en utbrytning är enda alternativet

Jag behövde fixa lite och Tiili ville vara ute mera. Istället för att inte kunna slappna av och titta var tredje minut så att hon inte får löpdumheter och drar hemifrån så tog jag med henne och några leksaker till rasthagen. Där finns ju massa plats att springa på.

Men Tiili är inte som andra hundar.
Det är inte det att hon inte kan vara ensam för det är inga bekymmer. Även om hon inte gillar det.
Det är inte det att hon inte kan vara ensam ute för det är definitivt inga bekymmer.
Men så fort nätdörren stängs, -DÅ blir det bekymmer. Stora. Hon är inte alls nöjd med tilltaget och skäller. Hon som i princip aldrig skäller skäller högt. Matte, släpp ut mig. Genast. Fort fort fort och skynda.  Hallå. Hallååå. Matteeee. Nuuu.

I vanliga fall brukar jag hämta in henne efter en stund när hon har slutat att skälla. Idag tyckte jag att hon kunde vänta mera. Jag höjde musiken istället för att slippa höra henne och få samvetet skavt.
Så efter ett tag så gick jag ut för att hämta henne. Ut över gräsmattan så fick jag för mig att vända mig om.

Då kröp hundflarnet fram från legan under bordet på altanen. :-O
Alldeles svart om tassarna och jämnt gråfärgad över kroppen. Och halskragen full med kardborrar. Jippiii. :-/

image

Bra tös reder sig själv eller de stackarna det är synd om rymmer.
Turligt nog har hon ”gått hem” just som orderna brukar vara men. Fast hon har nog fått jobba en del, hon är trött nu. 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s