En tung dag

Fredagen började ganska lugnt. Vi visste att dagen kommer att bli lång och vi behövde ladda. 

Halv ett var en equiterapeut/massör inbokad till stallet. Newt skulle få sig en genomgång och Hilda en omgång. Fabian skulle kollas igenom.
Så fick vi beskedet. Vid ett kommer veterinären och det blev genast tyngre allting.  Det gällde Vilna, hästen som varit i min vård det senaste året.
På grund av orsaker jag inte tar upp här så har jag och Vilnas ägare kommit fram till ett tufft beslut. Eller det är inte riktigt sant, egentligen har jag ju inte mycket beslutsrätt men vi har ändå haft dialogen. 
Idag är idag… klockan tolv…

Just som jag skulle plocka ihop det sista för att åka till stallet så ringde det. Veterinären är på ingång. Det blev lite bråttom för jag visste att Lotta och Roger satt i möte men Roger hade ändå tagit emot veterinären. 
Genbanken som skulle närvara under det hela var i Ullared. Roger undrade om jag klarar det. En snabb tanke for genom huvudet men jodå. Det gör jag. Jag löser detta. Decibel var välkommen in i huset när tiden var inne. 
Veterinären sa lugnande att vi hjälps åt så går det bra. Och det kändes just så.

Decibel hämtade Vilna i lugn och ro. Många äpplebitar fick hon. Jag och vet gick igenom orsak och annat praktiskt. Vi tittade ut platsen medan Decibel tog avsked och gav äpplebitar. Till sist kände vi att nu är tiden inne och ledde ut Vilna. När vi kom ut mötte vi Genbanken som hade skyndat allt han kunde. 

Jag bestämde att ta några sista bilder.
Just när jag tryckte på knappen såg jag.
Ljuset. En solstråle som letar sig ner. Som om hon blev hämtad. 
Det kändes magiskt på nåt vis. Vackert mitt i allt sorgsna.

image

image

Decibel var med framme och jag tog över grimskaftet. Veterinären förklarade hela tiden så att Decibel visste vad han gjorde och varför.

image

Hon fick det lugnande medlet. Vi pratade lugnt med henne och smekte henne.
Jag kände så starkt känslan så skönt att äntligen få vila. På riktigt. Känslan var så stark att jag vet inte om det var hennes eller min egen. Jag tror att känslan är hennes, det kändes så skönt på nåt vis. Lättande för hennes del men samtidigt så tungt för oss andra. För hennes ägare som älskar sin gamla vän. ♥ Som önskar att allt vore annorlunda.

Vi stod där alla fyra med henne. Sen tyckte jag att det räckte för Decibels del och jag tog med henne därifrån. Det finns gränser för vad barnen ska få vara med på. Genbanken stannade kvar hos henne så klart.
Decibel ville inte in i huset så vi tänkte oss till sadelkammaren men kom inte så långt för just då kom massagemannen med sällskap. Lite tidigare än tänkt så det var lite rörigt en stund. Möte som avslutas, bilar och människor om vartannat. Och vetskapen om vad som just hänt bara några meter därifrån.

image

Medan allt lugnade sig kunde man gå till Vilna och säga hejdå. Både en och flera gånger. Tårar fälldes blandat med roliga minnen. Tjejerna kramades och tröstade varandra. Alla visste vi vad som mer väntade. Veterinären var ännu inte klar. Det var tre gamla katter som åldern tagit ut sin rätt på. De skulle också få springa på friska ben i ett annat liv…

Stackars veterinären. Vilken dag han fick. Det är inget roligt alls det han fått på sig.
Han var dämpad när han kom och jag pratade med honom när han åkte, han tyckte det var en jobbig dag han också. 
Han skulle avsluta det hela hemma hos oss med nåt enklare. Dobby Vildkatt skulle kastreras. Han har fått flytta ut i hönshuset för han pissade ner allt.
Veterinären mådde inte bättre efter det besöket. Inte Genbanken som var med heller. Inte jag heller, jag är tacksam att jag inte var med alls. .
Vet förvarnade Genbanken om hur det skulle kunna bli. Det händer ibland med vildkatter. Just så hände. Katten snedtände nåt så katastrofalt. Han fick först lugnande och sen sömnmedel. Han borde sovit djupt men icke.
Lille gosiga Dobby är vildkatt. Han sov inte. Men inte vaken. Hela han pulserade av adrenalin och det hela fick avbrytas. Han kunde inte få mer medicin. 
Det var ruskigt att se och vara med om. Mycket kaffe hade gått åt. Och födelsedagstårta till tröst. Det gjorde de rätt i.

En tung dag denna. 

Hur gick det med resten då? Hästarna fick sina behandlingar. Mycket intressant. Newt hade en sned atlaskota och en ordentlig låsning i höften. Detta hade ju så klart blivit till mycket muskelspänning.
Men han förvånade tom massören. När han var på ena sidan höften och kom ner på djupet så knakade det till. Och ryggen höjdes och…allting rätades till? Fast det var inget som förväntades där.
Terapeuten klämde och böjde. Tittade och kände. Hmm.. Nä, du måste nog få med honom sa han. Så jag får se ordentligt. 
Men jo. Det hade löst upp en hel massa bara med den låsningen. 🙂
Vi gick in och fortsatte och snart var han klar.
Han har nu fyra dagars ridförbud och jag ska massera åtminstone 3 ggr/vecka tills terapeuten kommer nästa gång. Just som vi lärde oss på kursen vi var på.

image

Newt var väldigt dämpad. Vi vet inte riktigt om det bara var värmen eller om det var sorg också kanske. Vi vet ju hur det blev efter Nubbe, då var de också dämpade. Och så klart, som ledar”hingst” vet han nog…

Tiden gick och alla hästar blev klara. Mat börjades på och vi bestämde att jag åker hem och ser till att Mister får mat i magen. Det kändes dessutom som en bra idé att få av sig stallkläderna. Knappt hade vi beslutat förrän nästa besked kom. Hämtbilen är på väg. 
Alltså följer tjejerna och Hoppochstuds med mig hem. Först ville de ta farväl igen och ta en liten tofs av svansen som ett minne. Hoppochstuds var också framme.
Samtidigt som vi klev in i bilen rullade Hämtbilen in på gården.
Vi körde därifrån utan att se bakåt. Vi väljer våra minnesbilder. Den hör inte dit. 

Dagen avslutade vi tillsammans med grillning och samtal. Det behövdes efter en sån här dag.

Nu har jag bara en häst igen. Och så ska det vara. Det visste jag redan när beslutet togs ang Vilna. Jag vet inte hur länge men jag vet att det kommer att ordna sig. Plötsligt kommer det att stå klart när och vad och vem.
Det känns bra att jag redan visste det inom mig. Jag behöver inte ha bråttom att leta ny häst. Jag vill inte leta ny. Det är en tung dag och såna behöver landa och smältas. Oavsett hur rätt beslutet är så är det tungt.

Tack Vilna för den här tiden. Vi har lärt oss en hel del både du och jag. Jag har ju fått veta hur snabbt en häst kan förflytta sig bakåt till exempel. Det var väldigt spännande. 😉
Du var en fin vän även om vi inte alltid var eniga om saker och ting. Men det gör inget.
Det blev bra ändå till slut.

image

image

image

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s