Räknar minuter, timmar, -men vet inte ännu hur många

Det är beställt nu. Snälle rare Roger har ringt nu på morgonen. Alltså om avlivning och hämtning av vår vän. 😦

Det kommer närmre och närmre. Jag har bestämt att inte vara med. Jag fixar det inte. Men hur som helst kommer jag att gå här hemma och våndas. Vi har inte fått någon tid ännu så jag vet inte hur länge jag ska oroa mig innan jag måste oroa mig på riktigt.

Vi sa farväl igår, jag och min vän. På kvällen ville Decibel åka dit. Genbanken följde med henne. Jag kände att åker jag dit och gör om det igen så blir det inte bra. De tog med kameran och tog några sista bilder.

Här hemma i skåpen är det fullt av alla hans trasiga täcken som väntar på lagning. Det känns ruskigt motigt att ta tag i det, till vilken nytta liksom? Samtidigt behöver jag platsen.
Kanske jag ska försöka vända på det, att laga dem som ett avslut på nåt sätt. Att packa undan hans saker hela och rena.

Jag räknar minuter, timmar. Men jag vet inte hur många…

image

MaxMorris mår däremot betydligt bättre idag än igår. Igår var hans sista dag som kulkatt, efter den för honom väldigt dimmiga, för att inte säga medvetslösa ceremonin är han numera avkulad. En inte så hanig hankatt längre.

Veterinären sa att han kan springa iväg ett par dagar ändå, men det är för att lämna återbud 😉
Idag är han pigg och har redan försökt sätta gamle Mowgli på plats, för vilken gång i ordningen? Han lyckades inte det minsta denna gången heller.

image

image

Villeman blev vaccinerad igår. Så nu är det avklarat också. Skönt.
Han har förresten inte kommit upp ännu. Konstigt. Och kissade inte när Genbanken var ute i morse. Ännu märkligare.

Jag vet inte vad som har hänt med vår hund. 😦 Han är jätterädd för främlingar och skräckslagen för deras händer. Får han bara luktat igenom i lugn och ro är det ingen fara. Men när han börjar med att skälla och resa ragg och tala om på alla sätt att ”håll dig borta, rör mig inte” är det ju inte självklart att den främmande alls vill bli luktad på i lugn och ro.
Jag vet inte riktigt vad vi ska göra och hur vi ska gå vidare. Jag pratar med en del, googlar och läser. Problemet är ju att ingen säger detsamma. Jag fortsätter och hoppas komma från till något bra.

image

Annonser

3 thoughts on “Räknar minuter, timmar, -men vet inte ännu hur många

  1. Hur gammal är han nu? Kan tänka mig att det är en spökålder och att det går över. Jag hade verken skällt på han eller mesat med han alltså försökt klappa eller pratat gullande med han. Jag hade nog bara ignorerat det och bett främlingen göra detsamma tills han kommer fram av sig själv. Givetvis inte om han gör utfall för då hade jag visat att det inte är okej.

  2. KOPIERAR IN EN KOMMENTAR SOM JAG FÅTT PÅ FACEBOOK EFTERSOM JAG TYCKER ATT DEN SKA VARA MED.

    Marie-Louise Granholm-Strand Jätteledsamt att höra om din häst men det låter helt klart som rätt beslut. Inte för att det är mycket tröst idag… Det är skumt med Villeman – men är det ett inlärt beteende så går det att få bort. Har han en fast rutin i sitt liv? Osäkerhet kräver en stabil rutin – så man vet vad som händer. Att alla säger olika beror väl på att det finns en metod som funkar för varje individ men det gäller att hitta den.

  3. Han är 13 månader nu och spökålder är väl det jag sätter hopp till…

    Skäller på honom gör vi inte, helst vill vi ignorera men… Utfall är just vad han gör nu, mer och mer. Fast innan det blir han helt rabiat och vi måste ju hålla honom ordentligt vilket inte heller känns som en bra lösning. 😦
    Men en sån stor och dessutom rädd hund går inte att släppa ju.

    Om vi bara kunde ha en tanke om varför det blivit så här?
    Det är dessutom inte bara just vid själva besöket. Extrastressen sitter i flera dagar sen och han reagerar på precis allt och skäller så fort nåt låter. Skäller så fort någon kommer i dörren, för säkerhets skull, för mest troligt är det ju vi själva.

    Igår till ex blev han vaccinerad. En främmande veterinär in i huset, som dessutom blev grundligt utskälld. Sen var han på helspänn hela kvällen, skällde vid varje ljud. Idag likaså. Skällde när han blev ensam i bilen en liten stund, skällde för att en annan bil var nära, skällde på ägaren, skällde på allt. Skällde när Genbanken kom hem, morrade åt ingenting, blev minst sagt stressad när katten puttade nåt från övervåningen ner i trappan. Då stod han och skällde och vaktade på dörren. Jag tar honom till köket och lägger honom på platsen men han kan liksom inte släppa misstanken.

    Så här kommer det vara ett par dagar nu. Sen lugnar han sig och blir som vanligt. Ändå tills en ny främling blir aktuell.

    Jo, vi har rätt lika dagar. Vi går ut vid någorlunda samma tid, vi försöker nu ha inte för olika rundor eftersom han stressar upp, dagarna ser rätt lika ut.

    Det med olika svar menar jag mer att vissa tänker sig träna träna träna medan andra menar att en rädd hund som gör utfall inte ska bli långvariga. En rädd hund är en farlig hund så är det ju tyvärr.
    Det blir svårt att lita på honom. Egentligen måste jag men det går inte. Inte vågar jag lämna honom hemma med barnen, tänk om någon kommer? Ja ni fattar.

    Jag vet inte hur jag ska vända mig. Givetvis vill jag men har fått en otäck känsla. Ett ”vetande” som med Nubbe typ… Det känns inte bra detta. Jag är så himla ledsen. Det här kommit så fort och blir bara värre.

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s