Hur?

Hur funkar en hjärna egentligen? Min är knepig.

Jag läser och läser men jag har ingen aning om vad jag läser. Ett väldigt finurligt fenomen med tanke på alla böcker jag köpt och vill läsa. Så fort jag öppnar boken och börjar läsa så tar hjärnan rast och gör något eget. Kanske startar mobilen ochven patiens som är såpass knepig att läsning är uteslutet. Mest troligt googlar den upp grejer också. Så att jag får mer att läsa men inte komma ihåg.

Jag glömmer saker. Hela tiden.
Får information om saker som jag sen inte har en aning om. Jag vill ha det till att jag aldrig fått informationen men så många gånger… Nja, kanske det är hjärnan som ligger bakom. Kanske det är glömt. Den gången också.
Barnen berättar saker. Jag vet att jag lyssnar men har ändå inte kommit ihåg allt eller rätt.

Jag tappar ord också. Det har jag alltid gjort men det är fler nu. När jag hittar alla ord ska jag använda dem till nåt spännande. Kanske en bok eller ett samlingsmonument av Det som är tappat.
Det känns som att jag har ludd i huvudet. Eller kola. Det går trögt att tänka. Det finns så mycket tankar men jag vet inte vilka som hör till vad och hur de ska sorteras.
Ibland vänder det och går i spinn. Det är inte lättare att sortera i den hastigheten.

Igår var jag på meditation och till och med då. Det började jättebra och jag hade verkligen lugn. Men sen drog det igång och hjärnan vägledde inför den vägledda meditationen och tänkte innan det som lästes. Det är längesen vi hade den meditationen och med tanke på mitt komihåg borde den vara glömd. Men icke. Jag fick till och med veta ord i förväg. Innan de sas.
Det ville jag inte alls för det är lite stressande att ligga steget före. Det passar inte in liksom. Så jag försöker bromsa in och då kommer andra tankar.  Tänk om det kunde vara tyst någon gång.

Jo jag vet ju att det liksom ingår i paketet med bokstäver men det är mer än vanligt.
Jag vet att det skulle kunna tolkas som stress men jag känner mig inte stressad. Jag gör ju inget så hur skulle jag bli det liksom. Eller jo, att inte kunna få gjort det jag vill, måste och borde är ganska stressande faktiskt. Mest blir det måste, förhoppningsvis borde och ev det jag vill. Det blir inte alltid tid över efter att ha gått igenom alla tankeknutar och glömda grejer. Det tar tid med det mesta just nu. Och varför skulle jag vara stressad? Jag har det inte värre ön någon annan. Tvärtom, det finns massor som har en betydligt stressigare vardag.
Nä Skärpning Carlsson. Fokus! Det var inte minsta svårt att säga 😉

Inte ens ett blogginlägg får jag ihop som jag tänkt. Det jag hade i huvudet var logiskt. Mer. Och bättre. Men det försvinner det också och kvar blir en osammanhängande sammanfattning som egentligen inte har något sammanhang alls.

När det är som värst tar jag medicinen. Förhoppningsvis får jag gjort nåt men det hjälper inte minnet tyvärr. 
Fast det ordnar sig. Det gör det alltid. Vad gör tex ett par borttappade glajjer om hundra år.  Kanske jag kommer ihåg att leta efter dem idag. Kanske inte. Det ordnar sig. Nu ska jag förbereda för ett möte. 

Titta här. Det finns nog de som har åsikter om just detta,  katter på bordet men detta är stort. Detta är vår jourhemskatt, den vilda och ilskna. Hon som fick bebisar. Att hon vågar hoppa upp hit är bra.  🙂
Visst är hon vacker? Inte så lik den magra nästan strävhåriga katten som kom. Hon är len och mjuk i pälsen. Färskfoder är bra foder 🙂

image

Hon är som en kattunge och upptäcker nya ”farligheter” och roligheter hela tiden.

Hmm. Som sagt. Förbereda. Möte. Jajust det.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s