Slut som artist

Jag har egentligen precis hur mycket som helst att skriva om. Här har hänt massor. Hela tiden. Decibel har fyllt år, kalas, möten och samtal. Fler möten och samtal. Bråk och turbulens. Men jag skriver ingenting.  Det är som en korg med garnnystan i huvudet. Den ena tråden är trasslad i de andra. Runt runt i en stor härva av tjorv.

Jag säger som Bilbo i Sagan om ringen. Jag känner mig uttänjd. Som för lite smör till för mycket bröd.
Hoppochstuds rymde från skolan. Igen. Snabbeslutat snabbmöte med rektorn bestämdes. En kvart innan ringer hon och talar om att min pojke har stuckit igen…

Jag ligger efter här hemma och attgöralistan blir längre och längre och längre.  Vi har beställt en soffa vilnet innebär att storarummet ska möblas om igen.  För att göra zet måste vi ha upp tresitsen på det blivande  kontoret. För att göra det måste vi ta oss in där och bära ut en säng. För att göra det måste vi gå igenom miljoner saker…
Julen närmar sig. Julstädning och julpynt. Mysigt och fint ska det bli.  Sen…
Vi ska bara fixa alla hundra möten överallt först. Det hade ju inte varit några konstigheter om det inte vore för kostnaden.  Jag är helt färdig efteråt. Koncentration äter energi. Och ändå känns det ibland som att det där var inte så illa. Eller?
Så får jag frågan ”vad talade ni om?” Eeeh… jo alltså…

Det är lite lustigt det där.  Jag har mig själv, andra märker nog inget särskilt men så kommer en människa som slår spiken i huvvet direkt.
Vi var på möte. En familjepedagog var också med. Vi pratade om massa saker, jag har inte full koll.
Efter mötet ger vi rapport till familjepedagog 2 och… ja… vad sa vi nu?
Hon som var med kunde berätta att hon såg direkt när jag tappade tråden. Några meningar och mina tankar fladdrade iväg medan dom fortsatte prata. När de andra ”knöt ihop säcken” så fattade jag ingenting. Av förklarliga skäl.
Men visst är det lustigt,  att något som varit i så himla många år och som ingen någonsin märkt kan en relativt nyträffad utomstående se direkt.
Och precis just så är det. Men ändå är jag så trött efteråt. När jag uppenbart inte hängt med… konstigt. 

Imorgon fyller Mister 15 år. Vi ska upp plågsamt tidigt och gratulera. Kanske jag kan få gjort nåt imorgon. Bara jag vet var att börja. 

image

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s