Filmmys med oönskade ljudeffekter

Igår var jag och ”gulhund fulhund” i skogen. Planen för kvällen var en dusch av grisen så hon fick lov att roa sig en stund. Inte alltid självklart, jag är riktigt rädd för fukteksem alltså. Hon har några skorvor som är frågetecken men hon kliar inte minsta på det så än är det inte någon fara. Roligt hade hon, sötgrisen.

image

image

När vi kom in igen blev det duschdags. Hon är inte jätteimpad för att duscha, försöker smita ifrån men när hon väl är inne i duschen är det inte så illa.
Efteråt satt hon länge länge i duschen. Jag väntade att hon skulle skaka ur pälsen men det blev bara två ynka skvättar.

image

Resten av allt vatten hamnade som vanligt på väggarna i badrummet.
Det samlas mycket vatten i all päls. Hon är ju som en tvättsvamp.

På kvällen satte vi på Sagan om Ringen. Hoppochstudsmegafonen har pratat mycket om den och anser sig våga titta. Vi gav det en chansning. Visst blev han rädd emellanåt men inte värre än att det var bra. Vi såg på hela filmen alltså.

I morse vaknade han, gick på toa och kom in till mig. Skynda dig upp mamma, vi måste sätta igång tvåan! Nu. Skynda dig.

Ehm, va? Nu? Tja det är ju iofs söndagmorgon. Jag gick ner en stund senare och han började direkt. Nu är det dags för tvåan. Snabbt.
Men jag tog det så lugnt. Kaffet ska malas och bryggaren laddas. Dessutom ska frukosten fixas, gröt passar lagom till filmen.

Vi tittade och pausade. Någon ska kissa, någon måste hämta dricka och någon ska bara. Playa, pausa, playa, pausa.
Dessutom var både Hoppochstudsmegafonen och Decibel uppvarvade och labila. Rösterna gick höga emellanåt och hysteriska skratt varvade Orchernas grymtanden.

Till slut ansåg vi att en paus är bra. Det ansåg inte rumplopporna men en paus blev det. Genbanken gjorde vad han nu gjorde och jag gick igenom några lådor med undanlagda kläder. Det blev två påsar att lämna till kupan, en Ikeakass till SöstraMi och en tröja till annanstans.
Sen playade vi igen.
Tills det knackade på dörren. Det var bror min med familj. Och hund så att de kan träffas och eventuellt leka lite. Det blev inte värst mycket lek men det kan man ju knappt räkna med heller. Jag hade inte velat brottas eller springa ikapp med någon första gången vi träffas heller. Deras lille pöjk är ju hur söt som helst också.

Sen blev Hoppochstudsmegafonen vansinnigt ursinnig. Skrek och sparkade och slog. Rusade in och slängde på filmen. Ringde till Genbanken och skällde. Ringde igen. Och igen.
När vi kom in igen blev det väldigt livat ett tag. Som han ylade och skrek och så arg han var.
Strax var det Decibels tur och det var väntat egentligen.
Tjo vad det var livat i holken.

Till slut fick Genbanken i henne två Theralen och hon varvade ner sen.
Vi var på kyrkogården en sväng och tände lyktan. Kollade till inför imorgon. Åkte hem. Medan Genbanken och Decibel fixade mat så roade jag mig med naglarna.

image

Jag vet, det är inte den bästa vinkeln att fota i men det är det enda sättet att någorlunda dölja mina sneda fingrar, för dagen lätt svullna och korviga. Se själv, hur skulle det se ut att lägga upp såna bilder?

image

Nej. Jag har inte orkat städa runt naglarna. Jag skulle ju äta ju. Betydligt viktigare.
Jag hann luskamma folket idag också. Både Genbanken och Mister är helt fria, sånt gillas. Eftersom Hoppochstudsmegafonen redan är konstaterad lusunge räknas han som lusunge ett bra tag till. Decibel hade stenat i soffan och fick stå över dagens kamning. Stackars liten.
Mister har packat väskan inför morgondagen. Han ska inte hem efter skolan imorgon utan ska direkt till korttidsboendet och stanna till på tisdag. Första gången och med lite blandade känslor kan jag tro. Nervös och förväntansfull. Lite semester ifrån familjen är ju så klart rätt okej men första gången är första gången.

På tisdag ska egentligen han träffa ledsagaren men vi kom fram till att det är nog bra att skjuta på det. Han lär ju vara trött och otrevlig ändå efter alla nyheter och spänning.

Nu, efter dagens mödor och stort besvär är det äntligen lugnt. Nästan. Hoppochstuds snurrar runt som en elvisp i sängen med benen som kvarnvingar. Som vanligt alltså. Munnen glappar också i vanlig oordning. Söt är han också så idag förlåter jag honom allt. En stund till.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s