Huvudsaken är huvudsaken

Det har Mister fått erfara igen efter vurpan han gjorde igår. Han har lite ont i benet men inget allvarligt så han hade tur.

Han och Decibel ville cykla lite för att kolla i dikena i närheten, så att det inte ligger en liten pälsboll nånstans. Pälsbollen har ju varit försvunnen i ca två veckor nu. 😦

Mister däremot nöjde sig inte med cykel, han tog fyrhjulingen. BARA på gamla järnvägen förmanade vi. INGEN annanstans. Decibel kom strax tillbaka, lagom till att jag och Genbanken skulle gå till skogs med Villeman. Hon orkade inte följa med men skulle tala om för Mister var vi var när han kom hem.

Vi var borta en god stund men när vi kom hem igen fanns där ingen fyrhjuling på parkeringen. Hmm… På den tiden vi varit borta skulle han hinna köra gamla järnvägen ett oräkneligt antal gånger. Just den sträckan är inte lång. Har han kanske kört till sin gamla klasskompis? Genbanken tog bilen att leta efter den bortkörda sonen. Det var tur.

Han hade faktiskt tänkt köra dit för att fråga om han kan ha sett katten. Nåt har hänt på väg dit. Genbanken hittade honom och en uppochnervänd fyrhjuling nere i ett djupt dike. Genbanken sa att när han stod där nere såg han inte över kanten till vägen. Även klasskompisen var där. Mister hade fått linka dit att be om hjälp att få upp fyrhjulingen, knät gjorde ont och diket för djupt. Att fyrhjulingen väger ton gjorde det inte lättare. Ungefär där kom Genbanken fram. Med förenade krafter fick dom släpat och dragit upp åbäket. De var ordentligt leriga när dom kom hem.

Vilken evig tur att pöjken kommit ihåg hjälmen. Inte för att han får köra utan men han hade lite bråttom iväg. Det kunde ju slutat mycket värre. Genbanken som varit där var lättad när han kom hem och det hade gått så bra, det var en ordentlig avåkning. När man märker att Genbanken är lättad så ÄR det allvar, han är ju inte de stormande känsloyttringarnas man precis.

När Mister bytt till torra rena kläder och fått lite mat i magen och lite allmän omsorg så släpper det. Dels chocken efter dikeskörningen och dels hans oro över katten. HANS katt som plötsligt dök upp när han behövde en vän, katten som var en hemlös lösdrivare som försökte följa med alla som kom till affären. Han som försökte hoppa in i varenda bilar. HANS katt som följde med hem från dagis och som sen aldrig gått frivilligt in i en bil och som mycket sällan missar gostiden i sängen när alla lägger sig. Förrän nu…
Mister är ledsen och har inte mycket hopp kvar. Han pratar redan om Honom i dåtid om hur fin han var och hur bra han var osv. Stackars Mister.

image

Annonser

2 thoughts on “Huvudsaken är huvudsaken

  1. lla de undersökningarn gjordes per automatik när min äldste son utreddes, antar att det kostade för mycket att göra på alla som utreds och att de slutat med det av den anledningen. Fluoroscerande ljus har jag för mig de lyste med.
    Jag har en vän vars son har Tuberös Skleros faktiskt, länngesedan jag träffade dem nu.
    Ha en härlig fredag!! Hmm, lördag menar jag 😛

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s