Foder på prov

I måndags, på annandag påsk bar det av till Småland i lånad bil med hästtransport bakom.
Jag skulle äntligen få titta på Vilna Loss, ett varmblodssto som varit på tal redan när jag tagit över Nubbe. Då kunde jag tyvärr inte ta henne på foder men hon har legat och gnagt i bakhuvudet sen dess.
Men nu blev tiden inne. Ägaren är densamma som jag köpte Newt av. 🙂

Väl framme regnade det. Mycket. Där fick jag som bara tog min tjocka fleecejacka. När vi kom fram hade Sandra ännu inte kommit fram så vi gick och tittade på hästarna.
Då vi svängde in på vägen som ledde till gården lösgjorde sig en brun häst och knatade ner mot hagöppningen. De andra kom snabbt efter och den bruna försvann. Det fanns en till brun häst och på avstånd visste vi ju så klart inte vem som var Vilna men vi skojade och sa att det är hon som kom först. 🙂

När vi parkerat bilen hade hästarna lämnat platsen och gått inåt hagen. Alla utom en. En brun. Fast när vi kom fram mot stängslet kom de andra och hon blev bryskt bortjagad. Vi tittade på en brun, nej, den har skor, den bortjagade var oskodd. Där är hon. Det var just den bruna som först kommit neråt och stannade kvar. 🙂

Sen kom Sandra och vi skulle ta ut Vilna ur hagen. Sandra hade fått info att ge de andra hö för de tränger sig annars så hon gick iväg att leta. Jag däremot hittade trädgårdsslangbitar, jag tog en och gav Lotta en. Perfekta förlängda armar. De andra flyttade sig fint när vi kom in, sen gav jag Lotta min och gick fram mot Vilna. En av hästarna blev grinig på Lotta och skrapade i marken, frustade lite och ville inte hålla sig undan. Hade den nåt val? Njä, inte värst 😉

Jag ”kopplade” Vilna och gick ut från hagen. Hoppsan. Vilna flög ut som om någon bitit henne i rumpan.
Vid borstningen såg vi att hon hade väldigt mycket bettmärken och annat. De andra hästarna såg ut att ha varit tuffa mot henne. Ja lite såg vi själva för den delen. När de var inne under tak i lösdriften så vände hon sig om för att gå ut, eller om hon kom för nära maten, så skickades två bakhovar mot henne.
Inte värst trevligt. Vi undrade jag och Lotta varför inte hästarna var delade på två grupper när en av de var så uppenbart utanför.

image

Till sist blev det provridning. Fast jag hade redan bestämt mig. För länge sen. 😉 Fast visst ”red” jag. Ja jag vill inte kalla det ridning, vinglig var hon och stressad. Hon hade själv just flyttat dit och det stod hemska grejer på gården.
Ja, som sagt, jag hade bestämt mig och hon fick följa med hem.

Nu är hon här. Först på prov och funkar det fint och vi trivs ihop ska jag bli hennes fodervärd. 😀
Och hittills verkar det göra det. 🙂

image

image

image

Hon är inte lätt att få fina bilder på, ingen linslus alls. Däremot väldigt väldigt nyfiken och slickade på min mobifon när jag skulle starta kameran.
Inte heller har hon slängt sig ur hagen, tack och lov för jag gjorde som jag brukar och hade hon spurtat ut hade jag haft en vänsterarm på närmare tre meter. 😛
Veterinären kom till stallet, vaccinationsdags. Alldeles lagom, eftersom Vilna också behövde. Eftersom hon inte hade grunden kommer han tillbaka om en månad för nästa spruta.

Första ridturen blev en skogsrunda med lite klättring och tur i lite knivig terräng. Det gäller att sätta hovarna ordentligt men det klarade hon fint. Hon är väldigt vinglig men otroligt arbetsvillig och gjorde sitt bästa. När hon kom för långt efter och det blev för osäkert knatade hon ikapp Newt och tankade lite och hamnade efter igen.

image

image

Idag kändes hon lite stel när vi tog in dom för ridning så jag linimentade henne en stund innan. I början gick hon väldigt stelt, kanske lite träningsvärk, men sen mjukade hon upp. Vi tog en lättare runda denna gången.
När vi kom tillbaka till stallet gick hon fram till Rogers gamle golfRolf, luktade och slickade på motorhuven. 😉 Hon fick lite liniment efter ridningen också, för säkerhets skull.
Hon är väldigt intresserad av Molly, deras hund men Molly själv är ännu inte riktigt bekväm. Vilna är fortfarande för inte-välkänd. Men hon satt stilla länge medan Vilna luktade igenom henne. Men när hon började snuffsa med mulen tyckte Molly att det fick vara nog.
Men det finns andra hemska ting. Något som kan då en stor häst att skaka. Enbart genom att titta ut genom stallfönstret.
Höns. De låter illa. De är stora. Nåja. 😉 Men de låter kanske stora. Vilna tyckte de var helläskiga. Men när hon fick stå mellan Hilda och Fabian med Newt framför sig så blev det plötsligt helt okej. 🙂
Newt stod i gången och fick manikyr, just som planerat. Men några stordåd blev det inte.

Det behövdes förresten inte, han är ett stordåd. Hur snygg som helst. 🙂
Jag är inte alls partisk heller 😛

image

På väg hem kunde jag inte låta bli att stanna.

image

Annonser

One thought on “Foder på prov

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s