Jävlas det så jävlas det och sen blir det bra.

Idag var det Bupdag för Decibel. Jag och Hoppochstudsmegafonen skulle hämta henne i skolan. Kvart i ett. Därför behövde vi åka tio-kvart över tolv.
Hoppochstudsmegafonen var hemma, febern gick fortfarande lite uppochner. Igår, -torsdag var Mister hemma och mådde inte bra, därför fick jag avboka hans Buptid. Istället fick jag istället ringa om en tid till vårdcentralen för Hoppochstudsmegafonen. Han skrek högt på morgonen, det gjorde och och brände i hans båda tummar och ett par fingrar till. Det var hårt och svullet och märken liksom under huden. Han hade ont! När när han har ont och skriker gör det ofta ordentligt ont. Hans smärtkänslighet är inte alltid som andras. Dessutom fick han knepiga utslag efter den höga febern.
Vi fick tid samma dag, en kanonbra läkare och var snabbt ute igen.
Hand-fot- och munblåsor var namnet på det hela.

Mötet på socialkontoret gick förresten jättebra. Vi slapp prata med den otrevliga hoppan från telefonen.
Det kändes bra när det var gjort iallafall.

Men som sagt. Bup. I vanlig ordning går klockan så förbaskat fort alltid. Lagom till vi skulle åka rök Hoppochstudsmegafonen och Mister ihop.
Hoppochstudsmegafonen stod vid ytterdörren och gjorde skäl för sitt alias. Han vrålade som tokig, helt rabiat var han. Ursinnig. Mister skrattade…
Just då kom jag på att taxi måste avbokas. Decibel ska ju inte åka hem i taxi ju.
Telefonkö. Hoppochstudsmegafonen ylar. Tiden går. Går efter bilnyckeln medan jag väntar. Bilnyckeln?? Var. Ligger. Bilnyckeln??!!
Letar igenom mina jackor, Genbankens jackor. Mina jeans. Genbankens jeans. Avbokar taxi. Letar. Helvete helvete. Stannar. Funderar. Jag har glömt en jacka. Där ligger nyckeln.

Får in Hoppochstudsmegafonen i bilen. Han vägrar sätta sig på sin bilstol och jag är redan halvvägs nerför backen. Sen var jag också. Som vanligt. Tvärnitar mitt i backen.
Ungen förstår att han ska spänna sig och gör det under högljudda protester.
Öser iväg. Tittar på bensinmätaren. Hmm… Tittar på nuffrorna. Det räcker inte till Falkenberg och tillbaka. Helvete helvete helvete. Jag hinner inte tanka. Ska jag chansa? Tanka i Falkenberg? Aldrig!
Jag vände bilen. Vrålade hemåt för att byta bil. Ut med grejer. Ut med Hoppochstudsmegafonen. Ut med bilstolarna och in med det i Pontiacen. Springa in och hämta nyckel. In i bilen.
Helvete helvete helvete. Ungefär nu började det brinna i proppskåpet. Härdsmälta.
Jag ryckte ut nyckel, rafsade till mig alla saker, skrek några inte så väl valda ord om kukbil bland annat. Sopade igen dörren som förvånande nog inte kom ut på andra sidan. Vrålade som en skogstok. Rabiat skulle jag nog påstå.
In i Polon. Hoppochstudsmegafonen var nu väldigt tyst. Han spände sig snällt och sa inte så mycket som ett pip men när jag stod och tankade bilskrället råkade jag titta på honom. Han gav mig onda ögat på riktigt.
Jag tankade vidare. Färdig. På med tanklocket bara och sen. På med tanklocket alltså. På med det förbannade jävla tanklocket alltså och komma iväg. Gaaah!!!
Det funkade inte denna gången heller. Jag blev arg. Denna gången också. La tanklocket på plats så fint och tryckte igen luckan. Sådär ja.

