Om jag ändå kunde..

Göra en massa saker. Måla till exempel, då hade jag haft fint att sätta på väggarna. Nu är saker och ting som de är. När ska jag hinna måla. Var ska jag måla? Mest troligt blir det där jag just då befinner mig och det blir färg och kladd överallt och inte en enda tavla färdig.

Baka. Kan jag väl iofs. Ibland. Ibland blir det inte så bra. Köket blir värst. Det ser ut som ett bombnedslag efter mig. Jag har tröttnat, glömt bort och befinner mig mest troligt någon annanstans. Har jag tur får det i ugnen bara en något hårdare och mörkare yta än tänkt…

Sy. Så himla kul det hade varit att kunna sy. Eller. JAg HAR faktiskt sytt nåt i slöjden, till och med färdigt. Åtminstone nästan, pricken över i saknades men det blev bra ändå. Jag har sytt gardiner. Svurit, klippt fel, slängt tyget, sprättat upp, svurit mera, klippt fel igen, svurit ännu mer, nästan bankat sönder symaskinen. Hade det varit min kanske jag hade gjort det… Lämnade hem symaskinen till svärmor igen. Hon fick förresten gardintyget med sig också. Hon gjorde snabbt klart och rättade till det jag inte skulle ha gjort.
En gång gjorde jag faktiskt klart gardiner också. Tänk. OCh den otroliga idén jag hade, det som blev så bra, -i huvvet, blev så inte bra när det skulle göras- Tänk om. Tänk rätt men ändå fel, tänk inte alls nästa gång. Gör aldrig om det igen.
Ännu fler gånger har jag tagit fram symaskinen och inte kommit längre. Jag glömde mig på vägen tillbaka med tyget eller när jag letade nålar eller hur det nu var. Eller. Jag syr och glömmer allt det andra. Mat? Barn? Städning? Va? Har jag familj också?
Att sy är nog inte bra.

Sticka då? Det är roligt. Om man kan. Jag HAR stickat också. Faktiskt ett par sockor i slöjden. Fråga mig inte hur jag gjorde, det har jag glömt. Otroligt nog blev de klara också. Jag var glad som en speleman. Ett par bebissockor faktiskt, Tyckte det var jättekul att leta fram de när första bebis låg i magen. Då hade Shivas, kattungen vi hade, letat fram dessa och tuggat sönder ena sockan. Det är inte jätteofta bebisar föds med bara en fot så jag slängde den andra stackaren också.
Sticka var det. Jo, rätstickning kan jag nog, men det är också allt. Man ska ju lägga upp, lägga till, maska på, maska av, resår och allt möjligt. Kan jag inte.

Virka då. Jo, jag kan virka dukar till exempel. Men jag vill inte ha virkade dukar. Inga gardiner heller. Jag gjorde massa blommor till en sjal i somras. Det var jätteroligt. Genbanken tyckte det inte, han svor över garn och blommor överallt. Ja ja…
Blommorna är klara. Nu ska de bara sys ihop också. Det var pilligt. Tråkigt. Inte klart alltså.

 

Jag har så många idéer. Planer. Önskningar. Fan. Antingen kan jag inte. Eller har jag inte tålamod. Eller så får jag det inte gjort. Eller så blir det bara halvgjort. Ligger och skräpar för att bara slängas sen. Jag önskar att man kunde ta alla dumma jävla idéer och lägga i en kartong. Slänga upp kartongen på vinden i sällskap av fladdermössen. De kan skita på den, jag bryr mig inte.
Sen kan jag titta ner i idésamlingen när jag hinner/orkar/kan/x/Y/rx3=a-h/…
Kanske jag kan få lite lugnare i huvvet då. Lite plats för annat. Lite mindre du-vet-att-du-inte-kan-det-är-inte-lönt-att-försöka-känsla. Lite mindre dåligt samvete och vad-var-det-jag-sa-känsla om jag försöker ändå.  Lite mindre ofärdiga saker liggande och måstetankar för att de ska bli klara fast jag inte orkar kan eller vill. Lite mer av det och lite mindre av annat.

Tänk om jag ändå kunde…
Få gjort det jag faktiskt ska någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Hålla mig till en sak i taget någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Hålla mig till flera saker någon gång när jag håller mig till en sak någon gång.

Tänk om jag ändå kunde…
Vara så där perfekt någon gång som alla andra verkar vara

Tänk om jag ändå kunde…
Hinna med allt det där alla andra gör. De som hinner hem, arbete, fritid, förhållande, barn, djur. You name it

Tänk om jag ändå kunde…
Allt jag skrivit och mer ändå. Undrar vem jag hade varit då.
Det hade ju inte varit jag. Då hade ju jag varit någon annan. Vem hade då varit jag?
Jag tror ändå att ska någon vara jag så är det nog bäst att jag är det. Det kan jag!

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s