Uppgiven men inte sänkt

Även om det kändes så en stund. Mister har haft en ordentlig svacka och allt har varit jobbigt. Inte nåt har egentligen funkat och skolan har han gett upp helt. Det gjorde han redan när vi gjorde studiebesök på gymnasiet som han nu har fått en plats på. Eftersom han har långt ifrån fullständiga betyg så var det som att han tappade både lust och mening med skolan. Det blev en period med väldigt låg närvaro i skolan.

För ett par veckor sen fick Genbanken ett samtal där de måste skicka in en orosanmälan till socialen. Nu har vi redan insatser därifrån i form av stödsamtal och hjälp vid olika möten och andra kontakter så  jag blev inte värst orolig egentligen. Såna är reglerna.

Idag fick jag ett samtal. Från socialen.
-”Vi har fått in en orosanmälan.”
-”Jo det vet jag ju svarade jag, och vi har ju kontakt ang denna.”
-”Gällande Hoppochstuds..”
-???
Jag blev helt ställd. Hon förstod detta och gjorde en sammanfattning av den. Det stod egentligen inget osant, fast en del är grejer som har lösts och pratats om redan. Som tex att Hoppochstuds har ganska hög frånvaro, kommer ofta försent, inte gillar skolan och har vid ett flertal tillfällen rymt därifrån. 
Allting stämmer men den viktigaste förklaringen hade skolan däremot inte skrivit med. Att han har Aspergers syndrom/Adhd.
image

Jag blev så trött. Så infernaliskt trött. Vid såna här tillfällen funderar jag på allvar att säga upp mig som mamma. På riktigt. Men det blir svårt.
Men jo, jag förstår skolan också. De följer ju sina regler.
Iallafall blir det ett möte nu på måndag. Plus att vi ska försöka planera in en tid för möte med Misters skola ang hans orosanmälan.
Denna dagen känner jag mig verkligen som en usel förälder. Verkligen dålig. Fast jag egentligen vet att det blivit så här just för att jag vill undvika att ännu ett barn går åt helvete på grund av skolan. Den har redan tagit två. Mister mår fortfarande dåligt efter allt som hände under framförallt lågstadiet.
Det har tagit lång lång tid att få Decibel i balans men den alltid glada och spralliga och sprudlande Decibel är som bortblåst. Den biten försvann när hon skulle passa in i skolans form. 
image

Nåja, jag har bara att försöka sträcka på mig och sätta mig i mötet och hoppas och räkna kallt med att det blir bra. Jag har inte mycket val heller. Som sagt,  jag är en smula uppgiven men inte sänkt. Jag får se det som en lärdom. Jag ska lära mig något. Och det gör jag säkert. 

Jag lär mig nya saker hela tiden. Saker och ting händer just precis alldeles lägligt. Det gäller både bra och mindre bra saker. De mindre bra brukar leda till något annat som istället är både intressant och lärorikt. Däremot är det inte alltid så lätt att se det så just när det inträffar. Men det finns ju en tanke med det som händer, oavsett om jag ser den eller håller med så finns det.

Idag har varit en väldigt tyst dag. Igår kväll, när vi la oss blev Hoppochstuds akut frusen och krasslig. Det tog bara några minuter innan han själv sa att han har feber. Han sa i själva verket det ungefär hundra gånger. 
En stund senare hördes det på andningen att han fått feber. Huvudet gjorde ont sa han.  
Under natten har han varit som en brinnande kamin.
I morse vaknade han tidigt av en sjuhelvetes huvudvärk. Jag bäddade ner honom i soffan. Han talade igen om hur ont det gjorde i huvudet. När han klagar över huvudvärk så har han ONT. På riktigt. Men tabletter eller flytande smärtstillande/febernedsättande vägrar han absolut att ta.
Det dunkade och smärtade, han mådde illa. På väg till toan så kräktes han på golvet. 
Hurraaa. Jag som inte fått i mig morgonkaffet än. Ännu mindre hade jag tid för det med två stycken som skulle med skoltaxin. Ett badlakan över så finns det inte på en stund.  😉

När barnen åkt så torkade jag upp och slängde igång tvättmaskinen. Tog min kaffekopp och satte mig hos Hoppochstuds. Tyst tyst på grund av huvudvärken. Han somnade till slut.
Hela förmiddagen fick jag vara tyst utan hög musik och dammsugaren körde jag på lågeffekt så blir det lite tystare. 
Framåt kvällen har febern gått ner men när det gäller den pöjken ska man inte ropa hej för tidigt. Hans feber pendlar allt som oftast.  När vi tänker att Yes, nu är det över. En dag feberfri. Ända till kvällen för då kommer febern igen. Normaltemo dagen efter och feber på kvällen. 

På tal om Yes. Mitt konstiga diskmedel har fortsatt att ändra färg. Idag ser det ut så här.

image

Det är stor skillnad mot förra gången när det såg ut så här.

image

Som var stor skillnad mot när jag köpte det och det såg ut ungefär så här. Fast lite mer åt lila.

image

Snart har det nog ingen färg kvar och hur snyggt är det då?

Dobby (Vild)katt blir mer och mer social och gosig. Ibland är han som ett snöre på mig och vill gosa. 

image

image

Tyvärr är han okastrerad ännu och det märks tydligt här hemma… Lotta har också veterinärbehov så imorgon ska hon ringa hit veterinären. Jag tror det ska funka fint att lura in honom i transporten när det är dags.  Så skönt det ska bli efteråt att slippa skura massa. 🙂

Annonser

5 thoughts on “Uppgiven men inte sänkt

  1. Hur kunde dom missa att skriva om hans bokstavskombination in till soss? Var är det stöd han borde vara berättigad till i skolan? Men men det är ju billigare att skjuta det framför sig och från sig gällande dessa barn,så får någon annan ta i det bara skolans värld slipper det. Blir så förbannad

  2. Det där med drygt diskmedel är ju fantastiskt men att det ändrar färg så ofta står det inget om på flaskan hahahaha

  3. Pingback: Kvällens rapport om dagen | Mmm... jag ska bara...

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s