Dan före dan

Kvällen har kommit och ett bedrägligt lugn har lagt sig.
Genbanken fyller år idag och morgonen började med kaffe och ett oskönt hummande uppvaknande. Egentligen hade han vaknat innan, jag hörde allt boken öppnas fastän jag slumrade. Klockan sex var jag uppe och avbokade Misters färdtjänst till skolan. Sånt går ju visst inte per automatik numera. Sen gick jag och la mig igen. Precis hur gott som helst är det att kunna göra så.
Annars har dagen gått till förberedelser och matinköp. Okej, någon missad juleklapp också. Resten av städ och grejer får göras imorgon innan gästerna kommer.

image

På kvällen åkte vi till svärmor, som gärna ville fira alla hennes tre favoriter. Sonen Abbe som redan fyllt år, mannen i livet som fyllde under veckan som var och Genbanken som fyller idag. 

Vi har ätit och sprungit runt, stora som små. Vi har pratat och skrattat tills magmusklerna sa upp sig med omedelbar verkan. 
Den goa tösen som skrattar och vinkar och säger da da da gjorde kvällen medan vi andra hade julmustbubbel i glasen och knäck i munnen. Doften av clementiner spreds i köket   och blandades med samtal och fniss och allt var så där hemtrevligt och mysigt. Precis som det brukar vara när det är dags att säga hejdå.
Vi tog vägen om bror min och lämnade julklapparna till hans små loppor.

Väl hemma blev det fel. Decibel blev jättearg. Nu har det lugnat sig men nervositeten ligger och gnager på nerverna.
Hoppochstuds ville lägga sig så det gjorde vi. Han kände sig orolig och ville ha massage och den där lugna mysiga låten som han brukar ha. Merlins Magic. Så med avslappnande musik och strykningar över ryggen så sov han snart gott. 

Mister har en svår tid nu. Det är mycket vid juletid även om vi inte har en massa konstigheter. Men jul är ju jul. I år är det mesta värre och oroligare än vanligt. Förut har han ju varit medicinerad och liksom avstängd av locketpåmedicin. Från 3 tabletter så är vi nu nere på 1/4 tablett, har varit rätt länge. Vi har inte bråttom. Det händer mycket när man lyfter av locket. Många känslor och reaktioner som är svåra att hantera. När man dessutom gör det mitt tonårstiden så händer det ännu mera. Jag ljuger inte när jag säger att det blir stökigt. Fast vi får hjälpas åt att få pusselbitarna på plats. 🙂 Som det är just nu så sover han inte på nätterna. Istället gör han en väldig massa annat. Äter rostad lök till exempel. Tydligen en bra pysselsättning när sinnet är i obalans.

Ute regnar det. Och regnar. Som för att verkligen understryka att det är jul och vi är allihopa blåsta på den ultimata julfeelingen. Lång näsa liksom. Med stödhjul.
Tänk så häftigt det vore om det smäller till i natt med ett snöväder utan dess like. Rackarns så glad jag skulle bli. Det blir ju förstås lite mer besvärligt för gästerna att ta sig hit. Fast om jag ber Genbanken att snickra ihop en släde så kan jag ju hämta dem. Jag har aldrig kört en förut men jag har ju körkort. Och en före detta travare. Vad kan gå fel 😉

Nää. Nu svamlar jag. Dags att sova. Imorgon är det den stora dagen när mannen med luvan kommer. Då är det bäst att vara på alerten, det vore ju synd om jag somnar just när han delar ut julklapparna. I år är nog året då jag varit som snällast. Inte nog med det, jag har lärt mig att äta rödbetor också. Det har bara tagit en tretti förti år så det borde belönas. 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s