Som stormen river

Efter jobbet skyndade jag hem och klädde om. Tjermobyxor, dubbla strumpor och halsduk. Jag packade ihop mina grejor och fyllde jackfickorna med hundgodis. Det kommer att behövas.
Det har snöat nästan hela dagen. Vackert är det. 🙂
Jag och Lotta tänkte oss en ridtur i snön. Jodå. Med hundarna som sällskap. Alltså. De två är ju så skuttigt lyckliga att man blir alldeles varm och bubblig i hjärtat.
Och att ha fått ”tillbaka” min häst. Nu är det vi igen. Det gillar jag.
Och Tiili. Så glad jag är. Hon som varit så harig med hästarna bryr sig knappt längre.
Och när vi gick vid vägen. Hurra. Så bra det gick. Höll sig i kanten som hon skulle. När det kom en bil fick hon sitt och hon satt och satt. Det kom en lastbil och hon fick sitt och hon satt. Åh så roligt. Lite godis som belöning tackade hon inte längre nej till. Jodå, det har hon gjort tidigare. 

image

image

image

Sen kom då kvällen. Stormen.
Jag hämtade Decibel och Hoppochstuds efter en stund i pulkabacken. Vi hann knappt in i bilen. Definitivt inte ut innan de drog igång. 
Oj oj. Maj gadd. Det dröjde inte jättelänge innan Mister exploderade han också. Han som haft ett par konstigt oroliga låga dagar. Instabil är ordet. Det behövdes inte mycket innan han drog hela arsenalen av fulord och hotelser.
Vi satte en knatte i köket och en uppe på sitt rum att lugna sig medan Genbanken fick på ett tredje ställe ta emot all världens samlade förbannelse. 
Lugnet har lagt sig även om det pyr lite. Mister däremot är lite manisk ikväll. Hoppas att han lugnar ner sig efter ett bad. 

Hoppochstuds är inte heller riktigt i balans. Det har varit mycket nu ett tag. Nu låg han och skrek och grät för att jag ska iväg till helgen. Jag ska på kurs men han vill att vi är hemma. Och vilar. Gör ingenting.
Jag behöver dig mamma.
Det svider. Gör ont. Det är så. Jag har märkt att ticsen ökar igen. Ett säkert tecken. Jag orkar egentligen inte själv med kursen. Fast jag vill. Men orkar inte.
Jag vill bara vara hemma med dig mamma.
Vi ska ha sovmorgon. Och ligga och mysa och läsa Helge mamma. Och kramas
Jag ska erkänna att jag tvekade när jag betalade in kurspengarna. Det gjorde jag.
Hans reaktion gör det inte lättare. Tvärtom. 
Jag vill ju egentligen detsamma. Bara vara.
Jag är trött i hela mig. Det är mycket nu…

Och nu varvar Decibel upp igen…

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s