Lugnet efter stormen

I förra inlägget skrev jag om Gudrun, den blåsiga. Det var ju ett antal som blev av med ström och telefon osv. För att inte säga träd förresten.
Vi hade inte heller någon ström. Eftersom vi har egen brunn hade vi heller inget vatten. Och ingen värme för även om vi har vedeldning så måste vi ha ström för cirkulationen och för att ladda tankarna. Annars kokar det typ genast och sen brakar la hela systemet eller nåt till slut. Vad vet jag. Kallt blev det i allafall.

Nu hade vi ju tur iofs. I köket stod en vedspis, inte för att den var så effektiv men man kunde ju koka lite vatten och få sitt morgonkaffe. Det gick att koka makaroner och i värsta fall att steka pannkakor, fast det osar ju så förbannat.
Den värmde ju ändå så det var till att stänga till resten av huset. I köket fanns också en gammal ytterdörr, den tejpade vi runt om för draget. Blir kallt att sova med kallblås om öronen. Kallblås? Sova? Jojomen, vi baxade ner madrasser och la ut på köksgolvet. Köksbordet tröck vi in i väggen. Det gick rätt hyfsat.
På toaletten ställde vi på kvällen en stor glasburk med ett stearinljus i för att ha lite ledljus nattetid. Jämte stod en plastdunk med vatten, hämtat ur ån tvärsöver vägen. Grannen hade sett Genbanken när han knatade iväg för att hämta vatten och kom med tipset att hinka upp ur deras bevattningsbrunn som visst låg vid vägen. Perfekt, inte så stor risk att ramla ner där som i ån.
Telefon hade vi inte heller på länge så nåt struntprat med folk blev det inget med.

En kväll/natt råkade det bli lite mys. Nåja, ett hyfsat försök kanske är mer rätt att kalla det. Med mina foglossningar kunde jag ju inte ens vända mig i en säng, ännu mindre gymnastiska övningar.
Fast det var fullt tillräckligt, det kunde blivit den så kallade färdknäppen. JÄVLAR så ont jag hade sen, SATAN vilka kramper och förvärkar. Åtminstone hoppades jag att det skulle fortsätta vara det.
Vad gör vi om det sätter igång? Ringer BB? Ringer barnvakt? Med närmsta telefon nära en mil bort, på brandstationen i Fegen… Jag sov inte en minut den natten och sen var det tvärstopp på försöken. Punkt!

En dag blev vi mer än vanligt rastlösa. Vi kom på att vi åker till Ullared. Decibel hade önskat sig hål i öronen jättelänge. Genbanken hade varit lite motsträvig och tyckte hon var för liten. Jag tyckte att hon visst kan få hål i öronen. Jag var inte äldre när jag fick mina och har inte tagit skada av det. Men han gav med sig och nu är en bra dag. Så vi gjorde hål och åt varsin pizza. Sen åkte vi hem till kylan igen, med en väldigt glad Decibel 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s