Flexlistor är bra verktyg

Det blir inte alltid som det är tänkt fast förhoppningsvis blir det bra ändå.
Jag skulle egentligen rida nu på förmiddagen men det blev ändring på det. Surt är det men vi gör ett nytt försök imorgon. 🙂 Det finns det som är viktigare än min hobby. Faktiskt.

Igår var jag och Lotta på kurs. BUP har en föräldrautbildning ang autism, Aspergers syndrom. Vi är några föräldrar som samlas en gång i veckan. Mycket samtal blir det. Det är skönt att byta erfarenheter med andra i liknande situation. Som förstår utan att så mycket behöver sägas. De bara vet liksom. De förminskar inte. Bagatelliserar inte. Dömer inte. Ifrågasätter inte. De vet.  Och det känns bra.

Efteråt åkte vi och köpte lite fikatugg och vidare hem till en väldigt fin vän 💕
Vi åt lite tillsammans och hade massor att prata om. Så roligt. Det får minsann göra om flickor. 😄 Klart vi ska,  det är redan bestämt.

Ja och sen fortsätter ju dagen. Det var ordentligt turbulent stundtals. Att sätta sig i en varm dusch var så skönt. Lugnt och tyst,  bara vattnet som hörs.
Jag satt och tänkte på ingenting när det slog ner i mig. Saknad. Längtan. Önskan. Smärta. Det slet och drog och tårarna ville fram. Det gjorde så ont så ont. Inutiet. Det gjorde så ont att tårarna ångrade sig och gråten hängde upp sig.
Jag fortsatte min dusch och kvällen som om inget hade hänt. Med en gnagande känsla av tomhet inuti.

Idag har jag jättemycket att göra men vet inte riktigt var jag ska börja. Eller vill börja. Och hur. Jag får väl skriva en lång lista och blunda-peka. Där fingret hamnar ska jag göra. Då gäller det att bara skriva roliga saker och då kan jag genast stryka disk. Tvätt. Golvmopp. Plock. Tyvärr blir också hela listan överflödig och tom. Alternativet är att jag skriver tråklistan och väljer ut det minst tråkiga. Det lättaste. Snabbaste. Då borde jag ju få gjort något åtminstone. Överst på listan skriver jag KAFFERAST. Det är en fredad punkt och får inte överstrykas. Den får så klart göras när som helst.

image

Martyn har just kommit in med en mus. I vanlig ordning så lever den. Det låter så fruktansvärt om de små mössen. Det gör ont i hela kroppen.
Om jag kunde begripa varför han envisas med att ta in dem levande. Varje gång likadant. Sen springer den stackaren runt i panik och piper högt.  Jag har försökt prata allvar med kattskrället men han vill inte lyssna.

Nähä. Dags för punkt 1 på listan. 😆

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s