en stråle av ljus

Jag sitter och laddar lite inför mer plock och tvättande. Lite ”Det okända” passar fint.
En av människorna berättar om en begravning med en lugnande känsla. Jag hamnade genast dryga 12 år tillbaka…

Bobbolitens begravning. En grå och småregnande dag. Jag minns att jag sa att till och med änglarna gråter en dag som denna.
Men så, under ceremonin i kyrkan letade sig en liten solstråle in genom ett fönster och visade upp den dammiga atmosfären som kyrkan har.
När det var klart i kyrkan och vi alla ska gå ut med kistan ner till gravplatsen så var det grått. Kanske det till och med duggregnade, jag minns inte.

Då. När jag och Genbanken går bredvid varandra men samtidigt så långt från varandra, var och en i egen bubbla känner jag, -samtidigt som jag ser. En stråle av ljus letar sig ner genom de tjocka molnen och jag känner i hela mig, jag utbrast högt till Genbanken ”Han är här nu, jag känner honom”
Genbanken bara tittade på mig, störd i sina tankar. ”Han är här sa jag. Nu. Jag känner honom.

 

Om någon annan fått samma känsla vet jag inte men efteråt när vi alla samlades för lite stöd och tröst kom solstrålen på tal flera gånger. Alla hade reagerat över den klara stålen som visade sig just när det var så tungt. Det var en svår väg att gå, så alldeles för kort.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s