En promenad med minne

image

Ett minne i flera dagar faktiskt. Veckor kanske. Det vet nån aldrig.

Vi gick i skogen igår, jag och Genbanken och två av rumplopporna. Ja och Villeman så klart, det var ju därför vi var där ju.

Villeman sprang i förväg och dök in i ett buskage. Genbanken pekar, han är i kl tolv rakt fram. Sen försvann han. Min visare tog slut antagligen. Vi gick där och ‘småtjäbblade’ lite så höjtar Genbanken påstötning vänster eller nåt. Jag gickö på vänster sida, just bakom ett träd och slängde fram en rak höger mot honom. Satan i gatan vad han hoppade till. Asgarv!

Som hämnd försökte han putta ner mig i en stor rishög. Kunde gått bra om jag inte landade med knävecket i en liten smal pinnestubbe som knappt syntes. Åååh vad ont det gjorde.

Blev lite förvånad när vi kom hem, det som gjorde så ont och ändå inte syntes mer. Fast man kände att det var liksom svullet inuti, ett blodkärl som spruckit läckage gissade jag på.
Genbanken hade jättedåligt samvete och sa förlåt flera gånger. Det var ju knappast hans fel att jag halkar runt och landade just där. 🙂 Snorhalt var det i skogen efter allt regn.

Det var nog som jag trodde. Under natten har det spridit ut sig och syns lite bättre om man säger så 😉
Det lite vitare i det lila på bilden är vanligt rivmärke efter pinnestubben.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s