När luften inte räcker till

Här sitter jag på en stol. Mitt i badrummet.
I badkaret sitter Decibel i en chansning att varva ner. Ett antal dagars, för att inte säga veckors nervöst uppspeedat hysteriskt tjatter har nått maxet. 
Den senaste timmen och en halv har hon skrikit, väsnats, ylat, vrålat, hyperventilerat, inte fått luft och låtit högt rent allmänt. Hon har varit långt bortom kontroll och okontaktbar. Genbanken hämtade en kall blöt handduk som jag la över pannan och ögonen och sen kom hon tillbaka till ”rätt sida” men fortfarande vilt skrikande. 

image

I soffan satt vi, med bestämda instruktioner och distraktioner. Heter det så? Var tyst.  Andas in på 1, andas ut på 2. Räkna. 1. 2. 1. 2
Vad ska du göra i morgon? 
Vill du ha vatten? Nicka till svar.
Drick ditt vatten. 
Andas. 1. 2. 1. 2. Tyst.

Vad säger du om att ta en dusch för att lugna dig?
Humhumhumhum.
Va?
Humhumhumhum
Va? Vad? En dusch?
Humhumhumhum
Aha bad? 
Okej.  Vad säger du om att ta ett bad för att lugna dig?
”Tyst” nickande
Vill du att någon sitter med dig eller vill du vara själv?
”Tyst” pekande
Okej. Jag sitter med. Kom nu.

Så här sitter vi nu. Jag på en stol mitt på golvet och Decibel vrider runt i badkaret. 
Ljuset är neddimrat och stearinljusen är tända. Kanske det funkar dessutom.
Snart kan vi kanske också gå och lägga oss. 🙂

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s