Jag har saknat mig

Jag är tillbaka igen. Det är på tiden och jag har verkligen saknat mig. Min mobil är full av bilder som jag tagit till mitt nästa blogginlägg som aldrig blev skrivet. Det är inte för att jag inte haft något att skriva om utan tvärtom tror jag. Jag har haft så mycket att det har blivit som skriftal förstoppning.

Så vad har hänt under tiden mer än mycket? 
Jag har jobbat, åkt på meditation, varit på bokcirkel, jobbat, gått en helgkurs i healing, firat födelsedagar. Två av rumplopporna har fyllt år och vi har nu två tonåringar i huset.

I veckan var jag och Tiili iväg till djurkliniken för hennes röntgen. Lilla snälla goa Tiili. Så försiktig och vänlig. Hon charmade sköterskan minsann. ♥
Här ligger hon för att vakna efteråt. Hon hade inte bråttom alls med det.

image

När vi var helt klara så tänkte jag hon skulle kissa innan vi åkte hem. In i skogen bakom och hon gick. Gick och gick, av bara farten mest tror jag för så fort hon saktade in så gick hon på snedden och vinglade, ännu påverkad efter sederingen. Till och med vindpustarna fick henne att ta snedsteg så något kissande blev det inte. Hon fick komma in i bilen istället så vi kunde åka hem.

Nu är det lite spänt faktiskt. Helt i onödan för vi har inte tänkt ta valpar på henne i vilket fall så höft- och armbågsstatus är inte det absolut viktigaste i livet men visst vill vi ju att hon är helt ren ändå. Felfritt är ju felfritt. Uppfödaren vill det alldeles säkert. Nu väntar vi på att SKK ska säga sitt och sen blir det antingen en glad gubbe eller en inte fullt så glad gubbe.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Beröm och komplimanger.
Sånt gillar jag. Vem gör det inte?  Se här vad jag fick skickat till mig på Fejsboken.

Hej!
Tack saa  mycket for grattningen!!! 🙂 Jag maste erkanna att jag hittade din blogg for ett par veckor sen och var helt fast! Sa himla valskrivet och intressant och humor fyllt. Jag fann mig sjalv att onska att jag bodde hos dig! Sa himla mysigt! 🙂 Du skriver ju sa jatte bra och intressant och roligt och intelligent! det var en frojd att lasa och jag kunde inte sluta 🙂 Var verkligen jattekul att lasa om ditt liv och hur bra ni har det. Jag pratade med mam o pap om dei haromdan och dom hade ingen aning sa klart  men jad sa at dom att lasa den och dom alskade den, hoppas det ar okej! Puss o kram. P

Hej fina P.
Vad roligt att höra ifrån dig. Det är många år sen nu.
Tack för alla fina ord. Så glad jag blir.
Jag måste dock påpeka lite. Det är inte jätteintelligent det som kommer från mitt huvud men en blind höna svälter inte ofta 😉

Vi har det inte alltid så mysigt faktiskt. Tvärtom är det väldigt ofta kaos faktiskt så jag lovar, Du vill inte bo här mer än någon natt eller så. Fast. Kaos är granne med Gud så kanske vi har mysigt utan att veta om hur mysigt vi har. Vilken härlig tanke när jag tänker efter.

Klart det är okej. Har jag en blogg så får jag skylla mig själv. Inte kan jag bestämma vem som tycker mitt är intressant.  🙂

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

För ett tag sen, ganska längesen faktiskt tror jag så skrev jag ett mail till en vän jag burit mig åt mot. Jag skrev om det här.
Jag räknade egentligen aldrig med ett svar med tanke på hur det blev med allt och allteftersom tiden gick blev jag ganska säker på det och till sist har det liksom lagt sig och jag har inte tänkt på det. Så plötsligt fick jag ett mess häromdagen. Och ett mailsvar. 🙂
Inte nog med det, personen hade dessutom ringt och sökt mig. Att döma av svaren så är nog ursäkten accepterad även om jag inte tror att den är förlåten. På riktigt liksom. Jag verkar till och med ha varit saknad. Det är nog det som förvånade mest. 

För övrigt har det varit en ganska tung period. Mister har haft en riktigt jobbig svacka och varit svår att nå och ingenting har funkat som det ska. Jag känner att det någonstans beror på medicinen. Eller egentligen det som blir iom nertrappningen. Från 3×50mg till 1/4 tablett 50mg. Det har tagit lång tid, helt enligt planen och det är stort det han har lyckats med. En bedrift verkligen. Det är långt ifrån alla som ens vågar försöka sluta med sina tabletter. Från att ha varit zombielik och locket på alla känslor till att ha locket av och inte veta riktigt hur alla känslor hanteras. Att dessutom ha tonårssyndrom gör definitivt inte livet enklare.
I helgen har det ändå känts som att han tagit sig ur det värsta. Jag hoppas verkligen att det är så.

Idag har jag planterat och möblat runt lite. Katterna blev så glada när jag satte fram fontänen. Nu kan de ju dricka rinnande vatten. Lycka. 😉

image

image

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s