Så mycket för så lite

Decibel gick upp i väldeliga varv här förut. Jag ska iväg imorgon. Jag och hoppochstudsmaskinen ska läggas in på barnkliniken imorgon. Minimonster ska göra magnetröntgen av hjärnan imorgon. Dels ska den lilla förändringen kollas upp och dels är det hans frånvaroattacker som ska kollas igen. Nu har han inga under vakentid vad vi märker av men däremot syntes aktivitet på sömn-eeg.

Det känns ju hur fånigt som helst. Vi ska skrivas in kl ett imorgon och själva sövningen ska göras kvart i åtta. På tisdag morgon. En hel dag på sjukhus helt i onödan med friskt barn. Det känns lite som att resurserna kunde användas någon annanstans. Men nu är det som det är, nothing else to be done.

Hoppochstudsmaskinen är lite orolig. Får han borsta tänderna? Kommer han att få någon kvällsmat?
Tänk om han blir kissnödig?
Själva sövningen har han inga frågor om, har inte nämnt den alls. Det kommer kanske imorgon.

Var kommer decibels varvtal in då? Jag är inte hemma när hon kommer hem från skolan. Hon kan inte säga hejdå när jag åker. Ångest. Jobbigt. Katastrof.
Så här har det varit sen hennes bottenlandning. Utmattning. Psykbryt. Sjukskrivning. Kalla det vad man vill. Lite erfarenhet har vi fått nu. Vill vi ha någon nattro och lite sömn så är det ingen idé att bråka. Dessutom kommer det att börja redan klockan sex imorgon bitti när Genbanken går morgontablettrundan. Lika bäst att låta henne vara hemma, dagen kommer ändå vara helt förstörd annars.

Hur som helst är det uppåt väggarna här ikväll. Ingen sover ännu och alla behöver det. Suck.

image
image

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s