Så mycket att säga

Jag har så mycket jag vill skriva om. Tankar som letar sig uppåt och framåt. Uppåt. Utåt. Som vill bli sagda. Skrivna. Färdigtänkta. Men det blir inte mycket med det. Det blir liksom för mycket och jag får ingen reda i bruset. 
Det kommer kanske en dag. Jag har många inlägg i huvudet som bara väntar på att bli skrivna. En annan dag…

I fredags hjälptes vi åt jag och Genbanken med att göra barnen taxiklara och finkläder på oss själva. En lång bilresa väntade oss. Omständigheterna kunde varit trevligare förstås men vi gjorde vad vi kunde de cirka 30 milen till Västervik. Begravning av en till Genbanken nära släkting. En biopappa som numera inte längre finns med.
Av orsaker så var det en tuff dag. Många många tankar som bubblade upp till ytan.
Begravningen var himla fin. Borgerlig och personlig med mycket känslor.

image

image

image

image

Lördagen var en parentes bara. Jag hade mensvärk och ett fruktansvärt dåligt humör. Faktiskt så illa uselt att jag inte stod ut med mig själv. Det var inte ens lönt att ta ett enskilt utvecklingssamtal mellan två ögon. Helt sanslös dag.
Jag var så ilsken att jag eventuellt behövde lite snällhet. Det fick jag 🙂 Efter en sån fin överraskning och lite kvällsmat så blev jag på riktigt hyfsat humör 😀

image

På kvällen kom Decibel och en kompis hem. Dags för en efterlängtad övernattning. Vi förberedde oss för en massa skratt och fniss.

Igår var en alldeles fantastisk dag. Jag och tjejerna gjorde oss klara och åkte till stallet.
Wow. Vilken ridtur vi hade. Strålande sol.
Vi red verkligen off road. Ju knepigare desto bättre. Över stock och över sten. Uppför branta backar och genom snår.

image

image

Störtroligt och hästarna tycker det är lika roligt som vi. 
Men det bästa av allt, det bästa av det bästa alltså var effekten efter privatlektionen tidigare i veckan.

Vi hade en tjej till stallet och började på lite avancerad longering. Newt hade det tufft.
Han litar inte på nya människor. Han verkligen ogillar nya saker. Han blir osäker och försöker att antingen springa ifrån eller inte göra något alls. Han sluter sig.
Detsamma så fort han har blivit andfådd, t ex i traven, då sluter han sig,  stänger av och bara kör på. En slags energisparöverväxel. Därför blir han heller inte svettig när vi rider.
I longeringen fick han utmaningar minsann. En ny människa gjorde nya läskiga saker med honom. Det hjälpte inte att han tittade efter mig, han kunde inte nå mig ändå. 
Dessutom blev han andfådd. Och det funkade inte att stänga av i skritt. Då gick han i strejk istället och försökte göra ingenting. Det blev diskussion och han fick ge sig och fortsätta. Och blev mer andfådd men det gick ju bra ändå.

Det är som att han klev över en tröskel där och förstod att det inte är hela världen att bli andfådd. Detta verkade han ha med sig i ridningen för det har aldrig funkat så bra förr och han var kontaktbar även i traven. Woweffekt. Inte bara det, han blev andfådd svettig. Ordentligt svettig. Och fortsatte ändå och gillade det.

image

image

Efteråt var han jättetrött. 🙂 Inte bara han förresten. Alla var trötta och svettiga. Vi väntade oss en hel del rullning i hagen och just så blev det.
Hela Smidighetskommiten rullade runt.

image

image

image

image

image

Det är rätt så obehagligt med jord i munnen;-)

Hoppochstuds var inte alls ledsen över det fina vädret. När vi kom tillbaka från ridturen kom han och mötte oss med bar överkropp. Han var varm 🙂

Och nej. Han blir inte sjuk av en bar överkropp. 🙂 Man blir inte sjuk av varken bara överkroppar,  linne på våren eller barfota. Inte heller omössade huvuden eller ovantade händer eller blöta tår. Man blir sjuk av virus. Virus eller möjligen bakterier. 
Då skulle han vara kroniskt sjuk för han klär av sig ständigt och jämt. Alla mina barn skulle vara kroniskt sjuka för alla klär sig si så där men jag lägger ingen större energi på det. Det är inte min kropp som fryser och är det deras kroppar som fryser har de valet att klä på sig eller fortsätta frysa. Så är det med det.  😀

image

image

Hoppochstuds pillade och grejade. Ojdå. Hallå där. Mina lurar. Hur tänkte du nu?  Ska det bli massa öronvax där i nu?

image

Äh. Du får la toffsa örona innan du lyssnar på musik…
Sa han till slut efter att ha blivit lagom ångerfull när han förstod vad han gjort

Idag har vi varit i stallet igen. Mer longering. Det gick jättebra med Newt. Nu visste han vad som förväntades ju. Afrodite däremot. Hon fick något av en chock och rusade allt vad hon kunde. Jag blev allt lite snurrig i mössan 😉
Så skulle jag göra en vändning. Oj oj oj. Vi hade det ganska spännande. Hon hoppade och studsade. Sprang fort och fortare. Reste sig på bakbenen och bar sig åt. Tills hon förstod att jag bara ville ha henne lugn och i skritt. Sen gick det riktigt fint men vändningarna är svåra,  det måste vi träna en hel del på men det ska bli bra det också. 🙂
Det är så rackarns roligt när det funkar och varje litet framsteg är en stor seger. Yeeeey.

Imorgon har jag en liten fundering att gå in på Gekås efter jobbet… Jag behöver nog fundera lika till på det känner jag. 

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s