Ett lugnande besked

Vilken brutal väckning jag fick idag. 
Först lät det som en hund som ylade nere mot vägen men det skrek högre och högre.
Det lät dom att något djur höll på att dö eller nåt. Jag tittade i fönstret men jag såg inget då jag gick ner. Tiili tassade bakom mig.
När jag kom ner och ställde mig utanför avtog skrikandet och ett rådjur travade över vägen nedanför.
Är det verkligen möjligt att ett rådjur kan ha gjort ett sån fruktansvärt skrik?

En stor del av förmiddagen har ägnats åt att duscha Tiili. Med så mycket päls på en sån smutsgris så tar det tid!
Tiili som hon mår som bäst är inte så vit som hon borde vara. Fast hon är sig själv.

image

En dusch alltså. Kanske hon kan hålla sig något ren till imorgon eller så. I bästa fall.
Det tråkigaste med att duscha henne är inte att det tar så lång tid utan att hon verkligen hatar det.  Hon kryper in över tröskeln till badrummet och sen kryper hon skakande in i duschen. Där ligger hon platt och rör sig inte mer än när hon skakar. Jag tycker det är jobbigt att se samtidigt som jag försöker att låtsas som ingenting samtidigt som jag pratar lugnt med henne. Det hjälper inte värst mycket.
Desto bättre blir det efteråt när all päls ska frotteras. Med så mycket päls som är så blöt tar det tid!
Funderingar finns på hårtork men sån tid det tog att vänja sig vid dammsugaren så känns det mest jobbigt. Hon är en liten fegis för en hel massa saker medan andra som man tycker borde vara värre inte bekommer henne alls.

Jag har fått ringt djurkliniken om hennes svullna juver också.
Jag var inte jätteorolig men samtidigt finns alltid ett frö i bakhuvudet. Tumör… Fast i hennes ålder alltså. 
Nu har jag fått besked och känner mig genast lugnad.
Det kan vara en körtel så klart. Eller faktiskt en mjölkstockning eller skendräktighet. Trots att hon löpte för såpass längesen. Eftersom vi bara vet om att hon löpt en gång så finns ändå möjligheten att hon haft ett torrlöp.  Ingen vet ju hennes rytm. Hon har dessutom inte ont i tutten. 
Sen sa hon att visst finns det ju elakartade tumörer jadajadajada men i hennes ålder är den risken försvinnande liten. Även om den finns så klart.
I nuläget kan vi i varje fall avvakta, hålla uppsikt på både knuta och allmäntillstånd  och gärna massera runt knutan. Finns där någon stockning så kan den lösa upp sig.
Får hon ont så tar vi det när det är aktuellt.
Så nu andas jag ut och släpper detta för nu.  Känns bra.

Mindre bra känns feberkänslan i rumpa och ben. Hoppas bara det är ”träningsvärk” sen  innan. Mer feber har jag inte tid med.
Jag ska tvätta ju. Massor helst. Eller så mycket jag hinner med en tvättmaskin som tar en halv dag att tvätta en omgång. Men det blir rent. I-landsproblem. Det kunde ju varit betydligt värre. Jag kunde ju behöva stå nere vid ån och gnida och banka det rent och behöva vrida ur vattnet för hand. Eller också inga kläder alls. Med lite perspektiv så är också en långsam tvättmaskin guld värd.  🙂

Just nu sitter jag i växthuset och hör göken gal i skogen. Tiili gör sitt bästa för att undkomma regnet men det går inte värst bra.
Jag släppte in NaxMorris i morse och han såg dränkt ut.

image

Första tanken med bilden var just. Usch, en tå. Bilden måste raderas. Beskäras. Bytas ut. Vet du vad, jag tänkte om. Min tå sitter på min fot som numera är helt okej…. Hm. Eller? Jodå. Så är det. Tror jag. Absolut. 
En kopp te på detta och värma upp fingrarna. Jag ska ha finstavning. Precis som sångaren värmer upp halsen värmer jag upp handen. Det är samma sak va? Fast jag är tystare. 🙂
Japp. En stor balja te blir perfekt. Och ett par strumpor. Det är inte lika varmt idag visst. Men det luktar härligt ute. Det är precis vad marken behöver just nu. Och barnen blir glada som får puttra runt på åkgräsklipparen. Det är som meditation tror jag. De kan sitta länge länge och köra även där det redan blivit klippt. Härligt med barnarbete 😉

Te var det ja.  Just så. 

Annonser

One thought on “Ett lugnande besked

  1. Jag har läst i din blogg, tog juni och nästan hela maj också, för jag insåg att det var ett tag sedan. Blir lite melankoliskt av allt du skriver, om hästen, om barnen, om maskrosbukett och tvätt. Du är så härlig, tack för att du skriver om mänsklighet, livets alla sidor. Och så gör du det så bra!
    v.h. Sara

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s