Mysturer i skogen

De senaste dagarna har ju varit kanonväder. En förmiddag i veckan hade vi ”studiebesök” i ridledet. Det var väninnans son som skulle rida på skoltid, någon idrottsdag av nåt slag.
Vi blev alltså tre stycken, en stackare blev lämnad i hagen. Stackaren var Newt, han hade en jobbig stund och gnäggade högt och länge när vi red iväg.
Fast… Frågan är om han hade det värst? Visst, ledaren vill vara med flocken så han hade all rätt att vara hojtig. Men Vilna? Sicket liv hon förde. Och så illa hon gick. Långa stunder gick hon inte alls faktiskt. Och när hon faktiskt rörde sig gick hon baklänges och den hästen har talang till baklängessprint! 😮
Det går fort, sätt ner i diket knatade hon på, jag fick henne på andra tankar just som hon var på väg in i ett träd.
Upp på stigen och ner i andra diket. *än slank hon hit och än slank hon dit och än slank hon ner i diket*
Till slut kunde hon tänka sig att gå framåt, hon såg ut som en krampa ungefär, lika böjd. 😉 Hon tittade bakåt som att snart kommer han minsann, snart.
Mellan krampgången, krabbgången och baklängesgången gnäggade hon, skrek så hela jag skakade.
Oj, har det blivit så viktigt med ledaren tänkte vi. Fast visst, han går fram där de andra fegar ur, aldrig några större grejer. Han är väl klippan som behövs tänkte vi.

Vi kom runt till slut. En aning mindre koncentrerat 😉
Väl hemma och ut till hagen fick vi svaret. Vilna gör slutspurten av brunsten och höll sig nära Newt, svansen i högläge och särade ben. Usch Vilna!!
När Newt kom nära så blev hon glad 😛

image

Inte okej alls. NEWT!! HRRMM!!
Jag tog i från djupet så att det skulle låta riktigt bestämt 😉
Han vände sig och blängde på mig, liksom funderade lite. Sen gick han vill Hilda.
Vilna stod kvar, lurad på sin stund. 😉
Märkligt ändå, hon har inte visat minsta brunsttecken sen hon kom och nu krävdes det en ridtur. Jaja. Det går över.

image

image

image

Hilda tyckte det var skönt att komma till hagen och rufsa till pälsen efter all borstning.

image

Det kom en besökare till gården en dag. Han undrade vad det var för mössor vi satt på hästarna. De stackarna ser ju ingenting. Sant eller inte så har Newt löst problemet.

image

Igår red vi igen. Kanonväder. Passade bra för lite klättring i bokskogen. Upp och ner, över stock och runt sten gick det.
Vilna gick bättre idag, nu visste hon vad jag förväntade av henne. Hon var också lättare att få en annan väg än de andra. Hon är flockbunden.
Hon var märkbart irriterad av nåt flygfä och jag försökte med pisken men det gick inte. Jag försökte ställa henne mot Fabian så kunde M försöka med sin pisk. Det ville Vilna inte alls och Decibel tänkte komma med Newt i stället. Han kom för nära hennes bakdel och där är det inte tillträde längre. Det talade hon om med att kicka till honom.
Ojojoj, vilket humör. Och ojojoj vilken reaktion hon fick. På ett ögonblick la Newt öronen bakåt och på en femkrona slängde han runt bakdelen. Ingen spark men budskapet gick fram. Passa dig!!
Ledar”hingsten” muckar man inte med, otillgänglig eller ej.
Jodå, Decibel satt kvar. 🙂

Vi travade för första gången. Jag fick några steg i hyfsad takt men hon har inte muskler för det. Ruskigt tung och gungig trav. Men jag kanske vänjer mig. Inte som Newt precis som har kanontrav. Man skulle inte kunna tro att han är fd travhäst faktiskt.
Men Vilna då, ja hon orkade inte så mycket utan försökte snart att galoppera. När hon inte fick det blev hon lite grinig så det var bara att ge upp. Orkar hon inte så orkar hon ju inte. Galoppera får hon göra när hon kan trava ordentligt. Men roligt att testa lite. 🙂 Humör har hon också, förstår hon inte eller inte orkar eller vill så blir hon lite grinig. Ställer man krav som hon inte förstår eller nåt annat så backar hon. Fort. Haha. Spännande 😉

När vi var nästan hemma så tog jag ett par härliga bilder. Det är Decibel och M som rider upp bredvid varandra och gör någon klappramsa. Efter några försök klarade de faktiskt hela. 🙂

image

image

När vi var klara så kom Genbanken och Hoppochstuds dit. Ja Mister också faktiskt, både oväntat och roligt. Iallafall så har Hoppochstuds tjatat mycket om att han vill rida, nu blev ju en bra tid för det. Hästarna väntade mer än gärna, det finns mängder av gräs i dikena längs vägen till hagen.
Först skulle han upp på Newt men han var så stor och ville inte stå riktigt stilla, där fanns ingen mat och det ville han ha. Men han kunde ju prova Vilna eller Hilda? Nja jo okej då. Upp med honom på Vilna.

image

Hon var fullt upptagen med att mula i sig allt hon kom över. Det är nåt alldeles så tokig hon är i mat. 😮
Hon tog ett steg framåt och då ville Hoppochstuds komma ner, läskigt!! Jag fick ta ett kort åtminstone, bättre än så blev det inte, jag kunde inte backa mer, det stod en Hilda där och gå ifrån var inte aktuellt. Men han fick prova iallafall. Barbacka är inte hans grej. Nästa gång kan han prova med sadel 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s