Under tiden skrev Genbanken lugnande hejarop. Jodå. Köra försiktigt. När jag är tjugo minuter försenad. Kan funka. Försiktigt körde jag nog. Fast fort.
Genbanken ringde senare och frågade hur det gick. -Jodå. Bilen skriker ibland från nånstans. Jag är snart framme.
-Så bra, när väl Decibel är hämtad så går det ganska snabbt.
-Hon är hämtad. Jag är snart framme.
-Du har ju kört som en idiot. Undra på att det tjuter i bilen. Den protesterar ju.
Jag tänkte sagt att körde som en Gud men jag misstänker att han inte skulle tro mig. Jag sa inte heller att bilen kan protestera bäst fan den vill. Jag ska vara framme i tid.
Och det var jag. 🙂 med några stackars minuter till godo. De gick åt att jaga p-biljett och promenaden till Bup.

Efter vi var klara var det bara att gasa sig hem i regnet. Bra det är breda däck på bilen, en surfingbräda flyter bättre än en vattenskida. 😉
Hem snabbt och byta kläder. Stallet nästa. En snabb kopp te hos Lotta innan hästarna skulle tas in. Hovslagaren skulle komma ju.
Jag erkänner mig något nervös. Eftersom det är jag som raspat och gått på så blir det ju jag som får stå med skammen om det är dåligt gjort. Samtidigt så har det ju funkat för hästarna men tvivlet gnager lätt. Jag har ju egentligen ingen kunskap om sånt där. Som en utbildad hovslagare har desto mer. Nåja. Det ger sig.
Det blev en ganska lång tedrickning. Hovslagaren blev försenad så vi hann prata ännu mer. 😛

Det jag gjort på hovarna var väl godkänt. Så himla kul. Han skar rent alla strålar för det är jag för feg för men det verkar ju inte vara så svårt. Jag fick tips på grejer att skära med.
Sen var jag väldigt orolig över strålarna och kvalitén på dessa. Inget att oroa sig för. Vi fick ett kalastips om hur vi kan hålla rent och kontrollera strålsprickorna. Perfekt. I övrigt är det bara att fortsätta som förut. Lite tips och info fick jag. Så himla bra.
Vi fick också lite klarhet i Newts utåttåade stil. Han ser så fånig ut. Men det hjälper liksom inte att verka för han är utåttåad ändå. Och jodå, han är visst ”fransysk” och vriden i knät så det är inte hovarna som är knasiga.

Jag behövde ge Newt en massage. Som vanligt på hösten reagerar hans mage. Den blir tjock och svullen och han får ont. Han brukar få loppefrö för att få ut ev jord och sand som han får i sig av att mula i sig det korta gräset. Dessutom har det varit frost och det reagerar han på precis som han gör när första ensilaget kommer ut. Hård och spänd.
När vi pratade om det så undrade hovslagaren vad han hade för problem. Vi berättade om hans mage. Det kunde han se på hans hovar. Han visade och där fick jag svaret på Newts randiga hovar som ingen av de andra har.
Hovslagaren kallar det foderränder och det ser man på känsliga hästar. Då ska man vara uppmärksam. Dessa hästar har lätt att få kolik och andra magbekymmer.
Precis som Newt.
Han har inte haft kolik men man vet aldrig. Hade han inte fått massage då och då för att få igång det så.
Innan massagen är det alldeles tyst i magen. När man masserar är han jättearg. Det gör ont. Han hugger i luften mot en, därför är han numera uppbunden och han sparkar med bakbenen. Allteftersom så slappnar han av, han börjar tugga, det börjar låta bland tarmarna och ofta fiser han. Massor och det luktar inte blåbär. Ibland kommer det till och med annat.
När det är klart mår han helt klart bättre. Lille Newt, han är en känslig prick. 

Vi var på bra humör när hovslagaren åkt. Dels de bra tipsen och idéerna och dels berömmet. Han lovade också att komma tillbaka till våren för en genomgång av alla hovar igen.
Det känns som ett bra betyg faktiskt. Hade vi gjort ett dåligt jobb hade han nog kommit tidigare. 😉

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s