. Det var jag säker på.

Vi skrevs in 13.35. Väl inne togs proverna. De satte den sedvanliga CTG som var bra. Undersökte. Det var faktiskt en av barnmorskorna på mödravården som arbetade. Bebis fixerad och öppen 2 cm. Oj då. Det hade jag inte räknat med minsann.

Leverproverna såg bra ut. Eftersom jag redan öppnat mig och levervärdena kan vända snabbt igen så tyckte man att jag kunde sättas igång. Jag skulle vara kvar ett tag och om inget händer så tas fosterhinnorna hål på kl 17.oo.
Var då öppen 3 cm.

Jag ville prova akupunktur men fick jätteont av det. Kunde inte använda händerna heller. Inte kul när vattnet rinner och man vill torka sig. Genbanken? Vill du ge mig ett torkande handtag? haha, vi var inte riktigt bekväma med det där någon av oss.

Eftersom inget hände av sig självt så sattes värkstimulerande in 19.15. Sen dröjde det inte länge innan jag ville ha den kära vännen lustgasmasken.
Öppen 5 cm. De sätter skalpelektrod på bebis.

Värkarna tar i ordentligt, 90 sek intervall enligt papper.
Värkstimulerande sänks från 30 ml/h till 5 ml/h

Fosterljuden går ner till runt 75-80
Öppen 7-8 cm

Värskstimulerande stängs av. Fosterljud 70-80 trots lägesändring.
Åh så arg jag var. Satt som en strandad val och hade ONT, helt borta i dimmorna. Jag hade inte förstått att bebis inte mådde bra och fattade så klart inte varför de drog mig hit och dit. Lägg dig hitåt. Vänd dig på andra hållet. Personalen baxade mig fram och tillbaka i sängen. Plötsligt behövde Genbanken gå in på toaletten.
Han mådde inte bra, det blev för mycket när bebis inte mådde bra med tanke på vad som hänt innan.
Blev arg och skrek efter han att han kan ju inte lämna mig här. Jag har ju ONT!!

Klockan är 20.50 och läkare tillkallas.
Han kommer bara ett par minuter senare. Undersöker och sänker öppningen till 6-7 cm.
Försöker att ta ett litet blodprov från huvudet på bebis men misslyckas. Han försöker flera gånger men det går inte.
Han sitter kvar en liten stund men det är ju flera cm kvar att öppna så han reser på sig.

Under tiden är det skiftbyte på avdelningen. De nya är inne hos oss på jobb. De som går av är också inne hos oss för de vill veta hur det går. Det är ju hyfsat nära ändå. ”Bara” 3 cm ju…

Jag känner att jag måste krysta. Nej, inte ännu, du är inte öppen helt ännu. Vänta.
Jovisst, stoppa en krystvärk du. Fast jag öppnade mig 3 cm på tio minuter ungefär så det var helt okej att krysta.
Fick väl två krystvärkar och snuvade läkaren på nöjet att ta emot en bebis. 🙂
En flicka 😀
Med kolsvart hår. Ögonbrynen växte ihop med hårfästet och i svanken hade hon en liten triangel av svart fjunigt hår ♡

Decibel skrek inte alls när hon kom ut. Fast det har hon tagit igen senare så det blir över. Hon frotteras och får lite extra syre men mår bra.

Sen kom moderkakan. Den ställde till med ståhej minsann. Den hade visst ”livsträdet” i sig. Jag tror de kallade det så. Det var blodkärlen som var formade på ett speciellt sätt, som ett träd som grenar ut sig.
Barnmorskan ropade in kollegan för att visa upp den fina moderkakan. Oj, så mycket för en köttklump.
Sen var det en stunds syjunta. Inte mycket men otrevligt.
Sen kom eftervärkarna som inte var av denna värd. Fick smärtstillande som inte hjälpte. Då fick jag akupunkturnålar satta också.

Eftersom Bobboliten hade hjärtfel så är barnläkare redan informerad och kommer och undersöker flickan.
Flickan är född 001110
Kl 21.16
51 cm lång
3595 g

Sen ska ju alltid någon komma och klämma på magen för att se att livmodern drar ihop sig.
AAAJJ. Där kom blödningen som inte kom förut. Fick värkstimulerande injektion och ännu mer värkar.
In på salen för lustgas igen.
Klockan är nästan 24.00 och jag har haft ont länge. Då kommer läkaren igen, kollar men allt är bra.
Får T Apozepam och en knapp timme senare mår jag bättre.

Bebis ligger i Genbankens famn och sover så gott. Han ser väldigt nöjd ut också.
Jag är jättetörstig och när de kommer in med brickan med smörgås och pommac så tömmer jag glaset.
För att känna att det var mousserande vin. haha. Men det var nog gott 😉

Till sist flyttas vi upp på BB-avdelningen. Genbanken åker hem till storebror och vi flickor gör natten.

Den tolfte kommer barnläkaren och gör ännu en undersökning av flickan. Hon märker inget konstigt men vi har blivit lovade av Bobbolitens cardiolog att han gör ett ultraljud innan vi åker hem ifrån BB.
Den trettonde får vi en tid. Får permission från BB och åker till Halmstad.
Sjuksköterskan börjar med att ta ett EKG. Där tänds min larmklocka. Vi har varit inne för ett antal EKG på BboobLiten och jag tyckte hon behövde väldigt många ark… Fick en känsla av att någonting ser hon.
Så var det doktor Sven’s tur. Fram med glidgelén och en titt på skärmen. Jag kände mer och mer att det är nåt.
Han blev klar och sa: Jag skulle gärna vilja säga att det är helt i sin ordning, men det kan jag inte. Men jag kan säga att det inte är allvarligt. Flickan har en VSD, en Ventrikel Septum Defekt. Hål mellan kammrarna alltså. Vardagligt benämnt blåsljud. Hon ska kollas upp vidare…

Jaha. Så var det alltså. Fast jämfört med BobboLiten så är ju detta ingenting ju. Nu åker vi till BB.

Decibel var en väldigt trött bebis. Hon luktade aceton hela hon. Blev lite orolig, har hört att diabetiker gör det när blodsockret blir lågt. Nu vet jag att det räcker att ha druckit för dåligt för att lukta aceton ur munnen.
Hon somnade ju hela tiden. När hon vaknade och skulle ha mat så somnade hon. Det blev att jag fick väcka henne för mat och killa henne under fötterna för att inte somna om hela tiden.
Så var hon de första tre veckorna. Sen var det som att trycka på en knapp och sen fick vi veta vem Decibel verkligen är.

Hennes namn hade jag redan funderat på men trodde inte att Genbanken skulle gilla det.
Något pojknamn hade jag inte på förslag, helt enkelt därför att det blir ingen pojke. Och det stämde ju fint 😀
Nämnde mitt namnförslag när vi satt och slöbläddrade i en namnbok. Han tyckte det var ett jättefint namn. ÄR ett fint namn. Så vi valde det och ännu ett fint namn. Väl passande till den finaste flickan. Vår fina flicka.

Det är tio år sen nu. Det känns som så lite sen. Samtidigt som så mycket har hänt under åren.
Hon har hunnit med en del vår Decibel, både av ålder och ohejdad vana 😉

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s