Äkthet och styrka

En vän på Facebook skrev ”…Att visa svaghet är både äkthet och styrka”

Idag gott folk är jag både äkta och stark. 
Idag är jag svag. Riktigt vek alltså.
Sådär överdrivet känslig så minsta motgång känns i hela mig.

Kroppen gör fysiskt ont. Jag har feberkänsla från rumpan och ner i fötterna men det avhjälps enkelt med värktabletter. Det är värre med inutiet. Det känns tomt och fullt samtidigt på något sätt.

image

Tankar tankar överallt men ingen reda i dem. Jag får inte tag i dem. Måsten. Borden. Önskningar. Allt i en röra. Precis som allt annat. Jag plockar. Tar upp en sak och ser sju andra. Var ska dessa vara. Jag sveper runt, planlöst men med någon form av plan inne i huvudet. Jag får bara inte fram den. Den trängs ju bland allt annat. Precis som sakerna. Prylarna jag plockar i. Sånt som ska sparas. Slängas. Bort. Vilket ska vart? Vad är viktigt. Vilka tankar är viktiga?  Vad vill jag? Varför och hur? Vad är klart och vad är inte? Fångad i min kropp. Fast i mitt huvud. Hur kommer jag ut? Vem är jag och vad ska jag vara bra för? Hur ska det bli. Hur ska jag göra. Vad kan jag överhuvudtaget? Är jag inte egentligen ganska överflödig? Det finns ju så många andra, som är så mycket bättre. Varför får jag inget gjort? Det blir inte som jag tänker. Jag får inte till det. Andra gör och hinner hur mycket som helst. Jag har inte ens tagit av pajamasen. Inte bryr jag mig heller. Jag gillar den.

Jag beter mig. Dumt och är inte snäll mot de jag har närmast. Saker bara ploppar ur och jag ångrar mig i samma stund. Det går inte att ta tillbaka. Jag skäms över mig, blir irriterad och strax gör jag det igen. Och igen. Och igen.
Det är fan inte okej men jag kan inte hindra mig. Jag försöker det gör jag.
Det är inte helt lätt alltid att orka vara trevlig mot andra när jag knappt orkar med mig själv.
Det är ingen ursäkt, bara en del av en förklaring. Det är fortfarande inte okej att vara sån.

Idag är ju en hemmadag. Jag skulle få så mycket gjort. Ingenting planerat alls. Förväntningar. Krav. Urfånigt.
Tårar som ligger som ett täcke över ögonkanten. Ingenting blir rätt. Värdelöst.

Skärp mig! Stila mig! Sluta beklaga mig.

Vi var på meditation igår. En helt amazing upplevelse. Vi fick dra ett kort och hon läste av oss allihop. Klockren. Det första hon sa var att det är mycket tankar. Fullt med tankar. Jag är spralligt glad. Jag gör och gör och hoppsan,  det gick visst inte så bra och gör igen. En del tycker jag är slarvig men så är det inte. Jag är så bara.
Jag ska tänka mindre och känna mer.

Jodå. Sån är jag. Efter meditationen fick var och en ställa en fråga och hon förmedlade svar.
Jomen visst. Vilken chans. Och inte ens det blev rätt. Jag kunde inte fokusera nog att få fram en fråga. 
”Svaret” blev just att jag därför inte har någon fråga och därmed inte heller nåt svar. Jag behöver komma i balans med mig själv. Jag är inte där än. Jag har mycket omkring mig och i mig.

Blää. Jag har inte mer än andra. Inte värre heller. Och definitivt inte mer än vanligt. När har man mycket omkring sig? Vem bestämmer det? Eller är det när man inte klarar av det man ska? När är det och var går gränsen?  Vad ska man klara av? Vem har bestämt det? 
Nä jag har inte värre än någon annan. Det känns bara extra tungt just idag. Jag har också såna dagar. Ibland känner jag mer än vad som är bra. Sånt som andra dagar bara kan tryckas undan bara väller in över mig. Allt är jobbigt. Idag är en sån dag.

Imorgon är en annan dag.

Annonser

One thought on “Äkthet och styrka

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s