KBT för barn/ungdom?

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för evidensbaserade former av psykoterapi med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. KBT har nått särskilt goda resultat på vanliga ångesttillstånd, t.ex. fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom, och på förstämningssyndrom, t.ex. depression. Terapin fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden för att hjälpa människor att leva ett bättre liv.//Wikipedia

Finns detta för barn och ungdomar? Någon som vet?
Jag ska till BUP snart med tonårsslyngeln 😉 och tänkte be om just detta. Vi pratade om det igår och han är helt öppen att försöka sig på nåt sånt. Han har ju så väldigt svårt med andra människor, grupper och annat. Eller svårt är ett lindrigt ord. Han får ångest. OCh går i spinn. Varvar ur. Blir arg och otrevlig, får utbrott. Ibland hänger han upp på att han måstemåste ha nåt speciellt. Köpa alltså. Funkar inte så bra alltid…

Visst hade vi kunnat träna till viss del själva. Som jag sa, vi hade kunnat ta bussen till Ullared, och bli hämtade där. Men grejen är, vad om det blir riktigt jobbigt? Då vill jag ha någon som pratat med honom, instruerat, hur kan han tänka, vad kan han göra. Självklart tar jag gärna del av detta för att kunna påminna på plats men jag vill ha någon som VET och KAN!

Han vill själv kunna lära sig att hantera folk. Han vill själv kanske få hjälp med ett mer positivt tankemönster. Allt är så negativt alltid. Usch ad tråkigt. Fy vad dumt. Helvete och fan också. Plus allt annat…
Blir det för mycket runtikring så ger han sig gärna på småsyskonen, framför allt verbalt men även fysiskt. Han vet ju själv att det är fel men han kan inte hejda det. Kan han få lite hjälp med detta så blir det lättare.

NÅgongång ska han flytta hemifrån dessutom. Då kan det vara bra att klara vissa saker. Säg som att klara gå in i en affär om man blir akutsugen på rostat bröd. För som vi sa, vi kan mycket väl handla åt honom men ibland kanske man vill själv. Det är han med på.
Tänk om det blir gymnasium, han är intresserad av någon datorlinje. Vad om det inte finns i närheten. Då måste han ju kanske flytta en period, till skolan. Hur löser han det då? Oj.. Panik… Så långt har han inte tänkt för han lever just nu. Inte i det förflutna, inte i framtid utan nu, för dagen. Jag sa att kanske han ska titta lite mer på framtiden, det kan vara värt det.
Just i det nuet, idag förflutet men just då, nu höll han med. Idag vet jag inte.

I vilket fall hoppas vi att det finns för barn/ungdom. För man kan inte bara medicinera i all evighet. Eller jo, det kan man ju men det hjälper ju inte att hantera det som är svårt.

EDIT: Nu har vi varit på BUP. Jag bad om detta och sköterskan vi var hos var inte helt säker på hur det funkar. Hon hade lite för sig att det kan finnas en åldersgräns, kanske 15 år för att vara mottaglig. Samtidigt så har ju Mister stora svårigheter och har haft i hela livet hittills. Och det blir INTE bättre.
Hon ska iallafall ta upp det med de andra, läkare och psykologer på BUP och höra av sig. 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s