Jag ramlade över en länk

Hos Annica. En väldigt läsvärd sådan. Läs. Tänk. Tyck.
Barnens fetma är föräldrarnas ansvar.

Visst har väl samhället sin del av ansvaret men det är ändå föräldrarna som har det största. Fast det vågar jag väl knappt tänka 😉
Äh, jag skriver det ändå.
Det är föräldrarna som introducerar maten redan när barnen är små. Det är föräldrarna som lagar maten. Det är föräldrarna som bakar. Det är föräldrarna som lägger ribban för vad som är okej att äta och hur mycket. Om man nöjer sig med en kopp kaffe till fika, en kopp kaffe och ett kex, en kopp kaffe och en bulle eller en kopp kaffe med kex, kaka OCH bulle. Eller kanske tre bullar. Efter att smörgåsen är uppäten.

Om man kanske när man väl köper hem en pizza nöjer sig med en halv, man BEHÖVER inte mer än en halv. Istället för att trycka i sig hela pizzan och lite chips eller godis till efterrätt.

Precis som att lär man inte barnen att tugga med stängd mun så kommer de att smaska sig fram genom åren. Medan andra människor drar sig för att sitta jämte för ingen vill se vad som just nu smaskas runt.
Precis som man lär sina barn hur de ska använda kniv och gaffel för det är bra att kunna. Samtidigt som varje människa med lite hum om läget alltid äter makaroner med sked. Åtminstone gör jag det 😉 Klart som det att jag lär barnen detsamma.

Man behöver inte ha fika dvs kakor eller bullar varje dag, det funkar bra med smörgås. Ja ni förstår tanken.

JA. Jag vet. Det finns de som har koll på vad som ska ätas. Åtminstone tror sig ha det. Ibland låter det väldigt bra, vi äter inte det, h*n äter inte det osv. Men sen när det gäller så kanske det inte stämmer. Och någonstans felar det ju.
Vissa barn rör sig en hel del, men är de överviktiga så behövs det kanske ÄNNU MER av motion och rörelse. För inkomsterna ska ju göras av med också. Äter barnet 200 kalorier för mycket så måste barnet röra av med 200 kalorier också. Är barnet överviktigt är det bra om det går åt 250 kalorier istället.
Sen vet jag också att det finns rubbningar i ämnesomsättningen eller andra fysiska orsaker till överdrift men i sammanhanget så tror jag att dessa inte är så vanligt förekommande.
Däremot tror jag att det ibland är så, att föräldrarna faktiskt inte SER att barnet är överviktigt och hur mycket. ÄR de överviktiga själva har de kanske en annan måttstock för vad som är normal, mullig eller överviktig.


Det är också så att barnen är ens allt, inte har väl de några skavanker eller fel. Inte kan vi förbjuda en stor godispåse till lördagen eller en skål med chips till fredagsmys. Varför ska inte mitt barn få äta bullar när andras barn får, så farligt är det ju inte. En bulle liksom. Men jo. Det kan vara just så illa. En bulle här, en kaka där, tre ostskivor på smörgåsen, gräddsås, lite chips, saft, sylt på pannkakorna, godisbit, en glass osv osv. Det finns mycket som lätt blir för mycket. Många bäckar små…

Klart är kanske att föräldrarna kan behöva hjälp att ta sitt ansvar. Framför allt att se allvaret. Och att ha stöd i att faktiskt orka stå emot, att hitta andra vägar, att laga god mat utan att det måste vara vispgrädde i såsen, det kan bli gott ändå. Eller att använda grädden, men kanske inte ett helt paket utan bara lite. Att kanske få komma till dietist, prata, gå igenom mattankar, hur gör vi i familjen, hur ska vi göra. Hur pratar vi med barnen så att det inte blir fel, hur hjälps vi åt.

Nu tänker jag så många tankar samtidigt att det är bäst jag sätter punkt.
Alltså, läs krönikan, läs kommentarerna, det finns mycket att fundera på där också. Antingen man håller med eller inte så är det en viktig fråga Jonas tar upp.

Jag misstänker att någon kommer att tänka ”har du någonsin träffat någon överviktig” eller ”har du alls haft problem med vikten?” eller ”Har du överviktiga barn själv?”

