Nu är jag inte glad. Inte alls faktiskt. Men vet inte riktigt vad jag är istället.

Min mobifon ville ju inte ta laddning fast den precis varit på lagning. Genbanken lyckades övertala den ändå och sen har även jag lyckats. Ända tills ikväll.

Jag hade bara tre stackars procents batteri kvar och var i stort behov av laddning. Det hände absolut ingenting när jag lirkade in sladden.

Efter en himla många försök så bad jag Genbanken att pilla lite med sina magiska fingrar. Ingenting hände då heller. Han testade laddaren på sin mobifon och då laddade det minsann.

Han åker om Teliabutiken imorgon och lämnar in skiten. Vadå nylagad.
De får göra en säkerhetskopia också, inte för det har jag batteri till. Fan också.

Mister är iallafall gullig som låter mig ha hans mobil under tiden. Efter imorgon när Genbanken går av veckans jour ska jag ha hans mobil. Mister kan behöva mobil när han är i skolan. Inte för att den blir värst använd men blir det riktigt jobbigt händer det att han messar mig och jag får leda honom igenom det värsta. En trygghet alltså.

Jag är inte glad på min mobifon. Inte det minsta. Fast jag vet inte vad jag är istället. Arg är jag ju. Fast knappt. Jag orkar knappt med det. Mest trött. Och besviken. Den ska liksom bara funka.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s