Det blir inte lättare…

Jag har just tittat på Sofias änglar där de hjälper en familj vars dotter drabbats av leukemi.
Redan bland kommentererna visste jag ju hur det skulle sluta. Ändå trycker jag på playknappen.
Behöver jag tala om att pappersrullen kom till användning?
Den stackars fina flickan lever inte längre, hon är bland änglarna nu 😦

Det är självplågeri att göra så. Kanske inbillar jag mig att någon gång blir det lättare. Det gör det inte. Vill jag egentligen det?

När Elsa fick diagnosen startade hennes mormor en insamling till Barncancerfonden där hon skrivit små uppdateringar om hur flickan mår.

Efter att ha gråtit över alltings jävlighet, över Bobboliten, Elsa och alla andra barn, snörvlat klart och torkat ögonen är det dags att ta tag i mig själv igen. Jag har en ommöbling att avsluta. Även om jag inte är värst motiverad just nu. Men även det kunde jag ju räknat ut i förväg. Egentligen.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s