Ja jag har träffat överviktiga, båda barn och vuxna. NEj, jag har aldrig haft problem med för mycket vikt, tvärtom, för lite kilo. Det är inte bara att samla på sig för alla. Det är inte så roligt att höra kommentarer om det heller. Faktiskt. Men det är inte det artikeln handlar om. Nej. Barnen är inte överviktiga, de medicinerar mot adhd och vi har kämpat i många år för att de ska hålla vikten. Det funkar bra vissa perioder, i andra får vi öka både fett och annat onyttigt. Genbanken däremot var kraftig som liten. Han är idag glad för att hans mamma var stenhård. Det var vatten till mat, inget sött på veckorna, han fick lite godis på lördagen men det var inga mängder. Och så fick han röra på sig ordentligt, cykla och promenera osv. Det fungerade på honom. Idag har han lätt att lägga på sig men han tänker på hur han kunde sett ut och må om hans mamma INTE hade gjort det hon gjorde. Det var tufft då men lättare nu. Bokstavligt. 😀

Annonser

4 thoughts on “Jag ramlade över en länk

  1. WORD!! Kunde inte sagt det bättre själv. Själv är man uppväxt med att det fanns godis hemma jämt som man fick ta när man ville innan frukost och när som helst. Detta har ju inte gjort mig tjock eftersom jag alltid har rört på mig. MEN det har förstört mina tänder, gjort att jag haft OTROLIGA humörsvängningar och fått mig att bli sjukt beroende av socker. Och nu när inte ämnesomsättningen går i 110 längre så är det bara att kapa ner mängden godis och dubbla motionen om jag inte ska väga över 100kg.

  2. KOPIERAR IN EN KOMMENTAR SOM JAG FÅTT PÅ FACEBOOK. JAG TYCKER ATT DEN OCKSÅ SKA VARA MED:

    Lotta Håkansson Mycket intressant och framför allt sant. Visst är föräldrarna en stor del i problemet.

  3. Kul att det finns någon som tycker detsamma. Det känns lite som att svära i kyrkan att skriva sånt här. Nåja, jag har svurit i kyrkan massor av gånger iofs så jag borde vara van. Faktiskt har jag spelat poker under en Gudstjänst också… Men det var då det.

    Ja även tandhälsan får ju stryk av allt socker och onyttigt. Även det är ju föräldrarnas ansvar vilket alla inte tar. Och socker ger ett riktigt sug emellanåt. Jöss. Mister har ”sockerraider” då och då. Inte så ofta nu längre, det var mer med den andra medicinen. Och jag har testat, all mat smakar som sågspån, den enda smaken man egentligen kände var faktiskt socker. Så var det riktigt sött så gick det att äta. Efter några timmars hunger så behövde kroppen sitt. Jag ljuger inte när jag säger att jag hittat allt från tårtglasyr, pärlsocker och choklad till strössel och annat jox. Även saker som pöjken i vanliga fall inte åt.

    Haha, ja man märker på kroppen att man inte är 20 år längre. I många år har jag kunnat äta precis vad jag velat, det har inte skiljt ett gram på vågen i princip. Så slutade jag röka ett par år innan Hoppochstudsmaskinen föddes och där någonstans vände det. Jag startade på högre kilo och har sen hållit mig där. Har lättare för att gå upp än gå ner nuförtiden tror jag. Inte alltid så positivt. Inte för kilona i sig, jag mår bättre nu men de sätter sig ju alltid på fel ställe 😉

    Vi har godis o dyl hemma i perioder. Faktiskt är det nog jag som har svårast att hålla mig borta från det goda.
    Nu förtiden har vi ändrat fredagsmyset. Vi kalasar till det genom att äta kvällsmaten vi ändå ska äta, vid tvn istället för chips. Ett tag hade vi kex och lite goda ostar och grejer. Sen är det knappt någon som äter chips, alla är mätta.
    Varje fredag vill barnen att chipsen sätts fram men det är nästan ingenting som går åt. Sen får vi ha skåpstömning, vi plockar fram alla olika chipspåsar med halvt mjuksega chips och äter, sen slängs det.

    Men jag har som sagt svårt att hålla mig ifrån godispåsen om det ligger nån. 😉

  4. Pingback: Apropå mitt tidigare inlägg « Mmm… jag ska bara…

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s