Genbanken och Roger bokade in en fisketur på eftermiddagen. Just vad de behövde. Ensamma utan varken ”tanter” eller ungar. Gott om tid att prata och bara vara.
Jag och Lotta däremot gjorde upp andra planer. Hennes idé så klart, som vanligt typ, jag är dålig på sånt. Pinsamt. I vilket fall bestämde vi att laga mat så att alla äter tillsammans efter att gubbarna fiskat klart. Nej, vi litade inte på fiskelycka utan gjorde annat.
Vi samlade ihop vad vi hittade i kyl när frys och fick ihop både till middag och en rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt.
Vi hade så himla mysigt. Jag o Lotta nöjde oss med inte-så-särskilt-stark cider medan storfiskarna slog på stort med en starköl.
Trevligt som tusan. Men jag vet nog. En komplott minsann. Efter mötet vi hade och oro över Genbankens höga stressnivå.
Jodå. Jag vet nog. Åtminstone tror jag mig veta, och då brukar det bli bra.
