En välanvänd röd grimma

image

Blev ett minne vid sängen för Decibel.

Gårdagen blev inte riktigt som det var tänkt från början. Det visade sig att jordbrukstjänstbilen som skulle ta hand om det hela hade kört sin tur redan dagen innan och skulle inte komma förrän på torsdag.
Fast så länge kunde ju inte den stackars hästen vänta så det blev ett snabbt samtal till veterinären igen. Han hade fullt så han bad om en timma för att hinna komma. Alltså blev det han som tog själva avlivningen, Genbanken lånade föräldrarnas traktor för att få honom ur hagen och lägga på ett bra ställe tills kroppen kunde omhändertas.

Det var en del frågetecken innan allt blev klart, vi fick mess om vi kommer bort en stund för fika och prat. Jag hade ingen chans att få iväg Decibel till skolan men det var ju förståeligt. Strax innan tio på förmiddagen ville hon åka bort med en sista morot. Jag visste att veterinären skulle komma när som helst och messade bort. Vi hann inte så långt innan svaret kom: Han är här nu….

Vi bestämde att åka bort för pratet och fikan och fick stanna på grusvägen fram. Veterinärens bil stod utanför hagen.
Nu är det en tidsfråga. Jag skickade ett mess och frågade om det är färdigt och om vi kan komma in, Decibel ville se honom en sista gång… Ett mess till svar: Nu är han borta…

Vi tog några andetag och gick in i hagen. Men, vad konstigt, han var inte där vi förväntade oss. Jag gick in en bit och hörde röster. Oj, där nere… Vad gör han där? Nedanför backen? Vi gick dit och mötte Roger och Torbjörn. Fick rapport och pratade lite.

Veterinären var lite bland i ögonen såg jag, undra på det, sånt kan aldrig vara trevligt att göra hur rätt det än är.

Att han ens tagit sig dit ner är ett mysterium men mest troligt har de andra börjat stöta bort honom, så illa var det alltså ställt med honom.
Allt hade gått bra. Han fick lugnande och huvudet sjönk direkt och han slappnade av. La sig gjorde han inte, jag tror inte han kunde faktiskt så fruktansvärt stel som han varit förut och så mycket tyngd han lagt på bogarna både innan och nu när det gjort så ont.
När slutet kom la han sig. Snabbt. Veterinären sa att nästan alltid rycker det i benen och kroppen men inte nu, kroppen var redan så slut att reserverna var tömda. På så kort tid…

Hästarna var i hagen under hela tiden. Torbjörn menade att det är viktigt, även för dom. Hästar är intelligenta djur och förstår. Det är bättre att de ser och får förstå och ta avsked än att inte veta. De får absolut inte jagas eller hållas undan.

Sen hände något, vi blev tagna allihopa.
Under tiden Roger och Torbjörn varit hos Nubbe nedanför backen stor Newt precis uppe i backen och tittade. De två andra stod bakom. När vi kom och gubbarna kom upp gick Newt runt oss och ner. Han gick fram till Nubbe, ställde sig ca 1½ meter framför huvudet och sänkte huvudet. Så kom Hilda, ställde sig strax bakom och sänkte huvudet och sist kom Fabian och gjorde detsamma. De stod en stund, luktade, tittade och gick till slut en bit bort. De lämnade inte platsen men var inte alldeles nära.
Vi sa hejdå till Torbjörn och så blev det vår tur. Vi stannade en stund och hörde Genbanken komma med traktorn. Då gick jag och Decibel till huset. Hästarna följde med åt samma håll och höll sig där framme medan Nubbe blev hämtad och lagd på plats. Där var de också när jordbrukstjänstbilen turligt nog kom, han ringde och sa att han fått en större körning i allafall och kommer inom på vägen.

Vilken lättnad. Det känns varken bra eller avslutat att ha en kropp liggande. Vi var ute hos honom igen, täckte av kroppen och tjejerna sa hejdå. De samlade minnen från manen, svansen var redan klippt på, de tittade, frågade och klappade. Så var det då dags, vi gick in i huset och väntade. Snart åkte lastbilen och Nubbe är borta.

Kvar finns minnena och en välanvänd röd grimma hängande vid Decibels säng.

image

image

image

Nubbe är fri nu. Fri att springa hur han vill på de evigt gröna ängarna.
Som han kämpat och troligtvis mer än vi vetat om. Han ville ju så mycket.

Som Torbjörn sa, Han har fått de bästa sista åren han har kunnat få. Han har haft det bra här.
En välförtjänt pension där han fått göra vad han kan och velat. Han har fått sluta sina dagar tillsammans med sin flock in i det sista. Han har det bra nu. Han får vila. Han är fri.

Annonser

6 thoughts on “En välanvänd röd grimma

    • Sådär. Mycket gråt har det blivit men hon är i skolan iallafall.
      Nu är ju det värsta gjort, nu måste man ju landa också och komma tillbaka. Det förstod hon ju och åkte, men med tvekan. 🙂

  1. KOPIERAR IN EN KOMMENTAR SOM JAG FICK SOM SMS. Mest för att jag vill ha den med.

    Roger: stanna till och läste det du hade skrivit om nubbe mm.man blir ju tårögd. Det får jag väl inte bli jag är ju en karl.klart att jag fixar när det är sådana saker.

  2. KOPIERAR IN EN KOMMENTAR SOM JAG FICK SOM SMS

    Lotta: Läste om nubbe på din blogg. Jätte fint skrivit inte utan att det kom en liten tår . Andra bilden är hjärt skärande !

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s